Hur olika får det vara?
Learskapsförmågan behöver stärkas. Försvaret och idrottsrörelsen utförde länge en utmärkt bred skolning av ledare runt om i Sverige. Särskilt Försvaret. När den allmänna värnplikten försvann försvann också en värdefull plattform för generell ledarskapsutveckling. Eftersom ledarskapsförmågan är viktig även inom politiken kräver Utvecklingspartiet demokraterna minst tre års riktig arbetslivserfarenhet. Det ökar kraftigt sannolikheten för att personer som ska företräda oss invånare kan göra det bättre än om de bara är broilerpolitiker, det vill säga gått från skolan, ungdomsförbund och därifrån direkt till ansvarsfulla politiska uppdrag i en kommun, region eller staten. Om vi vill höja kvalitén på våra politiska företrädare måste vi ställa krav på att de har omfattande arbetslivserfarenhet och gärna operativ ledarskapserfarenhet innan de får viktiga företrädarroller med ansvar för viktiga verksamheter.
I skolans värld uppmuntras grupparbeten men på inget sätt tränas våra barn praktiskt i konsten att samarbeta och att leda. I ljuset av att vi tappat försvarets breda fostran av våra invånare borde skolans pedagogik mer praktiskt inkludera lärande i samarbete och ledarskap. I dagens verklighet innebär det för de flesta att det "enbart" är inom föreningslivet som riktig ledarträning kan erbjudas. Liberalerna tjatar och tjatar om skolans betydelse, ändå har den svenska skolan bara blivit sämre och sämre. Hur bra tror du att det fungerar med ledarskapet i våra skolor? Har de politiker som ska leda stora verksamheter tillräckliga förmågor för att tillsammans med skolledningar driva fram nödvändiga förbättringar? Ofta inte. Ledarskapets förmåga måste öka och lärarna måste fullt ut backas upp som den självklara ledaren för en klass. Liberalernas insikt om skolans betydelse för enskilda människor och för samhällen i stort är klok. Den insikten har inte hjälpt för att på allvar stärka skolans förmåga att klara sitt uppdrag. Och att göra skolan ännu mer statligt styrd är ingen lösning på alla skolans problem.
Är skolans misslyckanden en av förklaringarna till att Liberalerna fortsätter att ligga långt under i opinionsmätningar? Den senaste gjord av SCB och som jag bifogar nedan. Det kanske är dags för ett parti som kallar sig liberalt? En kompromisslösning för att slå ihop partierna kan vara att Sabuni blir partiledare. Eftersom C nästan helt nytt ut sina väljare till företrädesvis kvinnor i städer borde fusionstankarna vara mer gångbara än på länge.
https://www.expressen.se/nyheter/sa-hade-valjarna--rostat-vid-val-i-dag/
Vi får se om den nya skolministern kan göra någon påtaglig nytta. Behovet av förbättringar inom skolan är enormt. Och denna minister tillhör för ovanlighetens skull dem som ändå haft ett ledande relevant uppdrag i den verkliga verkligheten. I nedan artikel från ledaren i Expressen förundras jag över hur det är möjligt att enskilda rektorer kan ha olika inriktningar på hur elevers kunskaper ska säkerställas. Det om något måste vara standardiserat. Och ja, det är inte bra när rektorer av olika skäl blir för kortvariga i sin ledarroll.
"Det är knappast en slump att Lina Axelsson Kihlblom har den erfarenheten med tanke på att kampen mot segregation är ett överordnat mål för för Magdalena Andersson. Och eftersom skolsegregationen inte lär trollas bort under överskådlig tid, hur mycket Socialdemokraterna än önskar det, måste målet vara att göra skolor i utsatta områden så framgångsrika som möjligt. Där borde den före detta rektorn kunna göra en insats."
"Just rektor av största vikt för skolors kvalitet – inte bara att rektorn är duglig utan att hon förblir vid sin post. Det kan låta som en kommunalgrå fråga i jämförelse med klatschiga fenomen som kepsfilosofi, mobilförbud och storbråk. Men hög omsättning av rektorer är en gemensam nämnare för problemskolor. Den är förödande. I Skolinspektionens rapport om skolor med ”långvarigt låga kunskapsresultat” – där Ronnaskolan ingår – har en del skolor haft fyra rektorer på tio år."
"Ett problem för lärarna på dessa skolor är, paradoxalt nog, att rektorerna har höga ambitioner när de tillträder. De vill sätta sin prägel på skolans verksamhet ”genom ett visionsarbete”, skriver Skolinspektionen. Man kan ana hur luttrade lärare dör en smula varje gång en ny visionär dansar in i kollegierummet. Den senaste rektorn kanske tyckte att elevhälsa var viktigast på jorden, krävde att lärarna skulle brinna lika mycket, byggde upp strukturer och rutiner som var ämnade att nå elevhälsomål – och så, pang! Nästa rektor vill satsa allt på höga betyg. Släpp alla strategier och projekt som ni slitit med i tre år, nu organiserar vi om! Nu brinner vi för betygen! Hur ska lärare kunna få driv och självförtroende i en sådan miljö? Kan man få omorganisations-PTSD?"
"Skolinspektionen berättar om en skola där lärarna, på frågan om hur man följer upp elevernas kunskapsresultat, svarade att Vi vet inte, för vi har fått en ny rektor. Skolans två tidigare rektorer hade haft olika metoder för att analysera kunskapsresultaten – och lärarna hade inte en susning om vad nykomlingen hade för preferenser. Så de sköt uppföljningarna framför sig. Föga förvånande brukar täta rektorsbyten följas av stor omsättning på lärare – och sjunkande kunskapsresultat. Men om rektorn är uthållig kan personalsituationen stabiliseras, det långsiktiga kvalitetsarbetet utvecklas och elevernas kunskapsresultat förbättras."
En av de viktigaste roller en ledare har är att uppfatta allvarliga problem parallellt med förmågan att uppfatta stora möjligheter och hjälpa till att förstärka dem. Självklart behövs också förmågan att entusiasmera andra att hjälpa till. Sabuni tillhör onekligen skaran ledare som har förmågan att se problem och viljan att lösa dem. Tänk om hon inte hade motarbetats som integrationsminister i en av Reinfeldts regeringar. Då hade Sverige varit i betydligt bättre form än nu. Och den formproblematiken inkluderar tillståndet i våra skolor. Om Sabuni då inte hade stoppats hade sannolikt L legat på bättre opinionssiffror än nu. Interna ständiga bråk och en långvarigt lam integrationspolitik har kostat på. Nedan bifogas information om SCBs senaste opinionsmätning. Och där ser vi att de partiledare som profilerar sig som liberaler har stora förtroendeproblem. Förtroende är viktigt för att kunna leda. Jag försöker alltid bygga förtroende utifrån kunskap, engagemang samt att tala sanning. Det sista upprör vissa som gärna blundar eller vill tro på en annan sanning. Sanningen säger vissa finns i betraktarens ögon. På många sätt kan det vara sant men om det finns tydliga bevis för att en spade är en spade måste man våga kalla en spade för en spade. Saknar man den förmågan är man ingen kompetent ledare. Då är man som politiker bara en propagandamaskin.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/liberalerna-kvar-pa-bottennotering-i-scb-s-matning
https://www.expressen.se/nyheter/loof-rasar-i-fortroende--efter-politiska-kaoset/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar