Att tycka olika

Bättre eller sämre

Vad innebär det att vara fri? Kan det inkludera att tycka illa om heterosexuella medelålders vita män? Ja, det kan det. Är det en klok hållning? Nej, den är till och med korkad eftersom det finns många skillnader mellan vita medelålders heterosexuella män. Bland oss finns svin och änglar. Bland oss finns de som skapar problem och dem som löser problem. Bland oss finns de som respekterar andra och de som alltid anser att alla andra har fel. Att få tycka olika är en del av frihetsbegreppet. Det är sannolikt minst lika viktigt som att inte vara fängslad och enbart få röra sig utanför sin cell utifrån andra människors välvilja. Kan det vara därför som vi också har en grundlagsskyddad yttrandefrihet... 

Jag tycker ofta att vi har ett mycket korkat debattsamtal i Sverige. Vi talar gärna om varandra istället för med varandra. Eftersom vi inte talar med varandra ges det större betydelse kopplat till vem som säger något istället för vad som sägs. En priviligierad vit medelålders man ska generellt vara tyst för han representerar ju dem som i flera hundra år  har förtryckt resten av mänskligheten... Jösses! Hur korkat får det vara? Hur kunde vänsterns identitetspolitik fördumma debattklimatet på detta sätt? Hur tillåts denna vansinniga identitetspolitik få fortsätta att sätta agendor som sliter isär vårt samhälle. Det räcker gott och väl med att driva en politiskt linje att vi alla ska respektera varandra oavsett våra skillnader men att lagen gäller oss alla jämlikt och tillsättningar ska ske utifrån objektiva mått på meriter. Glöm då inte att social förmåga är en merit som till exempel inga betyg i världen ger en god uppfattning om.  

Håkan Boström, GP, gräver lite i nedan artikel om det här med att få tycka olika utan att behöva få en massa nedsättande etiketter kastade på sig. Men Stefan, är inte "naiva" och "broilers" som du ofta använder nedsättande? Så kan man se det. För mig är det bara en enkel beskrivning av människor som saknar både livserfarenhet och rimliga kunskaper för att klara av de uppdrag de tagit på sig att sköta. Bättre eller sämre handlar ofta om vilket perspektiv man har och vilken kultur man kommer ifrån. Tänk om fler debattörer kunde inse det. Boström skriver bland annat "Till skillnad från elitgrupperna har många vanliga människor ett behov att identifiera sig med något annat än sin samhällsposition och arbete." Även elitgrupperna ingår i olika subkulturella grupper. Huvudproblemet i dagens Sverige är att politik blivit ett heltidsyrke och karriär för många  livsoerfarna.

"Vad är en rasistisk symbol? Uppenbarligen faller allt fler företeelser in under begreppet. Civilminister Ida Karkiainen (S) blev i förra veckan ombedd av statsminister Magdalena Andersson (S) att ta avstånd från att hennes make – som är trummis i industrimetalbandet Raubtier – har en sydstatsflagga i sin replokal. Detta eftersom sydstatsflaggan skulle vara rasistisk. Som om det skulle vara en inneboende egenskap i flaggan."

"Men vad händer när statsministern och olika ”experter” betecknar sydstatsflaggan som rasistisk? Jo, den i grunden osvenska föreställningen om att den här symbolen står för rasism förstärks. En del raggare kommer säkert sluta använda sig av sydstatsflaggan när de får höra det. Men många andra kommer vägra vika ned sig för överhetens tolkning."

"Överheten har alltid velat kontrollera befolkningens lojaliteter och identitet. Under merparten av 1900-talet var det vänstern som odlade en motståndsidentitet mot den borgerliga kulturen. Idag har rollerna på ett märkligt sätt blivit ombytta. Kulturvänstern kontrollerar och dominerar offentliga institutioner och kulturdebatten. Att vara urban, upplyst och progressiv utgör den övergripande normen, mer eller mindre framgångsrikt maskerad som ”kritiskt tänkande” och ”medvetenhet”. Men det har aldrig funnits några samhällen där makthavarna själva företräder det i egentlig mening maktkritiska perspektivet. Det gör de inte heller i Sverige av idag."

"För osynliggörandet från kultur- och makteliten går väldigt lätt över i ett misstänkliggörande, som i sin tur skapar en motreaktion. För mer extrema politiska grupper är det rena julafton att kunna dra nytta av den frustration som uppstår när människors alternativa identiteter misstänkliggör och vantolkas. Till skillnad från elitgrupperna har många vanliga människor ett behov att identifiera sig med något annat än sin samhällsposition och arbete."

"Med samhällseliten är det ofta tvärt om. Ingen grupp är så upptagen med att utdefiniera människor som den senare. Moralen, i abstrakt mening, blir där inte bara en del av ett identitetsbyggande, utan ofta även till ett vapen för att försvara den egna positionen i offentligheten. Ett vapen i det pågående kulturkrig som drar in allt fler, mer eller mindre mot deras vilja."

https://www.gp.se/ledare/ska-all-motkultur-bli-rasistisk-1.61234967 

Rätt eller fel? Vänstern, och naivister generellt, har under modern tid mycket dåligt på sitt samvete. Anna-Karin Wyndhamn, GP, skriver läsvärt om hur vänstern bär ett stor ansvar för att Sverige attackerat hederskulturen sent och dåligt. Och jag anser att denna oacceptabla kultur fortfarande hanteras uselt i Sverige. Det är hög tid att alla politiker som säger sig vara för jämlikhet tydligt uttrycker sin avsky mot hedersförtryck i alla dess former och oavsett vem som använder sig av den formen av maktutövning över andra människor. Identitetspolitikerna har redan gjort allt för stor skada för alla dessa personer, särskilt flickor/kvinnor som lever i hederskulturers klor.

"Så läser inte jag deras vetenskapliga alster. I politiska rapporter, utredningar och i forskning har de med kraft kategoriserat ”talet” om hedersnormer som ett uttryck för majoritetssamhällets förtryck och västvärldens strukturella rasism. Talet om hederskulturer var ett större problem än huruvida fenomenets alls existerade."

"Mulinari och de los Reyes har utgjort bromsklossar för både studier och åtgärder som ser och erkänner konflikter mellan förtryckande könsnormer och ett samhälle som tillerkänner kvinnor samma frihet som män. Inom de teoribildningar som bland annat Mulinari och de los Reyes rör sig inom är motstånd ett favoritord. De som inte anammat ”rätt” sätt att förstå och tolka samhället hindrar ”rätt” sorts förändring. Låt oss använda detta begrepp, men istället hålla räkning med de forskare, politiker och institutioner som kramat sina älsklingsteorier så hårt att de offrat arbetet för jämställdhet på vägen. Det är de som har utgjort motståndet."

https://www.gp.se/ledare/hedersf%C3%B6rtryckets-svenska-medl%C3%B6pare-1.61380217