Spelberoende

Politiskt maktspel

Spelmarknaden är minst sagt het i världen. Det mesta tycks bli allt mer spelorienterat i vår värld. Inom allt fler system som vi använder i den digitala världen får gaminglogik genomslag. Inget fel med det eftersom det oftast gör systemen mer användarvänliga. Gaminglogiken har också skapat många nya svenska miljardärer och miljonärer när flera svenska aktiebolag kraftigt stigit i värde på aktiemarknaden. Det mest spektakulära exemplet är Evolution gaming som snart ökat med 10.000 procent på mindre än fem år. Grattis till dig som satsade 100.000 kronor på dem för säg fem år sedan, idag är de värda runt 10 miljoner kronor. 

Inom politiken är spelteorierna många. Det är dock inte bara teorier, det är på riktigt när demokratiska partier ska försöka navigera sig framåt för att få så mycket inflytande som möjligt. Att vi väljare och journalister ständigt funderar över vad det innebär om man röstar på A eller B är inte konstigt. När vi bara får göra våra viktiga röster formellt hörda vart fjärde år har det stor betydelse för oss om vi tror att våra röster kan göra den nytta vi vill att de ska göra. 

Mauricio Rojas skriver intressant i Bulletin nedan om spelteori inom politiken. Även om Liberalerna haft sitt partiråd och valt att positionera sig som ett borgerligt parti tyder de senaste opinionsmätningarna på att marknaden av röster fortfarande inte vågar lita på att L står fast vid den nya linjen om vilka de kan tänka sig att samarbeta med. Och varför ska man våga lita på dem? I Uppsala valde de att lämna ett möjligt upplägg mellan M, C, KD och L i knapp majoritet. De valde istället att samregera med S och MP med stöd av Vänsterpartiet. På inget sätt hade de gett sken av att de skulle kunna vara en del av ett vänsterstyre innan kommunvalet

"Det finns tre tänkbara utfall av Liberalernas partiråd." 

"Det första, som många nu söker intensivt, är att rådet landar i en kompromiss. Genom luddiga formuleringar vill man undvika eller åtminstone fördröja en uppgörelse mellan partiets två själar som, liksom Faust, skilda vägar vill vandra: den vänsterliberala och den borgerligliberala. För den första är beröringsskräcken gentemot SD det helt avgörande. För den andra är det centrala möjligheten att driva en kraftfull borgerlig politik med liberal prägel."

"Det andra tänkbara utfallet är att gå rakt emot partiledningens nu liggande förslag och definitivt blockera möjligheten till att få fram en borgerlig regering med parlamentariskt stöd från SD. Det skulle omgående besegla Sabunis öde som partiledare och alienera en stor del av partiets återstående borgerliga medlemmar och väljare."

"Det tredje möjliga utfallet är att partiledningens majoritetslinje får stöd i partirådet. Det skulle inte alls markera slutet på partistridigheterna. Det skulle leda till ett halvår – fram till landsmötet i november – av häftigt internt motstånd och krypskytte från minoritetens sida, med kopiöst eldunderstöd från alla från DN och vänsterut. Opinionssiffrorna skulle i detta fall blir den utslagsgivande faktorn. Om L börjar att stadigt växa i opinionen, då har Sabuni och hennes meningsfränder vunnit. Annars ser hennes öde mörkt ut." 

"Det innebär att en seger nu den 28 mars skulle bara öppna ett window of opportunity för Sabuni-falangen och, i förlängningen, för partiets överlevnad som riksdagsparti. Att utnyttja det skulle kräva en övertygande och orädd liberal agenda för att ta itu med Sveriges mest trängande problem, som exempelvis utanförskapet, parallellsamhällena, den våldsbejakande islamismen, gängbrottsligheten, det hedersrelaterade våldet, eroderingen av rättstaten och en invandringsvolym som vida har överträffat landets integrationsförmåga. Det handlar om frihetliga och demokratiska frågor i allra högsta grad, ty ett samhälle som splittras allt djupare och tillåter att våldet sprider sig kan garantera varken friheten eller demokratin." 

"Det är krävande tider som anstår Nyamko Sabuni och de borgerligt sinnade liberalerna om de skulle vinna slaget den 28 mars. Men det skulle åtminstone finnas en strimma av hopp i ett under alla omständigheter mycket besvärligt läge. Må de våga, ty det är mera ädelt att kämpa mot en uppsjö utav kval och genom motstånd försöka göra slut på dem än att tåla det grymma ödets snaror och dess pilar, för att säga det med en omskrivning av Hamlets berömda ord."

https://bulletin.nu/mycket-mer-an-nyamko-sabunis-ode-star-pa-spel-den-28-mars

Det talas ofta om att politik är "en förtroendebransch". Det tar tid att bygga förtroende. Det går fort att förlora den. Liberalernas huvudproblem i nuläget är brist på förtroende hos människor som tidigare såg dem som ett alternativ att rösta på.

Politik betyder statskonst och handlar om att försöka bygga så väl fungerande samhällen som möjligt. Politik handlar om hur vi säkrar en skola som levererar välutbildade barn och unga, om en sjukvård som snabbt och med kvalitet kan hjälpa oss när det behövs, om en äldreomsorg som håller hög kvalitet, om en socialförsäkringspolitik som gör att människor som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet inte hamnar på gatan, om ett försvar som kan försvara oss om främmande makt anfaller, om ett rättssystem som säkerställer att ordning, reda och rättvisa i så stor utsträcknings som möjligt upprätthålls, om infrastruktur i form av energiförsörjning, vattenförsörjning, spår, flygleder, hamnar, vägar broar och så vidare finns och fungerar väl, om en arbetsmarknadspolitik som främjar arbete och företagsamhet och så vidare.

I den politiska världen är alltid strategiskt och taktiskt spel en del av verksamheten. Det gäller i alla samhällen oavsett hur demokratiskt ett samhälle är. Vad man vill, hur man positionerar sig och vilka man är beredda att samarbeta med för att få så mycket som möjligt av det man önskar sig är centralt inom politiken. Det är detta spel som också gjort många inom politiken beroende av politiken som spelplan. De gillar spelet. Ett talande ordspråk är "politik är möjligheternas konst". Personligen avskyr jag politikens tjuv och rackarspel. Ofta handlar det mer om egennytta än nytta för de invånare man ska företräda eller nytta för det parti som valt in en politiker. 

Och när vi talar om spel är det vad världens börser blivit i allt för stor omfattning. Aktiemarknaden har alltid varit en plats för risk och riskbedömningar. Gamla värderingsregler stämmer i nuläget inte längre. Warren Buffet (världens långsiktigt mest framgångsrika aktieplacerare) gjorde ett tag en paus i sitt investerande innan IT-kraschen inträffade, då återkom han. Värderingsspelet på börsen är idag på många sätt osund. Gång efter gång tvingas ”folket” ta smällarna när extremt giriga tjänar sina kortsiktiga miljarder. Den ansvarige för nedan fond gick från att vara en av världens rikaste personer till kanske bara mångmiljonär på en vecka. Han klarar sig säkert bra. Många har dock förlorat mycket pengar på ett vansinnigt risktagande. Även finansmarknaden är en förtroende bransch. Det är inte bara inom politiken det finns "snackpåsar" som låter bra men som inte driver en sund väg framåt. 

https://sverigesradio.se/artikel/dyr-nota-efter-amerikansk-fondkrasch

DN/IPSOS senaste mätning av partistödet indikerar inga större förändringar. Det krävs ett obefläckat nytt parti som kan leda Sverige i en ny tid. Sedan 2011 har inte riksdagens partier visat sig klara av det nya ansvarsfulla och på riktigt demokratiska ledarskap som nu krävs. 

https://www.ipsos.com/sv-se/dnipsos-sma-forandringar-i-partiernas-valjarstod