Politiska strategier

Hur når du makten?

Vem vill vara politiker om det ständigt handlar om att vara i opposition? De finns uppenbarligen. Kommunisterna, numera Vänsterpartiet, har aldrig fått vara med i en regering trots att de under många år varit en del av Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna har inte lika många år i Sveriges riksdag men tillhör de partier som ratas som ingåendes i en regering. Snart är både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna företrädare för runt 40 procent av väljarkåren. Fortsätter Vänsterns utveckling kan de få ihop runt 15 procent. Fortsätter Sveriges utanförskapsproblem att växa kommer SD kunna få ihop runt 25 procent. Ett sätt att se på detta är att folket tydligt skickar signaler om vad de anser måste bli bättre till dem som kallas förtroendevalda. För partiernas strateger innebär det vägval för att kunna nå den så eftertraktade makten. Socialdemokraterna har under många år styrt Sverige med passivt stöd från kommunister/Vänsterpartiet. Inget parti har tidigare valt att försöka nå makten med hjälp av SD.

Lotta Gröning skriver en intressant krönika i Expressen. Jag tror dock att hon drar fel slutsatser om varför sossarnas ledning gör som de gör. Jag tror att de fortfarande har svårt att inse att de inte längre är ett plus 40 procents parti. De har lång erfarenhet av att räkna med Vs passiva stöd. Därför har de ännu inte landat i att samarbeta med SD för att nå makten. Inför valet 2018 var Socialdemokraternas övergripande strategiska mål att spräcka Alliansens. Det lyckades de med. L och C lämnade Alliansen. Nu har L åter konstaterat att de är ett borgerligt parti där det är tillsammans med andra borgerliga partier som de kan genomföra mest liberal politik. Centerpartiet håller dock fast vid Socialdemokraterna. Det jag kan tänka mig blir Socialdemokraternas långsiktiga strategi efter valförlusten år 2022 blir att ersätta C och V med SD. Varför inte? När makten är det viktigaste och schack spelet spelas är mycket möjligt. Bra för svenskarna? Det tycks inte längre vara så viktigt för riksdagspartierna att tänka på oss invånare i första rummet.... Läs gärna hela hennes krönika då den ger dig perspektiv på hur korkade bland annat Socialdemokraterna varit och att det i sig bidragit till att SD idag har det stora stöd de har.

"Socialdemokraterna har offrat den egna rörelsen för att stå emot Sverigedemokraterna. Det som har hänt är att SD har vuxit sig starkare för varje år – och att S har lämnat sin ideologiska grund. Det har skapat misstro och en rörelse i kris – i många fall kan den till och med betecknas som döende."

"SD är huvudrollsinnehavare i svensk politik. Sedan partiet kom in i riksdagen 2010 har allt kretsat kring Jimmie Åkesson och den politik han står för. Trots att partiet på demokratisk väg nådde riksdagen med god hjälp av andra partiers missnöjda medlemmar såg aldrig det gamla partietablissemanget sin egen svaghet, i stället vändes all politisk kraft till att bekämpa SD. Socialdemokraterna och Stefan Löfven var pådrivande. Till en början handlade motståndet om främlingsfientlighet och rasism, det var tacksamt. SD:s oslipade och ofta vulgära politiker vräkte ur sig fördomar och rent hat. SD fick stämpeln som ett populistiskt missnöjesparti och de övriga sju partierna satte dem vid skampålen, men gav dem samtidigt en gräddfil – när föraktet och hatet haglade."

"De sju riksdagspartierna var överens. SD är rasister, fascister och nazister, påtalade samtliga partiledare i tv-debatter. De hatar muslimer, de är antifeminister och främlingsfientliga var andra epitet som de erhöll. Vi i media granskade och hittade rötäggen i partiet och Jimmie Åkesson och partiledningen uteslöt de politiker som uttalade sig värst och fortsätter att göra så. Samtidigt fortsätter den typen av fall att uppdaga sig än i dag, 2021, och partitoppar som Richard Jomshof sa i SVT och TV4 så sent som i våras att islam är en ”avskyvärd religion”."

---

"SD bidrog också till att viss politik inte fick diskuteras, statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson myntade ordet ”åsiktskorridor”. Det var vanskligt att ha åsikter om invandringens storlek, då kunde man bli utpekad som rasist. Det var inte tillåtet att tala för mycket om brottsligheten för det kunde drabba invandrare. I all politik där SD kritiserade de övriga partierna uppkom en tystnadskultur."

"Försvarade några SD:s demokratiska plattform blev de anklagade för att vara bruna och nazister. I media aktade vi oss noga en tid för att använda ordet PK eftersom SD använde det ordet när de beskrev maktetablissemanget. Trots denna eniga front och dess tunga artilleri fortsatte SD att växa. Ju mer uppmärksamhet de fick, ju mer de isolerades, desto större blev deras supporterklubb. Märkligt nog infann sig fortfarande inte någon eftertanke hos det gamla partietablissemanget. De ställde sig aldrig frågan om deras strategi verkligen fungerade, utan i stället uppstod närmast en förtryckarkultur där alla förväntades bekämpa SD."

"Decemberöverenskommelsen innebar en ny era i svensk politik. Inrikespolitiken försvann! Stefan Löfvens ministrar kunde lära sig sina områden i lugn och ro och ägna sig åt studiebesök i andra länder. Alliansen försvann som opposition, de tog semester, slickade sina sår, tog barnledigt, läste böcker i hängmattan och lade sina egna partier åt sidan."

"Socialdemokratin kanske också skulle må bra över att kunna fundera över sin egen framtid? Socialdemokratin som en gång i tiden stod stadigt i en demokratisk socialism med en tydlig vänsterpolitik bör numera betecknas som socialliberaler. Vi har fått en politisk hegemoni vilket innebär att tron på den nyliberala marknaden är grunden för att bygga samhälle – oavsett vilket politiskt parti som bestämmer. Det har skapat misstro och en socialdemokratisk rörelse i kris som i många fall till och med kan betecknas som döende. Oavsett vem som styr landet har väljarna svårt att se skillnad mellan partierna. Det ökar misstron, politikerföraktet och inte minst högerpopulismen. Samtidigt som SD började växa i Sverige valde socialdemokratin den nyliberala vägen. Man bytte fokus på väljare."

https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/s-har-offrat-egna-rorelsen-for-att-stoppa-akesson/

Hanne Kjöller, DN, skriver nedan mycket klokt om att ”mitten” inte finns. Lööfs politiska teater är patetisk. Jag delar helt Kjöllers åsikt att en demokratisk reform även måste inkludera att extraval innebär en ny mandatperiod, som i t ex Storbritannien och Danmark.

”I Wessbergs osminkade beskrivning av det nya politiska landskapet fanns inga tröstande ord om att allt snart skulle vara som vanligt igen. Vi lever i en tid och i en värld där de stora regeringsbärande partierna tappar väljare och där nya aktörer från de politiska dikeskanterna kravlar sig upp på parlamentens podier.”

”Tiden av majoritetsregeringar är borta för överskådlig tid framöver, förklarade Wessberg. Liksom tiden av lojala vänsterpartister som utan att kräva någonting tillbaka stagar upp socialdemokratiska enpartiregeringar, frestas jag att tillägga. Därför måste Sverige hitta hållbara modeller för att kunna regeras i minoritet.”

”För att kunna styra i minoritet krävs auktoritet. Det får en statsminister genom att vara beredd att lämna ifrån sig makten – om någon annan tror sig kunna tillfredsställa riksdagsmajoriteten bättre.”

”Stefan Löfven (S) har förvisso hotat med att avgå. Om inte riksdagen släpper igenom höstbudgeten är det tack och ajöss. Men det är lösa skott som statsministern avfyrar, eftersom ingen på allvar är intresserad av att vinna en åttondels mandatperiod. Och det är ungefär det som återstår efter tänkbart budgetbråk och en ny eventuell regeringskris, inklusive talmansrundor.”

”När Alliansen tillträdde 2006 hade förberedelserna pågått under två års tid. En preparandgrupp och äntringsstyrka skulle säkra att fyrklövern inte skulle tjafsa bort de första åren. Och det gällde alltså ett samarbete där alla parter hade en liknande syn på världen, människan, skatter och bidrag.”

”Med ett nyvalssystem som det danska, där man vinner en hel obruten mandatperiod – såvida man inte hinner avsättas under tiden – hade alla partier med regeringsambitioner varit tvungna att sörja för mer stabila alternativ. Nu kan Löfven vingla vidare mot okända mål.”

”Om jag måste välja mellan S och SD väljer jag sossarna alla dagar i veckan. I likhet med Annie Lööf (C) skulle jag önska att Sverigedemokraterna inte fanns. Men det vi alla har att förhålla oss till, som Wessberg påpekade, är hur verkligheten ser ut. Inte hur vi önskar att den såg ut.”

”Centerpartiets drömmar om Mittens Rike är en hägring. Även om ett mittenalternativ ligger närmast min politiska hemvist är det inte min dröm. Snarare min mardröm.”

”För mot ett brett regeringsunderlag som suger upp mer eller mindre alla etablerade, demokratiskt obefläckade partier ska ställas de avkrokade populistpartierna och deras väljare. Där kan de gå populist-bananas, sticka offerkoftor och så split. Tänk att kunna lova rundare och rundare, och aldrig ens behöva hålla tunt. I ett sådant Sverige finns ingen seriös opposition, och därmed ingen chans till maktväxling. Det vore en demokratisk mardröm.”

https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-en-installd-regeringskris-ar-ocksa-en-regeringskris/?fbclid=IwAR1G2EFkoVWrBzX1GpFXwu4rZUvAutgSxrKHoxltdjC8EOndUiRH42v7vEw

Spelberoende

Politiskt maktspel

Spelmarknaden är minst sagt het i världen. Det mesta tycks bli allt mer spelorienterat i vår värld. Inom allt fler system som vi använder i den digitala världen får gaminglogik genomslag. Inget fel med det eftersom det oftast gör systemen mer användarvänliga. Gaminglogiken har också skapat många nya svenska miljardärer och miljonärer när flera svenska aktiebolag kraftigt stigit i värde på aktiemarknaden. Det mest spektakulära exemplet är Evolution gaming som snart ökat med 10.000 procent på mindre än fem år. Grattis till dig som satsade 100.000 kronor på dem för säg fem år sedan, idag är de värda runt 10 miljoner kronor. 

Inom politiken är spelteorierna många. Det är dock inte bara teorier, det är på riktigt när demokratiska partier ska försöka navigera sig framåt för att få så mycket inflytande som möjligt. Att vi väljare och journalister ständigt funderar över vad det innebär om man röstar på A eller B är inte konstigt. När vi bara får göra våra viktiga röster formellt hörda vart fjärde år har det stor betydelse för oss om vi tror att våra röster kan göra den nytta vi vill att de ska göra. 

Mauricio Rojas skriver intressant i Bulletin nedan om spelteori inom politiken. Även om Liberalerna haft sitt partiråd och valt att positionera sig som ett borgerligt parti tyder de senaste opinionsmätningarna på att marknaden av röster fortfarande inte vågar lita på att L står fast vid den nya linjen om vilka de kan tänka sig att samarbeta med. Och varför ska man våga lita på dem? I Uppsala valde de att lämna ett möjligt upplägg mellan M, C, KD och L i knapp majoritet. De valde istället att samregera med S och MP med stöd av Vänsterpartiet. På inget sätt hade de gett sken av att de skulle kunna vara en del av ett vänsterstyre innan kommunvalet

"Det finns tre tänkbara utfall av Liberalernas partiråd." 

"Det första, som många nu söker intensivt, är att rådet landar i en kompromiss. Genom luddiga formuleringar vill man undvika eller åtminstone fördröja en uppgörelse mellan partiets två själar som, liksom Faust, skilda vägar vill vandra: den vänsterliberala och den borgerligliberala. För den första är beröringsskräcken gentemot SD det helt avgörande. För den andra är det centrala möjligheten att driva en kraftfull borgerlig politik med liberal prägel."

"Det andra tänkbara utfallet är att gå rakt emot partiledningens nu liggande förslag och definitivt blockera möjligheten till att få fram en borgerlig regering med parlamentariskt stöd från SD. Det skulle omgående besegla Sabunis öde som partiledare och alienera en stor del av partiets återstående borgerliga medlemmar och väljare."

"Det tredje möjliga utfallet är att partiledningens majoritetslinje får stöd i partirådet. Det skulle inte alls markera slutet på partistridigheterna. Det skulle leda till ett halvår – fram till landsmötet i november – av häftigt internt motstånd och krypskytte från minoritetens sida, med kopiöst eldunderstöd från alla från DN och vänsterut. Opinionssiffrorna skulle i detta fall blir den utslagsgivande faktorn. Om L börjar att stadigt växa i opinionen, då har Sabuni och hennes meningsfränder vunnit. Annars ser hennes öde mörkt ut." 

"Det innebär att en seger nu den 28 mars skulle bara öppna ett window of opportunity för Sabuni-falangen och, i förlängningen, för partiets överlevnad som riksdagsparti. Att utnyttja det skulle kräva en övertygande och orädd liberal agenda för att ta itu med Sveriges mest trängande problem, som exempelvis utanförskapet, parallellsamhällena, den våldsbejakande islamismen, gängbrottsligheten, det hedersrelaterade våldet, eroderingen av rättstaten och en invandringsvolym som vida har överträffat landets integrationsförmåga. Det handlar om frihetliga och demokratiska frågor i allra högsta grad, ty ett samhälle som splittras allt djupare och tillåter att våldet sprider sig kan garantera varken friheten eller demokratin." 

"Det är krävande tider som anstår Nyamko Sabuni och de borgerligt sinnade liberalerna om de skulle vinna slaget den 28 mars. Men det skulle åtminstone finnas en strimma av hopp i ett under alla omständigheter mycket besvärligt läge. Må de våga, ty det är mera ädelt att kämpa mot en uppsjö utav kval och genom motstånd försöka göra slut på dem än att tåla det grymma ödets snaror och dess pilar, för att säga det med en omskrivning av Hamlets berömda ord."

https://bulletin.nu/mycket-mer-an-nyamko-sabunis-ode-star-pa-spel-den-28-mars

Det talas ofta om att politik är "en förtroendebransch". Det tar tid att bygga förtroende. Det går fort att förlora den. Liberalernas huvudproblem i nuläget är brist på förtroende hos människor som tidigare såg dem som ett alternativ att rösta på.

Politik betyder statskonst och handlar om att försöka bygga så väl fungerande samhällen som möjligt. Politik handlar om hur vi säkrar en skola som levererar välutbildade barn och unga, om en sjukvård som snabbt och med kvalitet kan hjälpa oss när det behövs, om en äldreomsorg som håller hög kvalitet, om en socialförsäkringspolitik som gör att människor som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet inte hamnar på gatan, om ett försvar som kan försvara oss om främmande makt anfaller, om ett rättssystem som säkerställer att ordning, reda och rättvisa i så stor utsträcknings som möjligt upprätthålls, om infrastruktur i form av energiförsörjning, vattenförsörjning, spår, flygleder, hamnar, vägar broar och så vidare finns och fungerar väl, om en arbetsmarknadspolitik som främjar arbete och företagsamhet och så vidare.

I den politiska världen är alltid strategiskt och taktiskt spel en del av verksamheten. Det gäller i alla samhällen oavsett hur demokratiskt ett samhälle är. Vad man vill, hur man positionerar sig och vilka man är beredda att samarbeta med för att få så mycket som möjligt av det man önskar sig är centralt inom politiken. Det är detta spel som också gjort många inom politiken beroende av politiken som spelplan. De gillar spelet. Ett talande ordspråk är "politik är möjligheternas konst". Personligen avskyr jag politikens tjuv och rackarspel. Ofta handlar det mer om egennytta än nytta för de invånare man ska företräda eller nytta för det parti som valt in en politiker. 

Och när vi talar om spel är det vad världens börser blivit i allt för stor omfattning. Aktiemarknaden har alltid varit en plats för risk och riskbedömningar. Gamla värderingsregler stämmer i nuläget inte längre. Warren Buffet (världens långsiktigt mest framgångsrika aktieplacerare) gjorde ett tag en paus i sitt investerande innan IT-kraschen inträffade, då återkom han. Värderingsspelet på börsen är idag på många sätt osund. Gång efter gång tvingas ”folket” ta smällarna när extremt giriga tjänar sina kortsiktiga miljarder. Den ansvarige för nedan fond gick från att vara en av världens rikaste personer till kanske bara mångmiljonär på en vecka. Han klarar sig säkert bra. Många har dock förlorat mycket pengar på ett vansinnigt risktagande. Även finansmarknaden är en förtroende bransch. Det är inte bara inom politiken det finns "snackpåsar" som låter bra men som inte driver en sund väg framåt. 

https://sverigesradio.se/artikel/dyr-nota-efter-amerikansk-fondkrasch

DN/IPSOS senaste mätning av partistödet indikerar inga större förändringar. Det krävs ett obefläckat nytt parti som kan leda Sverige i en ny tid. Sedan 2011 har inte riksdagens partier visat sig klara av det nya ansvarsfulla och på riktigt demokratiska ledarskap som nu krävs. 

https://www.ipsos.com/sv-se/dnipsos-sma-forandringar-i-partiernas-valjarstod

Respektfullhet i broilertider

Är grisdebatt det enda som når igenom?

Det är tydligt att valrörelsearbetet redan är igång i Sverige. Den "läskiga" dagen 11 september 2022 vet vi hur Uppsalaborna och svenskarna i övrigt röstat till kommuner, regioner och riksdagen. Bara en gång vart fjärde år får vi invånare lite makt att påverka vilka partier och dess företrädare som ska få försöka styra kommun, region och landet. 2018 var det 6 535 271 personer som röstade i Sverige. En av dessa var jag. Min påverkan på riksdagsvalet var med andra ord 1/6 535 271. Eller 0,0000153 procent. För mig är det makalöst att inte alla sanna demokrater tycker att vi med dagens moderna teknologier ska få påverka lite mycket oftare. Jag tycker inte dagens valsystem är respektfullt mot oss invånare. Vi är bara på allvar intressanta för partierna vart fjärde år. Det är inte en acceptabel ordning. I synnerhet inte i den demokratiska broilertid vi lever i. 

Du kan ju tänkas tycka att jag inte är respektfull som kallar ledande förtroendevalda, som aldrig haft ett riktigt jobb under ett antal år, för broilers? Jag anser inte att broilifieringen är bra och vill att den ska brytas. Broiler är faktiskt ett vedertaget begrepp för just politiker som aldrig gjort mer än pratat och haft uppdrag kopplade till politik. Nedan är ett tidigare reportage om broilertrenden i Sveriges Radio. Att jag även kallar kommunister för kommunister är inte uttryck för respektlöshet, det är att ”kalla en spade för en spade”. Ta gärna även del av SVT länken där Ung Vänster är tydliga med att de eftersträvar ett kommunistiskt samhälle.

"Det finns många olika politiska epitet så som populism, rödvinsvänster och socialmoderat. En av alla dessa epitet är broilers som syftar på unga politiker med ingen eller liten arbetslivserfarenhet som gör en snabb karriär inom politiska partier och nyligen kom det ut en bok som behandlar ämnet."

https://sverigesradio.se/artikel/5959956

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ung-vanster-vart-mal-ar-ett-kommunistiskt-samhalle

Den kloke Gunnar Wetterberg har också reflekterat över vår broilertid. Jag delar helt hans reflektioner förutom den om riksdagsarvodena. Ett "hälsosamt" sätt att försöka reparera den broilerskada som är gjord är att differentiera arvodena till politiker precis så som det är inom alla andra verksamheter. I min värld är det helt sjukt att en oerfaren snackpåse på 18 år ska få samma ersättning som en mycket arbetserfaren, med en imponerande meritförteckning, på 53 år som kommunalråd eller riksdagsledamot. Om man halverar arvodena för personer upp till 35 år och ökar övrigas med lika mycket blir det mycket mer rätt om vi vill ha klokare och erfarnare företrädare.  

"Vi skördar den draksådd som såddes i början av 1970-talet, när partierna välsignade sig själva med partistöd, politiska sekreterare och sakkunnigtjänster."

"Då öppnades pärleporten för många av mina jämnåriga, som gick direkt från ungdomsförbund och studentpolitik till köttgrytorna, ofta utan att göra klart sina studier och ännu mindre något ”vanligt” arbetsliv. Somliga tog sig direkt in i rikspolitiken, utan den mellanlandning i kommuner och landsting som dittills hade varit den normala lärogången för politiskt ansvar."

"I dag har denna generation och deras senare kollegor tagit över det mesta av det politiska beslutsfattandet. Det har betänkliga följder för beslutsfattandet. De är inte dumma – tvärtom visade Torsten Persson och hans forskarkollegor vid ett SNS-seminarium för ett tag sedan att de förtroendevalda hade bättre mönstringsdata än folk i gemen. Istället är det erfarenheten som är problemet. För ungdomsförbundare och studenter är ingångslönerna i politiken ofta betydligt högre än de kan få på den reguljära arbetsmarknaden. Därför söker många sig dit. För den som varit yrkesverksam i 15-20 år är det inte alltid lika ekonomiskt attraktivt att bli heltidspolitiker, särskilt inte om hon eller han varit någorlunda lyckosam i sin gärning."

"När jag arbetade som tjänsteman i regeringskansliet och på Svenska Kommunförbundet mötte jag statsråd och kommunalråd som skaffat sig en gedigen yrkeserfarenhet innan de blev förtroendevalda. Det betydde att de kunde grilla sina experter och tryggt avfärda våra värsta stolleprov. Å andra sidan vågade de också satsa på projekt som den allmänheten till en början var skeptisk till, men politikerna hade auktoriteten och viljan att göra dem ”politiskt möjliga”. Det är den auktoriteten som broilergenerationen överlag haft svårt att skaffa sig, även om det naturligtvis finns undantag. Den som bottnar i egna erfarenheter har för det mesta också ett nätverk utanför partipolitiken. Då kan man bedöma vad som är angeläget, och man vet hur det går till att övertyga människor även om det som kan verka besvärligt."

"Partierna skulle behöva rekrytera många fler 40–50-åringar utifrån, som står mitt i arbetslivets iakttagelser och idéer. Kanske måste man då höja riksdagsmannaarvodena, men varför inte? Då kan man i stället dra ner på en del av dagens kommunikatörer." 

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/de-broilers-som-styr-sverige-behover-livserfarna-kolleger/

Håkan Boström, GP, skriver intressant om det grisiga debattklimatet. Trumptaktiken har kommit även till Sverige. Trump kanske skulle ha haft lite bättre politiskt skolning innan han blev president.... Broiler är han tveklöst inte. Att inte vara broiler är ingen garanti för att man klokt kan företräda sina invånare. Trumps debatttaktik är nu hitburen av Socialdemokraterna. Kan det vara så att de har dragit slutsatsen att det fungerar mot människor som de klassas som "arbetarklass"? Så kan det nog vara. Helt klart är att Socialdemokraterna gör detta för att de på allvar inser att väljarna börjar tröttna på V, C och MPs inflytande över politiken.

"Valrörelsen borde var en tid då den politiska debatten fördjupas, då de olika politiska alternativen tydliggörs och partierna redogör för hur de vill prioritera politiskt och lösa samhällsproblemen."

"I verkligheten tenderar det att bli tvärtom. Tonläget skruvas upp. Smutskastningen sätts i system och ”skandaler” om motståndarna läcks till medierna någon vecka innan valdagen. När makten står på spel faller lätt idealet om en förnuftig offentlighet samman."

"Valrörelsen 2022 ser ut att kunna bli den längsta, smutsigaste och hetsigaste på länge. En försmak fick vi i gårdagens Aktuellt. SVT hade bjudit in försvarsminister Peter Hultqvist (S) och SD:s partiledare Jimmie Åkesson att debattera en krönika försvarsministern skrivit i Dalademokraten där han gått till hårt angrepp mot Sverigedemokraterna och liknat partiet vid en ”sminkad gris”."

https://www.gp.se/ledare/ingen-tj%C3%A4nar-p%C3%A5-grisdebatten-1.41274031

P.S Är det inte lite orättvist mot grisarna att vi människor ofta förknippar dem med dåliga saker? Tänk så mycket mat de bidragit till för oss människor. Tänk vilken fantastisk sjukvårdsutbildning jag fick i det militära där vi bland annat fick vårda grisar för att lära oss akutsjukvård "på riktigt". Du vet väl att grisars anatomi är väldigt lik människans?

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/anatomi

Ansvarstagande

Hur illa
Hur många politiska ledare vågar sätta folkets bästa före ett antaget partibästa? Hur många politiska församlingar vågar att gå in i samlingsregeringar där den egna politiken riskerar att drunkna och priset för ansvarstagandet för ett parti blir högt i nästa val? Hur illa måste det vara i ett samhälle för att nya samarbetsformer ska vara folkligt acceptabla? Vad tror du?

Helt klart är att de flesta partiers strategier för att hindra missnöjespartiet SDs väljarstödstillväxt grovt har misslyckats. Det är hög tid att inse det nu och ändra strategi och taktik. Att betrakta dem som Vänstern inom riksdagens arbete är klokare än att ständigt låta dem vara demokratiska ”offer”. Min övertygelse är, och har länge varit, att den bästa strategin är att respektera demokratins spelregeltankar och ständigt ta sakpolitiska debatter med till exempel V och SD. Genom sakpolitiska debatter är jag övertygad om att många som idag väljer att rösta på V och SD kommer att tänka om. ”I fler år har stora delar av den politiska diskussionen kommit att handla om hur man skall hålla undan Sverigedemokraterna från allt inflytande. Samtidigt växte Sverigedemokraterna till ett "eget block" med över en miljon väljare och till den politiska kraft alla andra på ett eller annat sätt har förhållit sig till. Taktiken har uppenbarligen inte fungerat.”
http://www.gp.se/ledare/hjörne-är-vi-nödda-och-tvungna-därtill-1.8264519

Vad innebär det att ”ta ansvar”? Det innebär i min värld inte bara att fatta jobbiga beslut, det innebär framförallt att säkerställa att jobbiga beslut kan genomföras på ett så anständigt sätt som möjligt. Många Uppsalabor undrar nu vad som ska hända med alla de runt 9000 afghaner som omfattades av den av lagrådet kraftigt kritiserade ”gymnasielagen”. Frågar man Migrationsverket får man nu svaret att deras ärenden ligger stilla så länge som det juridiska överklagandet ”tröskar” på. Det kan ”tröska” på länge! Och staten finansierar inte längre dessa människors basbehov. Och väldigt få kommuner öppnar upp plånboken för att ge försörjningsstöd. Många av dessa tusentals personer befinner sig i ”ingenmansland” i Sverige. Många är hemlösa och bor ”på gatan”. Och vad ska de göra för att försöka få mat och surfmöjligheter? Det som kan tyckas ha varit ett medmänskligt ansvarstagande i Sveriges riksdag utvecklas i många fall inte så medmänskligt i verkligheten. Är det staten som måste ta ansvar för att dessa människor stöttas bättre? Självklart! Det är staten som via dåligt formulerad lagstiftning skapat problemen, då är det minst sagt rimlig att staten nu betalar berörda kommuner för att anständigt kunna hjälpa dessa människor tills det blir klart om de får stanna i Sverige eller inte. ”Nu ser vi resultatet när lagstiftare vägrar att göra konsekvensanalyser av sin politik. Sverige måste ha politiker som förmår att se längre än näsan räcker och inte bara närsynt jagar godhetspoäng.”
http://www.gp.se/ledare/sonesson-gymnasielagen-skapar-ny-grupp-uteliggare-1.8268990

Tove Lifvendahl skriver klokt om hur ordet ”samhället” för vissa är synonymt med vad politiker styr över. Det är det inte! Och civilsamhället är viktigt och gör massor av ideella insatser för människor i bekymmer. Men det finns gränser för hur mycket civilsamhället orkar bära för att staten bedriver en oansvarig politik. Det är viktigt att ta ansvar på riktigt när man gör sina vägval.
https://www.svd.se/staten-ar-vilse-inte-samhallet

Dagens kalkon
Anna Dahlberg. Med den drucknes envishet fortsätter hon att propagera för en M och S samlingsregering. Det kan tyckas ansvarsfullt ur ett altruistiskt invånarperspektiv. Det vill säga att M och S enbart generiskt ser till Sveriges medborgares bästa, och inte partiets bästa. M har nästan inget stöd bland sina väljare för en liknande regeringsbildning. Priset för ett liknande ansvarstagande skulle bli mycket högt. Det kommer inte att ske. Det kan ske i framtiden. När Sverige är nere i en värre samhällskris än vad vi var i början av 1990-talet kan det ske. Vi som var med då kommer ihåg att den var mycket ”blodig”. När nästa för många synliga stora lågkonjunktur slår in kommer toleransen för gemensamt ansvarstagande finnas. Idag förväntar sig en stor andel M-väljare att ”högern” tar tillbaka regeringsmakten med stöd av SD. Så ser verkligheten ut. Och S, M och SD står nära varandra i migrationsfrågor idag. Därför borde den frågan vara ointressant tills vidare och allt fokus läggas på att brett i demokratiska församlingar reformera integrationspolitiken. Den måste kraftigt förbättras i Sverige. Du har väl läst min bok ; ).
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/alliansen-ar-rokt-dags-for-s-och-m-att-ta-over/

Dagens stjärna
Ebba Busch-Thor. Tycka vad man vill om henne och KDs politik men Ebbas avlindats måste klassas som den starkaste på riksnivå. Ur en kampanjsynpunkt lyfter jag på hatten för insatsen och gratulerar Sveriges skickligaste retoriker och debattör. Hon är ju från Uppsala, så det är inte konstigt att hon är duktig. Ebba glädjs nog åt att återigen få debattera med Gardfjell, Burwick och Satmari-Waldau.....
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/ebba-busch-thor-vi-visade-att-de-hade-fel-/

Europas glädje

Mångfaldens och lagandans hyllning
VM 2018 i Ryssland måste betecknas som en succé, inte bara för det svenska landslagets insatser. Samtliga semifinalländer var Europeiska. Två av dem var små länder både till befolkning sett och yta. De har visat hur bra även mindre geografiska samhällen, med få invånare, kan prestera i konkurrens med de betydligt större länderna med betydligt fler spelare att välja av. Tänk vad tråkigt både för många spelare och för till exempel oss svenskar om EU bara ställde upp med ett lag. Snart avgörs matchernas match, en VM-final mellan Kroatien med endast cirka 4,2 miljoner invånare (10% med annat ursprung) och cirka 77 invånare per kvadratkilometer och Frankrike. Frankrike med sina cirka 67 miljoner invånare (20% med annat ursprung) och cirka 120 invånare per kvadratkilometer. Av alla dessa bor cirka 80% i städerna. Det blir sannolikt en mäktig kamp mellan två lag som hittat lagharmonin bland stjärnor. En samling stjärnor är positivt om de kan spela tillsammans. En av de viktigaste rollerna en förbundskapten/lagledare har är att få varje spelare att lösa sin uppgift väl men också att vara en uppoffrande lagkamrat. Sveriges Janne Andersson, Kroatiens Zlatko Dalic och Frankrikes Didier Dechamps har visat hur man kan skapa framgångsrika lag bland duktiga fotbollsspelare. Vem blir den stora hjälten, Dechamps eller Dalic? Roligast ur ett metaforiskt perspektiv blir det om Kroatien segrar. Kroatien är det senaste landet som anslöt sig till EU. Med det lilla landets perspektiv framför ögonen kan förhoppningsvis EU snart vitaliseras.
https://www.synonymer.se/sv-syn/metafor
https://europa.eu/european-union/about-eu/countries_sv

Fotbollen visar att mycket är möjligt när det finns tydliga spelregler och full transparens. Visst filmar allt för många spelare och det borde kosta dem mer. Samtidigt är idrotten härligt krass. Den bäste för dagen vinner. Och det händer aldrig att någon vinner som inte lagt ner "blod, svett och tårar" för att kunna ha en chans att stå högst upp på prispallen. Precis som inom schack handlar fotbollen också om mycket strategi och taktik. Även inom det spelet visar mindre samhällen som till exempel Sverige och dess delar att vi kan hävda oss mot enormt mycket större samhällen med väldigt många fler invånare. I det politiska spelet mellan nationer är det annorlunda. Det inkluderar mycket fulspel, inte minst inom handelsområdet. Trumps agerande för närvarande vittnar om det. Det handelskrig som är igång borde snart få EU- motståndare att inse att EU behövs men att vi istället för att driva på för Swexit ska kräva att samarbetets agenda blir mer kortfattad. EU måste bli "smalare och vassare". Den lilla "bonde" som vi svenskar är i det globala schackspelet klarar sig inte ensamt i kampen om de begränsade tillgångarna och i kampen om att få sälja och köpa på olika marknader. Försäljningar och köp som kraftigt bidrar till vårt välstånd. Hur kan det vara svårt att förstå? Jag antar att det är svårt för den som aldrig arbetat med internationella affärer att förstå. Då kan det vara klokt att lyssna på dem som har det.

Alla demokratiska forum och dess pjäser är som ett schackspel. Det finns massor av möjliga drag för att försöka vinna. I grunden är människan sig själv närmast. Det är en insikt som vissa inte vill kännas vid. Och om man på allvar vill ”syna korten” hos den som aldrig tagit ansvar för en komplex verklighet, då måste man låta dem få visa det genom att bekänna färg när stora sakområden ska reformeras. Vad händer sannolikt annars när en lågkonjunkturs kalla vindar hälsar på?

Dagens kalkon
Erik Pelling. I ett insändarsvar sjunger han byggmarknaden lovsång. Sjukdomsinsikten är obefintlig. Byggandets ”dynamiska” effekter är självklart värdefulla. Men de förutsätter att det finns betalningsförmåga både bland de som ska bo i de bostäder som byggs samt att en kommun har råd, och tid, att matcha en kraftigt växande befolkning med förskoleplatser, skolplatser, pedagoger, omsorgs- och vårdpersonal, äldreboendet och så vidare. Alla partirepresentanter som är nummer ett på listorna till kommunfullmäktige vill bli kommunstyrelsens ordförande. Allt annat skulle vara märkligt. I det svåra läge Uppsala och Sverige nu befinner sig i kommer det att krävas omfattande ledarskaps- och ekonomikompetens för att vägleda Uppsalaborna så klokt som möjligt. Pelling har säkerligen många starka sidor men ledarerfarenhet och ekonomiskt kunnande är inte två av hans starka sidor. Under mandatperioden 2019-2022 kommer ledarerfarenhet och ekonomiskt kunnande bli viktigare än på mycket länge.
https://www.di.se/nyheter/makroradet-rakna-med-lagkonjunktur-efter-valet/
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2778&artikel=6804957
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Tillvaxt/hogkonjunktur-eller-lagkonjunktur/

Dagens stjärna
Håkan Boström. Det är uppfriskande med människor som vågar tala i klartext. Till sist kanske de allra flesta inser att spelplanen är ändrad och att nya metoder för lösningar är nödvändiga. Pelling kan bli kommunstyrelsens ordförande i en mycket svår tid, det är olyckligt om det blir verklighet. Mycket värre är det om vi inom några år vaknar upp och Jimmy Åkesson är svensk statsminister.
”Det vore rent objektivt olyckligt om ett parti utan erfarenhet av regerande kan göra anspråk på statsministerposten. Ett parti som dessutom varit utfruset i över ett decennium. Det skulle skapa stora spänningar och innebära risk för missgrepp.”
http://www.gp.se/ledare/boström-hur-länge-kan-sd-hållas-ute-1.7032211

Farliga exempel på handlingskraft...

Okloka projekt och missriktad plakatpolitik
Det görs tveklöst mycket positivt runt om i Sverige och runt om på vår jord. Samtidigt görs mycket dumt. "Dumt" kan ibland vara viktiga tester av nya idéer. Av den typen av erfarenheter kan vi lära mycket. Samtidigt är framgångsrika personer, organisationer i olika former, inklusive kommuner och landsting, bra på att lära av misstag och inte återupprepa dem. Några exempel på dumhet som är extremt dumt är att för invånarnas pengar, skattepengar, göra om okloka projekt. Eller som regeringar gång efter gång tillämpa riktade statsbidrag för särskilda aktiviteter till kommuner bara för att nationella ministrar ska kunna göra utspel om 100-miljoners satsningar som i praktiken innebär väldigt lite per kommun, som är administrativt krångliga och som inte respekterar att olika kommuner har olika behov för att till exempel förbättra skolresultaten bland våra barn och unga. All denna plakatpolitik i form av okloka statsbidrag borde få ett slut om man tycker att politik ska handla om annat än skådespel. Om det finns pengar att fördela ut för att klara välfärdens kärnuppdrag ska de skickas till lokala regeringar som får ansvara för hur några extra miljoner bäst kan göra nytta.


Vad gäller många kommunala projekt är jag mest besviken över att många framgångsrika projekt inte självklart implementeras i den löpande verksamheten. Istället startas nya liknande projekt..... Bara genom att mycket bättre implementera framgångsrika projektresultat skulle våra kommuner och regioner kunna utföra och förbättra den löpande verksamheten väldigt mycket. Förbättringar som innebär att vi invånare skulle få mycket mer och bättre samhällstjänster utan ständigt höjda skatter. Statlig- eller EU-delfinansiering är bara klokt om man har ambitionen att nå långsiktiga resultat. Tyvärr ses det ofta som sätt att delfinansiera löpande verksamheter, det är inte en långsiktigt hållbar metodik för att klara den finansiering man anser sig behöva. Läs gärna bifogad artikel om kamelprojekt och om att EU inte ska ha en större budget utan ge mer värde för alla pengar som unionen styr över med eller utan Storbritannien.
https://www.expressen.se/ledare/linda-nordlund/tyvarr-far-vi-rakna-med-fler-kommunala-kamelcenter/
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/detaljstyrda-statsbidrag-far-motsatt-effekt-20357
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/statsbidrag-riktade-till-skolan_H510284

Socialdemokraterna har nu också på allvar blandat in regeringsfrågan i valrörelsen. Socialdemokraternas taktik är att härska genom att försöka söndra. Smart att försöka. Det är dock många centerpartister som sett hur det går för MP i dagens regeringssamsarbete. Det är också några aktiva centerpartister som minns hur litet erkännande Centerpartiet fick i början av 90-talet när partiet hjälpte Sverige på fötter genom att stötta Socialdemokraternas ansvarstagande att städa i svenska ekonomi.
https://www.expressen.se/debatt/tillsammans-med-c-vill-vi-ta-ansvar-for-sverige/

Dagens kalkon
Den som tror att börsuppgångar varar för evigt. Det mesta går i cykler. Under lång tid har nu börserna eldats på med billiga pengar och en ökande global mängd människor som klassas som medelklass. Efter en tids korrigering kommer en ny period av uppgångar. Under alla tider går det att hitta nya spännande bolag som vinner terräng.
https://www.di.se/nyheter/nio-experter-darfor-kommer-borsraset-inom-kort/?utm_medium=ettanettan_puff&utm_source=expressen&utm_campaign=trafikmotor_di

Donald Trump. Ett globalt handelskrig gynnar ingen på sikt. Kortsiktigt tänkande är sällan klokt när man ska utveckla samhällen eller organisationer framgångsrikt. Ja, denna Trump....
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/usa-s-president-donald-trump-handelskrig-ar-bra

Dagens stjärna
Svante Axelsson. En miljökämpe som med en fantastisk energi gör stor positiv nytta i det viktiga miljö- och klimatförbättringsarbetet.
https://soundcloud.com/stefanhannaspod/stefan-hannas-podcast-med-svante-axelsson

Enkla budskap

Apans år har startat
Vi lever nu i en enormt komplex värld. En värld som få av oss, om någon, klarar att förhålla sig till då informationsflödet är så massivt. Det är nu apans år och kanske är det självklart att många människor i komplexa situationer väljer enkla förklaringar och lösningsförslag. Verkligheten är komplexare än någonsin tidigare. En del av förklaringen till att världen blir allt komplexare är att olika grupper människor just väljer att tro på ytterligheter. Polariseringen mellan många gruppers ytterlighetsperspektiv bidrar oundvikligt till konflikter och komplexitet. Är det någon kraft som aktivt  bygger sin egen maktbas genom att stimulera dessa motsättningar? Sannolikt finns det de som försöker. Engelsmännen var historiskt länge mästare på att spela ut samhällsgrupper mot varandra för att själva behålla makten. Det svenska näringslivsexemplet Pehr G Gyllenhammar (tog över efter pappa i Skandia och svärfar i Volvo) sägs också ha försvarat sin maktposition genom att skapa många konflikter mellan grupper. Konflikter som gjorde att de inte kunde enas om att störta honom från den tron han älskade att sitta på. Han föll till sist. Det gör dom alltid. Under Apans år väljer USA ny president. I USA debatteras nu bland de intellektuella om det bara är enkla budskap som fungerar för att vinna val. Är det omöjligt att vara ärlig och svara "det beror på"? Sannolikt. Enkla budskap avgör bland annat eftersom det bara är få budskap som tas in och som stannar kvar i en värld där vi drunknar i information. Bernie Sanders säger att allt är Wall Streets och giriga rikas fel. Förmögenhetsspridning är nödvändig. Clinton svarar "det beror på".... Det är korrekt men det är inte vad de flesta väljare vill höra. Finns det en Caesar, en smart apledare, som håller på att ta över vår jord? Du har väl sett filmen Apornas planet? Då vet du vem Caesar är!
https://www.washingtonpost.com/politics/question-whats-clintons-message-answer-all-of-the-above/2016/02/06/5df28fcc-cc4a-11e5-88ff-e2d1b4289c2f_story.html?hpid=hp_hp-more-top-stories_clintonmessage-315pm%3Ahomepage%2Fstory
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Pehr_G._Gyllenhammar
http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/apornas-planet-uppgorelsen/

Sant eller falskt
Felaktig information har alltid spridits av olika makter för att uppnå egna syften. I väpnade konflikter, och i ständiga affärsslag, utgör ryktesspridning och desinformation en väsentlig del av taktiken för att nå egna syften. Inom politiska strider är det en väldigt vanlig taktik för att försöka försvaga motståndare. Är det svårt att skapa verklighetsbeskrivningar som är falska? Självklart inte. Eftersom det kan skada mycket så används också denna taktik. Tillåt mig exemplifiera med duktiga illusionister som lurar oss att tro att de kan trolla bort en elefant mitt framför våra ögon eller att en uppblåst ballong blir en vinflaska. Vi vet att vi blir lurade. De klarar av att göra de fantastiska trots många kameror etc. Hur många förstår att till exempel PR-byråer är duktiga på att just skapa verklighetsuppfattningar som inte stämmer? Jag tror att allt för många är dåliga på att förhålla sig klokt skeptiska till "sanningar" som berättas. I Uppsala har vi en fantastisk illusionist/trollkarl som heter Johan Ståhl. Han har många kvaliteter utöver att han bor i Uppsala och är en världsledande trollkonstnär. Han är också belönad världsmästare i trolleri!! Sant eller falskt, det är frågan....
http://www.johanstahl.se

Melodifestival
Melodifestivalsjippot är i full fart. Om jag fattat rätt är det en tävling mellan skapare av melodier och texter. Om vi struntar i att det politiskt korrekta SVT inte tycks säkra mångfald bland sina text och melodiskapare så är festivalen också exempel på att enkelhet vinner före komplexitet. År efter år är toppaktörerna de samma och tro det eller ej är de mästare på att göra enkla texter och klatschiga melodier. Enkelt och klatschigt vinner före avancerat, äkta och djupt. Ingela "Pling" Forsman är mästare på enkelt och klatschigt. Anders Jonsson, numera även på Spotify, är mästare på avancerat, äkta och djupt. Heja Anders! Du rockar! Lite spritslag på hotellrum, utkastade USB minnen och platta TV skärmar från hotellföntren kanske gör susen? Nja... Det är nog så att det är enklare budskap eller i vart fall enklare förpackade budskap som krävs för att tilltala många i vår "slit lite och släng" kultur.
https://open.spotify.com/artist/4bC36KhDQOy26cVyJXciPl
http://www.pierresschlager.com/p/alla-vinnarna-i-melodifestivalen.html
http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/108699

Tröttsamt

Drivkrafter
Inom näringslivet är drivkrafterna att både förverkliga idéer och att tjäna bra med pengar på idéutvecklingen. Inom politiken syftar idéerna till att leda mot ett blomstrande samhällssystem utifrån olika politiska grundinställningar till människors beteenden, förmågor, egna ansvar osv. I Uppsala och Sverige brukar idéverkstadens ramar uttryckas som att man ska utveckla samhället ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Men politiken har ett väldigt begränsat utrymme utan ett väl utvecklat och framgångsrikt näringsliv. Och det inkluderar en ständig förnyelse av näringslivet.
http://www.hrinfo.se/inre_drivkrafter_och_motivation_12008.asp
http://news.spegeln.se/leader/vinst-viktig-drivkraft-for-att-fa-bra-valfard/


Välståndets grundpelare är företagsamheten! Tyvärr förstår väldigt många människor inte detta enkla och självklara samband. Därför kan företagarfientliga krafter få makten i en kommun och i ett land som Sverige. Vissa tror att politiker och de offentliga institutionerna kan skapa basen för välståndet. Så är det inte! Och i vårt nya globala informations och tjänstesamhälle blir en klok näringslivspolitik viktigare än någonsin. Men tyvärr vinner man inte val på att ha den bästa lokala näringslivspolitiken. Den politik som skapar förutsättningar för t ex skola, omsorg och vård. Allt för ofta vinner man val genom att ge löften som sedan kan kompromissas bort och genom att ge löften inom områdena skola, omsorg och vård. Inget fel på att skola, omsorg och vård är väldigt viktigt MEN det är klokt att hålla tungan rätt i munnen och försöka förstå vad som är hönan och vad som är ägget i välståndsbygget. Och det är klokt att rösta på partier som genuint förstår företagsamhetens avgörande betydelse för välståndsbygge. Vänsterpartierna är inte sådana partier!
http://www.gottsundaskolan.uppsala.se/vardegrund.html
http://sli.se/apps/sli/prodinfo.php?db=36&article=V2288


Opposition
En god vän med stor politisk erfarenhet har många gånger uttryckt hur vansinnigt tråkigt det är att vara i opposition jämfört med att vara vid makten. Jag håller med honom. Under förmiddagen var jag på ett "seminarium" om delar av kommunens näringslivsutveckling. Det värsta med oppositionspolitiken är att behöva se hur tidigare bra arbete monteras ner eller t o m avvecklas och ersätts med något nytt bara för att det ska vara så i den politiska världen. Att göra så inom näringslivspolitiken är olyckligt. Men jag förstår att det blir så eftersom många saknar tillräcklig näringslivserfarenhet för att göra kloka metodval för att uppnå positiva effekter. Det är ju tyvärr vänstern som styr Uppsala idag.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Politisk_opposition


För att du som är företagare ska få en viss känsla av vad det innebär att vara i opposition försöker jag beskriva en liknande situation. Tänk dig att du säljer ditt företag (glömmer de pengar du fått) där du varit med och byggt upp grundidéerna och anställt de 36 medarbetarna. Du sålde till ett kinesiskt bolag men du blev tvungen att lojalt jobba vidare under tre år för att få 75% av köpeskillingen. Det kinesiska ledarskapet kommer in. Du ser hur personalen behandlas helt annorlunda och utifrån helt andra glasögon. Du ser hur kundkontakterna hanteras enligt ditt perspektiv fel. Och du ser hur produkt/tjänsteutvecklingen går i helt fel riktning. Och trots att du försöker få den nya ägare att göra saker bättre så får du inget gehör. Och eftersom dina 75% är kopplade till företagets utveckling under treårsperioden förlorar dina sålda % snabbt i värde. Inom kommunpolitiken är 75% perspektivet att jag också är skattebetalare och Uppsalaälskare. Kan du känna min frustration?


På mötet togs det upp att rikspolitikerna måste bli klokare. Det är att hoppas på för mycket. Jag köper inte att ansvaret för att strategiskt jobba med lokal näringslivsutveckling ligger på riksdagens bord. Både det strategiska och taktiska arbetet för att försvara och utveckla Uppsalas välstånd ligger i Uppsala och ingen annan stans! Om man inte tänker så och arbetar utifrån det så uppnår ett lokalsamhälle inte en bråkdel av sin positiva möjlighet. Nyval! Även i Uppsala!
http://granskning.eu/post/97562663132/nyval-i-sverige-2015

Kompetens & erfarenhet

Framgång
Hur skapas framgång? Självklart genom hårt och målmedvetet arbete. Varför lyckas inte alla som jobbar hårt och som har tydliga mål? Timing har självklart stor betydelse men framförallt krävs oftast kompetens, erfarenhet och mycket uthållighet för att de stora framgångarna ska komma. Inom företagsvärlden och inom politiken är det också viktigt att kunna lägga strategier och taktik för att nå önskade resultat. Nu vill tydligen Bo Lundgren, misslyckad moderatledare, ta åt sig av framgången. Han tycks missa att just strategi och taktik är avgörande för framgång. Reinfeldt & company fick ihop den soppan som behövligt sänkt skattetrycket i Sverige. Den soppan lyckades inte Lungren koka ihop och det är en avgörande skillnad. Hur avgörande för ett partis framgångar tror du att strategin och den taktiska planen har?
http://www.dn.se/nyheter/politik/ny-forpackning-samma-politik/

Vem får uppdraget?
Många känner sig kallade men endast en kommer att bli utvald att bli den nya ärkebiskopen för svenska kyrkan. Tycks som att ännu en kvinna, Antje, får ta över ledarskapet i en krisande verksamhet. Befriande att höra att det inte tycktes handla om kvotering om hon väljs utan om kompetens och erfarenhet. Bl a anses hon mycket medial vilket anses avgörande för att en verksamhet ska ha någon chans att utvecklas positivt i dagens samhälle. Det enda kontroversiella hon sägs stå för är att det finns andra vägar till Gud än genom Jesus. Det glädjer mig. Då kan även mina muslimska, buddistiska, judiska, hinduiska och ateistiska vänner hitta en väg till ALLT. Tror du hon blir bra för kyrkan om hon väljs?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-kyrkan-valjer-ny-arkebiskop/