Maktkamper
Maktkamper mellan enskilda individer och grupper av individer har alltid förekommit genom människans historia. De kommer att fortsätta så länge vår art finns kvar. Den som är historiskt intresserad kan tydligt se att det alltid varit så. Härskare har kommit och gått. Olika kulturer och deras samhällssystem har i omgångar varit enormt framgångsrika för att sedan försvinna. Inte minst Sverige har genom åren haft olika geopolitiska faser.
En gång för inte så länge sedan var Sverige en Europeisk stormakt. 1600- och 1700-talet är inte särskilt länge sedan. Romarriket hade sin tid. I modern tid var det brittiska väldet enormt. Först efter andra världskriget blev det främst USA och Sovjet unionen som utgjorde jordens stormakter. Väldigt ofta började dessa stormaktsambitioner med enskilda individers drömmar och ambitioner. Det är exakt samma mönster inom näringslivet och dess framgångsrika entreprenörer. Ambition och hårt arbete är en förutsättning för framgång. Inte minst intressant är det att lära om Attila och hur han genom skickligt politiskt spel och militära förmågor kraftigt utmanade det romerska riket. En intressant berättelse om Attila kan du ta det av på SVT-play.
"Barbarernas kung och Roms besegrare - så lyder myten om hunnernas ledare Attila. Kanske var han förlagan till vikingarnas gud Oden och enligt den kristna kyrkan djävulens avkomma. Men vad stämmer enligt den historiska vetenskapen? Att han plundrade och dödade och skapade ett stort rike i Europa i mitten av 400-talet är känt, men vem var han, var kom han ifrån och hur kunde han vara så framgångsrik? I vilken utsträckning var han kraften som besegrade Romarriket?"
https://www.svtplay.se/video/30449848/attila
Idag är de stora geopolitiska spelarna USA och Kina. EU har en allt för svag struktur för att på allvar vara annat än en spelare i mitten av dessa giganters ambitioner, eller en nära samarbetspartner med någon av dem. Kanske var EUs oförmåga i detta spel ett av skälen till att britterna valde att lämna.
Om vi ser till kulturella och demokratiska perspektiv står USA och Europa varandra historiskt nära. Jämfört med inledningen av 1900-talet (bara drygt 100 år sedan) har Europeiska makter kraftigt tappat makt och inflytande. Den kraft som blir allt starkare är Kina. En av Kinas stora fördelar ur ett geopolitiskt perspektiv är att den del av världen som idag i särklass utvecklas starkast är Asien. Och Kina har ett stort inflytande i stora delar av den världsdelen. Bara i Kina finns runt 1.400 miljoner kineser. Inom EU och USA är vi tillsammans ”bara” runt 770 miljoner. Av kinas befolkning tillhör runt 1.260 miljoner en folkgrupp. Europas och USAs befolkningar är i jämförelsen väldigt olika. Självklart finns för och nackdelar med dessa olikheter. Viktigast av allt är att förstå hur det ser ut och hur man bäst förhåller sig till det.
Redan under Obamas tid som president i USA började amerikanernas elit fokusera mycket mer på Asien än på Europa. Tillväxten och kraften bland Asiens länder har länge varit på ”knakningsnivå”. Förhoppningsvis inser nu amerikanerna att det är viktigt att åter stärka banden med Europa för att bra klara av att balansera ett allt starkare Kina. Att Kina tar en stor roll i världen är inget konstigt för den som kan vår mänskliga historia. Vi kan leva gott på jorden även med ett allt starkare Kina. Vi kan göra mycket gott tillsammans för mänskligheten. Det är dock viktigt att alltid säkerställa bra maktbalans mellan superkrafter. Och Kina är något helt annat än tidigare Sovjet unionen. Kineserna tillför redan jordens människor mycket. Det kommer de fortsatt göra. Inte minst inom forskningen. För maktbalansens skull, terrorbalansen, måste USA och Europas starkaste länder vara enade om hur maktbalansen ska säkras. EUs maktplattform har tyvärr gjort EU till en svag part i detta stora och viktiga geopolitiska spel. Du har väl spelat Risk?
I relationerna med andra länder, inte minst med Kina, är det viktigt att ha ett historiskt perspektiv med sig. Inte minst det säkerhetspolitiska perspektivet. Ryssarna har alltid verkat för att ha en säkerhetspolitisk bufferzon mot Ryssland. Liknande bufferzons tänkande har även USA. Det har givetvis även kineserna. För kineserna utgör stora delar av sydkinesiska havet en sådan buffertzon. Det är viktigt att förstå om man vill försöka förstå vad som händer i dessa vatten och dess landsbitar. Också viktigt att förstå Kinas historia både under och efter kejsardömenas tider.
För ett litet land, med en liten befolkning, som Sverige är det viktigt att stå upp för våra värderingar och kämpa för goda handelsrelationer med alla. Säkerhetspolitiskt anser jag att det är särskilt viktigt för oss att stärka samarbetet med våra Nordiska grannländer. Sverige måste stärka relationerna och samarbetet med våra grannländer. Inte minst svenska misslyckanden kopplade till migrationspolitiken och Coronabekämpningen har skadat våra samarbeten.
Malcom Kyeyune skriver en läsvärd krönika i GP nedan. Om att geopolitiken återigen är tydlig och där historiska perspektiv är viktiga att känna till.
"Nya väpnade konflikter av ett mer allvarligt slag än det lågintensiva inbördeskrig, som Ukraina varit fast i under närapå ett årtionde nu, är på intet vis en garanterad utkomst. Men det är inte en omöjlighet i dag, och saken förvärras av att elefanten i rummet, USA, allt mer riktar ögonen mot andra sidan planeten."
"Kinas intentioner rörande Taiwan har på intet sätt varit höljda i dunkel – Kina ser Taiwan som en del av den kinesiska nationen, och har aldrig accepterat att Chiang Kai-shek, inbördeskrigets förlorare, tilläts hålla sig kvar vid makten i Taiwan med hjälp av den amerikanska flottan. Utan amerikanernas hjälp hade denna lilla ö med sina tiotal miljoner invånare med våld återförts under fastlandets styre någon gång på 1950-talet, och Kina har blott bildat sin tid och väntat på sin chans att kunna skrida till verket sedan dess."
"Mycket har dock hänt de senaste trettio åren. Kina har gått från att vara ett fattigt och ganska oviktigt land till världens stora verkstad, med en växande militärbudget och ett fokus på just den sortens vapen och militärdoktrin som behövs för att kunna återta sin förlorade provins och övervinna alla amerikanska försök att försvara den."
"I allt fler militärövningar som Pentagon håller vinner helt enkelt Kina, ibland tämligen överlägset. Bortom det militära planet finns det dessutom stora politiska frågetecken att ta hänsyn till, bland annat frågan hur många amerikaner – givet den bittert polariserade inrikespolitiska situationen – som verkligen är särskilt sugna på att skicka sina söner för att dö för Taipei."
"Om det inte var tydligt innan, så borde det i alla fall ligga i helt öppen dager nu att historien faktiskt aldrig tog slut, och att vi nu är på väg mot en ny fas i världshistorien. Borta är dagarna då vi kunde luta oss tillbaka och hoppas på en lugn och stillsam världsordning definierad av den liberala demokratins eviga expansion."
"Vi är på väg tillbaka till klassisk stormaktspolitik med konkurrerande stormakter. 2020-talet ser därmed ut att vara bäddat för nya globala säkerhetspolitiska kriser av rang."
https://www.gp.se/ledare/historiens-%C3%A5terkomst-i-v%C3%A4rldspolitiken-1.45053578
När dagens supermakter faller, vilka blir de nya? Det brukar finnas intressanta historiska kopplingar. Kan någon från de Egyptiska kulturerna kliva fram om typ 300 år? Varför inte? Någon kanske till sist lyckas ena alla stammar och klaner runt om i ett i grunden rikt Afrika. Då är de säkert runt 1,5 miljarder invånare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar