Livsfarliga människor
Redan tidigt i människors liv kan pedagoger på förskolor och i skolor med flera identifiera personer som har beteenden som kommer att leda till stora problem om de inte åtgärdas. Vi måste bli bättre på att redan tidigt hjälpa föräldrar och barn som uppvisar beteenden som är farliga för dem själva och för andra. Vi kan tveklöst bli mycket bättre på det. Leif GW Persson brukar ofta tala om att inlåsning är en säker metod för att hindra farliga människor att fortsätta att begå hemska saker mot andra. Det är dock mycket bättre om vi kan hjälpa människor i farozoner att inte ens hamna i en destruktiv spiral. När vi misslyckas med det måste vi bli bättre på att hindra farliga människor från att gång efter gång utsätta andra människor för fara. Det gäller inte minst män som är livsfarliga mot sina partners eller ex partners.
Det talas lite då och då om säkerhetsrisker i Sverige. Frågar du mig anser jag att Sverige misskötts så länge nu att de största säkerhetsriskerna mot enskilda svenskar finns inom Sveriges gränser. Att släppa ut en man som "gryningsmannen" är ett av många exempel på att vi saknar förmåga att skydda resten av befolkningen mot människor som uppenbarligen utgör stora risker för andra människor. Hur kan vi ens ha lagar som gör det möjligt för farliga personer, som inte följer de regler som finns, att få permission eller villkorlig frigivning? I synnerhet när det handlar om långvariga återfallsförbrytare som utsätter andra människors liv i fara är detta mycket upprörande.
Oisin Cantwel skriver läsvärt i Aftonbladet om detta irriterande exempel nedan.
"Så var det dags för ännu ett kapitel i den sorgesamma berättelsen om Ulf Borgström. I måndags släpptes mannen som har blivit känd som Gryningspyromanen villkorligt från fängelse efter att ha avtjänat straff för att ha försökt tända eld på Socialförvaltningens kontor i Köping. Men Borgström var inte på fri fot länge. Han vägrade bära fotboja, ett brott mot Kriminalvårdens föreskrifter som ledde till efterlysning och polisutryckning och inom några timmar var han inlåst igen. En händelseutveckling som onekligen väcker frågor. Som exempelvis varför en dömd person som vägrar att rätta sig efter reglerna för den villkorliga frigivningen över huvud taget släpps. Här finns utrymme för en ändring i lagen.
En annan - och viktigare fråga - är hur staten ska förhålla sig till en så farlig person som Borgström. Vid 57 års ålder har han valsat in och ut ur anstalter fler gånger än vad som är nyttigt att räkna till och det är inte alltför vågat att hävda att straff i detta fall varken avskräcker eller hjälper till bot och bättring. Några av alla de otaliga personutredningar som har gjorts har gett vid handen att Borgström redan vid 13 års ålder var en fullfjädrad tjuv och det är varken sociologiskt eller kriminologiskt förvånande att styvfadern var inblandad då han 16 år gammal åkte fast för ett inbrott i ett varuhus. Det fortsatte på samma sätt. Innan Borgström var 20 hade han hunnit med några turer på kåken. Stölder, bedrägerier, knark, hembränning."
"Vilket leder mig till det egentliga ärendet för denna text, nämligen lagstiftarens ansvar för att denna hopplösa situation har kunnat uppstå. Det har gjorts psykiatriska undersökningar av Borgström. Han har befunnits troligen ha en allvarlig psykisk störning, men den är inte tillräcklig för att rättspsykiatrisk vård ska komma i fråga. Detta beror i sin tur på hur lagen ser ut. En länge pågående debatt om hur slappt psykiskt sjuka våldsbrottslingar behandlades fick riksdagen i ett par omgångar att skärpa paragraferna och göra det betydligt svårare för domstolar att döma till vård. Resultatet blev lika dystert som förväntat, farliga och sjuka personer avtjänar fängelsestraff i stället för att vårdas. Med en lägre tröskel hade en figur som Borgström gått att hållas inlåst på en rättspsykiatrisk klinik tills han bedömts vara frisk. Sannolikt hade han aldrig släppts. Men rädslan för att framstå som för mjuka fick politikerna att skriva om en lag som hade kunnat användas till att sätta stopp för Gryningspyromanen. Även så kan en paradox se ut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar