Skolans haveri

Vi kan mycket bättre än nu!

Vet du vad det viktigaste är oavsett vilket problem man har? Det är att erkänna att man har ett problem. Små problem är lätta att lösa, stora problem är svåra att lösa. Alla problem går nästan alltid att på något sätt lösa. genom människans historia har en metod varit att döda dem man tycker agerar fel, har fel åsikter eller enbart tillhör fel klan. Probleminsikt är alltid A och O för framgångsväg framåt. Utöver broilifieringen av svenska politik är oförmågan att tidigt problemformulera och att skyndsamt vidta nödvändiga förbättringsåtgärder den svenska politikens största problem. Den kanske kan beskrivas som så inavlad att den idag saknar förmåga att tillräckligt snabbt och klokt göra stor nytta för dem de ska företräda. Den svenska skolan är det största exemplet på detta politiska misslyckande. Bra att vi har en Riksrevisionen som med integritet kallar ”en spade för en spade”. Revisionen i Uppsala gör många djupa och viktiga reflektioner. De får sjukt liten uppmärksamhet! Uppsala och Sverige är i desperat behov av kompetent ledarskap.

https://www.riksrevisionen.se/om-riksrevisionen/kommunikation-och-media/nyhetsarkiv/2021-04-29-otillracklig-uppfoljning-av-pisa-undersokningens-genomforande-2018.html

Nedan SVT reportage, och Expressenartiklar, är inte vilket reportage som helst. Det är ett mycket viktigt reportage och vittnar om hur självbedrägligt Sveriges regering agerar inom det som har störst påverkan på hur just våra svenska samhällen utvecklas, skolan! När den avlidne företagsledaren Curt Nicolin gick skolan var det ordentlig ordning och reda i klassrummet. När jag gick i skolan var det lite si och så men det var ändå rimlig ordning och reda. Idag är det i många klasser allt annat än ordning och reda. Alla våra barn drabbas idag av denna inkompetenta hantering av skolmiljön. Huvudproblemet är en den akademiska och naivistiska inkluderingstanken! 30 barn i en klass och där minst tre har någon form av särskilt behov.

"Alltför många elever i Sverige exkluderades från att delta i Pisatestet 2018, enligt Riksrevisionens granskning där regeringen och Skolverket får skarp kritik. Riksrevisionen beskriver också en kedja av misstag hos Skolverket och OECD – och en oförklarlig tystnad och passivitet från regeringen.

Sverige har i många år deltagit i den internationella Pisa-undersökningen, som OECD är huvudansvarig för. I den politiska debatten refereras det ofta till de svenska resultaten – en del kanske minns Pisachocken 2012/13, då de historiskt svaga resultaten ledde till en rad förändringar på skolområdet. Därefter förbättrades resultaten.

Pisa har setts som en tillförlitlig källa men den senaste mätningen från 2018/19 blev ifrågasatt. Sverige hade då i förväg plockat bort 11 procent av de elever som skulle delta. Den tillåtna gränsen är 5 procent.

Detta har förklarats med att Sverige tog emot många flyktingar 2015 och därefter, och att det därför fanns en stor andel elever som inte hunnit lära sig svenska tillräckligt bra för att kunna delta.

”Väldigt förvånande”

I rapporten, som presenterades på torsdagen, konstaterar Riksrevisionen att detta delvis gjordes på felaktiga grunder samt att regeringen och Skolverket inte har följt upp genomförandet.

– De har inte tagit reda på vad som hände och varför. De borde ha gått till botten om det verkligen går att förklara de höga elevexkluderingarna med bristande språkkunskaper hos eleverna, säger Riksrevisionens projektledare Sofia Sandgren Massih.

Utbildningsminister Anna Ekströms (S) egna tjänstemän på departementet slog larm och varnade för ett missvisande elevurval – men fick inget gehör, visar granskningen.

I rapporten konstateras också att det inte heller gjorts någon trovärdig utredning i efterhand.

Ifrågasatt förklaring

Skolverket, som är ansvarigt för Pisa i Sverige, har hävdat att allt gjorts rätt, och under OECD:s överinseende.

Exkluderingen av elever har dock ifrågasatts av såväl medier som politiker. Riksrevisionen har därför undersökt om invändningarna var befogade eller inte, och slår i rapporten fast att OECD:s slutsatser baseras på felaktiga antaganden om det svenska skolväsendet när det gäller undervisningen av nyanlända elever.

– Något gick fel och det blev ett jättehögt exkluderingstal, elva procent. Men man kan göra om och göra rätt. Det allvarliga är att man inte försökt gå till botten med vad som gick fel. Då kommer ju misstagen att göras om, säger Sofia Sandgren Massih.

– Vi har dock ingen anledning att tro att någon gjort fel med flit, utan att det skett av missförstånd."

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-far-mycket-hard-kritik-for-hantering-av-pisa-provet?fbclid=IwAR1OHuTrId3CMexe5Ew8jdGvE4WQevxFDqj4WCBg6TjgQlhR2ujGERWUxXQ

https://www.expressen.se/nyheter/ekstroms-nya-fel-om-pisa-studien/

https://www.expressen.se/nyheter/riksrevisionen-sverige-foljde-inte-reglerna-i-pisa/

https://www.expressen.se/nyheter/anna-ekstroms-spikraka-karriar-till-storsta-krisen/

Politiker ska beskriva verkligheten som den är! Det är bara då det finns en chans att lösa farliga växande problem! Jag är urless på den politiska oförmågan i att lösa stora problem i Sverige. Vi måste rösta fram dugliga ledare att leda oss mot en ljus framtid.

Skolans misslyckande drabbar alla våra barn och unga negativt, och i förlängningen försvagas hela vårt unika samhälle. Mest drabbas de svagaste eleverna, dem som vänstern alltid förrädiskt vill ge sken av att företräda. Usch!

”Den firade förbättringen av svenska 15-åringars kunskaper hade sannolikt vänts till en försämring om studien gått till på rätt sätt. Eftersom en ovanligt hög andel utrikesfödda elever uteslöts från att skriva provet fick svenska skolan glädjebetyg.”

”Skolverket, som skötte PISA-undersökningen, har envist hävdat att det stora bortfallet berott på att Sverige tog emot många nyanlända elever i samband med flyktingvågen 2015, och att skolorna gjort rätt som sorterat bort de språksvaga. Det får man enligt regelverket – om eleverna läst svenska i mindre än ett år. Men barnen som kom med flyktingvågen hade gått i svensk skola längre än så när provet skrevs. De borde ha fått visa vad de lärt sig på samma villkor som sina klasskamrater.”

”Det är rena bananrepubliken. När tjänstemän efteråt slog larm om att OECD-granskningen bygger på ett missförstånd om hur undervisningen av nyanlända går till, begravdes promemorian i regeringskansliet. Anna Ekström och Skolverket har vid flera tillfällen hänvisat till att OECD gett dem rätt.”

”PISA-studien ska ge en bild av vilka styrkor och svagheter som den svenska skolan har. Felaktigheterna i PISA 2018 innebär att varken regering eller opposition har den verkliga bilden av skolans utmaningar.  ”Om svagare elever inom olika grupper inte deltar i Pisa-undersökningen i samma omfattning som andra kan detta i förlängningen leda till att relevanta åtgärder för dem inte vidtas”, skriver Riksrevisionen. Det är oroväckande att utbildningsministerns instinkt när felaktigheter påtalas är att mörklägga, snarare än att undersöka vad som gått fel och dra lärdom av misstagen. Regeringens mygel och skönmålning har petat skolfrågorna från den politiska dagordningen. Det är ett allvarligt svek mot de svagaste eleverna.”

https://www.expressen.se/ledare/regeringens-pisa-mygel-har-slagit-mot-svaga-elever/

Spelberoende

Politiskt maktspel

Spelmarknaden är minst sagt het i världen. Det mesta tycks bli allt mer spelorienterat i vår värld. Inom allt fler system som vi använder i den digitala världen får gaminglogik genomslag. Inget fel med det eftersom det oftast gör systemen mer användarvänliga. Gaminglogiken har också skapat många nya svenska miljardärer och miljonärer när flera svenska aktiebolag kraftigt stigit i värde på aktiemarknaden. Det mest spektakulära exemplet är Evolution gaming som snart ökat med 10.000 procent på mindre än fem år. Grattis till dig som satsade 100.000 kronor på dem för säg fem år sedan, idag är de värda runt 10 miljoner kronor. 

Inom politiken är spelteorierna många. Det är dock inte bara teorier, det är på riktigt när demokratiska partier ska försöka navigera sig framåt för att få så mycket inflytande som möjligt. Att vi väljare och journalister ständigt funderar över vad det innebär om man röstar på A eller B är inte konstigt. När vi bara får göra våra viktiga röster formellt hörda vart fjärde år har det stor betydelse för oss om vi tror att våra röster kan göra den nytta vi vill att de ska göra. 

Mauricio Rojas skriver intressant i Bulletin nedan om spelteori inom politiken. Även om Liberalerna haft sitt partiråd och valt att positionera sig som ett borgerligt parti tyder de senaste opinionsmätningarna på att marknaden av röster fortfarande inte vågar lita på att L står fast vid den nya linjen om vilka de kan tänka sig att samarbeta med. Och varför ska man våga lita på dem? I Uppsala valde de att lämna ett möjligt upplägg mellan M, C, KD och L i knapp majoritet. De valde istället att samregera med S och MP med stöd av Vänsterpartiet. På inget sätt hade de gett sken av att de skulle kunna vara en del av ett vänsterstyre innan kommunvalet

"Det finns tre tänkbara utfall av Liberalernas partiråd." 

"Det första, som många nu söker intensivt, är att rådet landar i en kompromiss. Genom luddiga formuleringar vill man undvika eller åtminstone fördröja en uppgörelse mellan partiets två själar som, liksom Faust, skilda vägar vill vandra: den vänsterliberala och den borgerligliberala. För den första är beröringsskräcken gentemot SD det helt avgörande. För den andra är det centrala möjligheten att driva en kraftfull borgerlig politik med liberal prägel."

"Det andra tänkbara utfallet är att gå rakt emot partiledningens nu liggande förslag och definitivt blockera möjligheten till att få fram en borgerlig regering med parlamentariskt stöd från SD. Det skulle omgående besegla Sabunis öde som partiledare och alienera en stor del av partiets återstående borgerliga medlemmar och väljare."

"Det tredje möjliga utfallet är att partiledningens majoritetslinje får stöd i partirådet. Det skulle inte alls markera slutet på partistridigheterna. Det skulle leda till ett halvår – fram till landsmötet i november – av häftigt internt motstånd och krypskytte från minoritetens sida, med kopiöst eldunderstöd från alla från DN och vänsterut. Opinionssiffrorna skulle i detta fall blir den utslagsgivande faktorn. Om L börjar att stadigt växa i opinionen, då har Sabuni och hennes meningsfränder vunnit. Annars ser hennes öde mörkt ut." 

"Det innebär att en seger nu den 28 mars skulle bara öppna ett window of opportunity för Sabuni-falangen och, i förlängningen, för partiets överlevnad som riksdagsparti. Att utnyttja det skulle kräva en övertygande och orädd liberal agenda för att ta itu med Sveriges mest trängande problem, som exempelvis utanförskapet, parallellsamhällena, den våldsbejakande islamismen, gängbrottsligheten, det hedersrelaterade våldet, eroderingen av rättstaten och en invandringsvolym som vida har överträffat landets integrationsförmåga. Det handlar om frihetliga och demokratiska frågor i allra högsta grad, ty ett samhälle som splittras allt djupare och tillåter att våldet sprider sig kan garantera varken friheten eller demokratin." 

"Det är krävande tider som anstår Nyamko Sabuni och de borgerligt sinnade liberalerna om de skulle vinna slaget den 28 mars. Men det skulle åtminstone finnas en strimma av hopp i ett under alla omständigheter mycket besvärligt läge. Må de våga, ty det är mera ädelt att kämpa mot en uppsjö utav kval och genom motstånd försöka göra slut på dem än att tåla det grymma ödets snaror och dess pilar, för att säga det med en omskrivning av Hamlets berömda ord."

https://bulletin.nu/mycket-mer-an-nyamko-sabunis-ode-star-pa-spel-den-28-mars

Det talas ofta om att politik är "en förtroendebransch". Det tar tid att bygga förtroende. Det går fort att förlora den. Liberalernas huvudproblem i nuläget är brist på förtroende hos människor som tidigare såg dem som ett alternativ att rösta på.

Politik betyder statskonst och handlar om att försöka bygga så väl fungerande samhällen som möjligt. Politik handlar om hur vi säkrar en skola som levererar välutbildade barn och unga, om en sjukvård som snabbt och med kvalitet kan hjälpa oss när det behövs, om en äldreomsorg som håller hög kvalitet, om en socialförsäkringspolitik som gör att människor som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet inte hamnar på gatan, om ett försvar som kan försvara oss om främmande makt anfaller, om ett rättssystem som säkerställer att ordning, reda och rättvisa i så stor utsträcknings som möjligt upprätthålls, om infrastruktur i form av energiförsörjning, vattenförsörjning, spår, flygleder, hamnar, vägar broar och så vidare finns och fungerar väl, om en arbetsmarknadspolitik som främjar arbete och företagsamhet och så vidare.

I den politiska världen är alltid strategiskt och taktiskt spel en del av verksamheten. Det gäller i alla samhällen oavsett hur demokratiskt ett samhälle är. Vad man vill, hur man positionerar sig och vilka man är beredda att samarbeta med för att få så mycket som möjligt av det man önskar sig är centralt inom politiken. Det är detta spel som också gjort många inom politiken beroende av politiken som spelplan. De gillar spelet. Ett talande ordspråk är "politik är möjligheternas konst". Personligen avskyr jag politikens tjuv och rackarspel. Ofta handlar det mer om egennytta än nytta för de invånare man ska företräda eller nytta för det parti som valt in en politiker. 

Och när vi talar om spel är det vad världens börser blivit i allt för stor omfattning. Aktiemarknaden har alltid varit en plats för risk och riskbedömningar. Gamla värderingsregler stämmer i nuläget inte längre. Warren Buffet (världens långsiktigt mest framgångsrika aktieplacerare) gjorde ett tag en paus i sitt investerande innan IT-kraschen inträffade, då återkom han. Värderingsspelet på börsen är idag på många sätt osund. Gång efter gång tvingas ”folket” ta smällarna när extremt giriga tjänar sina kortsiktiga miljarder. Den ansvarige för nedan fond gick från att vara en av världens rikaste personer till kanske bara mångmiljonär på en vecka. Han klarar sig säkert bra. Många har dock förlorat mycket pengar på ett vansinnigt risktagande. Även finansmarknaden är en förtroende bransch. Det är inte bara inom politiken det finns "snackpåsar" som låter bra men som inte driver en sund väg framåt. 

https://sverigesradio.se/artikel/dyr-nota-efter-amerikansk-fondkrasch

DN/IPSOS senaste mätning av partistödet indikerar inga större förändringar. Det krävs ett obefläckat nytt parti som kan leda Sverige i en ny tid. Sedan 2011 har inte riksdagens partier visat sig klara av det nya ansvarsfulla och på riktigt demokratiska ledarskap som nu krävs. 

https://www.ipsos.com/sv-se/dnipsos-sma-forandringar-i-partiernas-valjarstod

Äldreomsorg med kvalitet

Ett bra liv

Med få undantag strävar det flesta av oss människor mot en livstillvaro som är meningsfull och så positiv som möjlig under alla livets månader. Det gäller unga människor och det gäller människor som är mycket åldersrika. På inget sätt skiljer vi människor oss åt vad avser denna ambition. Vad som anses vara meningsfullt och positivt varierar kraftigt mellan människor. Allt fler av oss människor lever allt längre. Det är fantastiskt att allt fler också lever längre liv tills besvären och sjukdomarna blir en hård vardagsbelastning. Till stor del har vi utvecklingen av arbetsmiljöer och inom hälsoteknik (inklusive mediciner) att tacka för det. 

Hur långa liv vi får, och hur många stunder av lycka vill fyller dem med, varierar kraftigt mellan oss människor. Kändisar som Amy Winhouse (27 år), James Dean (24 år), Elvis Presley (42 år), Phil Lynott (36 år), Michael Jackson (50 år), Edith Piaff (47 år), John F. Kennedy (46 år) och Steve Jobs (56 år) fick väldigt få år i livet. Särskilt om vi jämför med personer som fortfarande kämpar med insatser de känner är meningsfulla som Warren Buffet (90 år), Bill Gates (65 år), Joe Biden (78 år), Nancy Pelosi (81 år), Xi Jing Ping (67 år), Yoshihide Suga (72 år), Narendra Modi (70 år), Benjamin Netanyaho (71 år) och så vidare. Vem av alla dessa personer lyckades fylla sitt liv med flest stunder av lycka? Det vet ingen av oss. Kanske Warren Buffet eftersom han sannolikt fylls av lycka varje gång han gör bra aktieaffärer, och det har han länge varit bra på att göra. Dessutom tycks det vara en så stor del av hans identitet så han fortsätter med det in i sin död i en aktningsvärd ålder. Glöm aldrig att ett bra liv bara kan definieras av dig själv! Om du låter andra definiera vad det ska innebära kommer du missa många möjliga stunder av lycka. En sak är helt säker, många av oss vill få långa friska liv. Och kom ihåg att i Sverige är många av de ledande politikerna unga broilers som aldrig haft ett riktigt arbete. Jämför det med de mäktigaste länderna i världens som är mycket klokare och förstår värdet av många års erfarenheter innan man får de svåraste uppdragen i en allt komplexare värld.

En mycket stor majoritet av världens befolkning blir inte allmänt kända eller rika. Långt ifrån alla människor har en förmögenhet som kan användas för att få en värdig sista tid i sitt liv. Ett värdigt liv med ett välskött hem, tillgänglighet till naturupplevelser och en omsorg med hög kvalitet. I ett samhälle som det svenska där ansvaret för våra äldres välbefinnande flyttats från anhöriga till det offentliga duger det inte att allt fler får ett ovärdigt avslut på livet. Moraliskt känner många svenskar ett starkt ansvar för sina föräldrar. Praktiskt är dock vårt samhälle organiserat så att alla som kan måste jobba och det innebär till exempel att tiden och tillgängligheten för många att ta hand om sina äldre är mycket begränsad. Nu pratas det mycket om att kvaliteten inom vår äldreomsorg måste förbättras kraftigt. Det måste bli mer än vackra ord!

In en läsvärd krönika i GP av Jonas Hallberg beskrivs väl att vi måste bli mycket bättre på att säkra attraktiva former av äldreboenden. Det gäller inte minst i Uppsala. Boendemiljön är viktigast när vi är gamla, det är då vi är mycket i vår bostad. Som i alla andra sammanhang påverkas vår hälsa av dåliga miljöer. Äldreomsorgen i sin helhet måste genomgå ett kraftigt kvalitetslyft. Kvalitén inom hemtjänsten och inom olika former av äldreboenden har mycket stor betydelse för att vi ska lyckas med det kvalitetslyftet

"Gå ut på en promenad i ditt närområde och ta en titt på hur närmaste äldreboende ser ut. Är det vackert? Ser det ut som en plats där du skulle vilja bo? Troligtvis inte. Äldre prioriteras inte politiskt. Och det märks. Byggnaderna där vi förväntas tillbringa de sista åren av våra liv placeras ofta på platser som blivit över när staden har planerats, ofta med en annan - lika oinspirerande byggnad - som enda utsikt."

"När byggaktörer och arkitekter bygger och ritar äldreboenden verkar de boende vara något av en eftertanke. Ett exempel på det är det nya äldreboendet i Tynnered. Det är en koloss i olika gröna nyanser, i ett mönster som mest liknar resultatet av att någon som aldrig sett ett kamouflagemönster har försökt rita ett. Ett äldreboende borde vara en hemtrevlig, ombonad och vacker plats, ömsint planerad och inte ett förvaringsställe inför döden. Men allt för många äldreboenden signalerar just känslan av förvaring. De är slutna mot gatan och har en liten, anonym entré. De förstärker känslan av att äldre bör gömmas undan. Byggnader som ser ut som ett andra klassens bostadshus."

"Runt om i landet har vistelseytor för de äldre börjat planeras på byggnadernas tak. Det är en utsatt plats, ofta blåsig, olämplig för personer som behöver en lugn miljö. Dessutom saknas där den så viktiga kontakten med vad som pågår runt omkring, en stimulans som är svår att mäta. Men taket är den plats som blir över när antalet kvadratmeter byggbar yta ska maximeras. Då blir det de äldres utevistelse som prioriteras bort."

"Världen krymper när man blir äldre. Orkar man inte gå ut, eller bara mäktar med ett litet varv runt kvarteret, är det än så mycket viktigare att dessa miljöer är stimulerande och omsorgsfullt utformade."

"Behovet av nya äldreboenden är stort i hela landet. Regeringen menar att hela 560 nya äldreboenden kommer att krävas till år 2026 för att täcka behovet. Det är de äldreboendena som behöver planläggas och ritas nu, för att inte som så ofta tidigare hamna på överblivna platser. Hade äldreboenden varit prioriterat politiskt och inom stadsplaneringen hade naturligtvis dess placeringar varit utpekade ännu tidigare, i strategiska planer. Den statusen har tyvärr inte Göteborgs äldre."

https://www.gp.se/ledare/sj%C3%A4ll%C3%B6sa-%C3%A4ldreboenden-ett-h%C3%A5n-mot-de-%C3%A4ldre-1.45408161

Folkomröstningar

Gemensamt ansvar

Att vara förtroendevald innebär inte att man ska idiotförklara resten av invånarna mellan valen inom det geografiska område man är satt att kämpa för. En förtroendevald ska vara företrädare för de invånare som ingår i det parlamentariska område de representerar, inget annat. I en värld uppdelad i en massa olika samhällen inom ett land och mellan länder innebär det givetvis ett ansvar att också verka för goda relationer med omvärlden. När politiska företrädare förstår detta enkla perspektiv på sitt uppdrag gör de stor positiv nytta för dem de ska tjäna. När också invånarna i ett samhälle betydligt bättre än nu inkluderas i besluten som leder samhället framåt blir den positiva utvecklingskraften mycket starkare. Kraftfullt engagemang skapas genom att man på allvar involveras i processen framåt.

Schweiz är ett lysande exempel på ett samhälle som utvecklats kraftfullt och där folkdemokrati råder. Inte minst var det intressant att på RIX-FM höra att i samband med medborgaransökningar i Schweiz kan man nekas medborgarskap om man anses typ "jobbig och allmänt odräglig". Tveklöst kan man ha synpunkter på denna godtycklighet som tydligen skulle vara upp till grannar att avgöra MEN det signalerar tydligt hur extremt långt därifrån Sverige är. Personligen tror jag att en bättre fungerande demokrati där graden av medbestämmande ordentligt ökar skapar förutsättningar för en ljusare framtid. Regelbundna rådgivande och beslutande folkomröstningar skulle bland annat innebära att politiska företrädare mycket mer, och löpande, skulle behöva möta invånarna och argumentera för de vägval de tror är bäst för samhällsutvecklingen. Idag är de mötena väldigt få och många heltidspolitiker är fullt upptagna med internt arbete i alla dess former. 

Personligen anser jag att modellen med representativ demokrati fortsatt är väldigt viktig. Många frågor som ligger på politikernas bord är komplexa och det är viktigt att de som förväntas fatta besluten är ordentligt pålästa. Samtidigt finns viktiga frågor som starkt berör ett samhälles invånare som med fördel kan erbjudas som rådgivande folkomröstningar. I den digitala tid vi lever i, där informationsteknologin blir allt mer användarvänlig, är det också enkelt att tillämpa en sådan ordning. Vi är inte långt ifrån en tid där talstyrning även kan hjälpa till exempel människor som har svårt att hantera dagens digitala plattformar som smarta mobiltelefoner, datorplattor och övriga datorer. Vad gäller förmågan att hantera komplexitet är det sannolikt ett av skälen till att politiken presterar dåligt idag, förmågan hos många att hantera väldigt komplexa samband är för liten. Förmågor som man bara kan tränas till genom praktiskt arbete. Förmågor som oftast särskiljer dem som når högsta uppdragen inom näringslivet från resten av medarbetarna. Vilka förmågor brukar göra personer attraktiva inom politiken? Talets gåva och "att man går igenom rutan".... 

Expressens ledare tycker jag går snett i sin huvudsakliga diss av folkomröstningar. Tänk om Uppsalaborna fått rösta om det lokala energibolaget skulle säljas eller ej. Det hade i vart fall sannolikt gjort att prislappen hade blivit mycket högre, nu såldes Uppsala energi till ett mycket lågt pris. Och än en gång argumenterar jag för att det stora värdet med rådgivande folkomröstningar i relativt enkla frågor tvingar politiker att mycket aktivare möta sina invånare och argumentera för varför de vill göra som de önskar. Förankringsarbetet bland invånarna måste förbättras och rådgivande omröstningar är en mycket bra metod för det. I Schweiz fungerar det utmärkt med beslutande folkomröstningar i stor omfattning. Det kan det göra även i Sverige även om jag i huvudsak förordar rådgivande folkomröstningar och inte en direktdemokrati eftersom valda företrädare förväntas vara ordentligt insatta i berörda sakfrågor.

"Tanken med folkomröstningarna är vacker, att engagerade medborgare ska kunna påverka lokala frågor. Om en rörelse samlar in namn från minst en tiondel av de röstberättigade måste kommunfullmäktige ta ställning till om en folkomröstning ska hållas. Och folkomröstningen ska bli av även om endast en tredjedel av fullmäktige ställer sig bakom kravet."

"Lokala folkomröstningar har sin plats i demokratin. Ett gott exempel var när helsingborgarna i fjol röt nej till att sälja kommunens energibolag. Över hälften röstade och 96 procent gick emot säljplanen. Men de flesta folkomröstningarna späder bara på det politikerförakt som redan finns. Det bör oppositionspartier betänka."

https://www.expressen.se/ledare/lokala-folkomrostningar-ar-ofta-rena-dumheterna/ 

Under gårdagens kommunfullmäktigemöte i Uppsala blev det en hel del diskussioner om hur demokratin i Uppsala fungerar. Det är tveklöst så att den har stor förbättringspotential. Inte minst i ljuset av, som också togs upp, att urvalet av vilka önskemål om debatter som önskas tydligt beror på vilka som kommer med önskemålen är illa. Självklart argumenterades för att det inte är så men det är mycket svårt att tolka urvalshanteringen på annat sätt. Vår demokrati behöver stärkas! min övertygelse är att det är ett sätt att åter börja bygga vårt land konkurrenskraftigt. När invånarna som grupp får tycka till om sakfrågor är de mycket klokare än vad många politiker förstår. Framtiden berör alla invånare. Det är därför mycket rimligt att invånarna löpande involveras i de stora beslutsprocesserna, inte bara ges chansen att rösta en gång vart fjärde år. 

Vem är du släkt med

DNA och digitala spår

Har du vågat DNA testa dig för att hitta eventuella rötter? För att hitta okända släktingar. Eller bara kolla upp om dina föräldrar verkligen är dina föräldrar. Nedan bifogade program om vad det bland annat innebär att DNA testa sig i en värld där DNA bankernas ägare blir allt rikare. Rikare på information som säljs till intresserade. All möjlig information utgör dagens guld om den kan förpackas attraktivt och hitta sina köpare, till exempel försäkringsbolag. Jag minns som igår när jag arbetade på IBM och företaget lanserade ”data mining” teknologi. Som ofta var det lite tidigt för att få ut de effekter vi sålde. En viktig teknologi saknades då, artificiell intelligens. Snabb och billig hantering av massor av data i kombination med mönsterlärande dynamiska mjukvarusystem driver dagens molnbaserade informationsteknologi. Tro mig, den AI, molnbaserade, +3D-printing och 5G drivna utvecklingen har bara börjat. Och återigen förändras människans tillvaro kraftigt. Glöm aldrig hur mycket som förändrats de senaste 120 åren! Ett kompetent ledarskap blir bara viktigare och viktigare. 

”Hemligheterna i vårt DNA. Allt fler vill ta reda på vad vårt DNA innehåller för sanningar om oss själva. DNA-tester kan leda oss till nyupptäckta släktingar, men också avslöja våra egenskaper och sjukdomar. Miljontals människor har anlitat företag för att analysera sitt DNA. Men det är inte bara de själva som är intresserade av hemligheterna som deras gener kan avslöja.”

https://www.svtplay.se/video/30724198/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-34-hemligheterna-i-vart-dna Skickat från min iPhone

Bifogad rapport från stiftelsen för strategisk forskning är läsvärd. Den ger en mycket bra beskrivning av vad som händer kopplat till att våra DNA blir allt mer kartlagda. Mycket är väldigt positivt, men inte allt. Vet du hur bra EU är på att reglera hur våra enskilda DNA också är immaterialrätter som faktiskt tillhör oss själva? Bristerna är stora. Du håller väl med om att immaterialrätten (äganderätten) över vem du biologiskt är, och vilka du härstammar ifrån, är din enskilda egendom? Som man givetvis kan sälja. Men ingen ska bara kunna ta den utan ett medgivande man förstår.

"Det finns en oro för att genetisk kunskap kommer att öka hälsoklyftan. De som månar om sin hälsa och har resurser att beställa och bedöma sitt genom, kommer att göra det. De kan då anpassa sin livsföring till sin riskprofil och leva bättre och längre. Detta kommer dock att ytterligare spä på en redan existerande ojämlikhet i hälsa. Därför är det viktigt att vården tar in ny teknik och erbjuder den till alla."

https://strategiska.se/app/uploads/dna-rapport-2-1.pdf

Kampanjteknik för maktinnehav

Vem är mest oseriös?

Det är ingen tvekan om att demokratin i Sverige behöver vitaliseras. Ett sätt kan vara att kraftigt höja spärrarna till riksdagsval och sänka dem i kommunval. Med många färre riksdagspartier, kanske som i USA med endast två, får vi garanterat en tydlig opposition. Och vi kan tydligt avkräva regeringen ett ansvar. Röran i Sveriges nuvarande ledarskap är destruktivt! Just nu byggs inte Sverige på ett sätt som innebär att dagens 20-åringar om 30 år lever i ett attraktivare och mer framgångsrikt Sverige. Politiska ledningar ska leverera framgångsrika samhällen här och nu men främst säkerställa förutsättningarna för en positiv framtid. Väldigt mycket kan göras mycket bättre än nu. Därför jobbar Utvecklingspartiet demokraternas styrelse hela dagen idag med att ta fram vårt positiva politiska programförslag. 

Snart är det valår, 2022. Redan nu har både S och C börjat kampanja om hur hemska SD är och alla som respekterar dem som det folkvalda parti de är, och som kan göra upp med dem i sakfrågor, är hemska. Att till och med påstå att demokratin är i fara för att Moderaterna kan göra upp om lite sakpolitik i utbyte mot regeringsmakten är skrattretande dåligt kampanjande. Flera förståsigpåare tror att valen 2022 blir mycket smutsigt. Tyvärr stämmer det nog. När man inte tror att man kan vinna på den politik man företräder väljer för makthungriga den taktiken.jag hoppas en stor majoritet av väljarna är klokare än så. 

Henrik Jönsson, krönikör i GP, skriver läsvärt om hur sossarnas valstrateger gör ordentliga demokratiska övertramp när de försöker brunmåla alla icke vänsterkrafter som försöker lösa Sveriges största sakpolitiska problem. 

“Det viktigaste är att inte ljuga inför sig själv, för den som ljuger inför sig själv och lyssnar till sin egen lögn kan till slut inte urskilja någon sanning hos varken sig själv eller runt omkring sig.”

"Dessa ord om bedrägeriets villfarelser yttrar munken Zosima i Fjodor Dostojevskijs teologiska mästerverk “Bröderna Karamazov” efter att brödernas självupptagne far med lögner och smutskastning skämt ut både sig själv och sin familj inför hela samhället."

"Den uppfattat oskyldiga nödlögnen, nidbilden och den ohederliga anklagelsen rättfärdigas i allmänhet som ett medel för att tjäna ett gott högre syfte – men missar det faktum att lögnen i sig förändrar omständigheterna för de som hör den, så att dess mål ytterst förlorar sin mening."

"Den populistiska skrämselkampanj det svenska vänsterblocket under flera månader ägnat sig åt är maktpolitiskt begriplig. Man befarar att man vid kommande val kommer att ersättas av en konservativ regering, vilket man med alla till buds stående medel vill förhindra."

"Problemet är att den existerande regeringssammansättningen, där socialdemokrater måste ta hänsyn till både fackhatande centerpartister och klimatpuritanska miljöpartister, gör det mycket svårt att formulera en sammanhållen och övertygande politik. Eftersom hela regeringskonstruktionens existensberättigande vilar på den överordnade ambitionen att hålla Sverigedemokraterna isolerade, måste i stället värdet av detta ställningstagande ständigt betonas."

"Ett samarbete som bygger på att förhindra oönskat politiskt inflytande snarare än att formulera en trovärdig egen politik blir per definition negativt. Som konsekvens angriper regeringspartierna nu oppositionen, inte för deras faktiska politik, utan för de föreställningar man behöver tillskriva deras politik för att legitimera det egna regeringssamarbetets fortsatta existens."

"I sin yttersta form uttrycks detta genom att regeringen och dess ministrar medvetet och organiserat framställer samtliga oppositionspartier som direkta hot mot demokratin."

"För vad förväntas de som låtit sig övertygas om att oppositionen verkligen är demokratiskt illegitim göra vid en eventuell valförlust? Idka civil olydnad? Upprätta en underjordisk motståndsrörelse? Eller ska man ta på sig fackförbundet Byggnads normkritiska mössor och storma Rosenbad i en slags genusmedveten svensk version av upploppet vid Kapitolium i USA?"

"För den som bedriver politisk kampanj baserad på lögner förlorar inte bara, som Dostojevskijs fader Zosima uttryckte det, respekten för sanning hos både sig själv och andra – utan i förlängningen även för det humanistiska samhällets moraliska fundament: att behandla andra så som man själv vill bli behandlad."

"Detta utgör den enda verkliga demokratifaran i denna valrörelse."

https://www.gp.se/ledare/socialdemokraternas-populistiska-kampanj-d%C3%B6md-att-misslyckas-1.44398815

Supermakters uppgång och fall

Maktkamper

Maktkamper mellan enskilda individer och grupper av individer har alltid förekommit genom människans historia. De kommer att fortsätta så länge vår art finns kvar. Den som är historiskt intresserad kan tydligt se att det alltid varit så. Härskare har kommit och gått. Olika kulturer och deras samhällssystem har i omgångar varit enormt framgångsrika för att sedan försvinna. Inte minst Sverige har genom åren haft olika geopolitiska faser. 

En gång för inte så länge sedan var Sverige en Europeisk stormakt. 1600- och 1700-talet är inte särskilt länge sedan. Romarriket hade sin tid. I modern tid var det brittiska väldet enormt. Först efter andra världskriget blev det främst USA och Sovjet unionen som utgjorde jordens stormakter. Väldigt ofta började dessa stormaktsambitioner med enskilda individers drömmar och ambitioner. Det är exakt samma mönster inom näringslivet och dess framgångsrika entreprenörer. Ambition och hårt arbete är en förutsättning för framgång. Inte minst intressant är det att lära om Attila och hur han genom skickligt politiskt spel och militära förmågor kraftigt utmanade det romerska riket. En intressant berättelse om Attila kan du ta det av på SVT-play.

"Barbarernas kung och Roms besegrare - så lyder myten om hunnernas ledare Attila. Kanske var han förlagan till vikingarnas gud Oden och enligt den kristna kyrkan djävulens avkomma. Men vad stämmer enligt den historiska vetenskapen? Att han plundrade och dödade och skapade ett stort rike i Europa i mitten av 400-talet är känt, men vem var han, var kom han ifrån och hur kunde han vara så framgångsrik? I vilken utsträckning var han kraften som besegrade Romarriket?"

https://www.svtplay.se/video/30449848/attila

Idag är de stora geopolitiska spelarna USA och Kina. EU har en allt för svag struktur för att på allvar vara annat än en spelare i mitten av dessa giganters ambitioner, eller en nära samarbetspartner med någon av dem. Kanske var EUs oförmåga i detta spel ett av skälen till att britterna valde att lämna. 

Om vi ser till kulturella och demokratiska perspektiv står USA och Europa varandra historiskt nära. Jämfört med inledningen av 1900-talet (bara drygt 100 år sedan) har Europeiska makter kraftigt tappat makt och inflytande. Den kraft som blir allt starkare är Kina. En av Kinas stora fördelar ur ett geopolitiskt perspektiv är att den del av världen som idag i särklass utvecklas starkast är Asien. Och Kina har ett stort inflytande i stora delar av den världsdelen. Bara i Kina finns runt 1.400 miljoner kineser. Inom EU och USA är vi tillsammans ”bara” runt 770 miljoner. Av kinas befolkning tillhör runt 1.260 miljoner en folkgrupp. Europas och USAs befolkningar är i jämförelsen väldigt olika. Självklart finns för och nackdelar med dessa olikheter. Viktigast av allt är att förstå hur det ser ut och hur man bäst förhåller sig till det.

Redan under Obamas tid som president i USA började amerikanernas elit fokusera mycket mer på Asien än på Europa. Tillväxten och kraften bland Asiens länder har länge varit på ”knakningsnivå”. Förhoppningsvis inser nu amerikanerna att det är viktigt att åter stärka banden med Europa för att bra klara av att balansera ett allt starkare Kina. Att Kina tar en stor roll i världen är inget konstigt för den som kan vår mänskliga historia. Vi kan leva gott på jorden även med ett allt starkare Kina. Vi kan göra mycket gott tillsammans för mänskligheten. Det är dock viktigt att alltid säkerställa bra maktbalans mellan superkrafter. Och Kina är något helt annat än tidigare Sovjet unionen. Kineserna tillför redan jordens människor mycket. Det kommer de fortsatt göra. Inte minst inom forskningen. För maktbalansens skull, terrorbalansen, måste USA och Europas starkaste länder vara enade om hur maktbalansen ska säkras. EUs maktplattform har tyvärr gjort EU till en svag part i detta stora och viktiga geopolitiska spel. Du har väl spelat Risk?

I relationerna med andra länder, inte minst med Kina, är det viktigt att ha ett historiskt perspektiv med sig. Inte minst det säkerhetspolitiska perspektivet. Ryssarna har alltid verkat för att ha en säkerhetspolitisk bufferzon mot Ryssland. Liknande bufferzons tänkande har även USA. Det har givetvis även kineserna. För kineserna utgör stora delar av sydkinesiska havet en sådan buffertzon. Det är viktigt att förstå om man vill försöka förstå vad som händer i dessa vatten och dess landsbitar. Också viktigt att förstå Kinas historia både under och efter kejsardömenas tider. 

För ett litet land, med en liten befolkning, som Sverige är det viktigt att stå upp för våra värderingar och kämpa för goda handelsrelationer med alla. Säkerhetspolitiskt anser jag att det är särskilt viktigt för oss att stärka samarbetet med våra Nordiska grannländer. Sverige måste stärka relationerna och samarbetet med våra grannländer. Inte minst svenska misslyckanden kopplade till migrationspolitiken och Coronabekämpningen har skadat våra samarbeten.

Malcom Kyeyune skriver en läsvärd krönika i GP nedan. Om att geopolitiken återigen är tydlig och där historiska perspektiv är viktiga att känna till.

"Nya väpnade konflikter av ett mer allvarligt slag än det lågintensiva inbördeskrig, som Ukraina varit fast i under närapå ett årtionde nu, är på intet vis en garanterad utkomst. Men det är inte en omöjlighet i dag, och saken förvärras av att elefanten i rummet, USA, allt mer riktar ögonen mot andra sidan planeten."

"Kinas intentioner rörande Taiwan har på intet sätt varit höljda i dunkel – Kina ser Taiwan som en del av den kinesiska nationen, och har aldrig accepterat att Chiang Kai-shek, inbördeskrigets förlorare, tilläts hålla sig kvar vid makten i Taiwan med hjälp av den amerikanska flottan. Utan amerikanernas hjälp hade denna lilla ö med sina tiotal miljoner invånare med våld återförts under fastlandets styre någon gång på 1950-talet, och Kina har blott bildat sin tid och väntat på sin chans att kunna skrida till verket sedan dess."

"Mycket har dock hänt de senaste trettio åren. Kina har gått från att vara ett fattigt och ganska oviktigt land till världens stora verkstad, med en växande militärbudget och ett fokus på just den sortens vapen och militärdoktrin som behövs för att kunna återta sin förlorade provins och övervinna alla amerikanska försök att försvara den."

"I allt fler militärövningar som Pentagon håller vinner helt enkelt Kina, ibland tämligen överlägset. Bortom det militära planet finns det dessutom stora politiska frågetecken att ta hänsyn till, bland annat frågan hur många amerikaner – givet den bittert polariserade inrikespolitiska situationen – som verkligen är särskilt sugna på att skicka sina söner för att dö för Taipei."

"Om det inte var tydligt innan, så borde det i alla fall ligga i helt öppen dager nu att historien faktiskt aldrig tog slut, och att vi nu är på väg mot en ny fas i världshistorien. Borta är dagarna då vi kunde luta oss tillbaka och hoppas på en lugn och stillsam världsordning definierad av den liberala demokratins eviga expansion."

"Vi är på väg tillbaka till klassisk stormaktspolitik med konkurrerande stormakter. 2020-talet ser därmed ut att vara bäddat för nya globala säkerhetspolitiska kriser av rang."

https://www.gp.se/ledare/historiens-%C3%A5terkomst-i-v%C3%A4rldspolitiken-1.45053578

När dagens supermakter faller, vilka blir de nya? Det brukar finnas intressanta historiska kopplingar. Kan någon från de Egyptiska kulturerna kliva fram om typ 300 år? Varför inte? Någon kanske till sist lyckas ena alla stammar och klaner runt om i ett i grunden rikt Afrika. Då är de säkert runt 1,5 miljarder invånare. 

Supermakter kommer och går. Hittills har alla förr eller senare gått under. Jag kommer inte att leva för att få uppleva vilken/vilka som tar över efter USA och Kina. 

Dumheter leder oss inte rätt

"Ömmande skäl" spär på redan stora problem

Tänk att det finns partier i Sverige som leds på ett sätt där det i princip går ut på att om något visst parti tycker något så ska man själv vare emot. Det är en mycket korkad inställning. Ett seriöst parti ska alltid verka för den politik man själv tror löser problem och som bidrar till att förvalta möjligheter. Att bland annat Miljöpartiet sedan länge inte förstår alla negativa konsekvenser av en oansvarig migrationspolitik är allmänt känt bland dagens svenskar. Att inte problemen åtgärdas genom en betydligt restrektivare migrationspolitik och en effektfullare integrationspolitik är ett stort svek mot alla som idag lever i Sverige. Det är obegåvat att inte inse att misslyckandet kraftigt bidragit till de omfattande problemen vi idag har inom skolan, sjukvården, brottsbekämpningen, säkerhetsproblemen och allvarligt växande långtidsarbetslöshet. En allt mer besvärande försörjningskvot. Det vill säga allt färre som förväntas försörja allt fler. Det finns gränser för allt, inte enbart kopplat till miljöförstöring. 

Det nya migraitonspolitiska förslaget från S och MP regeringen innehåller en del förbättringar MEN "ömmande skäl" är ingen liten öppning för fortsatt invandring till Sverige som inte representerar eftertraktad specilistkunskap inom svenskt näringsliv. Det rör sig i huvudsak om invandring från länder med en mycket annorlunda kulturell bakgrund än den svenska, vilket spär på utmaningarna med att få till en fungerande integrationspolitik ytterligare.

Maria Malmer-Stenergrard, Moderaterna, ger i Bulletin moderaternas syn på förslaget nedan.

"Redan i konsekvensanalysen av migrationskommitténs ursprungliga förslag skulle invandringen till Sverige ha varit oförändrad, påpekar hon.

— Och det skulle innebära att vi fortfarande låg på plats sex i EU både sett till andel och antal. Sedan dess har regeringen presenterat en rad uppluckringar av det förslaget, som samtliga syftar till att öka invandringen till Sverige. 

För Miljöpartiet har en särskilt viktig fråga varit en ny skyddsgrund för människor med särskilt ömmande skäl, som man ser som en undantagsbestämmelse som kan användas för att undvika orimliga konsekvenser.

Moderaterna menar däremot att en sådan skyddsgrund inte bara kommer att användas i undantagsfall, och hänvisar bland annat till Migrationsverkets remissvar. Formuleringen om ömmande skäl är en den mest generösa av sitt slag någonsin och kommer göra att fler personer söker sig hit, hävdar man.

– Sedan har man också gått fram med fler undantag från försörjningskrav för anhöriga. Det leder också till att fler söker sig hit. Och man har slopat språkkravet och kravet på kunskap om det svenska samhället för permanenta uppehållstillstånd." 

https://bulletin.nu/m-om-regeringens-migrationsforslag-bedrovligt

Per Gudmundsson skriver i Bulletin intressant om hur korkat många partier agerar bara för att i detta fall SD tycker något som borde vara självklart. Tydligen har Gudmundsson också koll på att de flesta partier också tyckt som SD tidigare.

"Efter kriget på Balkan och invandringsvågen åren runt 1990 startade Stockholms stad 1997 ett särskilt Återvandringskontor för invandrare som frivilligt ville återvandra till sina hemländer. Kontoret sorterade under utbildningsnämnden och hade tre verksamhetsben. Dels riktade man sig till enskilda som frivilligt önskade återvandra, dels erbjöd man information och vägledning till stadens anställda i frågor om återvandring, dels byggde man samarbeten med myndigheter och organisationer för att underlätta återvandring. I praktiken innebar detta att man gav individuellt stöd till enskilda som ville återvandra och därutöver bedrev uppsökande arbete bland invandrar- och hjälporganisationer för att hitta eventuellt intresserade. Man producerade handledningar till kommunala tjänstemän så att de kunde underlätta återvandring, och byggde upp förutsättningar för återintegrering på plats i hemländerna."

"Återvandringsinsatserna fokuserades på migranter från Balkan (huvudsakligen Bosnien-Hercegovina) men projekt genomfördes också för kurder från norra Irak och initierades även för somalier. Projekten finansierades av kommunen, EU och Migrationsverket."

"Ytterligare några år har passerat. Och nu har decennier av återvandringspolitik – under både höger- och vänsterstyre – förpassats till migrationspolitikens svarta hål."

"Sverigedemokraterna vill ha en aktiv återvandringspolitik. Plötsligt är alla emot. Det strider mot fundamenten i svensk migrationspolitik, säger motståndarna (se exempelvis Borås Tidnings ledarkolumn av liberale statsvetaren Andreas Johansson Heinö, "säg nej till SD:s krav på återvandring", 16/8-20)."

"Men det argumentet ser ut som en efterkonstruktion, motiverad av reflexmässig motvilja mot allt som Sverigedemokraterna föreslår. Återvandring är alltså ett väl beprövat politiskt instrument som har använts framgångsrikt både av vänstern och av högern, statligt och kommunalt, offentligt och i civilsamhället. Återvandring var en uttalad politisk ambition i regeringen Reinfeldt (!) och ett ansvar som låg hos Migrationsverket. Återvandring bedrivs just nu intensivt i vårt grannland Danmark, av den socialdemokratiska regeringen, vilket Bulletins ledarsida skrev om igår. Och återvandring borde därmed också kunna vara en naturlig beståndsdel i nästa svenska regeringsförklaring."

https://bulletin.nu/har-ni-aldrig-hort-talas-om-atervandringskontoret

Våldsamma relationer

Förebyggande arbete mot våld

Det är minst sagt upprörande när vänsterkvinnor och naivister vräker ur sig att pojkar i Sverige uppfostras att bete sig illa mot flickor/kvinnor. Det är ett helt felaktigt och en vidrig verklighetsbeskrivning. Nästan alla pojkar och män i Sverige agerar mycket respektfullt och jämlikt mot flickor och kvinnor. Om något har många män av absurt jämställdhetskampanjande snarare blivit mesiga. Även vi män måste få säga ifrån när vi tycker vi blir fel behandlade. Självklart inte med våld som metod för att säga ifrån. 

Kvinnor och barn är särskilt utsatta för våld inom relationer eller kopplat till tidigare relationer. Jag hade nyligen, planerat långt innan rikspolitikerna började göra en PR grej av mäns våld mot kvinnor, ett möte med tre mycket kunniga personer inom området. Agneta Skoog-Svanberg, Åsa Witkowski och Karin Sandell. Dessa personer är bland annat engagerade i Nationellt centrum för kvinnofrid. Mitt huvudsyfte med mötet var att följa upp senaste verklighetsläget och bättre förstå de hälsoproblem som utsatta kvinnor drabbas av. 

Mycket i Sverige ansågs ha blivit bättre om hur man arbetar med dessa viktiga frågor. Ovan experter var mycket glada över hur mycket resurser och engagemang politiken sedan ett antal år ger kvinnofridsfrågor. För mig blev det mycket tydligt i mötet att det som framförallt behövs för att lyckas bättre med en noll-vision är ett mycket bättre värderingsarbete med invandrade män som kommer från väldigt annorlunda kulturer än den svenska. Psykiskt instabila, eller sjuka, personer som begår våldshandlingar kommer sannolikt alltid finnas. Därför behövs också bättre behandlingsmöjligheter för de våldsamma männen. De behöver terapi och ofta mediciner för att motverka farliga beteenden. Det förebyggande arbetet mot våldshandlingar måste förbättras.

Expressens ledare i ämnet nedan är läsvärd.

"Det är nog nu. Efter fem kvinnomord på kort tid har mäns våld mot kvinnor hamnat högst upp på den politiska dagordningen. Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) har kallat till partiledarsamtal och partierna tävlar om vem som kan föreslå längst åtgärdslistor mot kvinnovåldet. Det är utmärkt. Alldeles för länge har våld i nära relationer getts för lite uppmärksamhet, både polisiärt och politiskt. Samtidigt är det något som skaver när rödgröna politiker som Märta Stenevi, Linda Snecker (V), Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S) går längst fram i demonstrationståget. Det är ju de rödgröna som har haft makten sedan 2014 och därmed bär det politiska ansvaret för att för lite har gjorts. När Miljöpartiet går ut med en lång kravlista på hårdare tag undrar man om partiet har gått i opposition mot sig självt."

"Ideologin står i vägen även på andra sätt. I stället för att på djupet analysera vilka de våldsamma männen är – och hur de bäst kan stoppas – pratar Stenevi, Snecker, Lööf och Löfven i vaga ordalag om mansnormer, att männen måste förändras, att pojkar fostras till att slå och så vidare. Det är att trivialisera ett livsfarligt beteende. Ingen kan på allvar hävda att kvinnovåld på något sätt sanktioneras i det samtida svenska samhället. Tvärtom betraktas denna form av brottslighet som särskilt avskyvärd. Så vad utmärker förövarna till kvinnomorden? En faktor är psykisk ohälsa och depression. En annan är en överrepresentation av män som är utrikes födda."

"Bland dem som misstänks för de senaste fem kvinnomorden finns exempelvis en man från Mali, en man från Irak och en tredje från Serbien/Montenegro. Kopplingen till hur pojkar uppfostras i Sverige är inte glasklar. Om liv ska räddas måste vi våga intressera oss för denna överrepresentation. Kan det vara något i mötet mellan extremt patriarkala kulturer och det svenska frigjorda samhället som riskerar att utlösa besinningslöst våld? Kvinnan tar chansen att separera medan mannen förlorar sin tidigare status/heder. I så fall måste det förebyggande arbetet anpassas därefter: Hjälp nyanlända kvinnor ur eventuell isolering och informera dem om deras rättigheter och möjligheter att få hjälp. Samtidigt kan man tänka sig en motsvarighet till ”Sluta skjut”-projektet – ett ”Sluta slå” – där våldsamma män söks upp av polisen och erbjuds en väg ut ur sitt destruktiva beteende, men samtidigt får veta att de har ögonen på sig. Det är förstås inte hela bilden av mäns våld mot kvinnor, långt därifrån. Men vi har inte råd med ideologiska låsningar om fler kvinnoliv ska räddas."

https://www.expressen.se/ledare/er-trovardighet-haltar-stenevi-snecker-och-co/

Även Karin Pihl, GP, sågar MP och Cs utspel om mäns våld mot kvinnor. Jag upprepar, en stor anledning till att situationen för kvinnor i Sverige kraftigt försämrats är på grund av ansvarslös invandring från länder med mycket annorlunda värderingar än de generellt svenska. I kombination med en misslyckad integrationspolitik och en växande utanförskapsproblematik uppstår tyvärr även sämre situationer för många av landets kvinnor. Att människor kommer från mycket annorlunda kulturer skapar många möjligheter men det svenska samhället måste tydligt inse skillnaderna och väldigt tydligt jobba med att förmedla vilka värdegrunder som gäller i det svenska samhället. Och i Sverige ska svenska lagar gälla oss alla jämlikt.

"Annie Lööf och Märta Stenevi företräder en perverterad manssyn. Det är obegripligt för mig att några längre kan rösta på dem. Min och alla andras döttrar behöver betydligt bättre kämpar för fortsatt konstruktivt jämlikhetsarbete mellan kvinnor och män. Det konstruktiva arbetet generaliserar inte om att alla män skulle vara skitstövlar." 

”Journalisten Evin Rubars dokumentär ”Könskriget” som sändes i SVT 2005 ledde till en kris i den svenska kvinnorörelsen. Bilden som framkom var att delar av den svenska kvinnorörelsen och företrädare för kvinnojourer var mer intresserade av ideologisk kamp än att konstruktivt arbeta för att förmå män att sluta bruka våld.”

”Det är uppenbart är att arbetet mot relationsvåld i Sverige till stor del dominerats av ideologi. I stället för att undersöka verkligheten och sedan dra teoretiska slutsatser har man gjort tvärtom.”

” Men det ideologiska filtret finns kvar. Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) säger i en intervju medDagens Samhälle att ”vi har fostrat män och pojkar att slå” och att det finns ”en destruktiv mansnorm” som förklarar våldet. C-ledaren Annie Lööf menar att en central del i arbetet mot att kvinnor mördas handlar om att arbeta med normkritik i förskola och skola (SvD 21/4).”

”I själva verket är problemet snarare normlöshet än normer. Det är inte norm i Sverige att slå sin fru. Enligt Brå har 2,2 procent av den kvinnliga befolkningen och 2 procent av männen utsatts för fysiskt våld av en närstående. Det våld kvinnor utsätts för är ofta grövre och kräver oftare sjukhusvård.”

” Precis som med all annan kriminalitet är det en liten grupp som utför partnervåld. Män som slår kvinnor är ofta dömda för andra våldsbrott, har låg socioekonomisk status, är arbetslösa och lider ofta av en psykisk sjukdom eller personlighetsstörning. Motivet är ofta svartsjuka och kontrollbehov. Utlandsfödda är överrepresenterade och ofta har offret och förövaren bakgrund från samma land, enligt en rapport från Brå.”

” Att brottsligheten skulle ha sin bakgrund i en generell samhällsnorm som ursäktar dödligt våld mot kvinnor stämmer helt enkelt inte. Om något visar de senaste dagarnas skarpa reaktioner från politiskt håll att våld inte socialt sanktioneras. Det är inte troligt att befolkningen i allmänhet har en annan uppfattning om relationsvåld än Annie Lööf och Märta Stenevi.”

https://www.gp.se/ledare/stenevi-och-lööf-har-fel-om-manlighet-och-våld-1.45364881

Mätare av skicklighet

Jämförelser

Det är inte ofta vi får chansen att på allvar enkelt jämföra hur alla länder på vår jord försöker lösa ett och samma problem. Covid-19 har bjudit oss på den möjligheten. Det är en mycket värdefull möjlighet som jag hoppas tas på större allvar än att bara titta på oss själva. Vi måste våga jämföra med hur de bästa gjort. De bästa får betecknas som de som får lägst antal döda samt de som snabbast lyckas vaccinera sin befolkning. Särskilt intressant blir det att följa upp hur hanteringen av testning och vaccinationer sköttes. 

Danmarks nyligen genomförda jämförelse med Sverige tycker jag är mycket intressant. Som vanligt tycks våra Nordiska grannar sköta sig bättre än oss i Sverige. Frågan om varför Sverige drabbats så hårt av dödsfall jämfört med övriga Norden måste besvaras. Den ska också besvaras i ljuset av hur Sveriges ekonomi klarat sig jämfört med våra grannar. Det känns onekligen intressant att få en bättre känsla för varför Sveriges börs redan i år ökat i värde med mer än 17 procent samtidigt som våra grannars börser inte ökat i närheten av det. Ja, ja.... börsen får vi komma tillbaka till någon annan gång. Nedan SR, P1, reportage om danskarnas Covidutvärdering är lyssnadsvärt.

"Med sin frivillighet är den svenska coronastratergin ett brott mot tidigare mer hårdför bekämpning av smitta i Sverige. Men på en punkt håller Sverige fast vid traditionen: att stå ut internationellt och gå sin egen väg. Det hävdar historikern Peter Baldwin, som är verksam vid universitetet UCLA i Kalifornien, och som har kommit med en ny bok om hur olika länder har mött Corona smittan: "Fighting the first wave"."

https://sverigesradio.se/artikel/den-svenska-coronastrategin-i-ett-utifranperspektiv

Om vi "enbart" håller oss till vaccinationshanteringen konstaterar jag av SVTs statistik två saker som inte är roliga ur ett svenskt och Uppsalaperspektiv. Sveriges vaccinationsresultat jämfört med många andra länders imponerar inte. Särskilt inte med tanke på att vi ska vara ett mycket välutvecklat samhälle. Och varför är Uppsala bland de sämsta av alla regioner på att vaccinera sina invånare? Varför har vi i princip fått lika många vaccin som Gävleborg trots att de är nästan 100.000 färre invånare? Är Gävleborg så pass mycket åldersrikare än Uppsala? Så är det nog. Samtidigt är det klokt att tätbefolkade län klagat och att FHM efter klagomålen tänkt om. 

https://www.svt.se/datajournalistik/corona-vaccin/

Konstitutionsutskottets förhör av Hallengren nyligen var intressant. Jag kan dock inte fatta att de inte grävde mycket mer i den totalt inkompetenta kommunikationen som är runt hela Covid-19 hanteringen. Intressant att Hallengren också påstod att det inte fanns en idé om hur man skulle bygga upp flockimmunitet. Det går till exempel att lyssna på lördagsintervjuer med Tegnell för att höra vad som har sagts. Och regeringen är väl ansvarig för det som sägs så länge som det inte är ett delat ansvar när tjänstemannaansvaret är återifört.

"13 595 personer har dött i sviterna av covid-19 i Sverige. I det avseendet sticker Sverige ut rejält i förhållande till de nordiska grannländerna."

https://www.expressen.se/nyheter/om-det-var-tillrackligt-kan-jag-inte-avgora-nu/

https://sverigesradio.se/artikel/hallengren-i-ku-mars-den-dystraste-manaden-jag-har-upplevt

Först nu införs också böter som konsekvens av att man inte följer de "riktlinjer" som offentliga verksamheter inför. Efter ett år av pandemi. Om man nu tycker att det är en nödvändig åtgärd, varför infördes inte det tidigare. Igen och igen och igen visar ansvariga politiker brist på ledarskap. Munskyddsfrågan är det enklaste exemplet att förstå hur illa Sveriges ansvariga sköter pandemibekämpningen.

Norges Coronakommission dömer också ut det som kallas "den svenska strategin" ordentligt. Om det kan man tycka vad man vill. Det mest intressanta är att det aldrig funnits någon beslutad regeringsstrategi i Sverige.... Nu har två av våra grannar jämfört sig med Sverige. Det blir intressant att se om Sverige kommer att jämföra sig med dem. I Norge får man 20.000 kronor i böter om man bryter mot karantänsreglerna i samband med utlandsresor. Och efter en utlandsresa måste de sitta 10 dagar i karantän på hotell som den utlandsresande själv får betala. Det inkluderar resor till Sverige. Och deras myndigheter tycks ha bra koll på vilka som reser ut ur landet. Även om det kan man tycka vad man vill.

https://bulletin.nu/norska-coronakommissionen-domer-ut-sveriges-regering

Ansvarslöshet och slöseri

Stoppa skatteslöseriet och ansvarslösheten

Samtidigt som välfärdens kärnverksamheter är underfinansierade, och underbemannade, slösas det massivt på allt mer administration, icke kärnverksamheter och omodernt arbete. För vår egen skull och för framtida generationers bästa måste vi kraftigt förändra det och stärka välfärdens kärnverksamheter. Det går. 

Johan Hakelius ringar i sin Expressenkrönika in ett allt större svenskt samhällsproblem. Problemet med den växande administrationen. Vi svenskar måste börja säga stopp! Bubbelpolitikerna måste stoppas från att överlasta offentliga verksamheter med för många mål och möjligheter. 

"För lite drygt 20 år sedan var långt mer än hälften av oss ”servicearbetare” eller ”produktionsarbetare”. Det betyder undersköterskor, kockar, snickare, montörer, affärsbiträden, och sådant. Nu är det bara runt 40 procent av oss som pysslar i de environgerna. Vad gör vi istället? Uppfinner nya betalsystem? Skriver kod till dataspel? Forskar fram nya enastående katoder till batterier?” Inte riktigt. Två av sex yrkesgrupper har växt påtagligt de senaste 20 åren. En är ”sociokulturella tjänstemän”, en titel som antagligen får varje vettig person att nervöst titta sig över axeln. Men så farligt är det inte, eller det kanske det är, för ”sociokulturella tjänstemän” betyder, till exempel, socialarbetare, läkare, lärare och journalister. De – eller vi, då – har blivit nästan 20 procent av de arbetande. För 20 år sedan var vi drygt tio procent. Men den verkligt boomande yrkesgruppen är ”chefer och administratörer”. För tjugo år sedan var de sex procent av arbetskraften. Det är ungefär som en skiva av en falukorvsring. Nu är de 20 procent av de arbetande. Det är lite mer falukorv än du borde. ”Tekniker” står och stampar kring elva-tolv procent. ”Kontorsarbetare” har minskat rätt kraftigt och är nu mindre än tio procent av oss. Men cheferna och administratörerna blir bara fler.”

"Då infinner sig förstås frågan: vad är det som de administrerar? Vilka chefar de över? Kan det möjligen vara varandra? Jo, jag vet, det här förfaller lätt till det vanliga, publikfriande sparkandet på byråkrater och mellanchefer. Men nog är frågan ändå motiverad? Vad är det som kräver så mycket mer ledning och administration nu, jämfört med för 20 år sedan, särskilt med tanke på att de yrkesgrupper som traditionellt leds och administreras, blivit betydligt mindre? Det var då insikten slog mig. Den som gjorde mig en aning blötögd. Det handlar inte om ekonomi, eller byråkrati. Det är ett rop på hjälp. Ni som läste Eric Linklaters ”Djuphavspirater” som barn, kommer att förstå vad jag menar. I den boken finns ett gäng pirater på havets botten, som försöker hugga av knoparna som håller ihop de longituder och latituder som förhindrar världen från att falla sönder. Ett påtagligt hot. Lite så har det väl känts de senaste 20 åren. I ”Djuphavspirater” räddas världen från att spricka av två pojkar, en kanonjär som hamnade på havsbotten vid slaget vid Trafalgar och en självupptagen men heroisk jättebläckfisk. Den möjligheten har inte erbjudits oss. Så vad gör vi, när det känns som om världen är på väg att gå i tusen bitar?"

"Vi är pragmatiska och rejäla människor, mitt i vår ångest, så vi sätter vår tillit till dem som skaffat sig examen i att hålla linjerna och rutorna och knoparna och människorna på plats. Det vill säga chefer och administratörer. När allt mer administreras, istället för att bli gjort, får det visserligen andra konsekvenser: posten slutar komma, gatlyktorna släcks, vaccinet kommer aldrig fram. Världen kan, kort sagt, administreras i kras också. Men vad skulle vi göra för att stilla nerverna, då? Vi hade ju ingen heroisk jättebläckfisk."

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/posten-slutar-komma-nar--varlden-administreras-i-kras/

Särskilt upprörande är det att administrationskostnaderna inom offentlig sektor skenat parallellt med att tjänstemännens ansvar är för litet. Även om jag med nuvarande kompetens på många politiker inte tycker att de ska få högre arvoden är det orimligt att stadsdirektören i Uppsala har mycket högre ersättningar än kommunstyrelsens ordförande. Vilken är logiken med det? Vanstyret måste stoppas! Gunnar Wetterberg, Expressen, skriver läsvärt nedan om att tjänstemannaansvaret behöver stärkas. 

”Fram till 1976 kunde statligt anställda straffas med böter eller fängelse för fel eller försummelse i tjänsten. Då avskaffade man det traditionella ämbetsansvaret och ersatte det med ett system där ansvaret inskränktes till myndighetsutövning samtidigt som påföljderna mildrades.”

”Syftet med reformen 1976 var att ansvarsreglerna skulle bli mer likartade över hela arbetsmarknaden. Men är det rimligt? De offentliga organen verkar på medborgarnas förtroende. De finns där för att sköta uppgifter som vi inte vill överlåta till marknaden. De har vårt förtroende att värna om utsatta människor eller för att vårda värden som vi vill skydda från vinstmekanismen. De offentliga myndigheterna ska inte vara som privata företag, hur mycket man än började trumpeta ut motsatsen just från ungefär den tid då ämbetsansvaret stöptes om. Ytterst handlar det om medborgarnas förtroende för myndigheterna. Allmänheten ska kunna lita på att statens, regionernas och kommunernas tjänstemän gör sitt bästa och är kunniga i det de är satta att sköta. För tilliten är det viktigt att veta att en slarvig tjänsteman kan åtalas och dömas om han gör fel. För tjänstemännen vore straffansvaret en viktig påminnelse om att inte slarva med sina uppgifter.”

”Men för tillitens skull vore det bra om lagstiftningen återvände till den ursprungliga formuleringen om ansvar för ”fel och försummelse i tjänsten”.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/slarviga-tjansteman-borde-kunna-straffas/

Lotta Grönings krönika nedan är i sammanhanget läsvärd. Vi har idag en dåligt fungerande demokrati. De politiska partierna har gjort sig oberoende av oss väljare. Det enda sättet för oss väljare att återvinna makt är att rösta på nya partier.

”Den representativa demokratin med folkvalda politiker har sina problem. Särskilt när politikens förutsättningar har förändrats och medlemsantalen sjunker. Socialdemokraterna har 75 000 medlemmar i dag och Miljöpartiet har knappt 10 000.”

” Med andra ord: Partierna lever på bidrag. Utöver det statliga stödet ger regioner och kommuner också partibidrag. Sedan ska löner, pensioner och andra ersättningar till för våra politiska representanter. Redan här börjar det bli problem, när generösa bidragssystem utformas av politiker för politiker.”

”Frågan vi måste ställa oss: Hur kan vi kräva ansvar av de politiker som våra skattepengar finansierar? Svaret är givet: Inte alls. Vi kan ju inte rösta bort alla partier.”

https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/dubbelmoralen-blir-slaende--nar-politiker-far-en-graddfil/