onsdag 20 november 2013

Vad är rimligt?

Hur dugliga politiska ledare vill vi ha?
Inom alla verksamheter finns en stark koppling mellan prestationsförmåga och ersättningsvillkor. Det verkar bara vara det politiska skrået där det inte gäller. Alla får lika ersättning oavsett kunskap, erfarenhet och prestationsförmåga. Är inte det märkligt att de som representerar folket inte lever i en verklighet som speglar verkligheten? Nu har tydligen riksdagsledamöterna en majoritet för att de själva fortsatt ska ha orimliga fallskärmsupplägg, om de avsätts eller själva väljer att gå, men att nya riksdagsledamöter får mycket sämre villkor. Tänk vad lätt det är att försämra för andra än sig själv.....

Om ersättningssystemet är viktigt för människors val, hur påverkas då nyrekryteringen av ledande politiker om villkoren kraftigt försämras? Visst har rikspolitiker tre månaders ledighet från riksdagen... Och i kombination med nuvarande månadsarvoden, kostnadsersättningar och fallskärmar är det mycket förmånligt för den enskilde. I synnerhet för oerfarna och lågpresterande. Man kan undra varför politikerna inte sett det som bra att tydligt redogöra för dessa generösa villkor då det sannolikt gjort att fler personer sett det politiska uppdraget som lockande. Jag är glad över att C inte ställt sig bakom det av M och S föreslagna villkorspaketet. Det är rimligt att även nuvarande ledamöter får förändringar. Med högre månadsarvoden för alla i utbyte mot orimliga fallskärmar hade det varit en smakfullare förändring.
http://www.dn.se/ekonomi/politikernas-pensionsnota-en-halv-miljard/
http://www.dn.se/ekonomi/sa-fungerar-riksdagsledamoternas-pensioner/

Eftersom villkoren nu kraftigt ändras är det rimligt att för de nya ledamöterna kraftigt höja månadsarvodet och samtidigt halvera antalet riksdagsledamöter. Återigen är det viktigt att upplysa om att riksdagsledamöter i mycket stor utsträckning ägnar sig åt att enbart införa EU lag in i svensk lagstiftning. Då behöver vi inte lika många riksdagsledamöter som idag. Eftersom tanken är att de allt viktigare regionerna ska stärkas är det smartare att minska kraften på riksnivå och öka densamma regionalt. Den regionala nivån blir allt mer relevant. Det blir allt viktigare med riktigt dugliga politiker även regionalt. Då måste villkoren vara rimliga i förhållande till arbetstimmar, utsatthet och önskemål om att inte politiker ska kunna köpas (korruption). Viktigast är alltid lokalsamhället. Därefter regionen. Därefter EU. Så är det.

2 kommentarer:

  1. Ett problem med politikers anställningsvillkor är väl att de inte utses pga skicklighet eller kompetens. Utan snarare en förmåga att anpassa sig till rådande omständigheter och uppfattas smidiga av de närmaste kollegorna. Och då ses alltid den här typen av frågor som klappar på axlarna åsiktsbröder emellan Långt bortom vanliga väljare eller ens medlemmar.
    Det blir alltid en inbördes beundrarklubb som belönar varandra. Att bättre villkor skulle ge bättre folk känns ofta verklighetsfrämmande då rekryteringen sker internt i alla fall. Bland pålitliga kurskamrater osv.

    Nej vill man ha bifall och förståelse från "vanligt folk" så bör man nog snåla ner på villkoren rent allmänt eller ändra processerna för medinflytande och påverkan. Och möjligen rentav kasta in någon form av lättläst resultat- och redovisningsrapport som alla kan läsa och förstå lite då och då. Det är för lätt att dölja sina brister bakom fina ord och föresatser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fler medborgardialoger och populärbeskrivningar om hur verksamheten går tycker jag är viktigt.

      Radera