S:t Göran och Draken
Lyssnade på någon variant av predikan av biskop Caroline Krook. I predikan gjorde hon flera gånger referenser till berättelsen om S:t Göran och Draken. Hon menade att människan ständigt plågats av en kamp mellan godhet och ondska samt mellan generositet och girighet. Hon citerade bl a någon del av Bibeln på följande sätt: - Den som älskar rikedom blir aldrig mätt. Draken blev aldrig mätt. Den ville bara ha mer, mer och åter mer. S:t Göran drog sitt svärd för heder och kärlek och besegrade den "girige" och aldrig mätta Draken. Krook efterlyste fler människor som kämpar för heder, anständighet men framförallt kärleken. Fler människor som bekämpar girighet och kämpar för kärleken. Tänk vad mycket bättre vår värld skulle vara om det inte var tillåtet att göra väldigt korta finansiella transaktioner inom finanssystemet. Tänk vad mycket bättre vår värld skulle vara om fler blir toleranta och generösa. Är du tolerant? Är du generös? Kärleken är störst. Att kunna försonas och förlåta är stort.
Granska och problematisera utanförskapet
Intressant artikel av SvDs chefredaktör i dagens Svenska dagblad. Fredric Karen problematiserar kring journalistikens ansvar att balansera mellan att objektivt försöka att beskriva verkligheten utan att spela intoleranta krafter i händerna. Hoppas att hans avslut om att journalistiken behöver bli ännu bättre på att granska och problematisera utanförskapet hörsammas. Om inte fler ser verkligheten som den är hjälps vi inte tillräckligt fort åt att hitta mer positiva vägar framåt.
söndag 22 september 2013
Kärlek bland Drakar
Etiketter:
anständighet,
Caroline Krook,
Draken,
girighet,
heder,
integration,
intolerans,
invandring,
kärlek,
rikedom,
S:t Göran,
Utanförskap
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
På mig låter det obehagligt. Att hålla tal som delar in mänskligheten i onda och goda. Som ger sken av att kunna se vad som är vilket. Girighet, heder, anständighet och t om kärlek. Referenser som alla förmodas kunna förhålla sig till. Och på vilken sida? Tvekar någon?
SvaraRaderaNej den typen av indelningar och kategoriseringar som formas i hjärnan på en människa med stor makt, som uttalas i någon form av syfte där känslor förmodas agera, reagera och påverkas det blir jag närmast illa berörd av. Förbehåller man sig rätten att betygsätta komplicerade samband i flera led? Väljer man rätt varenda gång situationen blir otydlig?
Eller är det bara den som först skriker "girigbuk" åt andra människor som är den godaste?
Nej, alla typer av våldsideologier med någon form av hat på agendan har också en "god" sida. En mjuk och humanistisk ådra. Någonstans. Även om den bara syns som en minimal rännil för dem som söker aktivt. Ondskan finns ofta bakom godheten. Som myntets baksida. Sällan eller aldrig är godhet, kärlek och allmän anständighet ensam härskare någonstans. Alltid är det någon som trampas på, förbises eller utnyttjas. Hur vackra fraser som makten än håller upp.
Fagert tal är ofta som parfym på soptippen. Eller ännu värre än så. Monologer i en teater för makten.
Livet är komplex. Relationerna mellan oss människor är komplexa. Ja, det finns gott om historiska exempel på människor och grupper av människor som i kampen för deras upplevda goda och rätta gjort mycket ont. Inte minst det hemska som hänt och händer på ett varuhus i Kenya är ett dagsaktuellt exempel på det jag upplever att du beskriver.
Radera