Relativitetsspel och arvsrätt

Allt är relativt
Nyligen kunde vi följa hur vissa som använt sig av "barnfattigdom" som ett nytt politiskt begrepp fick backa efter att Uppdrag gransning rätt bra beskrivit att det i allra högsta grad handlar om relativt välstånd och inte om fattigdom. Visst finns fattiga om man räknar med alla som saknar tillgångar och som lever på försörjningsstöd. Ofta lider dessa personer av missbruk, psykiska problem, är illegalt i landet och/eller har en lång arbetslöshetshistorik. Dessa människor befinner sig i ett så kallat utanförskap. Vi måste ta utanförskap på allvar men det får vara någon ordning i retoriken och marknadsföringen för att försöka smutskasta rivaler eller få mer ekonomiska anslag till särskilda saker. Trots att vissa anser att Sverige är på fel väg och då det självklart alltid finns förbättringsmöjligheter är det mycket kul att Bill Gates hyllar Sverige och "den svenska samhällsmodellen".
http://www.di.se/#!/artiklar/2013/2/12/bill-gates-hyllning-till-sverige/ 

Arvslotten
Livet är inte rättvist. Inom ramen för vår svenska samhällsmodell försöker vi dock ge våra barn och unga en så jämbördig start i livet som möjligt. Det gör vi för att vi tycker att det rimmar väl med vår människosyn samt för att ett litet land som vårt inte har råd att förlora talanger "bara" för att de haft oturen att födas i en mindre bemedlad eller socialt utsatt familj. Vårt system gör livet lite mindre orättvist. För mig är det väldigt viktigt att vi i Sverige fortsätter att anstränga oss för att se till så att alla ges en chans till en likvärdig start i livet. Självklart är karriärsutmaningen för ett barn som föds i en socialt utsatt familj med ekonomiska bekymmer väldigt mycket tuffare än den som föds in i en förmögen och socialt stabil familj. Ur ett arvsperspektiv tycker jag att Bill Gates, som på många sätt imponerar, resonerar helt rätt. När jag vid ett tillfälle åt middag med honom berättade han att han avsåg att ge sina barn den bästa utbildning pengar kan köpa (utifrån deras egna vägval), mycket kärlek och en miljon dollar var som ett mycket generöst startkapital. Därutöver skulle han skänka hela sin enorma förmögenhet till välgörenhet. Hittills tycks han leva som han lärde. Jag tror också att han ökar chansen för att hans barn skall bli glada och uppskattade personer och inte personer som andra ser ner på då de är odrägliga, inte har förtjänat all rikedom de fått, tar saker för givna och ofta får samhällsroller de aldrig annars hade förtjänat. Arvsrätten behöver garanteras ses över. Håller du med?