Relationer & Respekt

2 * R är en bra formula för ett intressant och positivt liv. Jag försöker leva efter det så mycket jag kan. Inte minst under helgen har det blivit en hel del av den varan. Under helgen var jag tillsammans med vänner sedan 22 år tillbaks. Vi var på en ö som heter Korpholmen i Skärgården. I 22 år har denna grupp män, 8 stycken, träffats en gång per år för att lära av varandra och för att ha trevligt ihop. Gruppens namn är lite roligt då det är ett namn som är omöjligt men som ligger till grund för stora delar av ekonomiskt resonemang, Ceteris Paribus. Ceteris Paribus står för "allt annat lika". Som alla vet bevisade ju Einstein att inte något någonsin är lika. Allt är ständigt olika. Inte minst våra åtta liv. Inte minst allt som hinner hända mellan varje år av personliga bokslut.

Helgen inleddes med ett underbart väder. Solen sken på en klarblå himmel, vattnet var helt stilla, vinden var helt stilla och det var 17 grader varmt. Efter en god middag blev vi sittande ute vid en brasa till väldigt sent. Som vanligt fångades vi av samtal som nästan uteslutande handlar om relationer och relationernas betydelse i våra mänskliga vandringar på jorden. Relationer till respektive, relationer till barn, relationer till föräldrar, relationer till vänner, relationer till arbetskamrater, relationer till myndigheter, relationer till idrottskamrater etc. Alla får löpande sina portioner av negativa relationsupplevelser. De allra flesta får också uppleva mycket positiva relationer. Samtalen är givande och trots att vi alla är väldigt olika känns dessa träffar väldigt givande. Det är ett relationsfokuserat djup i samtalen och en hårdhet i kommentarerna till hur respektive person agerar som gör denna helg speciell. Jag har inga andra liknande möten, bland så många, som går så djupt och som är så skoningslöst raka. Jag kan varmt rekomendera formatet! Det är fullt av respekt mellan oss alla.

Helgen avslutades med att besöka min mormors grav på hennes födelsedag. Morfar önskade att vi gjorde det och släkten följde givitvis morfars vilja för att både visa honom vår respekt men även respekten för min mormor. Än en gång när stora delen av släkten samlats för att hedra min mormor är vädret strålande. I sol och lite blåst står vi runt mormors gravsten. Gitarr och trumpetspel växlas med sång. Vi sjunger först "Vem kan segla" varefter vi sjunger "Höstvisan" av Tove Jansson. Mer gitarr och trumpet. Morfars tårar syns. Känslorna är starka. Innan vi bryter upp och åker hem till morfar, för att äta födelsdagstårta och dricka kaffe, sjunger vi "For she is a underbar fellow". Väl hemma hos morfar börjar en respektfull politisk diskussion redan när vi är påväg in genom dörren........