Ideologiskt blinda

Verkliga problem måste tidigt ses och lösas

Människor inom politiken, som saknar omfattande erfarenheter från arbetslivet som egenföretagare eller anställd, låter den ideologi de tror på styra för mycket. För dessa politiker är det i brist på en mängd värdefulla verkliga referensramar är ideologin det enda de känner att de med säkerhet kan luta sig emot. Ideologier är viktiga som övergripande kompass i ett politiskt engagemang. Politiska engagemang handlar om att försöka skapa en framtid som man tror på och vill se förverkligad. När ideologierna hindrar ledande politiker ifrån att se och ta i praktiska problem i verkligheten, och som växer, då spårar politiken ur i sitt huvuduppdrag att värna sina invånares bästa. Politik är ingen lek, det handlar om frågor som starkt påverkar människors vardag och möjligheter att förverkliga sina enskilda ambitioner. Idag kan på många sätt svensk politik beskrivas som en lek mellan personer som fortfarande uppträder som ungdomsförbundare.

Håkan Boström, GP, skriver mycket klokt i nedan artikel. Du som vill att Uppsala och Sverige ska utvecklas mycket bättre än nu måste fråga dig vilken typ av politiker du vill företrädas av. En sak är helt säker, verklighetsfrånvända och ideologiskt blinda politiker kommer inte att bidra till att någon av oss, i vårt unika samhälle, får ett positivt framtida samhälle att kalla hemma. I Uppsala kommer Uppsalaborna i kommunen och regionen få en chans att rösta fram ett parti som ser verkligheten som den är och som med positiva idéer om hur bra det kan bli också konkret kämpar för den utvecklingen. Den som inte utvecklas stagnerar. De som stagnerar tappar i konkurrenskraft. De som tappar konkurrenskraft möter en sämre framtid. Utvecklingspartiet demokraterna har de insikterna och förstår vilka partiet ska tjäna, de invånare vi är beredda att företräda på ett ansvarsfullt sätt. Du som följer mig vet också att jag på intet sätt representerar den typ av politiker som Boström med all rätt "sågar längs fotknölarna" i nedan viktiga artikel.

”Vi såg det inte komma…”. Statsminister Stefan Löfvens ord i november 2019 har blivit bevingade. De fem orden fångar väl hur ansvariga svenska politiker och myndigheter länge blundade för kopplingen mellan viss invandring, kriminalitet och andra sociala problem. Vill man tolka det snällt kan man säga att de ansvariga drevs av en vilja motverka rasism när de inte ville problematisera något så grundläggande som en snabb förändring av befolkningssammansättningen. Men det är nog långt ifrån hela förklaringen. Om något har ju den här inställningen, med dess aktiva okunskap, snarast spätt på fördomar, rädslor och motsättningar – och i förlängningen därmed ökat risken för rasism."

"Det handlar snarare om att tabun har fått ersätta tänkande och reagens fått ersätta ledarskap. Ett förhållningssätt som delvis är inbyggt i hur byråkratier, kommunikation och utbildning fungerar idag. För kunskapen har funnits där hela tiden. Redan för ett sekel sedan beskrev amerikanska sociologer de speciella mekanismer som gör att invandrarungdomar, i synnerhet pojkar, har en tendens att bli rotlösa i det nya landet och dras in i kriminella gäng. Det krävs ingen större fattningsförmåga att förstå det. Det går inte att heller reducera till en fråga om enbart ekonomi. Däremot går det att förklara med basala psykologiska och sociologiska mekanismer."

"Samma sak kan sägas om klankriminaliteten från delar av Mellanöstern som uppmärksammats på senare år, och som vi åter påmints om i dagarna. Sådana invandrade klaner har funnits i Sverige i decennier. För mycket länge sedan var de normaltillståndet även i Europa. I Nordisk familjebok från 1905 (föregångaren till Nationalencyklopedin) beskrivs under rubriken ”blodshämnd” den hederskultur och klanstruktur som under tidig medeltid präglade Norden. Det är på pricken samma system som vi möter idag i vissa av Göteborgs utanförskapsområden. Artikeln avslutas med orden: ”För icke länge sedan fortlevde den på Korsika, och än idag förekommer den hos vissa folkslag utom Europa, till exempel araberna”. Kunskapen har funnits där, men inte viljan att ta till sig den."

"Varför skulle detta vara kontroversiellt? Svensk offentlighet, och tyvärr också i viss mån svensk myndighetskultur, har präglats av föreställningen att man inte ska peka ut särskilda grupper. Samma sak såg vi när romska tiggare från Balkan kallades ”utsatta EU-migranter”, ett smått bisarrt nyspråk. Problemet är förstås att bristen på klarspråk inte bara sprider misstro mot det offentliga samtalet, det hindrar även en rationell diskussion, fördunklar förståelsen och försvårar i värsta fall att adekvata åtgärder sätts in."

"De som drabbats värst av denna handfallenhet har inte varit den svenska medelklassen utan ofta närboende, andra invandrare, barn och vuxna i en utsatt situation."

"Överhetens förhållningssätt är både grundat i ideologi och maktstrukturer. Sverige har under decennier av socialdemokratiskt styre präglats av föreställningen att alla människor i grunden är likadana och att alla sociala problem kan lösas enligt samma förment vetenskapliga mall."

"Eliter riskerar alltid att få sin förståelse för samhället kringskuren. Men i takt med att högskolan expanderat och styrningen av svensk förvaltning blivit allt mer värdestyrd och "evidensbaserad" har problemet spritt sig."

"Det finns många skadliga tabun i svensk offentlighet. De har ofta det gemensamt att de underskattar människans bundenhet till kultur, biologiskt kön och historia. Dessa ska helst förnekas, i likhet med allt som inte går att mäta eller abstrahera till teorier."

"De föreställningar som lett fram till den misslyckade migrations- och integrationspolitiken är för svensk del bara det mest konkreta uttrycket för hur den offentliga makten inte utövas som resultat av ett fritt tankeutbyte. Det finns fler och det är i grunden inte så mycket en höger-vänsterfråga som en fråga om att förstå ”förnuftets”, ”effektivitetens” och den sociala ingenjörskonstens inneboende begränsningar. Därför finns det alltid ett värde av att vara motvalls i offentligheten. Makt korrumperar – inte minst tanken.

https://www.gp.se/ledare/hur-%C3%B6verheten-l%C3%A4r-sig-att-blunda-f%C3%B6r-verkligheten-1.48619696