Vatten, el och avlopp före nya spår

Katten på råttan, råttan på repet...

Det är både viktigt och kul att arbeta med förbättringar. Det är alltid viktigt, och nödvändigt, att prioritera kopplat till allt man gör, inte minst när man jobbar med förbättringsarbete. Vi har alltid begränsningar. Förutom syre gäller idag den stora illusionen om gränslös tillgång på pengar. Idag struntar vi i den illusionen och fokuserar på samhällsbyggets huvudsaker. Tillgången till dricksvatten, energi och nödvändig kompetent arbetskraft är helt avgörande för ett fungerande samhällsbygge. Redan idag har vi problem med energi- och kompetensförsörjningen. Vattenbegränsningarna är också oacceptabla i Uppsala. Problemen med energiförbrukningen och vattenförsörjningen beror på att politiker under lång tid både misskött behovet av nyinvesteringar men främst på grund av misskött underhållsarbete. 

I till exempel Uppsala borde detta om det politiska ledarskapet var tillräckligt kompetent innebära en mycket mer ansvarsfull stadsbyggnadspolitik. Men varför vara ansvarsfull om man aldrig på riktigt får ta ansvar? Och i god anglosaxisk anda kan man väl strunta i hur Uppsalaborna har det år 2032. Kortsiktigheten är farlig och politikers ansvar besvärande lågt på grund av demokratiska systemfel i Sverige. Systemfel som går att ändra på om vi väljare röstar fram nya partier som står för demokratiförstärkningar som innehåller sådana förändringar.

Innan man eventuellt väljer att satsa på spårvägssystem måste man prioritera vatten- och elförsörjningssystemen. Tänk att inte det är självklart för alla partier i Uppsala kommunfullmäktige. Och att vilja bygga extremt aggressivt för att försöka rättfärdiga tekniklösningen spårväg är tveklöst både oansvarigt och slösaktigt beteende.

Malcom Kyeyune skriver läsvärt om hur många politiker och partier länge blundat för dyra behov av kraftiga renoveringar och nyinvesteringar i grundläggande infrastruktur i samhällsbygget. Det är inte spårvägssystem. Det är dricksvattenförsörjning, avfallssystem och elförsörningssystem. Det är inte spårvägssystem. 

”Under en alltför lång tid har vi betett oss som om vi inte har råd att ersätta, upprätthålla och uppdatera den infrastruktur vi ärvt från tidigare generationer. Och ännu verkar ingen greppa hur monumentalt stora våra infrastrukturproblem faktiskt är, och hur mycket de kommer att dominera vår politik på sikt.”

”Här är vi svenskar inte ensamma. Den som skyller på en enskild socialdemokratisk eller moderat minister, eller på det eller det partiet, bör förklara varför så många andra västländer befinner sig i samma sits just nu. Ingen av oss verkar ännu vara redo att greppa hur monumentalt stora våra infrastrukturproblem faktiskt är, och hur mycket de kommer att dominera vår politik på sikt.”

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/infrastrukturskulden-borjar-nafsa-politikerna-i-halarna-35610

Systemtänkande har byggt stora delar av svenska framgångar inom näringsliv, idrott och statsförvaltning. Den grenen är inte längre lika stark som förr och det är väldigt dåligt för att vi ska kunna fira stora framtida segrar. Förmågan att tänka i system och att särställa fungerande system är avgörande för framgång. Nedan lilla exempel, i Ny Teknik, beskriver vad systemtänkande innebär. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Systemtänkandet förstår det och säkerställer att hela kedjan fungerar bra. Väldigt mycket fungerar idag dåligt för att säkerställa fungerande elförsörjningssystem i ett allt mer elektrifierat samhälle. Vi behöver politiker som bättre förstår detta. Vi behöver prioriteringar som visar att man förstår detta. I ljuset av detta är Uppsalapaketet i Uppsala mycket oklokt. Jag säger som jag allt för ofta tvingas göra, Göt om! Gör rätt!

"Med solceller på taket kan man tro att man alltid får el så länge solen skiner. Men blir det strömavbrott i det omgivande elnätet blir det ingen solel. Det finns lösningar – men de kan bli dyra."

https://www.nyteknik.se/premium/solceller-pa-taket-men-ingen-el-vid-stromavbrott-7011754

Du kan väl "katten på råttan och råttan på repet..." berättelsen? Katten för att rädda framtidens svenskar från att behöva leva i ett allt fattigare och dysfunktionellt samhälle är att rösta fram partier till makten som erbjuder erfarna och ansvarsfulla politiska företrädare. Vi behöver inte människor som är bra på att prata. Vi behöver företrädare som är kunniga, bra på att lyssna och som är ansvarsfulla. 

https://skolaga.wordpress.com/2012/05/10/sagan-om-pojken-som-inte-ville-ga-till-skolan/