Politikens huvuduppgift är att hantera målkonflikter!
Vad krävs för att invandra till Sverige med argumentet att jobba? Vad krävs för att kunna bli svensk medborgare? Svaret på båda dessa stora frågor är: På tok för lite! Inte minst med tanke på alla rättigheter man får när man är i Sverige, i synnerhet alla rättigheter i världen man får om man blir svensk medborgare. Den till stora delar svenska gränslösheten har försatt samhället i ett mycket ansträngt läge. Ett uselt politiskt ledarskap har skapat detta samhällsläge i Sverige. Ett politiskt ledarskap som uppenbarligen inte har koll på de ekvationer som starkt påverkar svenskt välstånd. Tänka sig att matematiken har en stor roll även inom politiken.
Professor Johan Eklund skriver intressant, och befriande rakt på sak, i Bulletin nedan. Han avslutar också med att det är riksdagens politiker som måste sätta de gränser vi anser vara nödvändiga för att utveckla vår del av världen så bra som möjligt.
"Kombinationen av en extensiv välfärdsstat med ambitiösa fördelningspolitiska målsättningar och generös invandring ger upphov till problematiska och svårlösta målkonflikter. Många av de politiska och ideologiska skiljelinjer vi dagligen kan observera i svensk politik bottnar i dessa målkonflikter, samt olika föreställningar hur dessa löses bäst. En del menar att migrationen måste begränsas medan andra hävdar att det i stället är välfärdsstaten som måste reformeras och minska i omfattning. En tredje grupp förnekar målkonflikternas blotta existens, och ser dem inte heller komma – i bästa fall har de naiva förhoppningar att det ska gå att finna enkla lösningar."
"Det faller på politiken att finna lösningar på målkonflikterna, men som ekonom går det att peka på centrala överväganden som måste göras. En aktuell fråga av detta slag är hur arbetskraftsinvandring ska regleras och vad som är en lämplig lägsta inkomsttröskel för arbetskraftsinvandring."
"Arbetskraftsinvandring motiveras – till skillnad från asylinvandring – på rent ekonomiska grunder. En utgångspunkt, vilken de flesta ekonomer sannolikt håller med om, är att arbetsgivare som är i behov av att rekrytera, själva ska avgöra vem som är bäst skickad att lösa detta behov. Hade Sverige inte haft skattefinansierade välfärds- och transfereringssystem hade frågan inte blivit mer komplicerad än så. Men i ett samhälle där staten bär kostnaderna för skola, vård och omsorg förändras ekvationen."
"Problemet som uppstår är att det företagsekonomiskt lönsamma anställningsbeslutet inte automatiskt sammanfaller med vad som är samhällsekonomiskt motiverat och statsfinansiellt hållbart. Orsaken till detta är helt enkelt att Sverige har en långt driven skattefinansierad fördelningspolitik där väldigt många människor är nettobidragstagare."
"För att förstå detta måste vi se till en individs intjänandeförmåga över sin livstid. Att avgöra exakt hur mycket en individ kommer att kosta i fråga om vård- och omsorgsbehov är omöjligt att veta. Det går dock att anlägga ett aktuariskt perspektiv, det vill säga bedöma sannolikheten av att någon kommer att öka eller minska den statsfinansiella belastningen. Detta beror på faktorer som antal återstående yrkesverksamma år, skatteintäkter som individen ger upphov till samt kostnader som kommer att belasta vård, skola och omsorg. Individer med låga inkomster (lågt humankapital) kommer med en relativt hög sannolikhet vara nettobidragstagare. På samma sätt kommer individer med höga inkomster (högt humankapital) med stor sannolikhet att stå för ett statsfinansiellt nettobidrag."
"Detta alternativ skulle utgöra ett administrativt enkelt system och det är högst osannolikt att det skulle orsaka någon nämnvärd negativ effekt för Sverige som kunskapsnation eller hämma näringslivets konkurrenskraft. Möjligen kan en något lägre tröskel sättas för inresande studenter som önskar etablera sig på svensk arbetsmarknad efter avlagda examina. Likaså kan undantag göras för säsongsbetonad arbetskraft som anlitas i enklare arbeten (till exempel bärplockning). I de fall som faktiskt handlar om kvalificerad arbetskraftsinvandring torde inte en tröskel på dryga 30 000 kronor i bruttolön utgöra ett nämnvärt hinder. Där är problemet snarare det omvända, ett alltför lågt löneläge och hård beskattning av humankapital gör det svårt för Sverige att attrahera kvalificerad arbetskraft."
"Utan en inkomsttröskel som är betydligt högre än självförsörjningsgraden kommer vi att fortsätta observera det ekonomer benämner välfärdsarbitrage, vilket inte är långsiktigt hållbart."
https://bulletin.nu/vad-ar-en-lamplig-inkomsttroskel-for-arbetskraftsinvandring
"I början av året föreslog en utredning att det från och med 2025 ska krävas godkända resultat på svensk- och samhällskunskapsprov för dem som vill bli medborgare. Det enda märkliga med förslagen är att de länge var så kontroversiella. Det är självklart viktigt att medborgare med rösträtt talar landets språk och har en grundläggande förståelse för hur samhället fungerar.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar