Lagkamrat eller något annat

Skyldigheter som ger rättigheter

Hur kan man ha rättigheter om man inte också har skyldigheter? Finns någon förening som inte har grundläggande medlemskrav för att man ska få ta del av medlemmars rättigheter? Nej, det gör det inte. 

Personligen vill jag tillhöra lag som känner lojalitet till varandra. Självklart kan man ha lojalitet mot många olika grupper. Familjen, Uppsalaborna, svenskarna, Siriusfansen, arbetskamraterna och så vidare. Ingen gillar människor som till exempel skulle spela fotboll i Sirius men som lojalt håller på Djurgården. Få gillar att man med rätt att vara i Sverige inte känner ansvar och lojalitet mot andra i Sverige, och respekterar svenska lagar som gäller oss alla jämlikt.

https://www.synonymer.se/sv-syn/lojalitet

Merit Wager skriver en läsvärd krönika i Bulletin. Hon blir säkerligen påklistrad etiketten rasist och/eller främlingsfientlig bara för att hon säger sanningar som naivister, vissa vänsterpartister och liberaler inte vill höra. Sanningar som inte matchar deras ideologiska kompass. Jag vågar älska det jag anser att Sverige och vår flagga representerar. Jag vågar i stort älska det våra lagar står för. I min bok ”En stund på jorden” beskriver jag tydligt att man måste ta kulturella skillnader på mycket större allvar än vad den officiella hanteringen av invandrarintegrationen visar. Man måste också inse att riktiga flyktingar inte har som primärt mål att bli kvar i Sverige utan de vill snabbast möjligt återvända hem. Motivationen att till exempel lära sig svenska, ett mycket litet språk, är då mycket lågt om inte vårt stöd bland annat villkoras med mätbara kunskapslyft i svenska. Detta är särskilt viktigt eftersom vi vet att många som utifrån asylskäl fått rätten att vara i Sverige också blir kvar i landet. I min bok refererar jag bland annat till FNs viktiga World Values Survey (WVS). WVS är ett pågående samhällsvetenskapligt forskningsprojekt med syfte att utforska värderingar inom olika kulturer. Om du vill bidra till betydligt bättre integration i Sverige, ta del av WVS rapporter!

https://kvartal.se/artiklar/vad-vet-migranter-om-sverige/?fbclid=IwAR2-RJuRHNLizYO3OZqS_-9fyrJulUEAg-DXhIWuxeB1AFDL7siJTCUTSkk

Avslutet i Wagners artikel nedan borde vara självklart i ett land som inte agerar självskadligt. ”Ett land som värnar om sitt folk, sin särart och sin kultur visar det gentemot de främlingar som landet har tagit emot så att dessa vet vad de förväntas anpassa sig till för att bli en del av den nationella gemenskapen.”

”Sverige ställer nästan inga krav på de hundratusentals människor som har kommit hit som asylsökande. Välfärden och landets alla möjligheter serveras på en bricka; inga egentliga motprestationer förväntas. För faktiska flyktingar enligt Genèvekonventionen, personer som inte kan återvända till sina forna hemländer, är denna politik förödande. Flyktingarna har, till skillnad från migranterna, inte kommit hit för att söka ett bättre liv, de har flytt från en tillvaro som de inte kan återvända till. Bland dem finns ofta en stark vilja att komma in i det svenska samhället, att bli en del av den svenska kulturen. Hos många blir besvikelsen därför stor när de upptäcker att undervisningen i svenska för invandrare, sfi, inte sällan är undermålig. Som lärare kan till och med andra invandrare, som själva inte till fullo behärskar språket, fungera.”

”Den svenska kravlösheten gentemot asylinvandrare överhuvudtaget har på alla sätt varit skadlig, både för majoritetsbefolkningen och för dem som tagit sig ända hit till Europas nordligaste hörn. Bland de flyktingar som jag har lärt känna sedan början av 2000-talet, finns många som inget hellre velat än att det ska ställas krav på dem. De vill mötas av tydliga, gärna tuffa förväntningar.”

”När ingen ställer några krav på mig, då är det som att jag inte har något värde. Som att jag för alltid kommer att ses som mindre värd än svenskar, att de inte vill att jag ska bli en del av det här landet.” 

”Den missriktade svenska ”snällismen” är något som ganska många flyktingar har varit både ledsna och upprörda över. De osynliga klapparna på huvudet har gjort att de har känt sig som lägre stående varelser. Att kalla alla hitkomna människor för ”svenskar” gör inte saken bättre. Det upplevs som nedlåtande av många som till 100 procent ser sig som de irakier, somalier, afghaner etcetera som de faktiskt är. Så snabbt lämnar man inte sitt ursprung, sin egen kultur och sin bakgrund.”

”När vi har fått svenskt medborgarskap, då är vi fortfarande inte svenskar såsom svenskarna säger. Vi är afghaner, irakier, somalier med svenskt medborgarskap. I framtiden, efter flera generationer, då kanske våra barnbarn eller deras barn känner sig som – och vill definieras som – svenskar, men inte i första, andra och kanske inte ens i tredje generationen.”

”Ingen svensk skulle vilja kallas ”spanjor” om han eller hon emigrerade till Spanien. Mina svenska vänner som har bott i Tyskland i decennier är självklart svenskar; ingen i Tyskland skulle komma på tanken att kalla dem ”nytyskar” eller ”tyskar”. Och har någon hört talas om att svenskar som har flyttat till Thailand permanent och bott där i många år, skulle kallas ”nythailändare” eller ”thailändare”? Till skillnad från den majoritet av hitkomna som – ofta enligt egen utsago – söker ”ett bättre liv” här och som kan återvända till hemlandet närsomhelst för att besöka anhöriga, kan flyktingarna inte resa tillbaka. De vet att det är här för att stanna, att det är här deras barn ska växa upp. De måste ta sig in i det svenska samhället och den svenska kulturen.”

”Om man i Sverige verkligen vill inkludera alla de människor som man har signalerat ”refugees welcome” till, så kan man inte skyffla undan dem med klappar på huvudet och ge dem den lätt nedlåtande benämningen ”nysvenskar”. Istället måste man ha tydliga förväntningar på de inflyttade. ”För att bli medborgare i landet måste du ha mycket goda kunskaper både muntligt och skriftligt i landets språk”.En sådan regel finns i de flesta andra länder, där sådana kunskaper är ett oavvisligt krav för att man ska tas upp i den medborgerliga gemenskapen. Det gör att de som har kommit till landet har något att sträva efter. Svenskt medborgarskap är ju inte en mänsklig rättighet, utan ska vara något man kvalificerar sig för genom att bli en del av samhället på flera olika sätt. Att behärska språket är ett av de viktigaste sätten. För skattebetalarna upphör ju då också de gigantiska kostnaderna för tolkar på alla upptänkliga språk och i alla tänkbara sammanhang i samma ögonblick som medborgarskapet beviljas.”

”Ett land som värnar om sitt folk, sin särart och sin kultur visar det gentemot de främlingar som landet har tagit emot så att dessa vet vad de förväntas anpassa sig till för att bli en del av den nationella gemenskapen.”

https://bulletin.nu/merit-wager-den-skadliga-svenska-kravlosheten

Självklart ska man våga älska konceptet Sverige, med symbolen svenska flaggan, om man gör det. Om detta har jag bloggat på olika sätt flera gånger de senaste elva åren. Långt innan ministrarna började ha en svensk flagga på sitt bröst och stå framför svenska flaggor i TV. Markus Uvell skriver mycket läsvärt om hur absurt det är i Sverige när det inte är självklart att vi alltid ska kunna känna stolthet över våra lagar och över det som våra förfäder skapat. Nu handlar det om att återupprätta det goda som ett demokratiskt och jämlikt samhälle kan skapa. Jag håller med Uvell om att vi måste våga lyfta upp det positiva vi har och det positiva vi vill göra för en bättre framtid. Problemet med medialogiken är dock att den nästan enbart fokuserar på negativa saker och konflikter. I ett samhälle där människor bor som också vill bidra till en bättre lokal framtid finns mycket hopp. I ett samhälle där rättigheter alltid tydligt matchas mot skyldigheter finns mycket hopp. Det är hög tid att återvinna hoppet om en positiv framtid i Uppsala och övriga Sverige!

"Vi lever i missnöjets tid. De senaste tio åren har dominerats av en djup pessimism över utvecklingen i Sverige, på nästan alla områden."

"Missnöjet och pessimismen har olika teman beroende på vem som för tillfället har ordet. Ett klassiskt tema är klimatförändringarna, som påstås hota mänsklighetens överlevnad så akut att bokstavligen allt annat är värt att offra. Mer nymornat, men i samma tonläge, proklameras att Sverige är ett djupt rasistiskt land byggt på så kallade ”vita privilegier”. Vad tycker då medborgarna? Att döma av mätningar om synen på Sveriges utveckling är även de måttligt förtjusta. Mätningarna visar nämligen att i snart ett decennium har fler väljare menat att Sverige är på väg åt fel håll än åt rätt håll."

"Men är det hela bilden? Missnöjet med den förda politiken har ökat, men missnöjet med själva Sverige, och livet? Känner medborgarna verkligen en djup frustration inför framtiden? Nja. I senaste World Happiness Report ligger Sverige till exempel på sjunde plats bland alla världens länder, medborgarna verkar mycket nöjda och lyckliga. Enligt SOM-institutet har dessutom den viktiga mellanmänskliga tilliten i Sverige varit oförändrat mycket hög sedan mitten av 1990-talet. Det tyder på att svenskarna inte upplever någon radikal försämring av den sociala miljö de lever i. Som jag skrivit om på denna sida tidigare är många svenskar dessutom stolta över sitt land."

"Rekommendationen är att fler politiska ledare – i alla fall emellanåt – borde stanna upp i sina eländesbeskrivningar och tala om allt det fantastiska med Sverige och svenskarna. Det hänger dessutom ihop med de problem alla talar om. Det är för att vi älskar våra granskogar, insjöar och skärgårdsklippor som vi måste ta ansvar för miljön. Det är för att vi älskar den självklara friheten att röra sig fritt i samhället som vi blir vansinniga när självutnämnda moralpoliser i förorten begränsar kvinnors liv. Och så vidare."

"Jag inser att det är en djärv rekommendation. Att tala om det positiva riskerar, i vårt pessimistiska samhällsklimat, att uppfattas som både töntigt och naivt. Men det är nödvändigt. Amerikanska presidenter brukar vara noga med att intyga att de älskar sitt land. Vem vågar älska Sverige?"

https://www.gp.se/ledare/vem-v%C3%A5gar-%C3%A4lska-sverige-1.42554558

Polisen har gett ut ett bra dokument om vilka rättigheter och skyldigheter människor har i Sverige. 

”Svensk lag gäller för alla i Sverige. Också för personer som är här på besök. Det är varje persons eget ansvar att veta vad som är lagligt och vad som är olagligt i Sverige.”

https://polisen.se/contentassets/df9d34f580df49f99e7ed9db5b2fa6cd/polisen_sfi_kap1.pdf/download

Jag vill att alla som lever i Uppsala och Sverige genuint ska känna lojalitet till närsamhällets positiva utveckling. Jag vill att alla som lever i Uppsala, och som är en del av det svenska samhället, mest tillhör vårt lag som konkurrerar med massor av andra geografiska lag i världen! I vårt geografiska område gäller våra värdegrunder och våra lagar. Välkommen hit men tills vi demokratiskt ändrat våra lagar, som juridiskt uttrycker våra värderingar, accepteras inga överträdelser. Och vi kan alltid bråka om vilka tolkningar av våra lagar vi gör. Och en del av våra grundlagar är att vi har yttranderätt även kopplat till åsikter som är i strid med våra lagar. Att få driva på för önskade förändringar rättfärdigar inte lagöverträdelser. Vad tycker du?