Debatter som för sakta leder till förbättringar
Alla normalbegåvade och däröver inser att vi lever i en tid där ingen längre hänger med. Inte ens dem av oss som är superintelligenta ur ett eller annat perspektiv. Perspektiven är fundamentala och innebär att intelligensen är relativ. Ibland är det bra att kunna räkna. Ibland är det en enorm fördel att kunna många språk. Ibland är det enormt fördelaktigt att vara mycket empatisk. Ibland är konkurrensfördelen att vara väldigt naiv. Ofta är konkurrensfördelen att vara välutbildad och erfaren. Viktigast av allt är förmågan att få många att lyssna på det just du har att säga.
Vad som betraktas som bra eller dåligt beror självklart på vilka perspektiv man tar, och vilken "trosuppfattning" man har. Om den trosuppfattningen är en religion, en ideologi eller en kombination av de två spelar mindre roll. Allas uppfattning om verkligheten påverkas starkt av hur utbildade vi är och den trosuppfattning vi valt. Och alla har någon form av trosuppfattning. Uppfattningar som i den bästa av världar ska stötas och blötas i debatter för att landa i konkreta problemlösningar och tagna möjligheter. Hur sakta får dock debatter gå innan viktig problemlösning kommer igång? Att vi strävar efter konstruktiva och effektiva debattmetoder blir allt viktigare för att säkra en positiv framtid. I Sverige behöver den politiska problemlösningen kraftigt förbättras. Den håller en usel nivå idag.
Anosh Ghasri, frilansskribent, ”annonserar” i Bulletin att han fått nog av meningslösa debatter som år efter år inte leder till några förbättringar. Oavsett vilken metod man förespråkar för att lösa problem är det självklart om debatter och löften om förbättringar ändå aldrig blir verklighet.
"När jag började skriva på nytt 2015, var valet av ämne för den första krönikan självklart: ett försvar av det fria ordet! Sedan dess har jag efter förmåga bland annat deltagit i debatterna om migration, integration, genus, brottslighet, identitetspolitik och antisemitism. Men nu har jag tröttnat."
”Så varför sluta? Nåväl, det är inte ett tvärt och fullkomligt avsked. Skrivande, i bred bemärkelse, är en sjukdom vars botemedel paradoxalt nog är just att skriva. Beslutet beror i stor utsträckning på att samtalsklimatet blir allt märkligare och mer uppskruvat. Frågor som borde vara färdigdiskuterade – som könsstympning och hedersrelaterat våld – diskuteras som om de vore nya frågor. Personer som inte ens känner människan bakom skribenten (och ibland även faktiskt gör det) drar sig inte för att viska; han är ond och frånstötande, vilka hemska åsikter han hyser. Är man emot genuscertifiering och intersektionalitet? Ja, då vill han förpassa kvinnor till köket, sannolikt med en mörkhyad person som kökshjälp. Är man kritisk till Sveriges migrationspolitik? Det finns en riktig rasist i henne som pockar på uppmärksamhet. Ser inte skribenten med utländskt namn fördelarna med identitetspolitik och att vara lite woke? Arma husblatte.”
"Missförstå mig rätt. Den som uttalar sig offentligt måste finna sig i att kritiseras, bli motsagd och ibland även finna sig i att ha haft fel. Nej, det är samtalsklimatet som är grundproblemet, med alla rävspel och medvetna fultolkningar. De läsare som funnit mina texter intressanta hoppas jag möta i andra forum framöver, kanske rentav på någon kultursida. Men just här och nu, och när det kommer till att skriva politiska krönikor, lägger jag pennan på bordet och lämnar in knoppen på rehabilitering. Men varför just nu, när jag just blivit skribent på Bulletin och därmed blivit kollega med skribenter som jag högaktar? Det har spekulerats nog om Bulletin, så det är bäst att tydliggöra att Bulletin inte har kickat en rasifierad. Det är mitt eget val. Det handlar inte heller om hot den här gången, utan om samtalet och debatten."
"Ja, jag vet. Chefredaktören är vit och han lyssnar dessutom på Amon Amarth, vikingamusik som enligt den vita diskursen kallas för melodisk death metal. Nåja, som den husblatte jag är så delar vi musiksmak. Men nog måste det vara något fel på Värdegrunden om man lyssnar på Amon Amarth, kritiserar identitetspolitik, rasifieringsteorier, intersektionalitet eller Sveriges huvudlösa migrationspolitik? Jag kan se hur vissa nickar. Okej, jag ställer mig i skamvrån. Om inte annat, så är det åtminstone lugnare och trivsammare där."
https://bulletin.nu/anosh-ghasri-darfor-slutar-jag-med-skrivandet
Är vi påväg in i öknen som samhällen, i vår Nordiska del av världen, på grund av oförmåga att lösa allvarliga problem? Det tror jag inte. Men geopolitikens krafter har förändrats mycket och under många hundra år framåt kommer asiatiska värderingar vikta allt tyngre jämfört med anglosaxiska. Anglosaxiska som dominerat i över 500 år. Den dominanta anglosaxiska kuturtiden är slut. Är det så hemskt? Ett tipps för att bättre förstå den kultur som kommer att påverka oss allt mer är konfucianismen.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/konfucianism
https://exempelmeningar.se/sv/anglosaxiskt
För de rädda är det anglosaxiskas tappade kraft skrämmande. För de pålästa och öppna kan det öppna nya spännande utvecklingsvägar. Kortsiktigt, typ inom 20 år, kommer vi att få en kraftfull finansiell smäll liknande 1930-tals krisen. Det är oundvikligt med den sjuka finansiella politik som bara gör krisen allt mer explosiv med all vansinnig skuldsättning som mest gör finanshajar allt rikare. Och samhällen och ”vanliga” människor allt mer sårbara. Som tur är kommer de som då lever efter några mörka år åter gå ljusare tider till mötes med nya stora mänskliga utvecklingssteg. Finns indikatorer på att vårt ekonomiska system spårat ur? Ja, till exempel värderingen av den digitala valutan Bitcoin. När jag tidigare uttryckte ”håll i hatten” såg jag en kraftig dipp på ett till tre år framför mig. Hittills har ”håll i hatten”-tiden skjutits fram genom ofattbara statliga upplåningsprogram. Vi pratar om enorma upplåningsprogram i många av världens länder. Effekterna av att storleken på skulderna bara växer och växer kommer, som det sägs i Bibeln, ta minst sju år att städa upp efter ett allt för långvarigt odugligt ledarskap.
Även i tuffa tider är det viktigt att rösta fram kompetent politiskt ledarskap! Nej, då är det ändå viktigare! Rösta klokt 2022! Du bryr dig väl om att din och dina kära ska få en så positiv framtid som möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar