Hur kunde Sverige gå så snett? Hur kunde det tidigare framgångsrika lilla folket spåra ur så mycket som nu? Hur gick det svenska folket från att ledas relativt klokt, bland annat med imponerande ingenjörsdrivna större företagsledare, relativt kloka politiska ledare, till att inte längre ledas? Eller bara ledas av känslor och PR-tänk.
Du har väl tittat på den senaste youtubefilmen av Henrik Jönsson? Hans beskrivning av hur illa Sverige idag leds är mycket professionellt gjord. Inom de viktigaste samhällsområdena matas det svenska folket, bland annat du och jag, med en falsk verklighetsbild. Inom skolan, kopplat till brottsutvecklingen, inom arbetsmarknaden och socialtjänsten och inom äldreomsorgen samt vården. Precis som en nationalekonom i Jönssons film säger blir det inte problemlösarverkstad när kulisser och lögner beskrivs för folket. Att politiker i ledande ställning agerar på detta sätt kan man förstå eftersom de vill bli återvalda. Det är ändå oacceptabelt beteende. Men hur och varför blev så många journalister faktafrånkopplade aktivister? Se nedan film igen, eller för första gången, om du bättre vill förstå hur lurade många svenskar är. Jönsson har också rätt i att ”pyspunkan” är en del av tillvänjningsfaran. Sverige och dess folk utvecklas inte konkurrenskraftigt. Det enkla av dagens mått på det är utvecklingen kopplad till BNP per invånare i Sverige. Precis som Jönsson visar är vi bland de sämsta. Och tro inte på ”fasadbyggarna”, det finns inget som talar för att väldigt många i arbetsför ålder som idag inte är självförsörjande inom rimlig tid kommer att vara det.
Ett lysande exempel på hur korkat och oansvarigt Sverige styrs är hanteringen av flyktingkrisen 2015. Emma Jaenson skriver nyligen läsvärt i UNT. Inte minst UNTs tidigare ledarredaktion tillhörde skaran som utifrån sina ideologiska perspektiv och känslor drev frågor och gärna brännmärkte dem som tänkte och tyckte ”fel”. Jag hoppas att några historiker snart kan beskriva varför Sverige gått så snett. Emma Jaenson, ledarskribent UNT, skriver klokt i dagens tidning. Ledarredaktionen har i sin förnyelse de senaste åren verkligen blivit mer jordnära och ansvarstagande.
”Att vi under en lång period inte hade några ålderstester var sannolikt en anledning till att närmare 40 procent av Europas ensamkommande kom till Sverige under 2015.”
”Åldersbedömningar resulterade som bekant i att 78 procent av de 9 000 afghaner som sökte asyl genom gymnasielagen fick åldern uppskriven (Expressen 18/5 2018). Att vi under en lång period inte hade några ålderstester var sannolikt en anledning till att närmare 40 procent av Europas ensamkommande kom till Sverige under 2015 (Europaportalen 3/6 -16). En person under 18 år har helt andra rättigheter än den som är över 18 år och beviljas i mycket högre grad asyl.”
” Det är därför inte konstigt att troligtvis många asylsökande uppger en lägre ålder än deras verkliga. Många hade gjort samma sak. Det märkliga är snarare det tabu som omgärdat frågan. Länge uppfattades det som suspekt att påpeka att det fanns vuxna män som uppgav att de var barn. Politiker och läkare brännmärktes.”
” Visst kommer frågan att fortsatt vara aktuell. Och visst är det fortsatt viktigt att skilja barn från vuxna män i asylprocessen och på boenden. Men hade Sverige varit ett land som andra hade vi haft fungerande kontroller för länge sedan.”
Alice Teodorescu skriver en läsvärd krönika i dagens GP. Om vi vill att samhällsdebatten ska vara konstruktiv och leda oss mot en bättre framtid kan man inte som väljare acceptera den korkade debattordning som råder i Sverige. Både inom många partier och mellan partier. Länge var jag den enda som till exempel tydligt stod upp för en hållbar migrationspolitik inom Centerpartiet. Det fanns givetvis andra som höll med men av interkarriärskäl inte vågade ha en öppen saklig debatt om sakfrågorna. Tyckte man inte som partiledningen var man en "dålig" person. Jag drev också länge linjen att man måste respektera väljarnas röster och bemöta SD i sakpolitiken istället för att se dem som några man ska mobba. Det förhållningssättet var inte heller populärt. Även om ordspråket "Enade vi stå, söndrade vi falla" är rätt är det korkat med ett politiskt klimat där man bara kan acceptera en väg framåt och en sanning. Då går det så snett som det gjort inom till exempel svensk migrationspolitik. Skulden för det bär många riksdagspartier. Vissa mer än andra.
"När det avgörande inte är principerna i sig utan något betydligt mer abstrakt och godtyckligt ökar behovet av att bred enighet uppstår liksom att avsändaren uppfattas som kosher. Men för att uppbåda så djupgående konsensus måste avvikande uppfattningar marginaliseras. Detta görs effektivast genom misstänkliggöranden av avvikarnas avsikter, moral eller, som under den gångna våren, akademiska titlar."
"När vi i framtiden ser tillbaka på coronakrisen är det förmodligen dessa mekanismer, vid sidan av de tragiska dödstalen, som kommer att sticka ut. Den överlägsna, arroganta attityden gentemot omvärlden, hånfullheten mot de som tidigt höjde sina röster för en annan väg. Den blinda, men selektiva, auktoritetstron. Oviljan att erkänna misstag och vidta åtgärder för ett annat resultat. Och slutligen - principlösheten när det plötsligt, över en natt, blir opportunt att ändra ståndpunkt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar