Allt är inte guld som glimmarGeopolitiskt är västvärldens dominans över världen historia. Det finns nu "två system" som visat sig kunna leverera bättre levnadsförhållanden för många. De västerländska varianterna av demokrati och Kinas enpartidemokrati. Och i denna värld leds USA av en person som hans tidigare säkerhetsrådgivare uppmanar amerikanerna att inte rösta på. Den smarta, men ändå pajasagerande, Johnson i Storbritannien fortsätter det röriga utträdet ur EU. Och Putin vill så klart bli omvald i Ryssland igen. Och Xi Jinping är på något sätt vald på livstid. Västvärlden är tveklöst på dekis. Andra samhällssystem är på frammarsch. Det är kraftiga geopolitiska förändringar i världen.
I denna tid av stora geopolitiska förändringar är stora delar av västvärldens yngre sökande efter någon form av mening med sina liv utöver de materialistiska. Parallellt med att ungdomarna i den del av världen som allt mer flyttar fram sina positioner är mycket nöjda med den materiella utveckling de upplever. Och i denna tid har många välutbildade unga amerikaner valt att aktivt stötta Bernie Sanders för att han tydligt visar hur klassklyftorna kraftigt ökar i USA. De rika blir extremt mycket rikare medans köpkraften hos allt fler "vanliga" invånare försämras. Enkelt uttryckt har råkapitalisterna "bitit sig själva i svansen". Smart fördelningspolitik är smart politik för dem som tror på marknadsekonomin och möjligheten för alla människor att kunna göra "klassresor". Den smarta politiken lyser med sin frånvaro i dagens väst och även det gynnar geopolitiskt andra krafter. Digitaliseringen har förändrat mycket på vår jord men politiken har inte förstått, eller velat ta i, de stora fördelningspolitiska perspektiv som digitaliseringen behöver reda ut.
Det finns en hel del duktiga ledarskribenter och debattkrönikörer i Sverige. Två av dem som jag anser förstår vår nutid och vad som håller på att hända är Håkan Boström och Malcom Kyeyune. Håkan Boströms ledarartikel i GP nyligen är mycket läsvärd för dig som inte bara vill försöka förstå vår nutid utan som också vill hitta positiva vägar framåt att ansluta till. I Uppsala är en sådan kraft Utvecklingspartiet demokraterna, UP. Boström har rätt, yttrandefriheten, och därigenom en väl fungerande demokrati är i fara i den del av världen som kallas västvärlden.
"Kampen mot rasism är förstås på alla sätt rimlig och viktig. Men liksom andra ändamål som de flesta av oss ställer sig bakom är den också ett lätt offer för manipulation – inte bara för rena våldsverkare som söker ett legitimt utlopp för sin destruktivitet – utan även för allehanda radikala aktivister med en mycket mer vittgående agenda."
"Men medan statyer över Leopold nu plockas bort i moderlandet Belgien står den gamle kungen oberörd kvar i själva Kongos huvudstad Kinshasa. Här syns inga protester. När den franske reportern från France24 frågar hur det kan komma sig svarar museiintendenten Jose Batekele, att Leopold är en del av Kongos historia. Historikern Isidore Ndaywel konstaterar å sin sida att ”i Kongo har vi annat att bekymra oss över” (France24 12/6)."
"Och nog har Kongo annat att bekymra sig över. Tiotusentals människor dör varje månad i det lågintensiva inbördeskrig som pågår i landet, och som sammanlagt skördat miljoner människoliv. Ett krig som nästan aldrig uppmärksammas i västerländska medier eftersom det finns så få journalister på plats och väldigt få flyktingar därifrån har råd att ta sig till Europa. Brutaliteten följer Kongos historia in i våra dagar. Kanske är det en förklaring till att Leopold inte väcker samma heta känslor i just det land han utplundrade så hänsynslöst."
"Inte ens slaveriet har upphört utan är fortfarande vanligt i landets mineralrika gruvor. Mineral som används i våra mobiltelefoner och finansierar Kongos olika krigsherrar att fortsätta förtrycket. Slaveriet fanns i Kongo innan Leopold, det fanns under honom, och det finns än idag. Faktum är att inhemska lokala stormän även spelade en avgörande roll för att upprätthålla den i grunden feodala Kongostaten – liksom de under århundraden spelat en roll för att upprätthålla slavhandeln i hela Afrika."
"Hur kan dödandet av en svart man i USA leda till vandalism i centrala Göteborg? Hur kan diskussionerna om att ta ned statyer på 1700-talsbotanikern Carl von Linné, för att han delade in inte bara blommor utan även människor i ”raser”, vara ett svar på etniskt präglade klassorättvisor 2020? Detta kan inte förstås om man inte tar hänsyn till aktivistgrupperna själva och deras relation till västerlandets bristande självförtroende och skuldkultur."
"Studenter och unga tänkande människor möter idag få andra ideal än att göra sig anställningsbara. Det borgerliga samhällets gamla värden har kapitulerat eller besegrats på nästan alla fält utom det ekonomiska. Något som kan visa sig bli en pyrrhusseger för kapitalismen i slutänden. För de enda ideal som tycks stå till buds för nya generationer är kampen emot den rådande ordningen: emot orättvisor, emot miljöförstöring, emot skillnader mellan grupper. I denna brist på mening går det att göra en direkt parallell till 1968-rörelsen."
"Det är förstås fullt legitimt att vilja förbättra världen. Men det är betydligt svårare att göra det än att vilja det. Att förändra är svårt i politiken. Att förändra rätt är ännu svårare. Att angripa döda män är betydligt enklare. Men de verkligt utsatta har som sagt ”annat att bekymra sig över” än statyer och språkbruk. Angreppen på symbolerna synes faktiskt mer uttrycka en vilja att sudda ut bilden av verkligheten än att förändra samma verklighet."
"Den invändningen underskattar kraften i den skada som håller på att ske. Viljan att lägga bilden av verkligheten till rätta drabbar inte bara döda statyer. Den slår mot livs levande människor. Den slår också mot grundläggande liberala och civilisatoriska principer som tjänat oss väl. Aktivisterna är inte intresserade av att argumentera. De vill få bort sina kritiker och allt vad de menar att de står för. Politiker, universitetsledningar och stora kommersiella aktörer sätter sig inte heller till motvärn utan böjer sig allt oftare för radikalernas krav. Och det är de mest radikala som tar täten."
"Yttrandefriheten står idag under stark press – i synnerhet i den anglosaxiska världen. Därmed hotas på sikt all form av sann intellektuell verksamhet – eftersom den bygger på just obekväma åsikter och ifrågasättanden. Professorer, debattörer och journalister som ställer sig kritiska till dagens radikala våg i väst drabbas redan av sanktioner, en del av dem har till och med fått sparken."
"Det blev inte socialismen som segrade efter 1968. Det blev kapitalismen. Men dagens kapitalism fungerar inte heller som en i egentlig mening politisk kraft, eller någon garanti för liberala och borgerliga kärnvärden som bildning, tanke- och yttrandefrihet. Den radikala aktivismen är snarast som starkast i de anglosaxiska länder som är ekonomiskt mest marknadsliberala, vilket borde stämma till eftertanke. Vinstintresset gör företagen känsliga för påverkanskampanjer och hotande bojkotter. Högern tvingas allt oftare ut i alternativa medier."
"Det är i grunden detta den västerländska kulturkampen handlar om. Makten över offentligheten och principerna för vem som ska få komma till tals. Radikala utopier står mot liberal och konservativ tolerans och skepsis. I den kampen är belgiska kolonialkungar och afroamerikansk arbetarklass i Minnesota faktiskt bara rekvisita."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar