söndag 28 juni 2020

Bristande pragmatism

Munskydd är inget för Sverige...
Länge har jag förundrats över politikens oförmåga att ta ett övergripande ansvar för att minska smittspridning bland våra sköraste invånare. Vissa går så långt att de tror att det är en medveten handling att sköta smittskyddsförsvaret så dåligt för att så många av våra svagaste invånare som möjligt ska dö fortare. Det tror inte jag. Men jag är helt säker på att Sverige inte hade fått uppleva att så många hade dött i Covid-19 om våra äldre inom omsorg och vård tidigt hade mötts med munskydd och ibland visir. Det hade också hjälpt många fler bland personalen att känna sig tryggare på sina arbetsplatser. 2014 framförde jag en skriftlig rekommendation till kommunstyrelsen i Uppsala att uppmana regionen att tillsammans med kommunen genomföra en pandemiträning. Den blev aldrig genomförd. Det var synd. Göran Bengtsson skriver en läsvärd debattartikel i dagens DN om hur usel svensk beredskap har varit för en allvarlig pandemi.

Allt mer börjar jag tro att kinesernas kritik av ”den svenska strategin” var befogad. Jag har hela tiden hoppats att den svenska strategin skulle visa sig framgångsrik. Eftersom så många fortfarande smittas måste dock en ”lock-down” vara bättre för att fortare isolera problemen och lättare kunna smittspåra för att bryta spridningen. Om det inom kort visar sig att den svenska vägen var sämre än övriga länders tycker jag regeringen ska avgå. Den har tveklöst kostat oacceptabelt många döda och innebär i så fall att flera branscher, som bemannas av många lågutbildade, längre än nödvändigt drabbas. Effekterna av långtidsarbetslösheten riskerar att bli onödigt höga och många tidigare livskraftiga bolag dukar under. 

Peter Santesson skriver intressant, i Dagens Samhälle, om den svenska politiska maktens hantering av munskyddsfrågan nedan. Tänk om herr Trumps utspel om Sveriges ”heard”-strategi blir ett återkommande skräckexempel på hur illa man kan sköta en pandemi. Det är i så fall inte bara pinsamt utan sårar under lång tid vår viktiga turistnäring. En näring som erbjuder många viktiga instegsjobb för nysvenskar.
 

"Allt märkligare känns det att titta på utländska nyhetsprogram. I andra länder är det socialt korrekt och anses ansvarsfullt att bära munskydd, och en negativ signal att låta bli. Vem skulle före pandemin ha trott att Sverige skulle vara det risktagande landet i en allvarlig folkhälsofråga medan det var omvärlden som stod för det hårdare säkerhetstänkandet? Hur blev det så?"

"Donald Trump struntar i munskydd, den skurken. Det antyds att han därigenom avslöjar hur hur han prioriterar fåfänga högre än samhällsansvar. Han ser ut som vilken svensk politiker som helst. Demonstranterna i USA tågar däremot omkring i munskydd. Inte bara plundrare som inte vill bli igenkända av polisen, utan det fredliga flertalet. Journalisterna står och rapporterar i munskydd. Närmast dagligen ser jag smittskyddsläkare och epidemiologer i chefsställning i andra länder rikta skarpa uppmaningar om munskydd till allmänheten. Varför tar de inte djupare intryck av smittskyddsföredömet Sverige?"

"Tar man på sig munskydd kan man börja känna falsk trygghet och öka sitt risktagande, sa statsministern på en presskonferens. Därmed skulle de alltså kunna motverka sitt syfte och bli kontraproduktiva. Jag undrar vilken av hans rådgivare som kände sig så tvärsäker på den ogrundade gissningen att man tyckte att det var läge att få statministern att skriva under på den offentligt. Hypotesen är osannolik."

"Journalisten och författaren Göran Rosenberg har resonerat kring vad som ligger bakom att Sverige blivit ett så annorlunda land i coronafrågan. Hans svar är att en kylig utilitarism tagit överhanden i ett land som saknar erfarenhet av krig och kriser där livet ställs på sin spets. Det är en intressant idé, men den betyder att det var förväntat att Sverige skulle avvika i den här riktningen. Var det? Jag förväntade mig inte alls det. Nog för att Sverige är ett kyligt och obehagligt rationalistiskt land på vissa sätt, men det brukar också finnas en besatthet av att undanröja alla slags risker, stora som små. Nu var det i stället fatalism som bröt ut. Hur gick det till?"

"En kombination av tillfälligheter och konformism, tror jag. Bara en fråga om vilka som råkar bemanna nyckelposterna. Resten sköter papegojorna. Sverige hade kunnat vara avvikande i vilken riktning som helst – vi hade ändå gjort rätt."

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/trump-ser-ut-som-vilken-svensk-politiker-som-helst-32757


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar