Tveklöst behöver styrningssystemet över Sveriges offentliga verksamheter kraftigt förbättras. Idag bidrar det inte till att ge oss invånare mesta möjliga nytta för alla skatter och avgifter vi betalar. Och det är otillfredsställande att inte enskilda politiker och tjänstemän tydligare får ta ett personligt ansvar för de beslut som fattas, eller som inte fattas. Med fördel borde Sverige lära av andra länder som i vart fall har direktval till de mäktigaste funktionerna så att vi invånare tydligt kan rösta bort enskilda personer som vi tycker har förvaltat vårt förtroende dåligt.
Håkan Boström, GP, beskriver väl i sin artikel nedan att det är svårt att få kvalitet i styrningen av Sverige så länge som vi har ett styrsystem som idag. Jag delar helt Boströms avslutande synpunkter: "Vad som krävs för en nyordning är i många fall en annan sorts politiska ledare än vad det nuvarande systemet producerar."
"I april 2018 beslutade en riksdagsmajoritet – mot regeringens vilja – att det så kallade tjänstemannaansvaret borde återinföras. Först häromveckan tillsatte regeringen en utredning i frågan. Ämbetsmannaansvar fanns i Sverige fram till 1975 och innebar att statliga och kommunala tjänstemän kunde dömas personligen för tjänstefel i mycket högre grad än vad som är fallet idag. Det innebar att en tjänsteman som bröt mot direktiv och regelverk eller begick uppenbara försummelser kunde bli av med sitt jobb eller till och med dömas till böter och fängelse."
"Tjänstemannaaktivismen utgör ett potentiellt hot mot förtroendet för svenska myndigheter. Det har inte blivit bättre av att värdegrundssignalering allt mer blivit en integrerad del av förvaltningen, inte sällan pådrivet från chefsnivå. Politiseringen ska inte överdrivas, men trenden är oroväckande och i förlängningen riskerar den att leda till krav på att tjänstemännen, enligt amerikansk modell, blir öppet politiskt tillsatta i stället för att anlitas på saklig grund. Öppet politiserade tjänstemän som kan ersättas är trots allt att föredra framför sakkunniga som driver en politisk agenda i skymundan. Professionellt sakkunniga är dock det ideala - ett ideal med gamla anor i Sverige som inte lättvindigt bör kastas under bussen."
"Tjänstemannaansvar är inget Alexanderhugg på de problem som finns. Man bör ha klart för sig att grundproblemet handlar om styrning och förvaltningskultur. Svensk förvaltning har under ett antal decennier övergått från så kallad regelstyrning till målstyrning. Tjänstemän förväntas förverkliga politikernas visioner, inte följa detaljerade regler. Det är snarast politikerna själva som varit pådrivande för denna utveckling. Lite tillspetsat kan man säga att en minister idag ägnar mer tid åt att tala med medierna än att styra sitt departement. Det kan vara lite si och så med den styrningen på alla nivåer idag. När tjänstemännen förväntas göra det tunga jobbet är det ofrånkomligt att de också får makt. Den här utvecklingen har haft tillskyndare både bland de som velat se mer av marknadslösningar i förvaltningen – privata företag arbetar utifrån målstyrning – och de som velat ha en otydlig ansvarsfördelning med partilojala tjänstemän: en ohelig allians av marknadsliberaler och socialdemokratiska maktpolitiker har uppstått."
"Vad som krävs för en nyordning är i många fall en annan sorts politiska ledare än vad det nuvarande systemet producerar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar