Taktlöshet

Andras pengar
Är det inte intressant hur stor skillnad det är mellan förvaltning av egna pengar och andras pengar. Utan tvekan kan man se mycket tydligt att tjänstemannastyrda och institutionellt ägda bolag ger sina styrelser och ledningar mycket mer betalt trots att de sällan eller aldrig presterar bättre vinstmarginaler över tiden jämfört med ägarledda bolag. Företagarna presenterade årsstatistik som pekade på att kvinnor levererar lägre vinster än män. Som jag skrev igår tror jag kvinnor är minst lika bra som män om man mäter över konjunkturcykler. Jag skulle gärna ta del av statistik om hur stora skillnaderna på ersättningar är till styrelser och ledningar mellan ägarledda och institutionaliserade bolag. Jag tror vi får se löjliga skillnader där välskötta ägarledda bolag betalar betydligt mindre än andra bolag (men ändå höga ersättningar). Varför är det så?

Som aktieägare i Volvo blir jag förbannad på de stora institutionella ägarna som visar dåligt omdöme och taktokänsla när de föreslår kraftigt höjda styrelsearvoden samtidigt som över 4.000 medarbetare ska få sparken. Patricia Hedelius skriver en bra kolumn om detta i dagens SvD. Jag delar helt hennes kommentarer. Det är beslut som dessa som bidrar till att försämra både för oss mindre aktieägare och för svensk konkurrenskraft eftersom liknande beslut skapar onödiga konflikter mellan kapital och arbete.