Hur kan det gång efter gång bli stora kriser för samhällen, stora och små, och för olika organisationer? Är svaret så enkelt som att det handlar om ett allt för kortsiktigt tänkande och en ovilja och en oförmåga att ta ett långsiktigt ansvar? Jag börjar tro att det är så. Krisen i Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien, Italien, Frankrike och USA är omfattande. I Grekland är krisen akut, igen. USA fortsätter, som samhälle, att leva på andra och deras politiska förmåga att börja sanera ekonomin tycks avlägsen.
I Sverige är pensionsåtagandena väldigt underfinansierade och pensionsförvaltningen är oacceptabelt dyr. I Sverige har vi fortsatt för många unga som inte kommer in på arbetsmarknaden. I Sverige leder nuvarande utveckling mot ohållbara omsorgs och sjukvårdskostnader. Vissa tycker självfallet att jag har fel men jag tycker inte att vi på tillräckligt allvar tar tag i våra stora samhällsutmaningar och det leder garanterat till att vi skjuter allt större problem till våra kommande generationer. Jag tycker att det är oansvarligt. I synnerhet när vi vet vilka de stora samhällsutmaningarna är samtidigt som vi inte för en mer konstruktiv debatt om vilka vägval vi skall göra för att säkra en bättre framtid. Tycker du att politiker har huvudansvaret för att vi för en långsiktigt ansvarsfull politik? Är du beredd att försaka idag för att få det bättre i morgon? Om du inte är beredd att göra det, hur tror du då att vi kan minimera framtidens krascher? Tror du att Sverige klarar av att vara ekonomiskt starkt om snart hela Europa ligger i konjunkturmässiga spillror?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar