Social och ekonomisk hållbarhet

Kompromiss inom migrationspolitiken

Länge kommer migrationspolitik och integrationspolitik starkt påverka svensk politik. Så blir det när man tillåtit samhället att åka långt ner i diket. Jag påminner om gårdagens blogginlägg där Hamid Zafar utvärderar riksdagspartiernas misslyckanden. Nedan två SVT reportage är värda att ta del av. De beskriver hur svårt det är även på EU nivå, för medlemsländerna, att enas om ett gemensamt regelverk som leder EUs länder mot bättre social och ekonomisk hållbarhet. En stärkt hållbarhet som ökar unionens säkerhet. 

Inte minst Socialdemokraterna hoppas nog på en EU överenskommelse för att själva slippa ta i den "heta potatisen". Vissa delar av förslagen är bra. För Sverige är sannolikheten stor att nedan punkt 2 fortsätter att innebära stora volymproblem. Det är oacceptabelt. Vi måste ha fullt fokus på mycket bättre integration de kommande 10-20 åren. 

Pengar är en sak, problemet är bara att det tar väldigt lång tid att med hjälp av pengar bygga kompetens och annan infrastruktur för att matcha alla de behov som en stor ny befolkning i behov av utbildning och försörjning representerar. Pengar löser inte heller integrationsutmaningarna kopplat till stora kulturella skillnader mellan den svenska och många av dem många immigranter kommer ifrån. 

Det som krävs nu är att bidragssystemen kraftigt anpassas till en ny verklighet där det inte ska vara långvarigt möjligt för arbetsföra människor att leva på andra. Det krävs också att enbart flyktingar enligt FNs definitioner ska accepteras utöver högkvalificerad invandring till uppdrag som direkt gör en människa självförsörjande.

Kortfattat beskrivs förslag till gemensam lösning enligt nedan. 

1. Fokus på återvändande.

EU ska bli mer effektivt på att se till att de som får avslag återvänder till sina hemländer, är tanken. Med ett slags snabbspår direkt vid gränsen för asylsökande som bedöms sannolikt få ett nej. Och med handel och bistånd ska ursprungsländer förmås ta emot människor som skickas tillbaka.

– För att lyckas bättre med återvändandet, så kommer vi fokusera mycket på relationerna till de länderna som man kommer ifrån, för att få bra återvändandeavtal. Men också samarbeta mellan medlemsländerna och jag kommer lägga in från kommissionens sida rätt mycket nya resurser och krafter för just återvändandearbetet, säger Ylva Johansson.

2. Skrota Dublinförordningen

Dublinförordningen dikterade att det första landet en asylsökande kommer till ska ha ansvaret. Istället så ska det handla mer om var det finns en koppling. Om personen studerat eller har ett syskon i ett annat EU-land, till exempel. Det här kommer innebära att länder som redan tagit emot många människor får ta ett större ansvar – vilket ska kompenseras med en ”rabatt”.

3. Obligatorisk solidaritetsmekanism

Om ett medlemsland behöver hjälp med att hantera migrationen ska en obligatorisk solidaritetsmekanism kicka in. Det nya här är att andra länder kan bidra genom att hjälpa till med återvändandet, istället för att ta emot människor som beviljats asyl.

"En annan låsning i EU är frågan om asylrätten."

– Det finns de som menar att asylrätten har spelat ut sin roll. Asylrätten kom ju till efter andra världskriget och handlade i första hand om att hjälpa människor från grannländer på flykt. Nu ser världen annorlunda ut så asylrätten är ifrågasatt, säger David Boati.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/har-ar-knutarna-som-eu-inte-lost-i-migrationspolitiken

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nu-presenteras-forslagen-pa-eu-s-nya-migrationspolitik