Kvalitetsreglerad konkurrens

Konkurrens är viktigt, i alla sammanhang

Konkurrens driver utvecklingen framåt. Gång efter gång finns gott om exempel genom vår mänskliga historia på att enskilda människor utan konkurrens eller monopol blir för bekväma, kanske till och med lata, och de driver verkligen inte utvecklingen framåt. Varför ska de kämpa med att erbjuda bättre kvalitet, bättre värde för kundernas pengar och så vidare om de inte känner sig hotade av konkurrenter?

Konkurrens är viktigt i alla sammanhang. Och även om vissa politiska krafter vill minska betydelsen av konkurrens finns den naturligt med oss genom hela våra liv. Den finns i skolan, inom föreningslivet, inom arbetslivet och inom näringslivet. Vissa människor vill mer än andra. Visst har vi olika förutsättningar för att konkurrera framgångsrikt. De som lyckas hitta verksamhetsområden där de har särskilt goda förutsättningar att vara konkurrenskraftiga kan också bli framgångsrika inom sitt valda område. Exempel på det finner vi inom utbildningens värld, inom alla yrkesgrupper, inom idrotten och inom kulturlivet. De som tränar hårdast och som vill mest driver utvecklingen framåt. Ingen individ, ingen förening, inget företag och inget samhälle blir framgångsrikt utan viljan att vara bland de bästa. Och de som vill bli bäst kan också bli det om de har de förmågor som krävs och ständigt kämpar hårt för att nå dit. Inte minst inom politiken skulle det vara "hälsosamt" om konkurrensen från livs- och arbetslivserfarna ökar kopplat till de ledande politiska uppdragen i Sverige. Det skulle vi invånare få stor glädje av. Allt som under ordnade former, och där det är ekonomiskt motiverat, ska med fördel konkurrensutsättas. Som sagt är människans historia full av exempel på samhällen som inte generellt lyckas erbjuda sina invånare ett högt välstånd för sin tid. Till exempel kommunistiska samhällen har tydligt visat att samhällen uppbyggda utifrån marknadsekonomiska modeller i mycket större utsträckning tjänat sina invånare mycket bättre.

I Sverige måste vi bli betydligt bättre på att utnyttja marknadsekonomins möjligheter kopplade till offentligt finansierade tjänster. Fokus ska vara kvalitet och att genom kloka upphandlingar försäkra oss skattebetalande invånare att vi inte hamnar i idiotiska beroendeställningar till leverantörer som kan börja agera som monopolister. Alla skattefinansierade verksamheter är självklart inte lämpliga att konkurrensutsätta, men många är det. De som är det ska konkurrensutsättas. Det är bra för oss invånare både vad gäller att få mer för våra skattepengar och för att kunna få allt bättre tjänstekvalitet.

Expressens ledare skriver läsvärt om varför allt fler privatpersoner och företag köper privata sjukvårdsförsäkringar. Särskilt viktigt är det i sammanhanget att förstå att Sverige är i stort behov av att arbetande människor som blir sjuka snabbt kan börja arbeta igen. När den offentliga vården har långa kötider och andra problem är det samhällsekonomiskt mycket viktigt att de som finansierar välfärden snabbt kan få den vård de behöver. Om köerna inte var ett problem skulle inte heller detta behov av privata sjukförsäkringar finnas. Jag delar Expressens "oro" om att skatteviljan kommer att bli allt sämre om inte det offentliga Sverige betydligt bättre än nu kan ge oss det vi ska kunna förvänta oss för ett av världens högsta skattetryck.

"Även inom sjukvården har vi sett hur naiva politiker har misslyckats med att reglera privata aktörer som vill få dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Ett exempel är nätläkarnas intåg. Om verksamheten skulle ha varit helprivat – det vill säga att vårdtagarna står för hela kostnaden – hade det förstås inte inneburit några problem om många överkonsumerar vård. Men så länge skattebetalarna finansierar en verksamhet är det politikernas uppgift att se till att hushålla med resurserna på rätt sätt. Det är en fundamental skillnad. Är det våra gemensamma medel som används eller är det privata pengar? Tyvärr slarvar vänstern med den åtskillnaden i debatten kring de privata sjukvårdsförsäkringarna. ”Vi ska inte ha en ordning där det är möjligt att köpa sig före sjukvårdskön”, inskärpte socialminister Lena Hallengren (S) i förra veckan, och tillsatte en särskild utredare med uppgift att stoppa gräddfilen för personer med privata sjukvårdsförsäkringar. Det låter säkert rimligt i mångas öron. För självfallet ska ingen kunna köpa sig till en kortare väntetid inom den skattefinansierade vården. Den sjukvården betalas ju gemensamt och ska fördelas efter medicinska behov." 

"Men vad det handlar om här är privatpersoner (eller arbetsgivare) som har köpt privata sjukvårdsförsäkringar som i sin tur är kopplade till privata vårdgivare. Dessa vårdtagare står med andra ord inte i någon sjukvårdskö till att börja med. De belastar över huvud taget inte den vanliga sjukvården. Tvärtom avlastas den offentliga vården när över 680 000 svenskar med sjukvårdsförsäkring betalar vård privat. En hel del sjukskrivningskostnader slipper skattebetalarna också stå för."

"Det är en besynnerlig tanke att människor som har betalat ur egen ficka för en viss tjänst ska erbjudas exakt samma tjänst som alla andra. Då vore det ärligare av Lena Hallengren att förbjuda förekomsten av privata sjukvårdsförsäkringar rakt av. Det som många verkar finna stötande är att det finns privata sjukhus som tar emot både försäkringspatienter och vanliga patienter, där de förra sägs få snabbare vård. Men om regionerna vill ha kortare väntetider för sina patienter är det väl bara att kräva bättre villkor i upphandlingarna. Alternativt kan regionerna välja bort de privata vårdgivarna. Detta sagt finns det så klart ett bakomliggande problem om en stor del av befolkningen inte längre känner förtroende för den offentligfinansierade vården. Det kan i längden urholka skatteviljan. Men lösningen på det problemet måste sökas hos sjukvården självt."

https://www.expressen.se/ledare/vansterns-raseri-mot-privat-sjukvard-ar-markligt/