Skolan har en central betydelse i ett samhällsbygge. Inte minst kan skolan ge alla barn som fötts in i trasiga familjer en bättre chans att genom framgångsrika studier ta sig ifrån en trasig verklighet mot ett stabilare och utvecklande liv. Utanförskapsproblemen, segregationen och fattigdomen breder ut sig i Sverige år 2020. Det är en trist verklighet som regeringen gärna försöker tona ner. Vi kan, och måste, bryta denna negativa utveckling. Det går! Det går om man tydligt börjar med att erkänna problemen och därefter är beredd att fatta beslut som får konsekvenser som bryter den destruktiva utvecklingen.
Jag tycker att det är mycket bra att regeringen föreslår att inga fler konfessionella (religiösa) skolor ska få tillstånd i Sverige. I det sekulära (typ alla trosuppfattningar är ok så länge de verkar inom våra lagliga ramar) samhälle jag vill leva i ska alla varianter av troende gå i samma skolor och lära mycket av varandra. Sverige behöver inte mer av segregation, vi behöver mindre! Detta regeringsförslag är nu på remiss i kommunerna. Jag tycker förslaget är bra MEN det borde också inkludera att redan etablerade konfessionella skolor inte får expandera. För mig är det väldigt viktigt att Sverige med kraft står upp för ett sekulärt samhälle och ett gemensamt skolsystem. Tyvärr underpresterar dagens skola i stor utsträckning. Det är inget tillstånd som leder mot en framgångsrik framtid.
Expressens ledare skriver om det nygamla försöket att ändra skolan. Den stora frågan är hur skolan ska klara sitt uppdrag om likvärdighet och samtidigt verka utifrån meritokrati. En sak är helt säker och det är att vilken familj vi föds in i har väldigt stor påverkan på hur våra liv utformas. Med närvarande och engagerade föräldrar kan självklart ett barn som växer upp i ett utanförskapsområde, eller en mindre avvecklingsort, matchas väl mot en ljus framtid.
"Visst låter det mesta bekant? Segregationen i skolan måste minska! Därför ska ett obligatoriskt skolval införas. Kötid ska inte längre ge förtur till platser vid attraktiva skolor. Staten ska öka sitt inflytande genom regional närvaro runtom i landet. Jodå, den minnesgode kommer ihåg att dessa förslag var centrala inslag redan i skolkommissionen som presenterades i april 2017. Den leddes för övrigt av en viss Anna Ekström fram till dess att hon tog plats i regeringen. På måndagen tog samma Ekström emot en ny utredning om behovet av en mer likvärdig skola. Vad säger då denna rundgång oss? Till att börja med visar det att svensk skola har stora och olösta problem med likvärdigheten. I stället för att kompensera för familjebakgrunden går elever med högutbildade föräldrar oftare i skolor med högre kvalitet och fler behöriga lärare."
"Därtill är dagens ordning lönsam för friskoleföretagen som kan locka till sig ”rätt elevunderlag” och slipper stå med reservkapacitet för att säkra skolplats åt alla. När friskolesystemet infördes i början av 90-talet uppgick ersättningen därför till 85 procent av den kommunala skolpengen. Att utredningen föreslår en återgång till en lägre kompensationsgrad för friskolor är helt rätt tänkt. Det är också klokt att ersätta kötid som enda urvalsprincip för friskolorna. Men de alternativ som utredningen föreslår att skolor ska kunna välja bland - exempelvis geografisk närhet - riskerar att driva på boendesegregationen i stället."
"Nyckeln till framgång är en kombination av ordning och reda i klassrummet och en outtröttlig drillning i de grundläggande färdigheterna - läsa, räkna och skriva. Vi har inte råd att vänta på att drömmar om ett Sverige utan segregation ska infrias."
https://www.expressen.se/ledare/det-gar-inte-att-trolla-bort-skolsegregationen/
Dåligt politiskt ledarskap. Det är viktigt att vi invånare har bra insyn i rättssystemet. Det ska inkludera domstolarna. Samtidigt är inte nämndemannasystemet tillräckligt bra. För många partier brister i sin förmåga att välja lämpliga nämndemän. Det är mycket dåligt att inte riksdagen moderniserat detta system. Jag tycker att förslagen om att nämndemännen måste vara överens för att vinna över den meriterade domaren är bra. Och varför inte ta bort nämndemän efter Tingsrättens process? Det tycker jag är en acceptabel förändring om vi säkerställer ordentlig offentlig insyn i Hovrättens och Högsta domstolens processer. Mycket tråkigt att Uppsala förknippas med ett mål där nämndemän visat sin olämplighet som lekmannadomare.
”Nämndemän är domare utan juridisk skolning, som ska borga för att allmänheten får insyn i domstolarna.”
”Politikerna ville behålla möjligheten att belöna partigängare med nämndemannaposter.”
”Redan för sju år sedan föreslog en utredning att nämndemän skulle kunna tillsättas utanför partiväsendet, genom att intresserade anmäler sig till kommunen som prövar deras lämplighet. Men av förslaget blev intet.”
”Samma utredning föreslog att nämndemännen skulle tas bort från högre instanser. Samt att antalet skulle minskas i tingsrätterna, så att det endast är då nämndemännen är eniga som de kan köra över juristdomaren. Idag – som i Uppsalafallet - räcker det med att röstsiffrorna blir 2-2. Uppsaladomen visar att nämndemannasystemet måste reformeras. Rättvisan ska bära ögonbindel, inte partinål.”
https://www.expressen.se/ledare/domen-visar-att-politiska-hobbydomare-maste-bort/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR0u1WNK1gINYNDmXxA6TkSCu-m1iOXt-gbMRfxKQq6tn8n7PEWyscsA53cDagens stjärna
Karin Pihl, GP. Den misslyckade svenska migrations- och integrationspolitiken syns tydligt inom skolans värld. De partier som har störst skuld för denna negativa utveckling borde skämmas. Det är deras politik och deras okloka kompromisser som återigen skapat ett starkt klassamhälle i Sverige. Ett samhälle där riktig fattigdom växer. Uselt! Skolfrågor och segregationsproblemen är så centrala för svensk framtid att jag väljer att lägga in stora delar av Pihls artikel nedan. Särskilt viktigt är att förstå: "Att ett fåtal genom strävan och aktiva val kan ta sig från sitt otrygga område eller sin stökiga skola hjälper inte merparten."
"Likvärdigheten i den svenska skolan har med tiden blivit sämre. Familjebakgrundens betydelse ökar. Elever är mer uppdelade efter socioekonomisk bakgrund och härkomst. Det betyder att barn med utrikes bakgrund från utsatta områden går i en skola, och barnen med svensk bakgrund och barn till medelklassinvandrare går i en annan. Skillnaderna i resultat mellan bra och mindre bra skolor har ökat de senaste 30 åren. Segregationen späs på och jämlikheten utmanas av ett allt mer kompakt klassamhälle."
"Det mest kontroversiella förslaget är att ett kvotsystem ska kunna införas. Det innebär att elever med en viss typ av bakgrund kan få förtur om det skulle leda till ökad mångfald - i praktiken en större blandning av barn till invandrare och barn med svensk bakgrund - i klassrummet. Det hela ska administreras regionalt av Skolverket. Om det finns flera barn som uppfyller kraven kan lottning tillämpas. Vid en första anblick kan det tyckas vara rimliga förslag. Den som nyligen flyttat till en kommun missgynnas av att andra ställt sitt barn i kö flera år tidigare. Lottning kan verka rättvist. Då har alla i teorin samma chans att komma in på den eftertraktade skolan. Och för att öka blandningen av barn från olika bakgrunder kan kvotering framstå som ett effektivt sätt."
"Effektivt ja – men inte särskilt bra. Att införa kvoter baserade på härkomst skulle innebära ett stort avbrott från de principer som styr den svenska välfärdsstaten, som handlar om icke-diskriminering och individuella behov. Kvotering har ofta nackdelar som visar sig först efter att man har infört det. I USA har man länge försökt komma åt problemet med ojämlikhet just genom att använda sig av kvoter i utbildningssystemet."
"Men det största problemet med förslaget är att det köper en meritokratisk myt. Utredningen vill förvisso att underpresterande skolor i utsatta områden ska få mer samordnad hjälp. Men det är ändå ett problem att social rörlighet betraktas som en central lösning. Den stora majoriteten barn från utsatta områden, vars namn inte ens finns med i en lottning eller som förlorar dragningen, kommer bli hänvisade till den dåliga skolan. Och det är de skolorna, ute i förorterna med störst problem, som bör stå i centrum för alla försök att öka jämlikheten i utbildningssystemet. Ibland måste man lyfta hela områden eller grupper. Att ett fåtal genom strävan och aktiva val kan ta sig från sitt otrygga område eller sin stökiga skola hjälper inte merparten. Det är dessutom redan möjligt för alla att välja skola inom ramen för dagens skolval."
”Helt rätt att ta bort medelklassens gräddfil till de bästa skolorna”, var Dagens Nyheters ledarkommentar till utredningens förslag. Självupptaget förakt mot (den egna) medelklassen hjälper dock ingen förortsunge. Föräldrar ska inte behöva förstå sig på kvotsystem, lottningsprocedurer och olika antagningskriterier för att barnet ska få sin rätt till en god utbildning tillgodosedd. Det måste gå att skicka barnet till närmaste kommunala skola, och vara trygg med att barnet får med sig bra förutsättningar och en grund för vidare studier och yrkesliv. Det borde ändå vara något slags minimum i en utvecklad välfärdsstat."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar