Även demokratin behöver nutidsanpassas om den ska vara relevant och hålla borta totalitära krafters fula trynen från att vinna folkets hjärtan. Demokratier med svag legitimitet, och där de små partiorganisationerna är fulla med vänskapskorruption, leder oss inte mot en ljus framtid. Vi kan mycket bättre. Vi måste kunna mycket bättre.
Amanda Sokolnicki, DN, skriver läsvärt om att kommunala politiker inte ordentligt ställs till svars när mycket dåliga beslut blir tydliga när dess konsekvenser blir kända. Som jag bloggat ofta om är kommunpolitiker som tagit på sig rollen att styra mycket mäktiga i sina lokalsamhällen. I synnerhet i tider som nu väntar. Tider då det är slut med ”tomtedräkter” och det under överskådlig tid handlar om full skyddsutrustning på för att reformera samhället till en form där vi invånare återigen kan tillhöra bland de mest välmående länderna i världen. I dagsläget går Sverige, och väldigt många av dess kommuner, inte i den riktningen. Den negativa utvecklingen går självklart att vända. Baserat på ambitioner, kunskaper, erfarenheter och företagsamhet kan många delar av Sverige i framtiden säkerställa att våra invånare har det relativt mycket bra jämfört med de flesta andra på vår jord. Min övertygelse är att det kräver att det personliga ansvaret både bland politiker och tjänstemän blir större.
https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-det-far-inte-vara-sa-svart-att-stalla-politikerna-till-svars/?fbclid=IwAR17Un8xrWurxHs7eqKvhf9FgNiRcASpSsO8h9v_wOgOlxvRToqZ8EOhT8E
Dagens besvikelse
Ledande politiker som smiter undan det övergripande ansvaret och skyller på att ministerstyre inte är möjligt. Gunnar Wetterberg beskriver enkelt och tydligt att över Sverige bestämmer lagar och regler men det är regeringen och domstolar som sitter på den stora exekutiva makten. Även i ett land med en minoritetsregering. Myndigheter har sina särskilda ansvar och ska följa lagarna och kämpa för att uppfylla regeringens regleringsbrev och relevanta riksdagsbeslut. Sverige är tveklöst i behov av en modernare demokrati. Bland annat är det dags för oss svenskar att få direktvälja vem vi vill ha som landets statsminister. Och i kommunerna ska vi få välja vem vi vill ha som kommunstyrelsens ordförande. Med en sådan ordning blir invånarna mer engagerade och de ledande enskilda politikerna kan inte längre gömma sig bakom sina partier.
”På 1800-talet förklarade Uppsalafilosofen Christopher Jacob Boström att staten var en spegling av Gud. Det gav högsta tänkbara legitimitet åt självständigheten, som sedan användes av byråkratin för att bromsa den inbrytande parlamentarismen. Under 1900-talet utvecklades dagens rollfördelning, där myndigheterna har stor frihet att agera inom de ramar som regeringen och riksdagen fastställer.”
”Men det är regering och riksdag som har det yttersta ansvaret. De får inte ligga sig i hur en myndighet avgör ett enskilt ärende, men annars har de stora möjligheter att styra myndigheternas arbete. I själva verket är det nödvändigt – eftersom olika myndigheter har olika ansvarsområden måste någon väga samman helheten. Det är regeringens ansvar, även i en pandemi. Finessen med de självständiga ämbetsverken är dels att de ska kunna agera smidigt, dels att de ska bygga upp en opartisk sakkunskap.”
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/anders-tegnells-makt-ar-inget-arv-fran-oxenstierna-/Dagens stjärna
Johan Hakelius. Ska debatterna om alla problem och alla möjligheter vara "döda" under Coronatiden? Hur korkat är inte det då vissa tror att Coronakrisen kan pågå i minst ett år till. Och varför ska politiker komma undan berättigad kritik i Coronatider parallellt med att politiker och höga tjänstemän generellt läxar upp oss svenskar. Är inte Sverige en rättsstat? Självklart ska vi invånare leva våra liv inom lagarnas ramar. Lika självklart borde det vara att vi står upp för de rättigheter vi har enligt lagarna. Det borde också vara självklart att det främst är vi politiker som ska granskas för hur bra eller dåligt vi sköter våra förtroendeuppdrag. Med tanke på Sveriges Coronastrategi skulle det vara mycket märkligt om det plötsligt kommer en ”rekommendation” om att svenskarna inte får lämna de platser där vi är skrivna. Hur många svenskar kommer i så fall lyda den uppmaningen och avstå från att besöka sommarstället eller långsegla? Om det inte görs till en mycket inskränkande lag saknar en sådan rekommendation lagstöd. Makten ska granskas. Vilka beslut fattas? När fattades de? Varför fattades inte beslut som borde ha fattats? Vem ska ställas till svars för till exempel misslyckandet att tillräckligt bra skydda våra äldre inom äldreomsorgen mot Corona? Invånarna ska ställas till svars om lagarna bryts. I övrigt får makten snällt vädja till invånarna om att vara ansvarsfulla. Jag tycker hittills svenskarna varit mycket ansvarsfulla inom ramarna för den ”flockskyddsstrategi” som en myndighet fattat beslut om. Finns det ett regeringsbeslut på det? Om inte, varför inte?
”Med få undantag har den offentliga retoriken, från statsministern till ledar- och kultursidor, anpassat sig till att samhället vänts upp och ned. Det talas mycket om ansvar, men ansvaret är medborgarnas. Det är medborgarna, inte politikerna, som ska synas, utvärderas och bli föremål för reprimander när de inte fattar rätt beslut i coronakrisen.”
”Coronan har helt enkelt vänt på det förväntade. Svenska politiker försöker smita undan så gott det går, snarare än ta tillfället att rulla fram sina positioner. Svenska folket bekymrar sig möjligen över sin frihet och integritet, men av allt att döma mestadels på så sätt att friheten och integriteten anses vara alldeles för stor.”
https://www.fokus.se/2020/05/aven-myter-dor-av-covid-19/?fbclid=IwAR0ZX9jVlYeBZsgIuKMpGTSA1XOCjvM8TsQR_YAl0WRcYTXmw2vjzEzRbBo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar