Är det möjligt att älska andra om man inte gillar sig själv? Jag tror det är svårt. I vart fall tror jag att det blir en mycket sårbar relation mellan personer som inte har en ok självkänsla och självrespekt och andra. Utöver våra basbehov som mat, dricka, sömn osv är det som vi mår bäst av kärlek. De allra flesta vill minst vara älskade av en och de som har tur är älskade av många och kan själva älska många tillbaks. Dalai Lama säger att "meningen med livet är lyckan". Den genuina lyckan finner man inte i materiella ting. De genuina stunderna av lycka är nästan uteslutande kopplade till kärlekskänslor mellan vänner, älskande, föräldrar och deras barn, mellan syskon osv.
Jag tror att många människor idag är olyckligare än vad vi statistiskt har varit tidigare (om vi exkluderar alla som ständigt varit och är utsatta för krig och våld). Jag tror att mediasamhället och det ständiga informationsflödet bidrar till att många mår allt sämre och att de känner sig relativt otillräckliga och dåliga. Än en gång väljer jag att lyfta fram ett övertydligt exempel på hur snett det kan gå när man saknar mening och kärlek i sitt liv samtidigt som man badar i lyx och rikedom. Jag väljer att använda Rausing som avskräckande exempel. Jag tror inte att Hans-Kristian Rausing har haft en mening med sitt liv. Jag tror inte han har en bra självkänsla och självrespekt. Är det en orättvis observation? Vad tror du? Varför tror du att vissa av dem som kan väljer att bo i flera tusen kvadratmeter när du inte behöver i närheten av så stort? Varför väljer vissa att ha många bostäder? Varför väljer vissa att ha många bilar? Kan det vara för att de söker kärlek genom bekräftelse genom att visa upp sina framgångar genom materiella troféer? Nej, så kan det väl inte vara......
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15126834.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar