Fackens misslyckande

Skola i sönderfall?
Har facket någon roll idag och i framtiden mer än att försvara det som är och enbart försöka driva upp arbetskraftskostnader? Kan det vara så att facken skulle få en viktigare och värdefullare roll om kunskap och prestation är det viktigaste utvärderingskriterierna och inte anställningstid? Självklart är det så men de vågar inte gå den nödvändiga vägen eftersom många som varit anställda länge riskerar att bli arga. Frågan facken skall ställa sig är väl om deras medlemmar väljer att lämna dem om fackens roll blir än viktigare när arbetsgivaren tydligt måste kunna motivera varför någon eller några anses mindre kompetenta och lågpresterande och därför sägs upp vid t ex övertalighetssituationer. Jag tycker att facken har en viktig roll som stöd till enskilda mot en arbetsgivare om det blir konflikt. Precis som en arbetsgivare kan få stöd av sin arbetsgivarorganisation. Denna viktiga roll måste dock utvecklas och den måste också vara med att skapa mer värde för sina medlemmar än att minska värdet för samma medlemmar. Lite roligt är det att UNTs ledare idag delar mina reflektioner, som jag gett uttryck för i flera samtal den senaste veckan, om hur illa lärarfacken sköter sina medlemmars och sitt yrkes talan. De har verkligen målat in sig i ett orimligt och destruktivt hörn. Om lärarfacken verkligen bryr sig om sitt skrå är det dags att ändra strategi och taktik.
http://www.unt.se/ledare/skolkrisen-blir-sjalvuppfyllande-1794894.aspx

Sluta gnäll och ändra strategi och taktik!
Lärarfacken måste sluta att gnälla och ändra sin strategi och taktik. Det är ingen framgångsväg att tror att lärarlönerna kraftigt skall öka. Det är inte någon jag träffat som inte unnar lärarna mycket mer i lön. Problemet är bara att pengarna inte finns för att genomföra kraftiga generella lönehöjningar. Trots Alliansens kraftiga skattesänkningar, för alla svenskar, har vi ändå fortsatt ett världsledande skattetryck. Visst kommer löneförbättringar att göras men de kommer i huvudsak att styras mot mer lönespridning så att lärare som är särskilt duktiga på att lyfta sina elevers studieresultat kommer att få en betydligt bättre löneutveckling än de som inte lyckas lika bra. Om lärarfacken önskar en bättre utveckling för skolan, och att våra lärare skall få en högre status, är det dax att sluta att bara klaga och beskriva läraryrket som det sämsta man kan välja. När facken och ständigt politiskt tjäbbel om skolan målar ut läraryrket som dåligt betalt och otacksamt, vem vill då söka sig till det viktiga, fina och för de flesta lärarna tillfredställande yrket? 

Politikens ansvar
Jan Björklund, FP, byggde hela sin politiska karriär på att tala illa om den svenska skolan och att beskriva att den behövde reformeras. Under snart sex år har FP haft ett avgörande inflytande över skolan och många invånare upplever inte att situationen har blivit bättre. Nu skjuter MP för fullt mot regeringen i skolfrågan och den negativa bilden av skolan bara fortsätter att spridas. Är det konstigt att vi då inte lyckas attrahera många duktiga personer att vilja studera till lärare? Snart måste detta få ett slut och nationell samling runt denna fråga eftersträvas. Situationen är allvarlig och det är vår framtida välfärd som står på spel. Det är kanske dax för våra två arbetarpartier (Nya M och S) att göra en långsiktig överenskommelse runt denna allt för viktiga samhällsfråga istället för att låta den reduceras till dagspolitiska utspel. Vi kan åter ge läraryrket den höga status den förtjänar. De flesta av oss som följer frågan vet hur vi kan vända den negativa trenden. Nu får det vara nog med pajkastande runt skolfrågorna, det handlar om våra barns och ungdomars framtid. Det handlar om allas framtid. Vad tycker du vi skall göra?