Passivitet är oxå att göra något
Att våga ta ställning är inte alltid lätt. Framförallt att våga stå upp för sina åsikter om man vet eller tror att en stor majoritet i din omgivning tycker något annat. Jag uppskattar alltid människor som vågar stå för sina åsikter. Jag uppskattar dem ännu mer om de oxå accepterar att majoritetsbeslut gäller om de inte strider mot våra mänskliga rättigheter. Om man inte accepterar majoritetsbeslut i en demokrati blir den stillastående. Att inte våga ta ställning är inget jag imponeras av även om det kan anses diplomatiskt klokt. Jag gillar t ex inte att Sverige inte tycker om att allt fler EU länder vill förbjuda aborter. Allt för många politiker vågar inte tycka om de stora och känsliga frågorna eftersom de är just känsliga. Det är dock de stora frågorna som avgör våra barns positiva eller negativa tillvaro. Som tur är valde en majoritet svenskar att vi skulle stå utanför EMU. Jag var för eftersom jag anser att ett starkt Europasamarbete är viktigt för att vi skall ha någon chans att påverka de globala och mycket viktiga frågorna som t ex miljöfrågor, mänskliga rättighetsfrågor, fredsfrågor och relaterade livsmedelsförsörjningsfrågor. Jag är glad att det inte blev som jag önskade. Det enda parti i Sverige som fortfarande tycker vi skall gå med i EMU är Folkpartiet. Samma parti tycker att Sverige skall investera i nya kärnkraftverk. Två bra exempel på stora frågor där Allianskompisarna C och FP utgör tydliga alternativ för liberala väljare. Även inom skolpolitiken och vård och omsorgspolitiken skiljer vi oss. Hur görs det tydligare? Majoriteter krävs för beslut. Därför tvingas alla till ständiga kompromisser. Det kanske är bra. Vad tycker du?
Varifrån kommer pengarna?
Bryr du dig om våra barn och barnbarn? Lätt att säga "ja" eller "självklart". Men är du beredd att göra det som krävs för att det skall bli en verklighet? Om du delar synen att vi som bor i ett land där vi redan har väldigt höga skatter inte kan höja dem mer, vad gör vi då när alla bara vill ha mer och mer samtidigt som vi inte skapar tillräckligt med värde för att finansiera det? Budgetunderskott, stora individuella skuldsättningsgrader bland stora delar av befolkningen, ett skolsystem som inte levererar, för många i ett så kallat utanförskap, för få nya framtidsföretag som skapar framtidsjobb, en allt äldre befolkning som bara demografiskt innebär mycket större efterfrågan på omsorg och dyr möjlig vård. Visst har vi det bättre just nu än många andra men våra utmaningar är stora om vi menar allvar med att ge våra barn ett välstånd minst liknande dagens. Du kanske tycker att vi har det för bra? Du kanske tycker att just vi svenskar, som lever nu, skall bli en av de första generationer som genom att blunda för de stora frågorna lämnar över problemen till våra barn? Jag tycker inte det. Det finns inte obegränsat med pengar. Sverige kan med obetydlig framgång agera som världens samvete. Det är Dax för oss att investera mer i framtiden och vara mer återhållsammare med att öka kostnaderna för allt som önskas nu! Vad tycker du? Om du tycker att våra barn är viktiga är det Dax för fler framtidsinvesteringar!
tisdag 31 juli 2012
Är våra barn viktiga?
Etiketter:
barnen,
barnens bästa,
Centerpartiet,
efterfrågekris,
EMU,
europa,
FP,
framtiden,
framtidsinvesteringar,
integrationskris,
kompromisser,
kärnkraft,
miljön,
skuldkris,
Återhållsamhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar