Skuldberg och bristande ledarskap

Jag delar riksbankschefens oro över det svenska folkets allt högre belåning. Det är inte sunt med en för svag personlig eller familjebalansräkning. Hur svårt kan det vara att förstå det? Tydligen svårt eftersom väldigt många svenskar tycks räkna iskallt med att samhället, dvs vi andra skall städa upp i deras eget producerade skit om de inte klarar av räntekostnader och amorteringar kopplat till sina stora skulder. På område efter område tycks allt för många ha missat vad det personliga ansvaret innebär. Jag tycker att det är rimligt att en person eller en familj har rimliga marginaler när man lånar stora belopp för att kunna bo bra. Ur mitt perspektiv sett är det dessutom dumt att dra på sig kostnaderna för ett för fint boende, som man inte har råd med, och därefter må konstant dåligt av sin situation (bara för att kunna visa upp något för andra). Det är inte värt det för den enskilde och absolut inte värt att skydda för det allmänna. I ekonomiska termer kallar man den egna tillgångsförmågan för soliditet. Kravet på personlig soliditet bör stärkas ytterligare. För att hantera tuffare krav på soliditet krävs samtidigt kraftfulla satsningar på ekonomiskt försvarbara hyresrätter.

På Ackis har åter en hög chef satt sig i en dålig situation och "valt" att avgå. Ett av skälen är självklart att det inte gjorts någon upphandling av ledarrekryteringsuppdrag för miljoner. Det kanske är dags att låta pendeln slå tillbaks och sluta använda rekryteringsfirmor vid chefstillsättningar! Jag är övertygad om att det finns tillräckligt duktiga ledare att finna som har hög moral och etik kombinerat med förmågan att även skära i kostnader när det krävs. Ledarskap är tufft men också roligt om man gillar komplexitet, människor och att nå resultat.