Perspektiv

I dagens UNT är det åter gott om klagomål på t ex Uppsalas trafiksituation. I dagens DI kan man läsa att "Totto" Sven-Otto Littorin (förre arbetsmarknadsministern om du redan glömt bort honom eftersom han lämnade för flera månader sedan) skall åka till USA och studera hur och om innovation bidrar till sysselsättningsökningen. STUNS (samarbete mellan näringsliv, kommun och staten (i dess många former) firar 25 år. Jag slås av att det riktigt svåra i en familj, ett företag eller vilket större sammanhang som helst är att få de flesta att uppleva en verklighet som är rimligt lika. Det är självklart så att personer som har stor erfarenhet, inte minst av att jobba runt om i landet eller i världen, får helt andra perspektiv än en person som alltid bott i Uppsala, endast rest på semester till Thailand och Öregrund och som endast haft en enda arbetsgivare. Det är självklart och det har en stor betydelse. Det har en självupplevd stor betydelse.

Jag visste redan innan att de egna erfarenheternas betydelse för hur du utvecklas som människa är enorm. Det som slog mig idag var att även personer med relativt begränsade erfarenheter i dagens mediala värld (ständiga globala uppkopplingar och tusentals TV och radiokanaler) via andra och via sina egna mediaval får helt olika perspektiv på livets olika utmaningar. Att alla inte tittar på samma TV program längre är uppenbart. Trots det är det intressant att spekulera i om det går att skapa en rimligt lika världsbild bland stora delar av befolkningen trots att vi inte har bara en TV-kanal längre?

Är det önskvärt att många får en liknande världsbild och vems världsbild är då rätt? Det beror självfallet på vilken ideologi man utgår ifrån. Men hur många har en tydlig ideologi som sitt livskompass? Vissa ersätter det ideologiska kompasset med religioner. I denna värld av mångfald skapas fantastiska möjligheter till val som passar olika smaker. I denna värld av mångfald ökar samtidigt risken för att vissa nödvändiga kraftsamlingar inte blir politiskt gångbara då inte en tillräckligt stor del av befolkningen inser dess betydelse. På STUNS 25års "kalas" uttrycktes oron för att folket inte förstår hur viktigt det är med en posotiv och aggressiv tillväxtpolitik. Går det att få en majoritet att förstå att det är avgörande för bl a en kvalitativ skola, omsorg och vård? Kineserna vet att det är viktigt. Kina är en diktatur. Kina styrs av upplysta dispoter. Skall vi låta dem ta över världen? Skärpning! Vi måste ta ett större ansvar för vår egen och våra kommande Uppsalagenerationers framtid NU!!