Tillväxt och förändring

Tänk att det finns människor som inte förstår att tillväxt och ständiga förändringar är nödvändiga för att samhället skall kunna utvecklas positivt för de allra flesta. Hur kan det vara så svårt att förstå det? Är det svårt att förstå att det är bättre att ha en större kaka att dela på än att ha en mindre kaka att dela på? Är det svårt att förstå att om vi inte hade skapat t ex mobil kommunikation (förändring från fast telefoni) och byggt företagande utifrån det så hade Ericsson varit ett mycket mindre företag och sannolikt utlandsdrivet idag. Varför är det så hemskt med förändring för så många när vi t ex inte har samma hud idag som vi har om en månad? Det är ju ständiga förändringar och det är bara de och den som förhåller sig till det som får bästa möjliga framtid.

I dagens SvD kan jag läsa rubriker som "40-talister förenen eder" och "kamplusten i Tyskland skakar om". I båda fallen handlar artiklarna om att de äldre inte vill ha förändringar och de vill att mycket mer av våra gemensamma resurser skall gå till dem själva. Är det konstigt? Nej. Är det en positiv utveckling? Nej. Vi måste tänka nytt. Vi måste ge nya människor utrymme och goda förutsättningar. Vi måste tänka långsiktigt och inte bara "jag här och nu". Jag har tidigare varnat för generationskonflikter i en tappning som vi aldrig sett förr. Vi kanske börjar närma oss dem fortare än vad jag trodde. Är det förvånande? Inte om vi slutar att skapa en bra tillväxt och ständigt klarar av att förändra oss i förhållande till vad som händer i vår omvärld. När det inte växer så börjar vi att bråka om den allt krympande kakan. Precis som med integrationsutmaningarna måste vi våga tala om utmaningarna med att vi generellt har förmånen att bli allt äldre.