Banksystemet måste stärkas ytterligare

Går det att förhindra att banker går under och drar med sig småsparare och hela samhället?
När det visat sig att HQ Bank spelat bort en miljard på långa tyska aktieoptioner och flera tidigare banker varit inblandade i vettlösa spekulationer som kostat massor av miljarder är det klart att sårbarheten och girigheten inom finansvärlden är skadlig för våra samhällen.

En del av problemt är tydligen att bankerna ägnar sig åt ett spel som kallas "fractional reserve banking". Enkelt uttryckt innebär det att varje tia som vi sätter in på ett bankkonto kan banken förvandla till 90 nya kronor som den an­tingen kan låna ut eller som i ­fallet med HQ Bank satsa i olika mycket riskfyllda värdepapper. Hög risk, hög möjlighet till hög utdelning. Många banker chansar helt enkelt på att tillräckligt många kunder inte kommer vilja ta ut sina pengar samtidigt. Går allt bra är det frid och fröjd – bankerna tjänar pengar med våra pengar och vi tror att vi har ett tryggt sparande.

Många av världens länder har nu höjt insättningsgarantin – det lägsta belopp på bankkonton som staten garanterar att man alltid får ut för att minska vår misstro mot bankerna. Ur ett bankspararperspektiv kan det vara bra för förtroendet men det löser inte problemet med att bankerna kan ta allt för höga risker med andras pengar. Tvärt om kan dessa statiliga insättningsgarantier snarare öka vissa oseriösa bankers riskexponering.

Flera kunniga ekonomer med stor integritet anser nu att bankerna inte skall tillåtas spela med finansiella instrument som knappt någon förstår sig på och istället återgå till deras ursprungliga roll som renodlade förmedlare av enkla finanstjänster. Ett skarpt förslag är att bankerna skall ägna sig åt så kallad "Limited purpose banking" som innebär att bankerna blir stora fondhus där varje krona på ett insättningskonto backas upp med lika mycket tillgångar i form av obligationer eller andra papper, precis som en fond. När någon t ex tar ut ett bolån förvandlas det till en fond som någon annan kan investera i. Bankerna skulle inte ta några egna risker.
Alla lån skulle kreditvärderas av en myndighet och transparensen skulle bli total. Spekulationer skulle inte upphöra men det skulle ske med egna pengar och inte som i dag med andras kapital. Och vi skattebetalare skulle aldrig behöva rädda en bank.

Jag hör till de som tycker att det är bra om vi har kunniga och erfarna ledare som kan ta ansvar för en bättre morgondag. Jag hoppas att vår nya finansmarknadsminister, tillsammans med vår kunniga finansminister, bidrar till att banksystemet blir mer hållbart. Annars bidrar även denna spekulationsekonomi till att Kineserna tar över världen i en ännu snabbare takt.