Ett svagt stöd för spårvägsprojektet i Uppsala
Spårvägsprojektet i Uppsala är onödigt, omodernt, riskfyllt och extremt dyrt. Det drivs i mycket stor del av tjänstemän som inte heller är skattebetalare i vare sig Uppsala kommun eller Region Uppsala. Det är inte bra. De som inte bor i Uppsala kommun eller region Uppsala betalar inte heller skatt här och tar inga ekonomiska risker kopplat till spårvägsskandalen. Projektet har ett svagt stöd i Uppsala kommunfullmäktige och det är få Uppsalabor som ställer sig bakom det.
Kersti Kollberg skriver en krönika i UNT som tydligt visar att det är dags för henne att gå i full pension. Hon tycks inte ha förstått att verkligheten och befolkningsutvecklingen kraftigt ändrats sedan beslut om kraftig utbyggnad av Uppsala stad fattades av kommunfullmäktige 2017 och 2018. Då fanns en mycket stor politisk enighet om "Fyrspårsavtalet" och om spårvägsprojektet i både Regionfullmäktige och Kommunfullmäktige. I Kommunfullmäktige är det idag endast 44 av 81 mandat som stöttar spårvägsplanerna. Inflation och ökade räntor har gjort projektet extremt mycket dyrare. Och prognoserna för befolkningsutvecklingen har kraftigt reviderats ner. Det slår hårt mot tidigare investeringskalkyler. Motståndet mot spårvägsprojektet är stort men de 44 mandaten av 81 mandat i Kommunfullmäktige bryr sig inte. Det motsvara endast en demokratisk majoritet på ynka 54 procent. Det är mycket dåligt. Kollberg har dock rätt i att det i valrörelser behövs betydligt bättre debatter om den viktigaste sakpolitiken. Inte minst UNT bär ett stort ansvar för att det inte blev så år 2022.
"Uppsalas senaste översiktsplan fastställdes 2016 och den behöver uppdateras. Bland annat har vi en pandemi bakom oss och de hittillsvarande ständigt stigande siffrorna för befolkningsprognosen har stagnerat något. Paradigmskiftet för transportsystemen i kommunen förändras i snabb takt. De avspärrade gator och gångvägar som irriterar Uppsalaborna i dag är vittnesbörd om framtida enklare övergångar mellan den östra och den västra staden. Och framför allt anas redan de framtida spåren för den kommande spårvägen."
"För denna omvandling finns en politisk majoritet i kommunen – men opinionen bland Uppsalamedborgarna är delad. Det finns en myt om att Uppsalaborna inte fått komma till tals om det nya Uppsala bortom 2030. Det är inte sant. Uppsalaborna har haft åtskilliga möjligheter att lufta sina åsikter, och kan för övrigt yttra sig ända fram till februari 2025. Men kritikerna kan inte vänta att den politiska majoriteten alltid ska lägga sig platt. Medborgarinflytande och dito -dialog betyder att politikerna i de flesta fall lyssnar – men inte att de också anammar de kritiska synpunkterna."
En annan så kallad borgerlig tyckare än Kollberg är Expressens Patrik Kronqvist. Även han tycker till om stadsbyggnadspolitik. Han har rätt i att ingen som har alternativ vill bo i miljoprogramsbostäder. Det han inte tycks förstå är att trots det uttryckta behovet av bostäder står mycket även i attraktiva städer tomt och priserna på bostäder har sjunkit kraftigt om inflationen räknas in. Varför? Betalningsförmågan är klen. Så enkelt är det. Jag skulle aldrig vilja bo i ett miljonprogramsområde. De byggdes inte enbart för att behovet fanns. De byggdes som de byggdes för att de skulle vara relativt billiga. För att matcha stora delar av befolkningens betalningsförmåga.
”Sverige plågas av evighetslånga köer till hyresrätter, uppskruvade priser på köplägenheter och lågt byggande. Läget på bostadsmarknaden är med andra ord uselt.”
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/sverige-far-inte-gora-om-ingvar-carlssons-misstag/
Som vanligt är våra grannländers politiska styre sedan en tid betydligt klokare än Sveriges. Nedan ledare i Expressen är läsvärd. Det är inte bara studentbostäder som måste kunna byggas billigare i Sverige. Det måste bli betydligt mer möjligt att bygga många bostäder som passar små plånböcker. Regelverket måste tillåta det!
”Vad studenter vill ha när de söker bostad är tydligt: Billig hyra är viktigast. Ett bra, centralt läge är önskvärt. Men stort utrymme är det få som prioriterar. Ettor är mest poppis. Vad studenterna verkligen får är dock en annan femma. Nybyggda studentlägenheter är i regel dyra, i Stockholm får man betala ungefär sju-åtta tusen i månaden för en enrummare utanför stan. Många av dem har dessutom klumpig planlösning, med spatiöst badrum och hall, medan själva rummet är trångt och svårmöblerat. Detta är ingen slump, utan beror på regelverket. Kraven på att alla lägenheter ska vara fullt tillgänglighetsanpassade leder till att ytorna inte används effektivt. Och att just badrummen måste vara extra stora driver på kostnaderna, eftersom våtrum är dyrt att bygga.”
”I Finland måste bara fem procent av studentbostäderna vara fullt tillgängliga. Boverket har alltså tagit i rejält med sömsmån när man ställer krav på 20 procent. En annan och minst lika viktig effekt är att de nya reglerna gör det möjligt att bygga om exempelvis kontorslokaler till studentlägenheter. För unga som gärna vill bo centralt är det strålande nyheter. I ett slag kan regeringen göra det möjligt att bygga studentbostäder som är anpassade efter vad unga faktiskt vill ha.”
https://www.expressen.se/ledare/ledare-lyssna-inte-pa-kritiken-lat-studenter-bo-litet/
Skrota spårvägsprojektet och bygg ett antal separata körfält för kollektivtrafiken och många mindre prisvärda bostäder istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar