Senfärdighetens ledare

Inga ledare

Vi har ledarkris i Sveriges demokratiska system. Behovet av demokratiska reformer är akut. Att politiken är så oförmögen att tidigt ta i och lösa tydliga växande problem handlar väl inte bara om att många ledande politiker saknar praktisk riktig arbetslivserfarenhet? Det handlar väl om att det blivit svårt att få tillräckligt handlingskraftiga majoriteter som också kan hållas ansvariga för sina beslut? Vad vill Socialdemokraterna att Sverige ska vara om 30 år?Vad vill Moderaterna att Sverige ska vara om 30 år? Vad vill Sverigedemokraterna att Sverige ska vara om 30 år? Och hur anser dessa partier att landet kan hamna där, vilka reformer krävs för att ha en chans att landa där? Ledare går före och visar vägen, och ägnar mycket tid åt att putta på i rätt riktning. Vilken är vägen? Var är reformförslagen som ”puttar på”?

Det som stör mig mest i svensk politik är bristen på respektfulla och djupa debatter mellan politiska partier. De är för ytliga och bättre metoder för att både styre och opposition i offentlighetens ljus ska problemlösa krävs.

Vem skrev nyligen följande:

”När justitieminister Gunnar Strömmer (M) slår fast att det inte är rimligt att Sverige dras in i andra länders konflikter har han naturligtvis rätt – men att detta ändå sker är samtidigt ett direkt resultat av den migrations- och integrationspolitik som under decennier bedrivits av politiker från höger till vänster.”

Debattören Henrik Jönsson, GP, skriver läsvärt om att Sverige idag saknar tillräckligt livserfarna med ledarförmåga i det politiska skrået. 

”Enligt Cambridges ordlista beskriver det engelska idiomet “reality check” en omvälvande händelse som får en person att förhålla sig till fakta i stället för till sina egna åsikter, idéer och övertygelser.”

”Ändå fortsätter svensk politik att präglas av en ovilja att förhålla sig till verkligheten, där idealistiska förhoppningar inte överges förrän problemen vuxit sig så stora att de inte längre kan ignoreras.”

”Dessa ständiga omläggningar i elfte timmen innebär inte bara att politiker accepterar ett högt pris för att försvara sin egen ideologiska fåfänga – det skapar även ett demokratiskt underskott där medborgarna berövas möjligheten att transparent följa resonemangen och bilda sig välgrundade åsikter i olika frågor.”

” Oviljan att diskutera de komplexa kulturkrockar som uppstår i samband med en expansiv migration från auktoritära teokratier gör till exempel både frågan om koranbränningar och olika grupperingars allt frekventare sammandrabbningar obegripliga för väljarna.”

”När justitieminister Gunnar Strömmer (M) slår fast att det inte är rimligt att Sverige dras in i andra länders konflikter har han naturligtvis rätt – men att detta ändå sker är samtidigt ett direkt resultat av den migrations- och integrationspolitik som under decennier bedrivits av politiker från höger till vänster. På samma sätt blir både energi- och klimatfrågan obegriplig när man kräver elektrifiering, och samtidigt stänger ner kärnreaktorer – för att sedan helvända och ställa sig bakom kärnkraften när omfattande effektbristplötsligt visar sig vara nära förestående.”

”Sverige är i skriande behov av ett mer transparent och långsiktigt ledarskap, där partierna öppet debatterar både konsekvenser och prioriteringar även i ideologiskt känsliga frågor. Detta krävs för att beslut ska kunna förankras demokratiskt, i stället för att baseras på idealistiska förhoppningar om allt från “kompetensregn” till föreställningen att man i Norrland ska kunna tillverka grönt stål med propellerdrift.”

https://www.gp.se/ledare/sverige-behöver-en-rejäl-reality-check-1.107302626

Karl XII förde inte Sverige mot framgångar. Var han för ung och oerfaren för den makt han hade? Sannolikt. Livets år har stor betydelse för människor som har stora och komplexa ledaruppdrag med gott om maktkamper. Hur tycker du Sverige leds nu? Tror du Sverige måste få till en konkret och omfattande integrationsmetod med särskilt fokus på inkludering av invandrare från en mycket annorlunda kultur än den svenska? Det är jag säker på behövs. 

Patrik Kronqvist uttrycker mycket klokt i nedan efterlysning efter bättre politiska ledare. Utvecklingspartiet demokraterna erbjuder de ”tråkiga” och erfarna politiker Kronqvist tycker väljarna ska rösta på. Så länge det finns bra politiska alternativ får invånare som inte röstar på dem skylla sig själva när lokalsamhället utvecklas dåligt. 

”Men inget block kan slå sig för bröstet. Frågan har misskötts länge och under både blåa och röda regeringar. Få har tagit denna trista fråga på allvar. Ändring nu. Politiker har ett ansvar att tänka bortom nästa mandatperiod och nästa generation.”

”Lokalpolitiker måste också själva mycket noga tänka igenom ny bebyggelse nära hav och vatten.”

”Väljarnas ansvar är att rösta på den allra tråkigaste politiker de kan hitta.”

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/sokes-sveriges-trakigaste-politiker/