Vuxendagis
För allt för många har högre utbildning blivit som ett "vuxendagis". Som jag skrev i ett blogginlägg nyligen anser jag det samhällsekonomiskt oklokt. Då exkluderar jag konceptet ”Senioruniversitetet” som är utmärkt för dem som gärna deltar på deras utmärkta erbjudanden. Med det sagt, kan det finnas ett behov av ett "vuxendagis"? Varför inte om vi vill höja många människors mentala välbefinnande och minska trycket på sjukvården. Det behöver inte kosta särskilt mycket heller. Vuxna kan roa sig själva bara mötesplatser och lite alternativa aktiviteter erbjuds.
Ett sätt att bli ensam på, eller i vart fall känna sig ensam även om man har massor av människor runt sig, är att inte kunna det språk som gäller där man är. Jag vet hur det känns. Under nästan tre år var jag tvungen att en gång per månad gå på ett JCI Tokyomöte (i Japan). Jag fattade ingenting och kände mig bland ett tusental väldigt ensam. I bifogat SR/P1 reportage kan du både lyssna på samtal om ensamhet med en forskare och samtidigt imponeras över hur snabbt han lärt sig bra svenska.
Ensamhet är ett stort socialt problem. Och i takt med att människor i välbärgade delar av världen blir generellt allt äldre ökar också känslan av ensamhet. Det är ett faktum som kräver ett klokt förebyggande hälsoarbete.
Det är ständigt svårt inom politiken att satsa på förebyggande hälso- och trygghetsåtgärder. Det är ett politiskt otyg då det kommer att bli allt dyrare med äldreomsorg och sjukvård om vi inte blir bättre på att förebygga ohälsa. Av naturliga skäl är det mest äldre inom befolkningen som är i behov av omsorg och sjukvård. Och generellt är fakta att det är kvinnor som i mycket större utsträckning än män som besöker sjukvården. Kvinnor är samtidigt generellt också mycket mer sjukskrivna än män. Samtidigt toppar äldre män andelen av åldersgrupper som tar livet av sig.
https://ki.se/forskning/ensamhet-ett-hot-mot-var-halsa
Väldigt många av våra äldsta invånare upplever sig som mycket ensamma. Många är det också. Särskilt de som inte har vänner kvar i livet och saknar barn samt barnbarn som har en väluppfostrad förmåga att då och då höra av sig samt hälsa på. Många av dessa allt fler ensamma äldre behöver mer omsorg och vårdinsatser än nödvändigt. Bristen på sociala sammanhang påverkar hälsan. Att utveckla bättre metoder för äldre att känna meningsfullhet och social tillhörighet är inte bara bra för en berörd medmänniska. Det är samtidigt ekonomiskt klokt. En betydligt bättre inkludering av många av våra äldsta invånare leder mot en bättre social- och ekonomisk hållbarhet. Lyssna gärna på nedan SR reportage. Dels är det intressant ur ett ”ensamhetsperspektiv” men också hur snabbt han lärt sig bra svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar