Det är en djupt beklaglig utveckling i Sverige att vi har allt fler unga människor som är omhändertagna av socialtjänsten. Det är också bedrövligt att ta del av hur allt fler av våra unga placeras i extremt dyra HVB-hem och SIS-institutioner. Med all rätt vill nu en statlig utredare, och justitieministern gillar det utredaren föreslår, att SIS inte ska få ansvar för de värsta ungdomsförbrytarna, för dem ska ungdomsfängelser istället skapas med därtill kopplat kriminalvård.
"År 2021 fick 26 200 barn och unga någon gång under året en heldygnsinsats. Majoriteten var över 15 år, varav de flesta var pojkar. Den 1 november 2021 fick 32 500 individer minst en behovsprövad öppenvårdsinsats."
Det som stör mig mest med ovan stora antal barn och unga som far illa, och ofta hamnar i livslångt utanförskap, är att det inte går att hitta statistik över hur många av alla dessa personer som blir välanpassade och självförsörjande vuxna. Om du hittar några sådana studier får du gärna dela med dig av dem. Varför blir jag upprörd av att det inte tycks finnas sådana studier? Jag vill veta vilken effekt alla miljarder skattekollektivet betalar för familjehem, HVB-hem och SIS-platser som ger en positiv effekt. Tänk om den är mindre än 10 procent! Om det är så borde väl metoderna för att minska på dessa problem kraftigt förändras? Och finns demografiska fakta som kanske kan hjälpa oss att förstå om det finns kulturella mönster bland många av de barn och unga som hamnar i socialtjänstens ”händer”. Ledarsidorna publicerar en artikel om ett Sverige som förlorar kulturkriget. Ett Sverige som inte arbetar fram metoderna som gör att vi åter kan bli ett av världens tryggaste länder att leva i. Tveklöst tänkvärt.
https://ledarsidorna.se/plus/sa-forlorade-sverige-det-forsta-slaget-i-kulturkriget/
Helt klart är att vi har systemfel i hur vi förhåller oss till dysfunktionella familjer. Jag blir förskräckt när jag tar del av fakta om föräldrar som skaffar massor av barn som de inte sköter om. Föräldrar som fortsätter att skaffa fler barn trots att de redan misslyckats med att ta hand om flera barn som de redan har satt till världen. I nedan beskrivna artikel finns exempel på person med väldigt många syskon som alla har kopplingar till fosterhem, HVB-hem och SIS-placeringar. Hur hanterar man bäst en sådan mamma? Är det en för jobbig fråga att ta i? Uppenbarligen eftersom vi accepterar att det återkommande äger rum. Att tycka att det är ett marginellt problem är ett kraftigt misstag. Det är inte att stå på vare sig brottsoffers sida eller på skattebetalarnas sida. Nedan två pojkar är exempel på barn som inte fått chansen att utvecklas mot en positiv framtid.
"14-åringarna Mohamed Suleiman och Layth Al-Azzawi försvann från ett HVB-hem och familjehem i Mellansverige mellan den 24 och 25 juli."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar