Hopplöshet

Kan inte Sverige styras bättre?

Väldigt många svenskar tror inte att det spelar någon roll vilka som försöker styra Sverige. Det gör det. Precis som till exempel fotbollen, ishockeyn, hästsporten och UFC rankar lag och enskilda prestationer borde även politiken göra det. Det är självklart värdefullt att objektivt ta del av tidigare prestationer, meriter, och nuvarande konkurrensform. Partierna kan rankas på många fler sätt än ideologiskt, väljarstöd och eventuella reformer som blivit förverkligade. Och partiernas företrädare borde generellt rankas efter utbildning, arbetslivserfarenhet, särskilda arbetsresultat, föreningserfarenheter, övriga livserfarenheter, exempel på ledaruppdrag och om de dömts för brott.

Tyvärr lider nu landet av att det sedan 2010 är svaga regeringsbildningar med ett parti med ett större väljarstöd som behöver en röra av andra partier med i sitt regeringsunderlag. Reinfeldt 2 körde i väggen bland annat genom att före en migrationsuppgörelse med Miljöpartiet. Socialdemokraterna visade tydligt hur handlingskraftig en regering kan bli när Miljöpartiet själva valde att lämna regeringen. Moderaterna brottas med att hantera det ständigt röriga Liberalerna och beroendet av Sverigedemokraterna. I den nya tidens demokratiska röra är det inte lätt att vinna väljarnas förtroende. Personligen tycker jag väldigt många väljare får skylla sig själva då de inte utvärderar partiernas hela politik och deras företrädare bättre. 

Nedan förtroendemätning i Expressen indikerar att många svenskar inte tror att det spelar så stor roll vilka som har landets ministerposter. Den röra som numera finns inom många av Sveriges demokratiska församlingar talar tyvärr för att det är svårt att forma reformdugliga regeringar idag. Det är inte positivt för dem som har få chanser att emigrera ifrån landet Sverige till något bättre. 

”Det här är inte opinionssiffror utan förtroendesiffror, och om man inte har förtroende bland väljarna är det svårt att presentera ett alternativ, säger Toivo Sjörén och fortsätter:

– Samtidigt beror missnöjet på helt olika saker bland oppositionens väljare och de på regeringssidan, som till exempel kanske tycker att Tidöavtalet inte är tillräckligt långtgående eller genomförs tillräckligt snabbt, eller att man som moderat väljare vill ha fler skattesänkningar. Att vara missnöjd betyder inte automatiskt att man håller med Magdalena Andersson.”

https://www.expressen.se/nyheter/gapet-minskar-mellan-regeringsalternativen/

Många politiker har mycket att lära av Gerhardsson!