Hur mycket av de dumheter du gör är någon annans fel?
En engagerad UPare öste nyligen ut besvikelse över hur svensk kultur degenererat och att viktiga värderingar, som byggt ett globalt sett starkt unikt samhälle, tappat mycket kraft. Bland annat lyfts respektfullt bemötande till sina medmänniskor fram. Och en hög och självklar arbetsmoral. Jag håller med. Sverige har under många år saknat ett politiskt ledarskap som har en tydlig uppfattning om vad man vill att det ska innebära att vara svensk. I min värld är det en viktig integrationsfaktor. Först då blir det begripligt för invandrare och oss som är födda här vad som förväntas av mig som invånare i vårt unika samhälle. Och om man som invandrad tar till sig det är man i min värld att betrakta som svensk. Varför är det inte en självklarhet? Om vi inte har en stark uppfattning om vad som ska binda oss samman i ett sekulärt Sverige är det snart enbart en geografi där politiker och statliga tjänstemän försöker förvalta landets lagar efter bästa förmåga. Den förmågan är inte särskilt god nu.
Peter Esaiasson, GP, skriver läsvärt om att svenskarna tappat tron på politikers reformvilja, eller förmåga. Och istället för att politiken är ett sakpolitiskt ”reformslag” där retorik och sakpolitiska förslag debatteras har politiken riktats in på moraliska politiska strider. Det är på många sätt sjukligt sant. Personligen tillhör jag dem som anser att det individuella ansvaret är stort. Samtidigt är jag inte så naiv, eller splittrande, att jag förkastar värdet av att kollektivt skapa värde. Till exempel VOLVO, Atlas-Copco, IBM, Apple och Google hade aldrig blivit framgångsrika utan att de som kollektiva organisationer skapade framgångar tillsammans. Framgångar som samhällen och enskilda investerare tjänat mycket på. I en klok samhällsmodell får individen stort eget utrymme samtidigt som kollektivet arbetar för jämlika och rimligt rättvisa ramar.
”För att svara mot nutidens politiska konfliktlinjer behöver definitionen av vänster-högerdimensionen justeras. I stället för att utgå från konkreta politiska förslag bör definitionen ta fasta på det uppfattade ansvaret för samhällsproblemen. Hur mycket ansvar ligger på individen respektive på samhälleliga strukturer? Vänster i dag är att lägga huvudansvaret för samhällsproblemen på strukturella, samhälleliga, faktorer, höger är att tillskriva individens val stor betydelse.”
”Tänker man så här blir många ideologiskt laddade diskussioner begripliga. Ett övertydligt exempel är debatten kring författaren Lena Anderssons krönika om att alla har råd att äta sig mätta på gryn och baljväxter. Den provocerade vänstern just för att ansvaret för barnens kosthållning lades på föräldrarna. På motsvarande sätt framstår högerns kritik mot public service för vänstervridning som förklarlig då etablerad journalistik regelmässigt framhäver strukturella förklaringar till samhällsproblemen och endast sällan lyfter individens ansvar. (Medieforskningen talar om att tematiska förklaringar dominerar över episodiska.)”.
”När politiska konflikter moraliseras blir de ofta oförsonliga. Men samtidigt har den förändrade innebörden av vänster-högerdimensionen en fördel – mittenpositionen, en kombination av både vänster och höger, framstår som den enda intellektuellt hållbara. För en tänkande person är det uppenbart att såväl strukturerna som individernas val har betydelse. Att ensidigt framhäva det ena eller andra perspektivet är besvärande enögt. Det politiskt konstruktiva är att hitta balansen mellan dem.”
https://www.gp.se/ledare/vi-moraliserar-när-vi-inte-längre-tror-på-politiska-reformer-1.105930663
Det ser mörkt ut på ”regeringsbänken”. Men vad gör det, med hjälp av SD har en del fått in ”minister” i sin meritförteckning och kanske kan fakturera mer som lobbyist i framtiden… Lite, lite, ironisk är jag. Att Socialdemokraterna åter skulle ligga runt 40% i riksdagsmätningar såg jag inte komma. Det säger väldigt mycket om lågtrycket inom svensk politik. Socialdemokraterna har inte beskrivit vilken huvudinriktning de ska ha i den konkreta förbättringspolitiken, ändå tror allt fler på dem. Varför? De har regeringserfarenhet. Det viktigaste av allt, de anses ha större trovärdighet än de borgerliga om att stå på ”vanliga människors” sida. Hur bra gjorde de det under de senaste åren de styrde? Ja, ja, att S går bra är tveklöst på grund av att M, KD, L och SD inte gör ett tillräckligt bra jobb.
”Riksdagens oppositionspartier drar ifrån och leder med 11 procentenheter jämfört med Tidöpartierna. Det visar Kantar Publics senaste väljarbarometer som är utförd i samarbete med SVT. Socialdemokraterna noterar också sin högsta notering på över tio år, med 38 procent.”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-kantar-public-oppositionen-drar-ifran
https://www.expressen.se/nyheter/oppositionen-drar-ifran-s-hogsta-notering-pa-tio-ar/
Vems är felet när det går riktigt illa i en enskild persons eller organisations liv? Väldigt ofta går svaret att finna genom att titta i en spegel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar