Lärarförmåga

Varför vill inte toppstudenter längre bli lärare?

Länge, länge var läraryrket ett av världens finaste och mest ansedda yrke i varje hörn på vår jord. Med all rätt. Utan kunskap inga framsteg och utan framsteg ingen konkurrenskraft. Utan konkurrenskraft inget högt välstånd i ett unikt samhällsbygge. Varför är inte längre det extremt viktiga läraryrket statusfyllt och högt eftertraktat i dagens Sverige? Skälen är många. Framförallt beror det på att skolan idag tillhör de arbetsplatser med sämst arbetsmiljö. I takt med att tjänstemannayrkena blivit enormt många fler än på 1960-talet har också yrkesalternativen för de vassaste studenterna blivit fler. 

Två av de länder som presterar goda generella studieresultat bland sina elever är Finland och Vietnam. I båda dessa länder har läraryrket fortfarande hög status och toppstudenter flockas för att få bli lärare. Det går att lära mycket av dessa två länder. Av Finland kan vi lära oss hur värdefullt det är att inte ständigt reformera skolan och att få stopp på ständiga dyra riktade statsbidrag. Av Vietnam kan lära oss att när ett samhälle moderniseras, och en massa nya intressanta jobb skapas, ökar också konkurrensen om de bästa studenterna. Vietnam har fortfarande världens generellt bästa grundläggande utbildningssystem. Men deras snabba industriella omställning börjar redan visa att toppstudenter gärna väljer andra yrken. En stooor skillnad mellan Sverige jämfört med Finland och Vietnam är skolans arbetsmiljö. Sveriges viktigaste förbättringsbehov är inom skolan. Utan det blir Sverige generellt snart fattigt igen. Utan det kompetensförsörjs inte våra företag och offentliga kärnverksamheter. Då blir det som nu när efterfrågan på kompetent arbetskraft inte kan mötas trots att vi samtidigt har 100.000-tals vuxna som inte försörjer sig själva. 

Anna-Karin Wyndhamn, GP, skriver läsvärt om hur politiken förstört läraryrkets status. I min värld är läraryrket, sjukvårdsyrkena och ”rättsyrkena” samhällets viktigaste yrken. De skapar de bärande pelarna för ett framgångsrikt och rättvist samhälle. Det är ingen tillfällighet att nästa alla dessa yrken, i de flesta länder, drivs i offentlig regi. Och bara om alla engagerade inom näringslivet bidrar till en stark samhällsekonomi, och det offentliga är effektivt, finns utrymme för goda arbetsvillkor för pelarna i samhället. 

”Reformivern har varit ett sänke för lärarutbildningen. Yrkets status försvann med ivern att sudda ut alla hierarkier.”

”Av 100 studenter som börjar på lärarutbildningen, är det endast 33 som tar examen. Resten hoppar av under vägens gång. Exemplet kommer från en ny undersökninggenomförd vid Uppsala universitet, där man har analyserat den dystra statistiken. Fokus är satt på studenter som valt att utbilda sig till ämneslärare för behörighet att småningom undervisa på gymnasiet. Resultat är oroande. Män hoppar av i högre grad än kvinnor, vilket förstärker den redan skarpa könsobalans som finns bland lärarstudenterna och i kåren som helhet.”

”Hur hamnade vi här? Ja, en förklaring finns i lärarutbildningsreformer i det förflutna som tog sikte på att sudda ut skillnaderna, särdragen, mellan att vara lärare för små barn respektive nästan vuxna individer. Processen fick fart i lärarutbildningsreformen 1988 och kulminerade 2001, då en enda lärarexamen ersatte de åldersinriktningar som förut, i alla fall i någon mån, framgått av examensbeviset.”

”Reformatorerna var så till den grad besjälade av idén att riva hierarkier att man offrade substans, djup och auktoritet för en av samhällets nyckelprofessioner. Allt det som byggt yrkesstoltheten hackades effektivt sönder. Det var både till skada för svensk skola och ett sänke för lärarutbildningen.”

https://www.gp.se/ledare/inte-konstigt-att-toppstudenterna-inte-vill-bli-l%C3%A4rare-1.106703487