Skolan underlevererar
Det är hög tid att börja använda incitamentssystem i mycket större utsträckning inom politiken. Det fungerar. Incitament kan skapas genom negativa eller positiva konsekvenser av beteenden och resultat. Böter på att slänga snus eller fimpar på marken, som nu övervägs, är ett negativt incitament. Lägre skatt på bilar som drivs på fossilfria drivmedel är positiva incitament. Jag tycker positiva incitament är bäst. Men inte alltid. För att snabbast möjligt få ordning på skolan behövs en kombination av positiva och negativa incitament.
Inom till exempel språkprogrammet svenska för invandrare, SFI, anser jag att incitamenten att anstränga sig mycket för att lära sig rimlig svenska ska, om man lever på bidrag, kopplas till reducerat försörjningsstöd om man inte lär sig språket inom rimlig tid. Inom skolans värld ska skolorna få betala tillbaka elevpengar beroende av hur många elever som inte klarar de lägsta kompetenskraven per årskull. Pressen på skolledningarna att lyckas bättre med bildningen av våra elever som har det svårast måste öka. Lärarförbundets rankingar är ett sätt att lyfta upp de sämsta och de bästa. De bästa tjänar som goda exempel. De sämsta anstränger sig för att driva upp medelvärdet. Inte minst i årets Julkalender kan man med fördel ta del av hur rörigt det är i många klasser. Även om Julkalendern är teater så är tyvärr ordningen väldigt lik den verkliga på många skolor. Ta gärna del av Lärarförbundets ranking nedan av landets 290 kommuner vad avser skolan och många perspektiv på dess prestationsförmåga. Särskilt besvärande tycker jag det är att Uppsala län får usla resultat.
https://www.lararforbundet.se/basta-skolkommun
Om vi mycket bättre vill motverka att Sverige återigen får en stor andel invånare som är lågutbildade, och socioekonomiskt svaga, måste skolan prestera mycket bättre resultat i hela landet. Inte minst i Uppsala där skolan kraftigt underpresterar. Skolans förmåga att bidra till att alla barn får en så god bildningsbas som möjligt är helt avgörande för den enskildes möjligheter och för samhällets basstyrka. Expressens ledare skriver läsvärt om skolan nedan.
"I snart ett decennium har Expressens ledarsida pekat på farorna med det svenska skolexperimentet. Inget annat land i världen har så reservationslöst lämnat över skolan i händerna på marknaden och tillåtit aktiebolagsdrivna skolkoncerner med fria vinstuttag, etableringsfrihet, fri betygssättning, skolpeng, oreglerade skolbyten och så vidare. Få torde i dag vara nöjda med utfallet av friskolereformen från 1992. Visst har det uppstått många välfungerande friskolor. Men som helhet har den marknadsstyrda skolan varken drivit fram sänkta kostnader för skattebetalarna eller ett kvalitetslyft och innovation. I stället har systemets avigsidor blivit uppenbara i form av betygsinflation, stor omsättning av elever och personal, vinstjakt, växande skillnader mellan olika skolor, bristande insyn och skandalskolor som till och med Säpo tvingas slå larm om."
"Under måndagen gick remisstiden ut för den omstridda utredningen om en mer likvärdig skola. I korthet föreslås att skolvalet ska ske gemensamt för alla huvudmän under en bestämd period och administreras av Skolverket. Kötid ska inte längre vara tillåtet som urvalsgrund och friskolor ska få ett avdrag på skolpengen, eftersom de inte behöver ta ett helhetsansvar för alla elever i kommunen."
"Dagens ordning är nämligen orimlig. Det kan inte vara så att föräldrar kan boka upp samtliga skolplatser på en eftertraktad friskola redan på BB – en skolgång som sedan finansieras av skattebetalarna. Det kan inte heller vara så att friskolor genom köprincipen kan vaska fram det ”rätta elevunderlaget” och ändå få 100 procent av skolpengen. 67 procent av friskolorna i storstäderna har exempelvis inte en enda nyanländ elev."
"Antingen tar man ett radikalt omtag och låter även friskolorna ta ett helhetsansvar – exempelvis genom att styra nyetableringen dit man ser störst behov och/eller kräver att även friskolor ska ha beredskap för att ta emot nyanlända och elever som behöver omplaceras av olika skäl."
"Eller så sänker man skolpengen för friskolorna. När friskolesystemet infördes i början av 90-talet uppgick ersättningen därför till 85 procent av den kommunala skolpengen. Köprincipen bör också kombineras med exempelvis lottning för att öppna skolan för alla elever. Det bådar gott att opinionen växer för att ändra på status quo."
https://www.expressen.se/ledare/friskolornas-graddfil-behover-tas-bort/
Karin Pihl, GP, har dock rätt i att det är farligt att låta broilerpolitikerna fara fram med reformer som inte är särskilt genomtänkta. Istället för att tvinga alla unga barn att gå i förskola kan det vara hög tid att använda bidragspengar som styrmekanism. Bidragstagares barn ska inte kunna vara hemma. Som vanligt finns en målkonflikt om barnets föräldrar ändå väljer sämre ekonomi före att barnet får gå i förskolan. Särskilt viktigt är det för bättre integration att nyanlända barn tidigt får lära sig det svenska språket och umgås med människor från andra släkter och samhällsgrupper.
"Något stort integrationslyft är det alltså inte tal om. För att komma åt problemet med att små barn inte lär sig svenska behöver man sannolikt göra förskolan obligatorisk från en ännu lägre ålder – förutsatt att förskolan håller hög kvalitet. Sådana förslag finns. Jämlikhetskommissionen som presenterade sitt betänkande tidigare i år vill ha obligatorisk förskola från tre års ålder. En grupp socialdemokrater i riksdagen har motionerat om obligatorisk förskola från två år. Motiveringen i motionen är att ”vägen till ett jämlikt samhälle börjar i sandlådan”."
"Skolplikt från två års ålder är en radikal åtgärd, och en stor frihetsinskränkning. Det är ett typexempel på politik som utgår från att samhället kan byggas utifrån en rationell modell – identifiera problem, hitta en lösning, verkställ. Som att skruva ihop en Ikeamöbel."
"I stor utsträckning är problemlösning politikens uppgift. Men det finns en aspekt av politik som man måste ta med i beräkningarna om den ska vara hållbar på sikt: legitimitet. På pappret kan formeln verka hur logisk som helst. Om politiken inte är förankrad bland medborgarna riskerar den att skapa fler problem än den löser. Förslagen om förskoleplikt drabbar den som föredrar alternativa lösningar till förskolan, som dagmamma, och som kan garantera att barnets språkutveckling ändå. De tvingas "ta en för laget"."
"Man kan invända att någonting måste göras åt stora samhällsproblem. Det är sant. Men det är därför politik är svårt. Det kräver ständiga avvägningar och omprövningar. Ett förskoleobligatorium kan låta självklart - ge barn utan svenskkunskaper hemifrån dessa kunskaper. Men i andra vågskålen finns de föräldrar, med fullgoda kunskaper i svenska, som hellre har sina barn hemma och som får friheten i sin vardag krympt. Vad som framstår som en lösning på ett problem kan orsaka problem för andra."
Karin Pihl, GP, skriver också läsvärt om den statliga utredningen "En mer likvärdig skola" som nyligen varit ute på remiss. Tänk att det ska vara så svårt att kraftigt förbättra barnens möjligheter att kunna lära sig mycket mer under sin skoltid. Det mesas för mycket. Inte minst i skolmiljö gäller det att göra alla elever medvetna om att rättigheter också kopplas till skyldigheter. Sveriges historia har historiskt lyckats bryta kraftig segregation kopplat till skolan. Det är inte länge sedan då bara de rikas ungar fick gå i bra skolor under längre tid. Klart vi kan vända denna negativa utvecklingen i våra skolor. Vi behöver "bara" praktiskt fokuserade och modigare politiker. Det går inte bara att jämföra våra 290 kommuners skolverksamheter. Det finns skolor att jämföra sig med i hela världen för att bli bättre.
"Utredaren konstaterar att skillnaderna i resultat beror på att ”elevsammansättningen utifrån "familje- och migrationsbakgrund" ökar. Den stora invandringen till Sverige har föga oväntat inneburit konsekvenser för elevsammansättningen och skolors resultat. Därför vill utredningen förändra antagningsreglerna. Enligt förslaget ska skollagen ställa krav på att huvudmannen verkar för en ”allsidig social sammansättning av elever”. Skolvalet ska centraliseras och administreras regionalt av Skolverket. Lottning och kvoter ska vara möjliga metoder, men inte kö."
"För att öka jämlikheten i resultat ska man flytta på eleverna genom att reservera platser för socioekonomiskt svaga grupper. I praktiken betyder det att fler elever från utanförskapsområden ska gå på de ”fina” skolorna. Det är lätt att sympatisera med tanken. Varför ska förortens barn inte ha chans till den bästa grundskoleutbildningen, enbart för att föräldrarna inte säkrade en köplats redan på BB? Populära friskolor har i dag marknadsstrategier för att locka akademikerbarn, som ofta får stöd hemifrån och därmed blir billigare för skolan. Men det finns ett mått av ansvarslöshet i hela förslaget. Tanken att de starka eleverna ska ”dra med sig” de svagare innebär att man lägger ut ansvaret på eleverna. Skolans kompensatoriska uppdrag har tidigare handlat om att alla ska ha rätt till en god utbildning. En bra skola med bra lärare."
"Kvotsystem för att ”rädda” ett fåtal från dåliga skolor innebär att politiken ger upp och konstaterar att det enda sättet att jämna ut siffrorna är att dra nytta av framgångsfaktorer som skolan inte påverkar, som läxläsande medelklassföräldrar. Man rundar politiska misslyckanden som bristande integration och boendesegregation. Lottning och kvoter till attraktiva skolor som universallösning på de ojämlika resultaten påminner om den i dag ofta överskattade idén om social rörlighet. Det är i sig en bra tanke. Men det kan inte användas som en ursäkt att strunta i dem som inte gör en klassresa. För att skapa ett jämlikt och harmoniskt samhälle behövs ibland politik för att lyfta hela samhällsklasser. Det räcker inte att se till att en minoritet har möjlighet att ta sig uppåt. På samma sätt är det med skolorna. Det är utmärkt om fler föräldrar i utanförskapsområden gör ett aktivt skolval och får information om hur man väljer. Men tro inte att problemet med ojämlika skolresultat kan lösas genom att en minoritet kvoteras in."
"Varför inte börja i andra änden? Utredningen konstaterar att ett av de stora problemen är stök och bråk på de skolor som har sämst resultat. Gör något åt det till att börja med. Lägg krut på de underpresterande skolorna, och gör det på allvar i stället för att bara höja ekonomiska anslag och sedan låtsas som att det räcker. Anställ lärare som vet hur man håller ordning i klassrummet. Ge dem utökade befogenheter. Sätt de stökigaste eleverna i specialklass. Identifiera framgångsfaktorerna. Gör om lärarutbildningarna, ta bort lull-lullet och lär studenterna hantera ordningsproblem i praktiken."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar