Balansförmåga
Vet du vad som är viktigast för att ha ett väl fungerande elektriskt försörjningssystem? Det krävs balans i systemet, balans i nätet. Efterfrågan måste harmonisera med utbudet. Vid akuta problem mellan utbud och efterfrågan finns till viss del reservlösningar. När obalanserna uppstår påverkas självklart priserna men även själva förmågan att säkerställa tillräcklig elkapacitet. I en allt mer elektrifierad värld är det därför väldigt viktigt att både kort och långsiktigt säkerställa balans i elförsörjningssystemet. Energi, och i allt större grad el, är nödvändigt för det mesta vi människor använder oss av idag. Snart även för att vår demokrati ska vitaliseras.
https://www.svk.se/aktorsportalen/elmarknad/balansansvar/
https://www.svk.se/drift-av-transmissionsnatet/drift-och-elmarknad/effektreserv/
Jämvikt, vet du vad det betyder? Ett sätt att bättre förstå ordets betydelse är att studera ordets synonymer. Ordet har demokratisk betydelse.
https://www.synonymer.se/sv-syn/j%C3%A4mvikt
Finns det någon trosuppfattning som omfamnar balans som filosofisk idé? Buddhismen definieras som en religion men saknar en Gud. Istället är det Siddharta Gautama, Buddha, den upplyste, som är trosuppfattningens läromästare och förebild. Istället för att skapa en berättelse om en Gud som ger vägledning bygger Buddhismen sin berättelse utifrån att människan själv har makten över sina handlingar och sitt liv. Att slippa att ständigt känna begär efter än det ena eller det andra tillhör berättelsens huvudbudskap. Begär som ständigt skapar obalanser. Begär som är viktiga drivkrafter i vårt konsumtionssamhälle. Ja, ja balansfilosofin inom Buddhismen är intressant och har också skapat många troende i världen samt en hel Wellness-kultur som tagit många delar av religionens andliga övningar till sig.
Generellt kräver balanstänkande en hel del livserfarenheter för att på allvar förstå värdet av att sträva efter jämvikt. Kompetens och balansförmåga är starkt kopplade till hur gamla vi är. Det är skäl nog för att demokratin kraftigt skulle stärkas om vi får fler ledande politiska företrädare med mycket livserfarenhet. Låt oss slippa oerfarna politiska ledare som mest är fyllda av retorisk skicklighet (bra på att prata) och narcissism (älskar att se sig själv). Ann-Charlotte Marteus, Expressen, skriver klokt om att vi med fördel slipper väldigt oerfarna och lättpåverkade unga på ledande förtroendeuppdrag. Gör om! Gör rätt!
”Svensk demokrati behöver fler mogna politiker som har gedigen erfarenhet av livet utanför partiapparaterna. Medborgarna har inget att vinna på att broilers i princip rutschar från ungdomsförbunden rakt in i riksdagen.”
”Höga poäng för ödmjukhet, absolut, men om en förtroendevald politiker lyssnar och lär i brist på egen erfarenhet, ökar risken för att andra kidnappar hans agenda. Många vill öva inflytande, inte bara medborgare (med driv och resurser) utan också särintressen.”
” När sådana broilers kommer till riksdagen och börjar ”lyssna för att lyckas” måste det vara mums filibabba för alla lobbyister som vill sälja in sina hjärtefrågor och reformer.”
”En åldergräns till riksdagen på, säg, 27 år, skulle gynna mognad och erfarenhet. I bästa fall skulle den bidra till att unga politiker väljer att utbilda sig, skaffa sig ett vanligt jobb, öppna eget – kort sagt, leva ett vanligt liv innan de tar plats i Sveriges främsta demokratiska församling.”
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/infor-aldersgrans-for-riksdagsledamoter/
Demokratins grundambition är att definiera alla samhällets människor som likvärdiga inför varandra och inför lagen. En person och en röst. Det är inte länge sedan som det inte alls var så i till exempel Sverige. Ytterligare en moralisk och filosofisk ambition med demokratin är att den ska driva samhällsutvecklingen mot mer balans, harmoni, än vad andra styrelseskick kan klara av. Demokratin ska vara en garant för balans, för mer rättvisa, i ett samhälle fullt av egoister. Egoister är vi alla, mer eller mindre. Vad händer när demokratins representanter inte klarar av att skapa rimlig balans i samhällsbygget, rimlig rättvisa och rimlig hållbarhet? Då skapas till exempel nya partier som Demokraterna i Göteborg eller Utvecklingspartiet demokraterna i Uppsala. När politikens företrädare själva blivit en elit som fostras inom partikarriärer, eller fackföreningar, har demokratins viktiga balanserade kraft och dess potenta ledarskapsförmåga gått förlorad.
Adam Cwejman, GP, träffar hammaren på spiken i nedan ledarartikel. Vi är inne i en tid som kan sluta som tidigare i historien, blodigt, när överheten inte fattar att de tappat för mycket markkontakt. När demokratins elitistiska broilers ser till sin egen nytta och hellre frotterar sig med internationella kollegor istället för att ägna mest tid med dem man ska företräda, då närmar vi oss folkuppror i någon form. Personligen räknas jag nog in i "PM-klassen" nedan. Du som regelbundet läst min blogg de senaste 11 åren har nog ändå fattat att jag samtidigt står med båda fötterna starkt förankrade i mitt närsamhälle. Det går att vara globalist samtidigt som man fattar värdet av att verka för ett starkt lokalsamhälle som man kallar hemma.
"Om det är något som har präglat det senaste decenniets politiska klimat så är det relationen mellan folk och elit och frågan om demokratins natur. Det spelar nästan ingen roll om samtalet för dagen är miljöpolitik, invandring, värderingar, EU eller socialpolitik. Det finns nästan alltid en högst närvande dimension som rör demokrati och folkets möjlighet att göra sin röst hörd."
"2010-talet börjar med återhämtning efter finanskraschen och tvivel rörande EU:s fortsatta federalisering. Euron gungar. Kulturkrigen kring rasism, identitet och vithet drar igång ordentligt 2013. Hela decenniet växer rebelliska högerpartier fram."
"Det finns mycket i dessa händelser det gångna decenniet som skvallrar om att den stora politiska konfliktlinjen inte löper mellan de, i marxistisk mening, ekonomiska samhällsklasserna längre, utan mellan en elit och alla andra."
"Utvecklingen är likartad i stora delar av västvärlden. PM-klassen har fått mer inflytande i takt med att det personliga ägandet förlorat i inflytande. Framväxten av en bred urban elitklass och ett samhälle där en universitetsutbildning är den enda garanten för att bli en del av denna medelklass, har spelat sin roll."
"Vad det är för sorts samhällsklass vi har att göra med utvecklades i en bok som skrevs två decennier efter paret Ehrenreich text om PM-klassen publicerades. Kort innan sin död 1994 färdigställde den amerikanske historikern Christopher Lasch essäsamlingen ”The revolt of the elites and the betrayal of democracy”. Lasch drev tesen att den samhällsklass som Ehrenreicharna identifierat lösgjort sig från resten av samhället. Detta kom att spela en stor roll för dess självuppfattning samt hur den påverkade detta samhälle."
"Lasch beskrev, och här var han både före sin tid och synnerligen profetisk, hur PM-klassen har flytt segregationen, kopplat upp sig mot globala identiteter – mer lika varandra än resten av det omkringliggande samhället. I avsaknad av gamla identiteter som nation, religion och samhällsstånd definieras de nu av sina värderingar, sin konsumtion och sin status bland andra inom PM-klassen."
"Ständigt i rörelse och på väg framåt går PM-klassen mot en skön ny framtid. I Bryssel har PM-klassen skapat en sorts subkategori av människor, eurokrater, som på behörigt avstånd från européerna strävar efter ”an ever closer union”. En allt mer integrerad och federal union med en postnationell europeisk identitet i siktet för befolkningen. Den offentliga förvaltningen i länder som Sverige och Storbritannien blir samtidigt genuscertifierad, hållbar och inkluderande."
"Men som Lasch påpekade paras PM-klassens ständiga framåtskridande med dess bristande förankring i det omkringliggande samhället. Visionerna gifter sig inte med någon djup demokratisk legitimitet. I själv verket har det, sedan 1960-talet enligt Lasch pågått en sorts klasskrig varigenom den "upplysta eliten" (som Lasch kallar gruppen) egentligen inte försöker övertyga majoriteten - som är sexistisk, rasistisk och provinsiell - utan dominera den och tala över dess huvud."
"Tittar man på FANG-företagen och många som gått i deras spår under 2010-talet märker man tydligt att företagens marknadsstrategier liknar den värdegrundsstrategi som PM-klassen som helhet anammar: En fantasifylld regnbågskoalition av människor med olika bakgrunder. Inkludering, mångfald, mänskliga rättigheter och förstås antirasism är värdeorden. Det existerar ingen motsättning mellan PM-klassen och de nya techgiganterna som dominerat ekonomin under 2000-talets två första decennier. Det finns nämligen inget intresse för PM-klassen att ifrågasätta monopolföretag eller de riskkapitalfinansierade techbolagens nya maktroll. Tvärtom sammanfaller deras intressen."
"Det här är ett återkommande problem för grupper som gör anspråk på att styra om samhällets riktning från ovan. Redan under mitten av 1800-talet bråkade anarkisten Mikhail Bakunin med Karl Marx om hur man skulle närma sig folket, som då främst bestod av fattiga bönder. De var ju okunniga och enfaldiga. Försök att utbilda bönderna om förtrycket de utsattes för var fruktlöst. Bakunin menade att bönderna förr eller senare skulle resa sig – spontant. Marx drog slutsatsen att bönderna var en förlorad samhällsklass. De var för troende och alltför lojala mot tsaren."
"Men i stället för att försöka identifiera vad som gått förlorat i termer av demokratisk legitimitet och ojämlikt fördelade resurser i den globala ekonomin fortsätter man på samma linje. År ut och år in hamras det på om vad som är oanständigt, populistiskt och rasistiskt."
"PM-klassen lider av bristande självinsikt. Man kanske rentav kan beskriva det som bristande klassmedvetenhet. Man inser inte hur uppfostrande man framstår. Eller hur floskeltäta vissa visioner och värdegrunder är. Det går inte att moraliskt uppfostra samhällsmedborgarna in i framtiden. Distansen mellan PM-klassen och många av de människor som, direkt eller indirekt, påverkas av dess arbete, värderingar och inflytande har ökat med åren."
"Detta leder till konflikter, en upplevelse av att något har skurit sig i samhället och att denna ”polarisering”, som det så ofta heter, präglar hela vår samtid. I viktiga samhällsfrågor, debatter och konflikter har själva ämnet för dagen i många fall bara varit en tunn hinna. Tittar man därunder så ser man det som paret Ehrenreich så klarsynt observerade redan 1976 eller det som Lasch vidareutvecklade 1994. 2010-talet var definitivt eliternas decennium. Men det skakar i fundamentet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar