fredag 11 december 2020

Skattesystemet

Syftet med skatter

Syftet med skatter är främst att alla invånare som kan ska vara med och betala för ett väl fungerande samhälles basfunktioner. Funktioner som det demokratiska systemet, rättssystemet, Försvaret, Socialförsäkringssystemet, äldreomsorgen, sjukvården, skolan och allmän infrastruktur som parker, vägar, digitala ramverk och kollektivtrafik. Precis som vanligt har Sverige länge drabbats av ”välfärdssjuka” och politiker har öst ut mer och mer pengar på saker som inte ingår i välfärdens kärnuppdrag. Istället för detta slösaktiga beteende borde ansvarsfulla politiker konkurrera om det viktigaste, förmågan att säkerställa välfärdens kärnverksamheter med kvalitet. 

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om drömmar om ett perfekt skattesystem. Helt säkert kommer det aldrig bli perfekt för någon eftersom hur det perfekta skattesystemet ser ut i allra högsta grad beror på vem du frågar. För att skapa och utveckla skattesystem krävs alltid politiska majoriteter. För att uppnå politiska majoriteter krävs gott om kompromisser. Gott om kompromisser innebär ”mellanmjölk” för de flesta. Eftersom Boström har rätt i att ekonomi starkt kan kopplas till beteendevetenskapen är skatter kraftfulla politiska instrument för att driva önskade beteendeförändringar. Det faktumet gör att skatter alltid har grundläggande betydelse inom politiken.

 Men inte ens landets främsta experter kommer undan politiken. Nordeas chefsekonom Annika Winsth påpekade under presentationen att man som ekonom tidigt får lära sig att det är enklast att beskatta de fyra F-en: Fattiga, föda, fastigheter och fordon. Helt enkelt skattebaser som inte enkelt kan flytta utomlands. En politiker som uttryckte sig så skulle inte bli långlivad.”

 Inom den samhällsvetenskapligt skolade expertkåren ses politiken närmast som ett irrationellt element som står i vägen för ett mer upplyst samhälle. Det gäller särskilt ekonomer, som är den expertgrupp som står närmast makten, men aldrig riktigt har den i sin hand. Märkligt nog ser sällan ekonomerna hur planekonomiskt de resonerar visavi den politiska sfären eftersom de själva ofta förespråkar marknadslösningar. För föreställningen att ekonomin kan reformeras ovanifrån och i ett svep förutsätter just att man kan införa en plan uppifrån. Det var delvis möjligt, och i högre grad än idag var det nödvändigt 1991. Men det är inte liak lätt i dagens politiska verklighet. Frågan är om det är så nödvändigt längre eller ens önskvärt. Vi har trots allt inte samma inhemskt orsakade ekonomiska problem idag som på 1980-talet.”

 Till syvende och sist är ekonomi beteendevetenskap, inte statistik. Det är lätt att bländas av siffror. Men ekonomi handlar om hur vi organiserar sociala relationer. Man bör närmast tänka bort pengarna för att förstå hur det hänger ihop. Vad är det vi gör med vår tid?”

 Experterna har förstås sin roll att spela. Det går att vara mer eller mindre ”smart” när man organiserar ett samhälle. Men även ”smartheten” har sina begränsningar. Inte bara för att den är instrumentell utan för att vår kunskap är bristfällig, tilliten begränsad och verkligheten föränderlig. Drömmen om det enhetliga och optimala skattesystemet tar inte hänsyn till den brokiga sociala och politiska verklighet som politiken och vi alla tampas med. Lappande och lagande, det vill säga anpassning efter omständigheterna i små steg, kan många gånger vara att föredra.”

https://www.gp.se/ledare/drömmen-om-det-perfekta-skattesystemet-1.36717638

Hur kan någon som jobbar hårt tycka annat än att vi ska få behålla så mycket som möjligt av det värde vi själva bidrar till att skapa i vår ekonomi? Vad är solidariskt med att betala för mycket skatt som slösas bort av okunniga och oansvariga politiker? 

Anne-Marie Lindgren skriver i sammanhanget en läsvärd krönika i GP. Jag håller delvis med denna socialdemokratiska ideolog om att det inte är ett problem att vi betalar skatt. Problem med skatter kan bara uppstå om de riktas fel och/eller har fel nivåer. Problem med skatter är om de används för att finansiera saker som människor och företag själva ska få avgöra om de vill använda sina intjänade pengar för eller inte.

"Logiken brister något. Om skatter är nödvändiga, är det förstås för att de fyller funktioner som är viktiga i samhället och med det gör nytta för invånarna. Produktiviteten i ekonomin mår bra av en hög och jämn utbildningsnivå hos arbetskraften, något som kräver att utbildning inte är beroende av föräldrainkomst. Produktiviteten mår också bra av heltäckande infrastruktur, och heltäckande sjukvårdssystem, och det klarar man inte med marknadslösningar. Och ekonomisk styrka hos staten behövs för att stötta företagsamheten i ekonomiskt kärva lägen - som vi ser i dag."

"Det är alltså inte skattekvoten i sig som är det avgörande; avgörande är dels vad skatterna tillför av nyttigheter som individer likaväl som företag behöver, dels hur skattesystemet är uppbyggt. Och skadliga skattesystem kan man faktiskt tala om!"

"Det är mycket svårare än vad teorierna tror att genom ”finkalibrering” av skattesystemet styra människors ekonomiska beteenden. Så det rimliga är att återgå till ett skattesystem, som bygger på att klara finansiering av de nyttigheter, som är skälet till att skatterna alls tas ut, i former som accepteras som rättvisa och legitima."


Du, när vi talar om skatter är det värdefullt att förstå Lafferkurvan. Om du inte känner till den kan du lära dig om vad den beskriver nedan. De som ständigt tror att högre skatter är kloka svar på resursbrister har fel. En av politikens viktigaste uppgifter är att prioritera inom begränsade ramar. Prioriteringar är svårt men nödvändigt. Varje ökad skattekrona när man redan har bland världens högsta skattetryck försämrar samhällsutvecklingen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar