Grundläggande skillnader
Aristoteles beskrev politik som ett samhälles gemensamma strävan efter ”ett gott liv” att lösa konflikter mellan det gemensamma bästa och avvikande intressen. På svenska har ordet politik två grundbetydelser: dels de processer genom vilka makt utövas och politiska beslut fattas (engelska politics), dels den förda politikens principer och faktiska sakinnehåll (engelska policy). De båda begreppen har nära samband med varandra. Det politiska maktspelet gäller inte bara makten för dess egen skull utan också förmågan att främja politiska sakfrågor. Idépolitik och sakpolitik är även viktiga instrument i det politiska spelet om makten.
En central egenskap hos det politiska spelet är dess karaktär av en process genom vilken personer med olika åsikter och intressen når fram till beslut som uppfattas som bindande. Det innebär att politik förutsätter motsättningar om mål eller metoder att förverkliga dessa. Instrumenten i denna process är övertalning, hot, löften, våld, utbyte, förhandling, tvång, belöning osv., som leder fram till beslut, positivt eller negativt. Politik betecknas ofta som det möjligas konst. Förhandlingen har som viktig ingrediens kompromissen, vilken i sin tur kan tvinga aktörer att ge efter på vissa ståndpunkter, mål eller löften. Denna mekanism är särskilt tydlig i ett öppet, demokratiskt samhälle och en av faktorerna bakom det som betecknats som politikerförakt. Politiken som spel förutsätter också erkända regler, som kan vara både lagfästa och enbart praxis. Aktörerna i denna process är en demokrati i både enskilda individer och organiserade grupper, partier och massmedier, byråkrater och formella beslutsfattare.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/politik
Karl Rydå har i nedan ledarartikel i UNT fel i sina reflektioner om att Stefan Hanna, kopplat till Liberalernas ledare antar jag han avser, hindrade C ifrån att ingå i en regering med S, MP och L. Till att börja med är inte jag så oprofessionell att jag låter person gå föra sak. Även om det är tråkigt, och stundtals jobbigt att jobba ihop med människor som inte håller måttet eller som har en personlighet man stör sig på, är det oprofessionellt att låta sådant hindra de rätta valen. Det är att låta känslor styra över hjärnan. Det vet alla som följer min blogg vad jag tycker om. Personkemi har definitivt stor betydelse men inte så stor för lämpliga ledare som Rydå tycks tro. Därom vittnar många biografier av internationella och nationella tidigare politiska ledare.
Politiska block kan formas i fråga efter fråga när sakfrågor får stå i centrum. I det löpande kommunala arbetet borde det absolut kunna vara en klok arbetsmetodik istället för att de som eventuellt lyckas forma en majoritet alltid måste komma överens och därefter låser sin position. Block som däremot ska välja statsminister, kommunstyrelsens eller regionstyrelsens ordförande samt få igenom budgetar måste vara nära varandra i många grundläggande inriktningsfrågor. V, MP och C har länge varit farligt nära varandra kopplat till migrationspolitiken. Det är också ett av skälen till krisen vi har, och har haft, kopplat till oansvarig migrationspolitik. Men i till exempel Uppsala är inte Centerpartiet som parti för mycket av den politik som Miljöpartiet förordar. Och Centerpartiet tycker inte som Socialdemokraterna att uppdrag efter uppdrag ska kommunaliseras. Det var en grupp på över tolv personer som var med i det slutliga ställningstagandet om vilka C i Uppsala kunde tänka sig att samarbeta med och varför. Självklart kan ett parti ändra sig men det var en grupp som var eniga om att inte samarbeta strukturellt med MP och S i Uppsala. Till skillnad från C i riksdagen var inte jag heller villig att svika våra vallöften. Gång efter gång flirtade Lööf efter röster genom att försäkra att man inte skulle samarbeta strukturellt med Socialdemokraterna. Hon gav till och med löften om att äta upp en sko om det skulle bli fallet..... Till bakgrunden i Uppsalas ”maktspel” ska också tilläggas att många av dem som idag företräder Uppsalas vänsterstödda minoritetsstyre är väldigt vänstertänkande. Inte minst väldigt identitetspolitiska i sitt sätt att driva många frågor.
"I riksdagen är det Centern som är avgörande för att regeringen ska få igenom sin politik. Om C går ihop med oppositionen kan inte S och MP samla en majoritet bakom sina förslag. I Uppsala är situationen annorlunda, trots kommunens ”mittenstyre”. Här är det i stället Vänsterpartiet som, trots sin ytterkantsposition, gång efter annan är tungan på vågen. Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet saknar majoritet i fullmäktige och är beroende av Vänsterpartiets välvilja."
"Det är mittenstyret självt som har placerat Vänsterpartiet i dess guldsits. Om Centerpartiet hade varit en del av mittenstyret hade det haft egen majoritet i fullmäktige. Då hade man inte varit beroende av Vänsterpartiets stöd och hade varken tvingats till kompromisser vänsterut eller förluster i viktiga omröstningar."
https://unt.se/nyheter/artikel/4jpn1x6r
För mig är det viktigt att ta grundläggande skillnader mellan politiska partier på största allvar om man överväger formella maktsamarbeten utöver samarbeten i enskilda sakfrågor. Jag har alltid förordat att man ska stå upp för sin egen politik oavsett vilka andra partier som stödjer den politiken. Länge ansågs detta politiskt inkorrekt i Sverige. Nu använder inte minst Vänsterpartiet i riksdagen den metoden då de utan problem, för egen nytta, kan utnyttja om till exempel Sverigedemokraterna är beredda att rösta på deras förslag. Den snart bortglömda Jonas Sjöstedt avgick som Sveriges populäraste politiker. Han talade ofta om att den logik jag länge tycker ska vara självklar aldrig kan vara fel, att försöka maximera egna politiska önskemål.
Jag är inte bara vilde bland kommunalråden. Jag är faktiskt också "åldersmannen" i kommunstyrelsen. Bara det är sjukt. Jag är bara 56 år gammal. Om Biden blir USAs nästa president är han 82 år nästa gång han ska kandidera för omval. Det har suttit många föredetta ledande politiker i TV-soffor de senaste dagarna och tyckt till. Flera har uttryckt att USA borde reformera sitt demokratiska system. Det borde verkligen Sverige också göra. Det finns verkligen inga skäl för Sverige att peka finger. Massor kan göras för att förstärka vår demokrati. Många bra perspektiv och förslag har först fram i de två senaste, och omfattande, statliga utredningarna om demokratins tillstånd och utvecklingsmöjligheter. Tror du att mycket av det som föreslagits blivit verklighet? Nej! Det stör "broilersystemet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar