Empati utan identitetspolitiska barriärer

Konstigt

Vilken strategi gynnar överlevnad som politiskt parti bäst? Att bottna i en ideologisk inriktning, som man klär med tidsenliga konkreta förslag, eller att man då och då ömsar skinn så att man därigenom försöker överleva. Överlevnadsstrategin fyller ett syfte i en verklighet där broilerpolitisk vandring blivit en ”yrkeskarriär”. Personligen anser jag att ett trovärdigt politiskt parti ska ha en fast grund att stå på. En grund som är tidlös. 

Håkan Boström, GP, lyfter upp Centerpartiet och Liberalerna som två exempel på partier som idag försöker locka väljare som bryr sig om ideologiska kopplingar. Artikeln är läsvärd med saknar ändå värdefulla reflektioner om varför den liberala profilen, oavsett om den är i akademisk eller företgsförpackning, tappat så mycket mark. Trots Centerpartiets återkommande ”ömsanden”, och flera år nu när sammanslagningar med L varit på tal, når de två partierna ändå inte mer än maximalt 12 procent av rösterna. Det är inte bara väldigt lite i ett land som befolkas av många liberalt sinnade själar. Det är ett uselt resultat. Om vi dessutom inkluderar att Centerpartiet löpande använder sina miljarder för att marknadsföra sig i olika digitala och gamla kanaler är förmågan att få många invånares stöd häpnadsväckande dåligt. Betänk att Vänsterpartiet nästan har större folkligt stöd än C och L tillsammans. Det skulle vara intressant att ta del av Boströms analys om varför Centerpartiet lyckas så extremt dåligt. Glöm inte att dessa dåliga väljarstöd sker samtidigt som Socialdemokraterna och Miljöpartiet backat mycket. 

”Centern är närmast motsatsen. Partiet har lyckats inta nästan alla positioner på den politiska skalan, från 1930-talets kryptofascistiska bonderomantik, över 1970-talets ”Åsa-Nisse-marxism” till 2010-talets nyliberalism. Nu verkar partiet åter igen vara på väg att transformeras till en ideologiskt oklar värdegrundsliberalism á la Demokraterna i USA.”

”Centern har närmast blivit ett lackmustest på vilka politiska vindar som blåser för tillfället. Partiet styrs som ett företag. Det svarar på efterfrågan. Och de anställda… förlåt medlemmarna är nöjda så länge ledningen levererar. C:s överlägsna känsla – och budget – för marknadsföring har nu knuffat Liberalerna åt sidan. Paradoxalt nog är en del av förklaringen till framgångarna att C inte haft någon ideologisk tradition – liberal eller annan – att ta hänsyn till. Det säger också något om politikens villkor i ett marknadsorienterat samhälle.”

Ja, ja... politiken i Sverige imponerar inte. En av mina analyser är att det är på grund av broilifieringen (många ledande politiker som saknar viktiga praktiska erfarenheter). En annan är att den korkade identitetspolitiken tillåts få påverka debatterna för mycket. En erfaren person med empatisk förmåga kan förstå hur andra människor kan känna. Att förstå helt hur en enskild känner är omöjligt men generell empatisk förmåga är möjligt för socialt skickliga personer för att kunna förstå hur en berörd grupp samlat känner. Karin Pihl, GP, skriver intressant om hur identitetspolitiken även förstör konstnärers spelrum.

"Har den politiska korrektheten gått för långt? Snarare handlar det om att narcissismen har spårat ur. Det är inte bara skådisar som ifrågasätts i sitt yrkesutövande. Författare får den frågan allt oftare: kan du som medelklasskvinna verkligen skriva skönlitteratur om arbetarmän? Vi börjar bli så självupptagna att vi inte ens kan tänka oss att det över huvud taget går att sätta sig in i hur det är att vara en annan människa. Empatin och fantasin är död. Det enda som känns trovärdigt är Wahlgrens värld."

https://www.gp.se/ledare/skona-konsten-från-självupptagenheten-1.35788278

Och Lööf exemplifierar väl okunskapen hos broilerpolitiker. Löfven imponerar inte på mig men han är tveklöst mer livserfaren än Lööf. Nu är ändå Lööf över 30 år gammal, då borde hon vara mognare än att göra ett politiskt skådespel om att inte LO som alla andra remissinstanser ska få tycka till när S, MP, C, V och L kommit överens om att göra en ny utredning om arbetsrätten med utgångspunkt ifrån den överenskommelse som gjordes av några av arbetsmarknadens parter. Lööfs förhållningssätt är barnsligt. Lööf borde fatta att LO kan vidta olika icke önskvärda åtgärder, som till exempel strejker, om de behandlas oklokt. Ungdomsförbundstänkandet kanske aldrig går ur broilerpolitiker? Samhällets olika delar behöver arbeta ihop för att vi framgångsrikt ska bygga en positiv framtid för alla invånare. Det går om man har ambitionen att hela vårt unika samhälle ska utvecklas tryggare än nu. 

https://www.expressen.se/nyheter/stefan-lofvens-senaste-bud-vill-se-ny-lasutredning/