Ansvarsfördelning utan kompetens

Lagstiftning och praktisk implementation 

Varför är det särskilt viktigt att vi har kompetenta och erfarna politiska företrädare i kommuner och regioner? Frågan kan upplevas som dum då kompetens och erfarenhet alltid är värdefullt. Huvudskälet är att kommuner och regioner främst är praktiska verksamheter som inom lagens ramar ska säkerställa att det som det gemensamma ska ansvara för också blir administrerat och utfört på bästa möjliga sätt. På bästa möjliga sätt innebär att de högst ansvariga, politikerna, måste ha relevanta kunskaper för att både kunna konstruktivt stötta men också ifrågasätta stadsdirektörer, landstingsdirektörer, förvaltningschefer och VDar inom offentliga verksamheter. Tekniken att svinga en ordförandeklubba och att fördela ordet kan sannolikt en apa lära sig hyfsat bra. Att på riktigt förstå vad som händer i rummet, vad som sägs och så vidare är något helt annat. Det är viktigt att förstå att Sverige inte är en federation, precis som Gunnar Wetterberg skriver nedan. Sverige är ett land med lagar stiftade i EU och i Sveriges riksdag som gäller oss alla i Sverige jämlikt. I riksdagen har riksdagsledamöterna massor av skattefinansierade rådgivare och handläggare. Partierna har sina egna så kallade sakkunniga. Och när en ny lagstiftningsprocess sköts som den ska får massor av mer eller mindre expertorgan vara remissinstanser. Du tror väl inte att det går till på det sättet i till exempel en kommun? 

Gunnar Wetterberg, krönikör Expressen, 

"Vilka strukturer behöver förändras? Hur ska Sverige klara en ännu svårare pandemi om 15–20–30 år? Lindbeckkommissionen handlade om ekonomins tillkortakommanden. Coronakrisen har pekat på institutionella svagheter i samhällsbygget."

"Var ska helheterna avvägas? 

I början av krisen hänvisade regeringen gång på gång till sin expertmyndighet. Problemet är att så många olika hänsyn måste vägas av mot varandra. Folkhälsomyndigheten har fått ta ansvaret inte bara för att motverka smittspridningen, utan också för hur åtgärderna ska vägas av mot andra hänsyn. Martin Wierup och Ivar Vågsholm har argumenterat för att riskvärdering och riskhantering borde skiljas åt. Kanske borde en expertmyndighet fokusera på att värdera smittan och de motmedel som finns, medan regeringen tar ansvaret för hantering och avvägning."

"Hur ska staten styra kommuner och regioner? 

Regeringen har tvekat inför regeringsformens bugning för den kommunala självstyrelsen. Gång på gång har den tövat och dröjt – skolstängning, besöksförbud, masstestning? Men Sverige är en centralstat, ingen federation. Självstyrelsen är en klok decentralisering av vardagen, men i krisen måste staten ibland bryta igenom. Johan Hirschfeldt och Olof Petersson har pekat på att lagstiftningen inte räcker till i kris." 

"Varför haltar samspelet mellan sjukvård och omsorg?  

Ädel-reformen 1992 förbjöd kommunerna att anställa läkare, men coronakrisen har visat att den skarpa gränsen mellan sjukvård och omsorg är en papperskonstruktion som kostar människoliv. Det behövs en stor strukturreform. Primärvården till kommunerna, sjukhusen till regionerna, universitetssjukhusen till staten? Det skulle avlasta regionerna, som i gengäld borde få dimensionera och handla upp gymnasieutbildningen."

"Hur ska arbetslösheten hanteras? 

"Korttidspermitteringarna blev ett försuttet tillfälle till omskolning och fördjupning. Symbolpolitiken hade trasat sönder Arbetsförmedlingen lagom till krisen. Många ramlade mellan maskorna i a-kassans nät, därför att Socialdemokraterna inte förstått gigekonomins behov av större trygghet. Det nya huvudavtalet öppnar för kompetenskonton, men de borde paras med att arbetslöshetsförsäkringen blir obligatorisk. Coronan är värd en Lindbeckkommission. Det är ett vidare mandat än coronakommissionen har, men nationalekonomen Torsten Persson är länken mellan de båda. Hans och hans kollegers insikter blir en viktig grund för förnyelsen. Då skulle det kunna komma något gott ur krisen."

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/pandemin-har-avslojat-svagheterna-i-sverige/

Nu, i tider då en hel del ropar på att staten ska ta över allt, vill jag bara upplysa om hur fatalt staten de senaste åren misslyckats med sina basuppdrag. Rättssystemet, Försvaret och Socialförsäkringssystemet är utöver lagstiftningsuppdraget statens huvuduppdrag. Jag blir uppriktigt sagt upprörd över att vissa tror att statens politiker ska vara bättre än kommunens politiker på att sköta skolorna till lokala invånares barn. Eller våra äldsta invånares omsorg och basvård.

"Paulina Brandberg tror att många åklagare har varit rädda för att deras objektivitet ska ifrågasättas om de deltar i debatten. Men effekten av åklagarnas frånvaro har blivit att det har saknats en motpol till det ensidiga fokuset på rättssäkerhet för de misstänka.

– Advokaterna har varit den enda rösten som har hörts. Från advokathåll finns det en närmast ryggradsmässig reflex att slå ner på alla politiska förslag och det tror jag har hämmat debatten väldigt mycket. Det gör att vi nu är i en situation där lagstiftningen ligger väldigt långt efter. När vi åklagare ger oss in i debatten skriker vi om ganska många åtgärder som vi känner att vi behöver. Då sparkas det givetvis bakut från advokathåll, som tycker att vi är blodtörstiga."

"Det finns intressanta paralleller mellan migrationspolitiken och kriminalpolitiken. Under lång tid fanns det bara plats för ett legitimt perspektiv i offentligheten – nämligen att värna principerna, det vill säga asylrätten respektive rättssäkerheten. Hur verkligheten såg ut var av underordnad betydelse."

https://www.expressen.se/ledare/ledarsnack/manniskor-litar-inte-pa-att-staten-kan-skydda-dem/

Våra norska grannar visar att de klarar av offentligt ledd krishantering mycket bättre än i Sverige. Imponerande hur de snabbt och professionellt de agerat efter jordskredskatastrofen. Ofattbart att Sveriges offentliga ledningsförmåga så kraftigt försämrats på kort tid. Kanske på grund av att många av dagens chefer inte grundtränats i ledarskap. 

I Norge har de också haft en viktig debatt om hur vaccinationen ska prioriteras. Självklart kom norrmännen fram till att först prioritera sjukvårds och omsorgspersonalen vid ”frontlinjerna”. Tänk att inte ens det är självklart i dagens Sverige. Nu har bland annat Akademiska sjukhuset återigen aktiverat ”Krislägesavtalet”. Sjukvårdspersonalen i frontlinjen ska kunna tvingas arbeta fler timmar per vecka. Inte nog med att allt fler riskerar att brännas ut, de tar stora risker för att bli sjuka på andra sätt och då förlorar sjukvården kraft. PRIORITERA sjukvårdspersonal och personal inom hemtjänsten och på särskilda boenden! Därefter de äldsta. Kan man tolka FHM nedan prioriteringsordning på annat sätt än att sjukvårdspersonalen är andra grupp i kön? 

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/n/nationell-plan-for-vaccination-mot-covid-19/

https://sverigesradio.se/artikel/7637682

Överstyrning

Hård styrning eller meritokrati?

I den verkliga verkligheten fungerar det i de flesta fall så att en person som är dålig på något, eller som riskerar att skada sig själv eller andra, får stor övervakning. En människa som är skicklig på något, och som bevisligen är värdeskapande, får mycket fria tyglar. Alla har varit barn och de flesta av oss har fått uppleva hur föräldrarna litar allt mer på att vi klarar oss själva. Vi som är föräldrar vet hur vi steg för steg släpper våra barn allt friare i takt med att vi känner oss trygga med att de själva kommer att klara olika uppgifter. 

Håkan Boström, GP, har helt rätt. Idag är det en sjuk överstyrning av offentliga verksamheter. Problemen med det är många. Dels misshandlas kompetenta medarbetare genom att tilliten till deras kompetens och deras förmåga att lösa det uppdrag de fått tydligt ifrågasätts. Dels kostar det enormt mycket onödiga skattepengar. Pengar som gör mycket bättre nytta i att jaga kriminella eller att ta hand om sjuka. Inte minst i Uppsala kommun är det vansinnigt många styrdokument, uppdrag och målbeskrivningar som belastar alla verksamheter. Det är jag tydligt och konstruktivt kritisk mot. Att det offentliga lär av näringslivet om att det är klokt att mäta det viktigaste är inte dåligt. Problemet inom det politiskt styrda är att "det viktigaste" av politiker i koalition är sjukt mycket och därför blir inget särskilt viktigt och administrationen pervers. Om man tillämpar meritokrati, att de mest kompetenta får jobben, kan massor av mätetalen inom kommuner och regioner skrotas. 

"För de anställda som drivs av att göra ett så bra jobb som möjligt är all denna administration en frustrerande hämsko. NPM har drabbat alla kårer och professioner. Poliskommissariernas öde delas med lärare, läkare och forskare. Uppsjö av tid och energi sugs upp till att administrera meningslösa kontrollfunktioner. Det är inte bara kärnuppdraget som får lida utan även självbilden. Styrningen är ett indirekt misstroende mot att professionella människor självständigt kan sköta sitt jobb."

"Som så ofta är fallet var det inte onda avsikter som låg bakom denna utveckling utan yttre omständigheter kombinerat med bekvämlighet och okunskap. Svensk offentlig sektor svällde över sina breddar i slutet av 1980-talet, statsbudgeten gick runt på lånade pengar, skattetrycket hade nått sitt tak. Samtidigt fanns ett missnöje hos delar av befolkningen som ville se en mer ”service minded” byråkratkår. Äldre värderingar om att göra sin plikt, inte smita undan arbetsuppgifter, och visa respekt för sin yrkesroll hade också börjat naggas i kanten. Något behövde göras."

"Men istället för att ta de svåra konflikterna och det direkta politiska ansvaret – genom att prioritera kärnverksamheten, skära ned på onödiga utgifter, stärka moralen och göra sig av med anställda som inte skötte sig – lånade man in styrsystem från näringslivet som kunde användas för att hyvla ned verksamheten indirekt."

"Problemet var att systemen inte var anpassade för uppgifter som inte lätt låter sig mätas – och det drabbade alla, även de som skötte sitt arbete med bravur. Man kan faktiskt hävda att det minskade oberoendet slog hårdast mot de duktigaste medarbetarna – såsom Mikael Marcimains trulige kriminalkommissarie, som i serien får jobba i motvind mot både chefer och byråkrati."

"Ansvaret faller brett. Socialdemokratin har traditionellt sett utbildade och yrkeskunniga kårer som besvärliga. Men de så kallat borgerliga partierna svek också professionerna, trots att de bestod av deras kärnväljare. Konsultvärlden sålde in abstrakta föreställningar till politikerna om att NPM representerade förnyelse, marknadslösningar och effektivitet – en på det stora hela verklighetsfrämmande beskrivning. Facken prioriterade i sin tur andra frågor än individuell autonomi."

"Yrkeskunnigheten lämnades således i sticket. Utvecklingen öppnade istället upp för andra krafter. En rad värdegrundsexperter, jämställdhets- och mångfaldskonsulter såg i angreppet på professionerna en möjlighet att skaffa sig inflytande genom att dekonstruera ”gammalmodiga patriarkala strukturer”. De skulle komma att ta rygg på svällande HR- och kommunikationsavdelningar i takt med att ”ansiktet utåt” och ”samförstånd inåt” blev allt viktigare. På så sätt skapades en mäktig ohelig allians mot de professionella."

"Genom att bryta ned de professionella kårernas autonomi har man gjort dem mer följsamma mot makten. Idag gynnas den som följer spelets regler, håller sig till de rätta värdeorden och är en smart systemspelare. Den som brinner för sitt jobb kan snarare räkna med sjukskrivning runt hörnet."

"Det är en paradox att den här förändringen ofta sålts in i namn av frihet och effektivitet. Det nya utvärderings- och kontrollmaskineriet har skapat en enorm organisationsbyråkrati. Linjestyrningen har minskat det oberoende som är en förutsättning för kreativitet. Och möjligheten att få vara kreativ i sin yrkesutövning och självständigt lösa uppgifter är för många det största frihetsvärde de har tillgång till."

https://www.gp.se/ledare/hur-npm-d%C3%B6dade-arbetsgl%C3%A4djen-samt-gjorde-oss-ofria-och-lydiga-1.39012066

Allt onödigt och kostnadsdrivande ska bort. Genom att avveckla regioner som en egen formellt politiskt styrd verksamhet vinner vi massor. De enda som förlorar på det är politiker och politiska tjänstemän som arvoderas för sina regionala uppdrag. Låt alla dessa politiker och politiska tjänstemän konkurrera med sina partikollegor i kommuner och riksdagen istället. Eftersom många av de 349 riksdagsledamöterna har för lite att göra kan de göra mer regional nytta för sina arvoden. Alla riksdagsledamöter har valts in i riksdagen utifrån ett regionalt område. Låt dem få jobba hårt med bland annat regionala sjukhusfrågor. Vad gäller praktiska lösningar i kommunerna kan de alltid formellt samarbeta genom att skapa kommunförbund. Bra att två tidigare Socialdemokratiska ministrar på DN-debatt nedan håller med. Lägg ner regionerna! Det blir inte minst bättre för personalen.

https://www.dn.se/debatt/coronakommissionen-visar-att-regionerna-bor-avvecklas/

Inkompetent ledarskap

Varför sparkar inte Löfven herr Johansson?

Än en gång bevittnar vi ett tydligt exempel på att Löfven inte är stor nog för sitt jobb. I sitt urval av ministrar kan han inte förlåta skickliga personer som gjort enstaka smådumheter men han kan förlåta ett mycket moraliskt stort övertramp av Morgan Johansson. Ett övertramp som underminerar den snart sista trovärdigheten denna regeringschef har kvar. Han kanske har lärt sig av Lööf att det gäller att göra som med Federley, hoppas att problemen snabbt blåser bort. Kompisarna ska ju skyddas. Ja, jösses. Det är bara att hoppas att mycket få icke vänsterorienterade väljare 2022, i riksdagsvalet, vågar lita på att Liberalerna och Centerpartiet inte stöttar vänsterregeringar. Sverige måste försöka få fram ett vitaliserat valsystem där vi invånare får en större chans att påverka vem som blir statsminister eller kommunstyrelsens ordförande. Varför inte inkludera ett personval till dessa poster när vi väljer partier. Då skulle till exempel den partiledaren som får flest personkryss bland partier som vill regera ihop få bli ledare av ledarna. Det kan inte bli sämre än nu och gör invånarnas röster viktigare för självgoda partier. Igår bloggade jag om ”ödmjukhet”. Vissas tolkningar av ordet, som tidigare var min innan jag grävde ordentligt bland synonymer, saknas inom många partier. Inte minst inom Socialdemokraterna. 

Lena Melin, Aftonbladet, håller inte tillbaka med sin kritik av Löfven, Johansson och övriga regeringen. Särskilt av Löfven som faktiskt ska leda Sverige genom sin regering. 

”Vad tänkte Morgan Johansson på när han stod där? Han kan i alla händelser varken tänkt på sin chef, statsminister Stefan Löfven (S), eller på Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson. Inte ens en vecka tidigare hade de båda på en mycket uppmärksammad presskonferens bland annat meddelat att det inte skulle bli några mellandagsreor i år. Risken för smittspridning var för stor.”

”Men kärnan i budskapet var ändå klar. Undvik köpcentra, handla med förstånd, håll avstånd. Ändå gav sig Morgan Johansson ut i köpvimlet i Lund. Vad tänkte han på? Att han sitter i regeringen och därmed kanske ska lyda dess egna råd? Troligen inte. Att rekommendationerna gäller alla andra, men inte honom? Kanske.”

”Johansson har erkänt att det var ”oförsiktigt” av honom. Löfven håller med. Jag skulle säga att det är något mycket värre. Nämligen en signal och att man inte behöver ta regeringens, eller Folkhälsomyndighetens, besked riktigt på allvar. Man har rätt att skapa sig en egen liten gräddfil. Råden är någonting som höftas till på tjänsterummet men som inte ens ministrarna behöver ta så allvarligt på.” Det ger ett dåligt intryck när regeringens egna ledamöter inte följer pandemiråd. Det gäller också när flygbiljetter säljs till plan som inte får landa och plan som landar trots landningsförbud. Och att verksamheter som bibliotek stängs trots att det saknas laglig grund. Förtroendet eroderar.

”Någon jävla ordning måste det vara i ett parti” sade dåvarande ledaren för Vänsterpartiet C H Hermansson.Det gäller också under en pandemi. Och även då man heter Morgan Johansson.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/BlG06w/det-maste-vara-nagon-javla-ordning-under-en-pandemi

Expressen bjuder också på tydlig och skarp kritik av Johansson och Löfven nedan. Varför ska de bry sig? De har redan fina titlar att i framtiden skryta med och pensionen säkrad på nivåer som gör att de inte behöver trängas i affärer när det är REA.

”När Bianca Ingrosso festade i Båstad i somras kallade justitieministern det för ”djupt olämpligt”. Hans eget handlande under julhelgen var dock blott ”oförsiktigt” enligt både honom själv och statsminister Stefan Löfven. Tydligen har regeringen högre förväntningar på influencers än på statsråd.”

”Justitieministern är som folk är mest – Morgan Johansson var bara en av tusentals svenskar som letade röda prislappar under annandagen. Den stora missen är att regeringen inte har tagit höjd för den typen av mänskligt beteende i sin hantering av pandemin. Länge berömde sig regeringen för att den svenska strategin var så mycket mer demokratisk och frihetlig än andra länders.”

”I panik försöker regeringen nu driva igenom en lag som skulle ge mycket långtgående befogenheter, bland annat att hålla trilskande medborgare och justitieministrar borta från köpcentrum. I det här läget är den stora brådskan nödvändig. Men förfarandet är verkligen inte oproblematiskt. Lex Morgan blir symbolen för det svenska coronamisslyckandet.”

https://www.expressen.se/ledare/morgan-johanssons-dubbelmoral-ar-inte-det-storsta-problemet/

Och Viktor Barth-Kron, Expressen, har helt rätt. Morgan Johansson är en stor belastning som en kompetent statsminister hade sparkat. Och det hade han redan gjort om han förstod hur symboliskt illa det M Johansson gjort är. Sverige är sjukt och måste botas. Det krävs allt större och svårare operationer/reformer. På med operationsrockarna! 

”Huruvida Johanssons shoppingrunda verkligen bröt mot de allmänna rådens exakta bokstav är tämligen ointressant. Ingen har missat att Folkhälsomyndighetens generaldirektör härom veckan försökte ställa in mellandagsrean, eller att ”undvik onödiga inköp” varit ett mantra sedan i höstas. Det handlar, som Johansson själv slagit fast, också om vilka signaler man skickar till omvärlden.”

”Den svenska regeringen har ju valt att satsa på skamkultur som primär pandemihantering. I snart ett års tid har ministrar stått framför fanorna och pekat finger åt olika grupper i samhället som inte tar sitt ansvar för medmänniskornas väl och ve. Folk som sitter på uteserveringar. Krögare. Studenter. Influencers. Folk som trängs i butiker. Och så vidare. ”Hitta inte på undanflykter som skulle göra din aktivitet okej”, röt statsminister Stefan Löfven i november.”

”Morgan Johansson, som var folkhälsominister på Göran Perssons tid, är regeringens mest erfarne minister och därigenom statsministerns förste ställföreträdare. Han har ofta varit i hårda politiska strider, men förknippas inte med något cv av privat omdömeslöshet.

” På onsdagen meddelade för övrigt socialminister Lena Hallengren att regeringen vill införa sin nya så kallade pandemilag den 10 januari. Lagen ska bland annat ge regeringen extraordinära befogenheter att stänga ned verksamheter, och motiveras med att de frivilliga åtgärderna inte räcker för att hålla beteende och smittspridning i schack. Vi får väl kalla den nya lagen ”Lex Morgan”.”

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/morgan-johansson-gor-regeringen-till-atloje/

Grandios självuppfattning

Ödmjukhet 

Ordet ödmjukhet anses vara något positivt i Sverige. Vi är många svenskar som uppfostrats att inte framhäva oss själva och att veta sin plats utan att känna sig för underlägsen. Ordet kan tolkas på många sätt, vilket också är ett faktum. Tyvärr finns gott om personer som tolkar ordet felaktigt. Enligt nedan länk till synonymer (ord som ordet kan liknas vid) till ödmjukhet lyfts följande ord fram: anspråkslöshet, undergivenhet, underdånighet, lydighet, foglighet, blygsamhet, vördnad, fromhet och skamkänsla. Du som kanske inte gjort några tidigare ordentliga reflektioner om ordet ödmjukhet, hur känns det nu? Är det positiva egenskaper att vara undergiven, underdånig, lydig och foglig? Det kan det absolut vara i min värld i till exempel relationen mellan en elev och dennes läromästare. Mest kan dock ordet ses som en utmärkt fostringsteknik för att de som har makten ska hålla tillbaka övriga ifrån att ifrågasätta och utmana den. Ödmjukhet kan med andra ord vara något positivt men också något mycket dåligt. Positivt om man förstår att lyssna och respektera sin läromästare. Negativt om det innebär att man "knyter näven i fickan" och låter idioti få råda. Ordet har bara en meningsfull betydelse som den sätts in i ett sammanhang. Ska en läromästare vara ödmjuk inför sina elever? Ska en mycket kompetent och erfaren vara ödmjuk inför inkompetenta och oerfarna? Ödmjuk inför situationen man är i kanske, men ödmjuk i övrigt?

https://www.synonymer.se/sv-syn/%C3%B6dmjukhet 

Att ha en god självinsikt, och att veta att man är duktigare än många andra inom ett eller flera områden, är inte synonymt med att man saknar ödmjukhet. Ödmjukhet måste alltid kopplas till varje unikt sammanhang. En person som är expert i ett sammanhang kan vara nybörjare i något annat. Respektfullhet visar sig som mest när duktiga, eller mycket rika, människor beter sig respektfullt och utan översittarfasoner mot ”vanliga” människor. Det som är viktigt att eftersträva är respektfullhet, inte generell ödmjukhet i en värld där det finns för många som inte är kompetenta men som ändå får viktiga uppgifter de inte är stora nog för att klara av. Många av våra superkända idrottare och musiker tycker jag uppvisar en klädsam respektfullhet, till och med ödmjukhet utanför sin "domän". För idrottsmän är det kanske lättare att stå kvar med ”fötterna på jorden” eftersom deras karriär sällan överlever mer än 20 år. Att de framgångsrika ”badar i pengar” gör dem dock inte längre till världsbäst och bjuder dem inte längre på andrenalinkicken att uppträda inför tusentals i publiken. Många svenska stjärnor tycks ha klarat den omställningen bra. Det blir intressant att se hur det kommer att gå för Zlatan.

https://www.synonymer.se/sv-syn/sj%C3%A4lvinsikt

Cecilia Blomberg, GP, skriver klokt om hur illa det ofta går med verksamheter som styrs av människor som tror att de är ”Gud” på jorden. 

”Prestigeprojekt som går i stöpet är ett återkommande fenomen genom mänsklighetens historia. Självklarheter som ignoreras orsakar haverier som Vasaskeppets förlisning, nesliga valförluster och den ökända Fyrefestivalen i Karibien som fått en egen dokumentär på Netflix.”

”Katastroferna har i samtliga fall varit förutsägbara och möjliga att undvika, om bara inte uppenbara varningssignaler negligerats. Ändå fortsätter storslagna projekt att haverera, gång efter annan.”

”En viktig förklaring är ja-sägarna. Författaren och journalisten Åke Ortmark studerade ingående fenomenet i boken ”Ja-sägarna: medlöpare och nickedockor” (1996, Gerlids Förlag). Ortmark menar att jasägerimekanismer återfinns i alla kulturer och på alla nivåer. De bygger på den ofrånkomliga relationen mellan furstar och tjänare och på mänskliga instinkter som lydnad, konformism och grupptryck. Mekanismerna framträder tydligt i fallet Kreugerkraschen, en av historiens mest omfattande konkurser, som orsakade ekonomiska svallvågor i stora delar av världen.”

”När tändstickskungen Ivar Kreuger stod på toppen av sin storhetstid var han lika mäktig och inflytelserik som en mindre statsmakt. Som världens ledande finansman var han fruktad, beundrad och geniförklarad. En oförliknelig hjälte. Att investera i Kreugerkoncernen ansågs vara en av de säkraste investeringar man kunde göra.”

”Men Kreuger ägnade sig åt ständig expansion vilket kräver ständigt kapitaltillflöde, och efter börskraschen på trettiotalet fick koncernen problem. När lågkonjunkturen väl kom, vilket den alltid gör, rasade korthuset. Konkursen var ett faktum. Varför hade Kreuger inte rustat sitt företag för sämre tider?”

”Enligt Ortmark leder stor framgång till högmod och usel omvärldsanalys. En furste upphör då att lyssna på sina medarbetare och sållar bort dem som inte bekräftar hans storhet. Medarbetarna avkrävs fullständig lojalitet, vilket effektivt kväver kreativitet och frågor. Icketroende hånas och sållas bort. Självständigt tänkande hos medarbetarna och kommunikationen dem emellan hindras.”

”Till slut finns ingen kvar som kan upplysa om triviala förhållanden. Ledaren vet mindre än andra och förlorar kontakten med verkligheten.”

https://www.gp.se/ledare/utan-nejsägare-går-det-lätt-åt-skogen-1.38610540

Så vad lär vi av ovan exempel på berättelse om hur illa det går när vi tillåter en kultur där ödmjukhet ska gälla inför överheten? Det blir inte bra. Därför är de flesta framgångsrika företagen också bra på att tillåta olikheter bland sina medarbetare för att inte köra ordentligt ner i diket. Ledare som inser hur klokt det är att alltid lyssna på människor som är kompetenta och på andra människors perspektiv har förutsättningar att kunna leda klokt.

Exempel på grandios kollektiv självuppfattning är till exempel Socialdemokraterna i Uppsala som sabbade ett mycket förbättrat näringslivsstödsarbete efter valet 2014. Väldigt mycket hade gjorts tillsammans med Uppsalas näringsliv för att skapa en arbetsmetodik som på några år garanterat skulle leda Uppsala mot att kraftigt stärkas som näringslivsmiljö. En stärkt näringslivsmiljö till glädje för alla invånare. Bland annat hade vi lyckats få en statlig institution att etablera ett kontor i Uppsala som skulle bidra till att en digital testbed skapades. Snabbt förstördes flera års värdefullt utvecklingsarbete som hade gagnat Uppsalaborna mycket. Testbedsarbetet dog ut. Ödmjukheten för kompetens visade sig tydligt vara obefintlig hos de nya styrande. 

Den nyligen släppta Coronautredningen, med fokus på hur äldreomsorgen och äldrevården fungerat, bjöd inte på några nyheter om hur illa äldreomsorgen skötts under många år. Ett av många problem var att när Socialdemokraterna tog över makten 2014 så brydde de sig inte om att på allvar ta del av nyligen genomförda utredningar. Utredningar som redan då påvisade dessa tydliga brister. Det struntade man i då. Nu kan man förlora röster på att inte ta dessa problem lite mer på allvar..... Hur kollektivt ödmjukt var det av den Socialdemokratiska regeringen? 

https://www.dn.se/debatt/kritik-av-aldreomsorgen-begravdes-i-ett-bergrum/

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/12/sou-202080/

Den misslyckade migrations- och justitieministern Morgan Johansson har nu ertappats "med byxorna nere" när han varit ute och "Rea-shoppat" trots att han själv och statsministern sagt åt svenskarna att hålla sig hemma. Vad säger det om denna överhet och deras uppfattning om sig själva? Vi övriga invånare ska vara ödmjuka men det gäller inte fina ministrar? Men det kanske är så att ministrarna i smyg redan är vaccinerade? Då kanske de tycker att det är ok att börja leva normalt igen..... Usch! Bra att Moderaterna agerar ansvarsfull opposition och ryter till ordentligt mot detta översitteri!

https://sverigesradio.se/artikel/7635196

Språkproblem hälsofarliga

Svenska, svenska och åter svenska

Nu kanske även det mest svenska neggot tycker att det är viktigt att de som lever i Sverige ska lära sig svenska? Nu handlar kunskaper i svenska inte bara om att ha en bra chans att försörja sig eller att utan tolk kunna kommunicera med människor som talar andra språk än det egna. Det handlar också om hälsa och liv. Både egen och andras hälsa och liv.

Markus Uvell, GP, skriver mycket läsvärt om spridningen av Corona och den misslyckade integrationen i Sverige. 

"I debatten om den svenska coronakrisen har ett perspektiv hamnat i skymundan, trots att det berör något centralt i det moderna Sverige: Kopplingen mellan de många dödsfallen, invandringen och vår misslyckande integrationspolitik."

"Den höga andelen utlandsfödda var en viktig faktor för hur smittan kom till Sverige och snabbt kunde drabba så många. När Folkhälsomyndigheten den 11 juni publicerade en analys av olika genetiska grupper av coronavirus framkom att de omtalade skidresorna till alperna bara var en delförklaring."

"Det är vad myndigheten syftar på när man försiktigt påpekar att invandrargruppers resande bidrog till smittspridningen. Det ska ha gällt bland annat stora bröllop och släktfester, perfekta miljöer för många att smittas."

"Utlandsfödda, särskilt de sämst integrerade grupperna, har också drabbats hårdare än infödda svenskar."

"Den svaga integrationen är även en förklaring till att vi så kapitalt misslyckats med det allra viktigaste målet: att skydda de äldre."

"Många anställda i äldreomsorgen har utländsk bakgrund, ofta från grupper med mycket utbredd smitta. Många talar också dålig svenska. Kommunal larmade redan 2018 om att många anställs trots att de inte förstår svenska. ”Det finns inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna”, som en fackligt förtroendevald uttryckte saken i Kommunalarbetaren."

"Det är förstås i sig ett stort problem om sköra äldre inte lyckas göra sig förstådda. Men språkproblemen har också gjort att basala hygienrutiner inte följts, vilket exempelvis Coronakommissionen konstaterar i sitt första delbetänkande. De äldre tas alltså om hand av personer som har språkligt svårt att förstå instruktioner om till exempel hygien och skyddsutrustning."

"Vad är slutsatsen? Att det är invandrarnas fel att så många dött? Nej. Men att vår misslyckade integrationspolitik sannolikt bidragit till att öka dödsfallen."

"Stora grupper lever i Sverige utan att någonsin bli en del av vårt samhälle. De förstår varken språket, kulturen eller vad som förväntas av dem. Och majoritetssamhället ställer få krav. Tvärtom sänks trösklarna maximalt, som om brist på krav vore ett uttryck för omtanke. Problemet är inte nytt men coronakrisen gör situationen akut. Det kommer fler pandemier och nästa kan ha mångdubbelt högre dödlighet. Hur många fler ska behöva dö innan vi inser att den som bor i Sverige också måste vara en del av vårt samhälle?"

https://www.gp.se/ledare/coronakrisen-%C3%A4r-v%C3%A5rt-st%C3%B6rsta-integrationsmisslyckande-1.38690228

Nedan debattartikel, av polisen Nadim Gazaleh, är läsvärd. Den bjuder inte på några nyheter men lyfter fram fyra viktiga perspektiv kopplat till ökad kriminalitet som är viktiga att komma ihåg. Tre uttalade och ett som inte nämns men som är central. Volym har alltid stor betydelse. De senaste åren har mängden socioekonomiskt svaga människor i Sverige ökat kraftigt. I alla tider har viljan att leva flottare än vad den egna förmågan lagligt klarar av varit stor hos många. Fler socioekonomiskt svaga ökar naturligt sannolikheten för mer brottslighet. Att bryta denna negativa utveckling kräver ett flertal års stopp för all icke högkvalificerad invandring och fullt fokus på en mycket bättre integrationspolitik än hittills. Det outtalade perspektivet är förmågan att läsa, skriva och tala svenska. Den förmågan är faktiskt usel bland många invandrarbarn som faktiskt är födda i Sverige. Det är ett stort underbetyg för alla ansvariga politiker som låtit volymproblemen uppstå och som inte säkerställt att åtminstone alla födda i Sverige lär sig rimligt bra svenska! 

Du vet väl att de flesta grovt kriminella inblandade i gängskjutningar, och som är engagerade i grov narkotikabrottslighet, är födda i Sverige med ”icke svenska” föräldrar? NEJ! Jag är inte rasist eller negativt inställd till människor från andra kulturer och länder! Jag är bara pragmatiker om hur det blir när man sköter migrations- och integrationspolitiken uselt i ett land! Det har jag varit tydlig om sedan 2010. Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna har stor skuld för att vi hamnat där vi är. Socialdemokraterna och Moderaterna har dock störst skuld då dessa regeringsbärande partier hellre kohandlat med småpartierna än gjort upp med varandra när de haft ansvar för regeringsmakten. Underkänt! Vi behöver nya politiska krafter runt om i Sverige för att vända denna negativa utveckling och börja gå en positiv väg framåt.  

”Föga förvånande är de områden som lyser rödast de områden som är våra utsatta områden. En kartbild från en modell där kriminalitet inte ingår i någon kategori, men som förefaller vara dess mamma. Mer förenklat än så kan jag inte beskriva det. Alla som är intresserade och mottagliga för en förklaringsmodell som är aningen svårare än ”det är invandrarnas fel” borde skaffa sig ett exemplar av boken.”

” Den omedelbara belöningen och känslan att bli erbjuden det som majoritetssamhället inte erbjuder är det som lockar. Gemenskap, identitet, status. När insikten kommer om att allt är en bluff är det för sent. Skulden har blivit för stor, insatsen för hög och rädslan för stark. Visst är det svårsmält att den processen har skett i Sverige?”

”Men vems fel är allt det här då? Politikernas? Deras vilja att skapa en humanitär stormakt? Föräldrarnas? Medelklassens? De som motsatte sig två hyreshus mitt i bostadskvarteret för att fler barn skulle få förutsättningarna som jag fick? Eller ”finskolans”, som hellre röker ut den krävande eleven från förorten i stället för att försöka hjälpa den?”

https://www.expressen.se/debatt/folk-har-inte-flytt-hit-for-att-leva-i-kriminalitet/

Rösta fram ansvarsfulla politiker och partier som tar dessa frågor på största allvar. Trovärdigheten hos många politiker och riksdagspartier är 0. Om du har lokala alternativ att rösta på, som tydligt står upp för en mycket bättre migrations- och integrationspolitik, rösta på dem! Länge, länge har jag stått upp för behov av en hållbar migrationspolitik och en kraftfull integrationspolitik som inkluderar nya krafter in i vårt samhälle. 

https://poddtoppen.se/podcast/1489336586/stefan-hannas-podcast/spraket-stupid

https://unt.se/nyheter/uppsala/centerns-utspel-forsvarar-samarbete-3337362.aspx

https://unt.se/artikel/elwxn07j

https://unt.se/uppland/uppsala/hanna-far-kritik-for-sd-utspel-3770477.aspx

Demokratins framtid

Balansförmåga

Vet du vad som är viktigast för att ha ett väl fungerande elektriskt försörjningssystem? Det krävs balans i systemet, balans i nätet. Efterfrågan måste harmonisera med utbudet. Vid akuta problem mellan utbud och efterfrågan finns till viss del reservlösningar. När obalanserna uppstår påverkas självklart priserna men även själva förmågan att säkerställa tillräcklig elkapacitet. I en allt mer elektrifierad värld är det därför väldigt viktigt att både kort och långsiktigt säkerställa balans i elförsörjningssystemet. Energi, och i allt större grad el, är nödvändigt för det mesta vi människor använder oss av idag. Snart även för att vår demokrati ska vitaliseras.

https://www.svk.se/aktorsportalen/elmarknad/balansansvar/

https://www.svk.se/drift-av-transmissionsnatet/drift-och-elmarknad/effektreserv/

Jämvikt, vet du vad det betyder? Ett sätt att bättre förstå ordets betydelse är att studera ordets synonymer. Ordet har demokratisk betydelse.

https://www.synonymer.se/sv-syn/j%C3%A4mvikt

Finns det någon trosuppfattning som omfamnar balans som filosofisk idé? Buddhismen definieras som en religion men saknar en Gud. Istället är det Siddharta Gautama, Buddha, den upplyste, som är trosuppfattningens läromästare och förebild. Istället för att skapa en berättelse om en Gud som ger vägledning bygger Buddhismen sin berättelse utifrån att människan själv har makten över sina handlingar och sitt liv. Att slippa att ständigt känna begär efter än det ena eller det andra tillhör berättelsens huvudbudskap. Begär som ständigt skapar obalanser. Begär som är viktiga drivkrafter i vårt konsumtionssamhälle. Ja, ja balansfilosofin inom Buddhismen är intressant och har också skapat många troende i världen samt en hel Wellness-kultur som tagit många delar av religionens andliga övningar till sig.

Generellt kräver balanstänkande en hel del livserfarenheter för att på allvar förstå värdet av att sträva efter jämvikt. Kompetens och balansförmåga är starkt kopplade till hur gamla vi är. Det är skäl nog för att demokratin kraftigt skulle stärkas om vi får fler ledande politiska företrädare med mycket livserfarenhet. Låt oss slippa oerfarna politiska ledare som mest är fyllda av retorisk skicklighet (bra på att prata) och narcissism (älskar att se sig själv). Ann-Charlotte Marteus, Expressen, skriver klokt om att vi med fördel slipper väldigt oerfarna och lättpåverkade unga på ledande förtroendeuppdrag. Gör om! Gör rätt!

”Svensk demokrati behöver fler mogna politiker som har gedigen erfarenhet av livet utanför partiapparaterna. Medborgarna har inget att vinna på att broilers i princip rutschar från ungdomsförbunden rakt in i riksdagen.”

”Höga poäng för ödmjukhet, absolut, men om en förtroendevald politiker lyssnar och lär i brist på egen erfarenhet, ökar risken för att andra kidnappar hans agenda. Många vill öva inflytande, inte bara medborgare (med driv och resurser) utan också särintressen.” 

” När sådana broilers kommer till riksdagen och börjar ”lyssna för att lyckas” måste det vara mums filibabba för alla lobbyister som vill sälja in sina hjärtefrågor och reformer.”

”En åldergräns till riksdagen på, säg, 27 år, skulle gynna mognad och erfarenhet. I bästa fall skulle den bidra till att unga politiker väljer att utbilda sig, skaffa sig ett vanligt jobb, öppna eget – kort sagt, leva ett vanligt liv innan de tar plats i Sveriges främsta demokratiska församling.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/infor-aldersgrans-for-riksdagsledamoter/

Demokratins grundambition är att definiera alla samhällets människor som likvärdiga inför varandra och inför lagen. En person och en röst. Det är inte länge sedan som det inte alls var så i till exempel Sverige. Ytterligare en moralisk och filosofisk ambition med demokratin är att den ska driva samhällsutvecklingen mot mer balans, harmoni, än vad andra styrelseskick kan klara av. Demokratin ska vara en garant för balans, för mer rättvisa, i ett samhälle fullt av egoister. Egoister är vi alla, mer eller mindre. Vad händer när demokratins representanter inte klarar av att skapa rimlig balans i samhällsbygget, rimlig rättvisa och rimlig hållbarhet? Då skapas till exempel nya partier som Demokraterna i Göteborg eller Utvecklingspartiet demokraterna i Uppsala. När politikens företrädare själva blivit en elit som fostras inom partikarriärer, eller fackföreningar, har demokratins viktiga balanserade kraft och dess potenta ledarskapsförmåga gått förlorad. 

Adam Cwejman, GP, träffar hammaren på spiken i nedan ledarartikel. Vi är inne i en tid som kan sluta som tidigare i historien, blodigt, när överheten inte fattar att de tappat för mycket markkontakt. När demokratins elitistiska broilers ser till sin egen nytta och hellre frotterar sig med internationella kollegor istället för att ägna mest tid med dem man ska företräda, då närmar vi oss folkuppror i någon form. Personligen räknas jag nog in i "PM-klassen" nedan. Du som regelbundet läst min blogg de senaste 11 åren har nog ändå fattat att jag samtidigt står med båda fötterna starkt förankrade i mitt närsamhälle. Det går att vara globalist samtidigt som man fattar värdet av att verka för ett starkt lokalsamhälle som man kallar hemma. 

"Om det är något som har präglat det senaste decenniets politiska klimat så är det relationen mellan folk och elit och frågan om demokratins natur. Det spelar nästan ingen roll om samtalet för dagen är miljöpolitik, invandring, värderingar, EU eller socialpolitik. Det finns nästan alltid en högst närvande dimension som rör demokrati och folkets möjlighet att göra sin röst hörd."

"2010-talet börjar med återhämtning efter finanskraschen och tvivel rörande EU:s fortsatta federalisering. Euron gungar. Kulturkrigen kring rasism, identitet och vithet drar igång ordentligt 2013. Hela decenniet växer rebelliska högerpartier fram."

"Det finns mycket i dessa händelser det gångna decenniet som skvallrar om att den stora politiska konfliktlinjen inte löper mellan de, i marxistisk mening, ekonomiska samhällsklasserna längre, utan mellan en elit och alla andra."

"Utvecklingen är likartad i stora delar av västvärlden. PM-klassen har fått mer inflytande i takt med att det personliga ägandet förlorat i inflytande. Framväxten av en bred urban elitklass och ett samhälle där en universitetsutbildning är den enda garanten för att bli en del av denna medelklass, har spelat sin roll."

"Vad det är för sorts samhällsklass vi har att göra med utvecklades i en bok som skrevs två decennier efter paret Ehrenreich text om PM-klassen publicerades. Kort innan sin död 1994 färdigställde den amerikanske historikern Christopher Lasch essäsamlingen ”The revolt of the elites and the betrayal of democracy”. Lasch drev tesen att den samhällsklass som Ehrenreicharna identifierat lösgjort sig från resten av samhället. Detta kom att spela en stor roll för dess självuppfattning samt hur den påverkade detta samhälle."

"Lasch beskrev, och här var han både före sin tid och synnerligen profetisk, hur PM-klassen har flytt segregationen, kopplat upp sig mot globala identiteter – mer lika varandra än resten av det omkringliggande samhället. I avsaknad av gamla identiteter som nation, religion och samhällsstånd definieras de nu av sina värderingar, sin konsumtion och sin status bland andra inom PM-klassen."

"Ständigt i rörelse och på väg framåt går PM-klassen mot en skön ny framtid. I Bryssel har PM-klassen skapat en sorts subkategori av människor, eurokrater, som på behörigt avstånd från européerna strävar efter ”an ever closer union”. En allt mer integrerad och federal union med en postnationell europeisk identitet i siktet för befolkningen. Den offentliga förvaltningen i länder som Sverige och Storbritannien blir samtidigt genuscertifierad, hållbar och inkluderande."

"Men som Lasch påpekade paras PM-klassens ständiga framåtskridande med dess bristande förankring i det omkringliggande samhället. Visionerna gifter sig inte med någon djup demokratisk legitimitet. I själv verket har det, sedan 1960-talet enligt Lasch pågått en sorts klasskrig varigenom den "upplysta eliten" (som Lasch kallar gruppen) egentligen inte försöker övertyga majoriteten - som är sexistisk, rasistisk och provinsiell - utan dominera den och tala över dess huvud."

"Tittar man på FANG-företagen och många som gått i deras spår under 2010-talet märker man tydligt att företagens marknadsstrategier liknar den värdegrundsstrategi som PM-klassen som helhet anammar: En fantasifylld regnbågskoalition av människor med olika bakgrunder. Inkludering, mångfald, mänskliga rättigheter och förstås antirasism är värdeorden. Det existerar ingen motsättning mellan PM-klassen och de nya techgiganterna som dominerat ekonomin under 2000-talets två första decennier. Det finns nämligen inget intresse för PM-klassen att ifrågasätta monopolföretag eller de riskkapitalfinansierade techbolagens nya maktroll. Tvärtom sammanfaller deras intressen."

"Det här är ett återkommande problem för grupper som gör anspråk på att styra om samhällets riktning från ovan. Redan under mitten av 1800-talet bråkade anarkisten Mikhail Bakunin med Karl Marx om hur man skulle närma sig folket, som då främst bestod av fattiga bönder. De var ju okunniga och enfaldiga. Försök att utbilda bönderna om förtrycket de utsattes för var fruktlöst. Bakunin menade att bönderna förr eller senare skulle resa sig – spontant. Marx drog slutsatsen att bönderna var en förlorad samhällsklass. De var för troende och alltför lojala mot tsaren."

"Men i stället för att försöka identifiera vad som gått förlorat i termer av demokratisk legitimitet och ojämlikt fördelade resurser i den globala ekonomin fortsätter man på samma linje. År ut och år in hamras det på om vad som är oanständigt, populistiskt och rasistiskt."

"PM-klassen lider av bristande självinsikt. Man kanske rentav kan beskriva det som bristande klassmedvetenhet. Man inser inte hur uppfostrande man framstår. Eller hur floskeltäta vissa visioner och värdegrunder är. Det går inte att moraliskt uppfostra samhällsmedborgarna in i framtiden. Distansen mellan PM-klassen och många av de människor som, direkt eller indirekt, påverkas av dess arbete, värderingar och inflytande har ökat med åren."

"Detta leder till konflikter, en upplevelse av att något har skurit sig i samhället och att denna ”polarisering”, som det så ofta heter, präglar hela vår samtid. I viktiga samhällsfrågor, debatter och konflikter har själva ämnet för dagen i många fall bara varit en tunn hinna. Tittar man därunder så ser man det som paret Ehrenreich så klarsynt observerade redan 1976 eller det som Lasch vidareutvecklade 1994. 2010-talet var definitivt eliternas decennium. Men det skakar i fundamentet."

https://www.gp.se/ledare/hur-v%C3%A4rdegrunden-blev-ett-maktmedel-f%C3%B6r-en-ny-%C3%B6verhet-1.38737988

I det nystartade partiet, Utvecklingspartiet demokraterna, är det inte möjligt att få ledande förtroendeuppdrag innan man minst har tre års riktig arbetslivserfarenhet. Dit räknas inte politiskt kopplade jobb eller lobbyistjobb. Förutom att erbjuda Uppsalaborna ett starkt lokalt politiskt alternativ representerar vi demokratisk nytändning. Vår demokrati behöver vitaliseras! I Sverige får man handla på Systembolaget först när man fyllt 20 år. Samtidigt kan man bli kommunalråd eller statsminister vid 18 års ålder. Gör om! Gör rätt! Lite mer balanskänsla är viktigt ha lärt sig innan man ska få ledande förtroendeuppdrag. 

https://updem.se/

Positiv nationalism

Unikt samhällsbygge i en global värld

Varje människa är unik. Varje organiserad form av människor är unik. Varje del av vår värld är unik. Det är en viktigt insikt att ha när man tänker. Alla verkar inte ha det som ett faktum med sig i sina tankar. Jag hoppas att du har den insikten. 

I den bästa av världar har en enskild människa, en enskild organisation och ett enskilt samhälle en god självinsikt, höga ambitioner och gillar vad de är. Utan att underskatta behovet av ständig utveckling. Utan att inte kunna uppskatta andra med god självinsikt och ambitioner. Ingen är en solitär och alla enskilda människor, alla organisationer och alla samhällen lever i mer eller mindre beroende av varandra. Vi är snart 8 miljarder unika människor på jorden. Genom nedan länk kan du se mer exakt data om vår demografiska utveckling. Genom ytterligare en länk hittar du en berättelse om att det enligt FN finns 201 erkända länder på vår jord. Vissa av dessa länder är mycket homogena, andra väldigt heterogena. Personligen har jag haft förmånen att besöka många av dessa länder. Alla länder har sina egna varianter av demokratier, enpartisystem eller diktatur. Alla har sin unika charm. Tyvärr blir storstäder allt mer lika varandra oavsett var på jorden de finns. 

https://www.worldometers.info/se/

https://www.discoveringtheplanet.com/hur-manga-lander-finns-det-i-varlden/

Malcom Kyeyune skriver intressant nedan, i Dagens Samhälle, om hur nationalismen åter stärks för att bryta segregation och för att betydligt bättre lyckas med integrationen av invandrare. Paradox? Nej! En nation är en geografisk yta och denna ytas lagar och seder. I allt större utsträckning börjar länders ledare fatta att positiv nationalism är viktig för att lyckas bättre med integrationsarbetet som har förbättringsbehov i fler länder än Sverige. Allt fler fattar att den hållbara vägen framåt är typ: ”Välkommen hit om du följer våra lagar, respekterar våra seder och gör rätt för dig!”. Vänsterns och nyliberalernas ”en värld utan gränser”-tugg är en fin utopi, men den blir bara en dröm för människor som fortfarande inte förstått grundläggande mänsklig beteendevetenskap. Positiv nationalism är en konkurrensfördel som kan ena invånarna mycket framgångsrikt om nationalismen leds klokt. 

"Fienden i dag är snarare den religiösa muslimska fanatikern, som med sin salafism uppmanar till våld mot majoritetssamhället. Fienden är också den inåtblickande, konservativa invandraren, som nöjer sig med att isolera sig med andra av sitt slag i olika förorter, vilket leder till inte bara en geografisk men även kulturell och språklig segregation i Frankrike. Och fienden är också – och det är här vi blir som mest problematiska, åtminstone i progressiva västerländska ögon – den lärare, universitetsprofessor eller aktivist som predikar olika former av upplösande identitetspolitik; ideologier som vill dela upp människor i hudfärg och genus, snarare än att föra dem samman som medborgare i republiken."

"På bara tre år har således liberalismens starke man i Europa gått från en sorts utstuderad anti-nationalism till att bli en tämligen stark försvarare av samma nationalism, och den franska republiken mer generellt. Varför är då detta viktigt?"

"Tja, annat än de rent uppenbara skälen är det värt att komma ihåg att Sverige inte är ett land som uppfinner idéer eller politiska trender, utan helt enkelt kopierar dem och vässar på dem ytterligare. När socialdemokrati var det nya röda kopierade vi socialdemokratin; när Tony Blair sågs som framtiden förkroppsligad kopierade vi glatt den tredje vägen. När genusvetenskap och identitetspolitik blev samtidens hetaste idéer började våra tidningar svämma över av beskrivningar av ”svarta kroppar” och deras diverse öden här i Sverige."

"Mycket av det som hänt i Frankrike de senaste decennierna har över tid kommit till Sverige; våra två länder har ganska liknande problem, och Macrons helomvändning är därmed något av en fingervisning om vår stundande framtid. Den svenska socialdemokratin har redan i dag tappat allt intresse för diverse predikningar om att svensk kultur överhuvudtaget inte existerar eller att ”Sverige” bara är ett par linjer på en karta. Men den sortens aggressiva försvar av Sverige och det svenska statsskicket i linje med det som går att skåda nere på kontinenten har ännu inte riktigt börjat... ännu."

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/macrons-helomvandning-ar-en-fingervisning-om-var-stundande-framtid-34722

Nu sägs BEXIT vara slutförhandlat. Vi måste vara lite ursäktande mot alla britter som ville separera från EU och tro sig bli självständigare. Så sent som under inledningen av 1900-talet var Storbritannien centrum i ett världsimperium. De har helt enkelt inte landat i att tiderna kraftigt har förändrats. Tror du de blir särskilt självständiga? Nej. De kommer att vara tvingade att ständigt förhålla sig till det EU, USA och Kina beslutar sig för. Skillnaden är att de mentalt kan föreställa sig att de är friare. I den verkliga verkligheten har de bara tappat kraft i möjligheterna att inifrån påverka ett av de enda tre mäktiga maktblocken i dagens värld. 

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ursula-von-der-leyen-haller-presstraff-om-brexit

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/merkel-jublar-men-skottland-vill-fortsatta-vara-medlem-i-eu

Kärleken är störst

Omtanke och förlåtelse 

Vad representerar julen för dig? Allt för mycket god mat och julklappar? I vanliga fall träff med större delar av släkten? Eller är du kristen och ser det som en religiös högtid då du ska reflektera över religiösa visdomsord eller bannor? I min bok ” En stund på jorden” bjuder jag på en uppdatering om de största trosuppfattningarnas koncept. Den största är fortfarande kristendomen. Näst störst är islam. Hinduism och buddism är också stora trosuppfattningar. Även kinesernas konfucianism ska räknas in. En sak jag konstaterar i boken är att endast kristendomen, av alla stora religiösa trosuppfattningar, har kärlek som en bärande del av sitt koncept. Julen kan därför utan problem ses som helgen då kärleken och omtanken om varandra firas. Bäraren av detta kärleksbudskap var Jesus. Och konceptet julen är kopplat Jesus födelse. Denna högtidshelg borde kunna anammas av hela världens människor som en helg för kärleken. Och det utan att ses som kristet missionerande. 

En bärande idé kopplat till kärleksbudskapet är att lära sig att förlåta människor som sårat oss. I de flesta trosuppfattningar kan det sägas inkluderas i ”Den gyllene regeln”. Samtidigt hävdar jag att många trosuppfattningar predikar ”öga för öga och tand för tand”. Att kristendomen varit det narrativ, den berättelse, som vunnit flest anhängare på jorden tror jag är kopplat till kärleksbudskapen. Den som upplevt kärlek från en förälder, en vän, en partner och så vidare vet hur stark den känslan är. Att kunna tycka om, och att få chansen att bli omtyckt, är det största vi kan få ut av vår stund på jorden. Kärleken är störst. Och den kan upplevas på många sätt.

https://app.studi.se/l/den-gyllene-regeln

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Öga_för_öga,_tand_för_tand

https://www.xn--bibelsllskapet-bib.se/1-kor-134-13/

Tror du på en frälsare? Vad ska då den frälsaren bjuda dig på? Förmågan att njuta utan att vara fångad av materialismens press och föreställningar om att många och dyra prylar gör oss lyckliga? Förmågan att kunna känna tillit till människor tills de bevisligen inte förtjänar den? Förmågan att uppskatta dig själv trots att du har lite rynkor, inte mins hur man använder Pythagoras sats och har några för många kilon kring midjan? Att du ska få ditt drömjobb? Att alla kunder i världen ska köpa dina produkter och tjänster utan att leveransproblem uppstår? Ja, man kan önska sig mycket om man helt plötsligt står ansikte mot ansikte med en frälsare. Du, det är du själv som måste bestämma dig för vad som är viktigt för dig. Det är du som måste hitta din inre trygghet så att du inte lever ditt liv utifrån vad du vill, eller tror, att andra människor ska uppskatta. Jag utgår ifrån att du är en bra medmänniska. Utgå ifrån det. Bygg aldrig din självkänsla kopplat till prylar. Om du klarar av att nå dit är jag nästan helt säker på att du kommer att få ett rikare och mer uppskattat liv. 

https://www.synonymer.se/sv-syn/frälsare

Innan jag reflekterar lite om en dagsaktuell artikel av Dan Korn önskar jag dig och dina nära och kära en God-Jul. I dessa dagar, som representerar hopp och kärlek, bjuda jag dig på en julklapp i form av två citat av Paolo Coelho:

"You will never be able to escape from your heart. So it´s better to listen to what it has to say."

"Stress, anxiety and depression are caused when we are living to please others."

Dan Korn skriver idag läsvärt i GP om bland annat varför julfirandet finns och varför vi gillar olika traditioner. Mest beror det på i vilket sammanhang vi fötts in i. Det gäller oavsett om man är kristen, muslim, jude, ateist eller något annat som del av sin identitet. Jesus föddes in i en judisk context. ”Öga för öga tand för tand” tänkande har stort utrymme i Gamla testamentet. Med judendomen som utvecklingsplattform skapades kristendomen. Nya testamentet är kristendomens bas. En bas fylld av budskap om omtanke, gränslös respekt och kärlek. Mest av allt är julen ett firande av att ljuset återvänder. Ett firande av hopp och kärlek. Om någon i Sverige har problem med det kan man flytta till ett samhälle som inte vill fira att ljuset återvänder och en symbol för hopp och kärlek. Om Korns tolkningar av Lèvinas, och om han själv tycker, att människor ska få tycka och göra som de vill så håller jag inte med! Oavsett vilken bakgrund vi har så ska lagarna i vårt samhälle gälla oss alla jämlikt, utan undantag. Om det är ett problem, flytta till något annat samhälle! Varför ska till exempel någon muslim göra det kristna perspektivet på julfirandet till ett problem? Jesus anses ju vara en profet inom islam. En kärleksbudbärande profet. Och alla muslimer jag känner gillar ljus bättre än mörker. 

”Livet är fullt av paradoxer och de återkommande angreppen på traditioner hänger ofta samman med en ovilja att förstå detta. Just därför att julen är en tid för gemenskap, då släkt och vänner träffas och umgås, blir ensamheten som allra störst för dem som står utanför. För att ett samhälle skall kunna vara inkluderande, måste det finnas något att inkluderas i.”

”En orsak till att firandet förlagts just till denna del av året är att under den mörkaste tiden vill man sprida ljus. Samma orsak ligger givetvis bakom nordbornas forna midvinterblot, som kallades jul. Därifrån kommer namnet och helt klart är en del nordiska och svenska jultraditioner av detta urgamla ursprung.”

” Det beror givetvis på det där som julen i så hög grad representerar, nämligen gemenskapen. Vi är inga fritt svävande atomer i universum. Även i Sverige, ett av världens mest individualistiska samhällen, spelar gemenskapen stor roll. Och vi söker gemenskap med likasinnade. Därför försöker vi påverka varandra. Gott så, men det finns en genväg till gemenskap och den stavas konflikt.”

” Många av mänsklighetens stora tänkare som grunnat över människans villkor har tänkt sig en ensam människa som möter föremål eller andra människor. Sigmund Freud menade att civilisationen uppstod när en man och en kvinna för första gången bestämde sig för att bli ett par och gemensamt uppfostra sina barn. Många tänkare har skrivit om samhällskontraktet, att vi alla som ingår i ett samhälle har en överenskommelse om att följa lagar, betala skatt, lyda polisen, vara beredd att försvara samhället om det skulle behövas och så vidare.”

” Den där ensamme individen som vandrar ut i världen och möter föremål eller människor som studeras passar i filosofens kammare, men så ser ju inte det mänskliga livet ut. Vi föds och växer upp därför att vi har föräldrar och ofta även syskon, kusiner, mor- och farföräldrar. Allt detta påverkar oss. Firar dessa människor jul är det naturligt om vi också gör det. Givetvis kan vi sluta med det, men om vi fortsätter med samma firande men byter ut ordet jul mot vinter är det ju frågan om en medveten lögn mot oss själva och andra.”

”När vi möter en medmänniska är det antingen någon vi redan känner, eller också en främling. Men denne främling ingår också i gemenskaper och om vi ingår i samma gemenskaper är det oftast lättare att umgås än om det inte finns något som binder oss samman. För att skapa ett gott samhälle gäller det alltså att skapa gemenskaper där människor känner samhörighet. Det gör man inte genom att kalla julfirande för vinterfirande, även om det givetvis är det som är en av flera tankar bakom detta.”

”När vi möter främmande måste det ske med ömsesidig respekt. Filosofen Emmanuel Lévinas skrev i många sammanhang om att ”se den andre” som ett sätt att skapa en etiskt god tillvaro. Se den andres ansikte, sade Lévinas och många människor har tjusats av den tanken och fullständigt missförstått vad det var Lévinas menade. Folk har trott att han menat att när vi ser den andres ansikte kan vi spegla oss själva i det, se vad vi har gemensamt och på så vis skapa en gemenskap.”

”Men Lévinas menade faktiskt tvärt om! Se den andres ansikte och acceptera att den andre inte är du! Försök inte få den andre att bli som du, eftersom det är arrogant och respektlöst. Försök inte fylla den andre med dig själv, utan låt den andre vara! Hjälp den andre om det finns behov för det. Men försök inte få den andre att bli som du, utan att växa av egen kraft. Det är också ett budskap när vi tänder tusen juleljus.”

”Var den som tänder lågan, men låt sedan lågan brinna av egen kraft.”

https://www.gp.se/ledare/förvandla-inte-julen-till-en-konflikt-1.38606700

Frossa i skulder

När knackar kronofogden på?

Julen är en ekonomiskt tuff tid för många. I normalfallet tär presenter och resor ordentligt på familjeekonomin. Samtidigt bjuder det många på glädje och hoppfullhet. Och det bidrar till att våra viktiga ekonomiska hjul snurrar. Coronatidens hemmasittande har tyvärr förstärkt tidigare beroendeproblematik som också drabbar ekonomin illa. Alkoholkonsumtionen, säker andra droger också, ökar och casinoföretagen fortsätter att skapa stora ekonomiska problem för enskilda och familjer. Jag är inte en person som gillar att moralisera över andra människors beteenden. Samtidigt blundar jag inte för tydliga problem i våra samhällen som skapar enorm skada för många enskilda människor och familjer. Dålig ekonomi är aldrig roligt att ha. Nu drabbas även många som tidigare aldrig haft stora ekonomiska problem av det på grund av konkurser kopplade till Coronapandemin. Allt fler hårt slitande företagare går i personlig konkurs. Det är tragiskt. Den som varit i ekonomiskt svåra situationer vet hur grundläggande det är för en individ, en familj, ett företag och ett samhälle att ha en rimligt god ekonomi. Kortsiktigt, under Covid-19 problemen, är det viktigt att fortsätta genomföra olika stödåtgärder för att rädda så mycket av annars friskt som möjligt. Varje person som slipper besök från Kronofogden är en stor vinst för den enskilde och för samhället i stort.

Eftersom politiker haft svårt för att ta det ekonomiska ansvaret på tillräckligt stort allvar skapades regelverk för att minska risken för ansvarslösa löften. "Tomten" skulle vara tvungen att finansiera "en krona med en krona". Tyvärr sker nu allt fler avsteg från de viktiga begränsningsregler som infördes efter 90-tals krisen. Glöm aldrig att varje gång det offentliga sköts dåligt är det vi invånare som i en eller annan form får betala av, och stå för konsekvenserna. Självklart också viktigt att förstå att när bra beslut fattas får vi invånare också nytta av dess positiva effekter. En sak är helt säker, den skuldsättningsuppbyggnad som sedan flera år pågår i kommuner och regioner är oansvarig.  

http://data.riksdagen.se/dokument/GG0959

Låna för investeringar men låna aldrig i en ökningstakt som inte "familjens" intjäningsförmåga mycket sannolikt klarar av. Jag tycker aldrig man ska låna för konsumtion. Räntor och amorteringar är inte att leka med om man inte klarar av att betala dem. Därom finns gott om historiska exempel. 

En allvarlig del av nuvarande samhällsutveckling är att allt fler invånare blir beroende av försörjningsstöd samtidigt som allt fler invånare är pensionerade. Försörjningskvoten blir allt mer ohållbar. Samtidigt ökas tempot i moderna samhällens digitalisering. Det gör behovet av arbetskraft allt mindre. Och många av dessa digitalt framgångsrika företagen betalar ingen skatt i Sverige. Samtidigt fortsätter jordens befolkning att växa. Förändringarna innebär bland annat att skattekraften minskar i tidigare rika samhällen där de flesta jobbat och gjort rätt för sig. Det innebär i sin tur att förmågan att betala tillbaka skulder minskar. Det innebär ökade risker för att "kronofogden" knackar på dörren och vill ha vägarna, skolorna, äldreboendena, hyresbostäderna, reningsverket och så vidare om vi inte klarar av att betala räntor och amorteringar. Långivare är sällan snälla. De vill alltid få tillbaka sina pengar och med så hög ränta som möjligt. Därom finns det många som kan vittna om. Istället för att frossa i julbordets alla goda rätter frossar vi idag i kollektiva skulder. Och skuldbergen växer och växer under nuvarande politiska ledning. Jultomtens säck är full med skulder. Säcken blir allt tyngre. I detta perspektiv är det ingen god information.

https://www.ekonomifakta.se/fakta/arbetsmarknad/befolkning/befolkningsstruktur/

Peter Santesson, Expressen, skriver läsvärt om hur kortsiktiga ”jultomtar” fortsätter att utsätta sina invånare för växande berg av skulder. Ja, skuldbergen kommer säkert än en gång ursäktas med att "vi var naiva". Eller inte, för de politiker som idag inte tar sitt ansvar för en rimligare skuldsättning av kommunens och regionens verksamheter är säkert borta när den hårda återbetalningstiden börjar..... Och det är viktigt att inse att när vi bedömer Sveriges offentliga ekonomi är det summan av kommuner, regioner och staten. Låt oss reformera Sverige så att det enbart blir kommuner (som kan skapa kommunförbund) och staten att hålla reda på. 

"Medan vi tänkte på allt annat har kommunernas skulder skjutit i höjden. Kommunernas och regionernas låneskulder är nu sammanlagt uppe 726 miljarder kronor. Det är fortfarande en bit kvar till statsskulden på 1 137 miljarder, men beloppet är i samma härad. Statsskulden känner man till, men hur ofta talas det om kommunskulden? Jag beklagar, men den rekordhöga kommunskulden handlar om en verklig trend, inget som kan bortförklaras med inflation eller allmänt ökat välstånd. För tio–tjugo år sedan var skuldsättningen hyggligt stabil. Men de senaste tio åren har den vuxit, och det allt snabbare."

"Äsch då, säger kommunpolitikern som nu står med lånepappren i handen. Är det här så annorlunda än med det där bostadsköpet? När man tar ett lån finns det samtidigt en ny tillgång som pengarna investeras i. Vi pratar inte om sms-lån som går till konsumtion. Vi får nya skolor, avloppsreningsverk och äldreboenden. Är växande lån till investeringar inget märkvärdigare än att den växande familjen skaffar sig ett större hus? Visserligen med större huslån, men det har man råd med. Högre löner, nytt och bättre. Och räntorna är ändå så oförskämt låga.

Men kommunskulderna växer snabbare än samhällsekonomin. En faktor bakom investeringsbehoven är miljonprogrammet som nu har uttömt sin ursprungliga livslängd efter 50 år. Nu vittrar balkongerna och fönstren är slut. Vi får ett miljonprogram av stambyten. Men huvudorsaken till att skulderna växer handlar om att befolkningen växer. Nya kommuninvånare betyder nya skolor, förskolor och nya allting annat. Kommunerna passerar snabbare gränsen där de befintliga anläggningarna är för små eller gamla och måste bytas." 

"Förut var skulderna större i låglönekommuner. Nu ökar skulderna snabbare bland kommuner med högre löner. Det är kommuner som Stockholm och Uppsala som har växtvärk när befolkningstalen går upp. Städerna tvingas snabbt skaffa sig större kostymer och dessa köper man på avbetalning. Så länge räntorna är mycket låga samtidigt som investeringsbehoven är så stora kan kommunpolitiker frestas att unna sig att ”ha varit naiva”. Men är det något vi lärt oss om sådana bekvämlighetsmarginaler är det hur plötslig och olustigt de kan försvinna."

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/skulderna-skenar-nar-sverige-har-vaxtvark/

P.S Den nya pandemilagen kan man ha många åsikter om. Min åsikt är framförallt att den innebär att du och jag ännu mer måste ta ett ansvar för att vi röstar på dugliga individuella företrädare i de partier vi kan rösta på. Flera av oss svenskar är redan idag mycket besvikna över regeringens inkompetens. Det är inga små inskränkningar på människors friheter som helt ska läggas i händerna på regeringen. Det kan vara rätt MEN har vi hittills sett några bevis för att statsministern och regeringen kollektivt har kompetensen för att kunna hantera sådana verktyg ansvarsfullt? Nej.

https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/12/utkast-pa-tillfallig-pandemilag-for-covid-19-skickas-pa-remiss/

https://www.expressen.se/nyheter/riksdagen-kan-tvingas-avbryta-julledigheten/