Ständiga förändringar men tydlig behovslösning
Har jag skrivit om behovet av ständiga förändringar förr? Brukar jag poängtera att ständiga förändringar är nödvändiga för att överleva? Brukar jag göra kopplingar till Darwins läror om att just den som överlever är den som är bäst på att anpassa sig till en ständigt förändrad verklighet? Ja! Det brukar jag. Den individ eller den organisation som inte ständigt kan förändra sig, utifrån de förändringar som sker i dess omvärld, går en tung framtid till mötes. Nya människor kommer och går i alla sammanhang, vilket förändrar verkligheten. Ny teknik förändrar ständigt verklighetens möjligheter. Nya politiska beslut förändrar ständigt spelplanen inom vilken vi försöker paddla. Naturen visar regelbundet sin kraft och ändrar många människors liv dramatiskt bara på sekunder.
Vi lever ett liv där tiden aldrig står stilla och där förändring är normaltillståndet. Trots det misslyckas t o m politiska partier att anpassa sig och upplevas relevanta trots att hela partiets existens går ut på att se verkligheten, önska om framtiden och föreslå förändringar som leder mot den framtiden. Trots det misslyckas företag som kraftigt dominerar världsmarknaden att försvara sin starka position. Vad lär vi av det? Bl a att INGA makter består! De kommer och går. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi lär oss också att de enda som har en lite chans att överleva länge är bra på att lyssna och de har en klar och teknikoberoende uppfattning om vilket uppdrag de har. Kan det vara så enkelt? Varför lyckas då inte alla att leverera just det?
Avskräckande exempel
Ett avskräckande exempel på företag/organisation som var odugligt på att ta vara på sin mycket starka position var svenska Facit. Exemplet användes flitigt vid handelsutbildningar. Om du vill förstå hur ofta och hur illa skötta många imperier är, trots ledningars perversa ersättningar, finns två nutida skräckexempel. KODAK hade runt 80% av världsmarknaden för kamerafilm. Bolaget var ett av världens allra starkaste varumärken men gick för några år sedan i konkurs. Trots att deras egna tekniker kom på digitalkameran vägledde kortsiktig girighet mot undergång. NOKIA hade i slutet av 1990-talet och inledningen av 2000-talet runt 50% av världsmarknaden för mobilterminaler och var ett av världens kändaste varumärken. NOKIAs egna tekniker tog fram de första smarta mobilerna. Men de ville inte förstöra marknaden för sina mycket lönsamma enkla mobiler. Den kortsiktiga girigheten förde även NOKIA mot katastrof. Vad rycker du att vi kan lära av dessa exempel?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5314120
http://hd.se/kultur/blogg/2012/01/19/kodak-i-konkurs-–-en-fotoepok-ar-over/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett annat exempel är väl Xerox. Tror jag. Var har de tagit vägen? Marknadsledande på kopiatorer under lång tid. Dyra, fina och avancerade. Stor teknisk framförhållning. Laboratorier och avdelningar som kryllade av begåvningar. Flera av de vassaste dator utvecklarna har väl haft med dem att göra. Nu vet jag inte om de finns kvar längre eller under vilken form av verksamhet i så fall.
SvaraRaderaSå du har ju helt rätt. Men alla exempel här gäller ju teknikutveckling. Stora organisationer med jättelika kostnader för att utveckla sig vidare. Och behålla sitt försprång. Mot det så dyker det upp en, två eller tre nördiga typer i ett garage och kommer på en bättre teknik. Utan att de har mer kostnader än vad en hobbygosse klarar av (eller flicka, fast det är ovanligare tycks det). Och storbolagen får det omedelbart svettigt.
Men kan man överföra resonemanget till politiken? Är staten det stora efterblivna företaget med enorma kostnader? Där några snabba smarta och klyftiga nytänkanden gör hela verksamheter gammelmodiga, överdyra, tröga och kanske rentav destruktiva.
Datorernas intåg har ju ifrågasatt administrationens omfattning. Man skulle kunna spara ner på folk. Postens verksamhet har blivit överflödig i många stycken. Mail ersätter brev.
Men är det verkligen det som händer? Finns det inte en dynamik bland de offentliga verksamheterna som istället missbrukar den nya tekniken? Istället för att spara på tjänster och effektivisera så införs nya önskemål. På politiskt styrda grunder. Mer kontroll. Länka datorerna till kontrollsystem. Kvalitetsambitioner. Likhets synkronisering. Ständiga inmatningar av verksamhets parametrar i olika krystade, krångliga och tidsödande datasystem. Polisen har datorsystem för rapporter och administration som gör det effektivare att banka datorerna i skallen på busen och strunta i dem för övrigt. Läkare och lärare har massor med uppgifter för att mata datorer med uppgifter. Medicin subventionerna är så krångliga att datorerna är de enda som kan hålla ordning på hela klabbet. Och knappt ens de. När strömmen går så stannar allt. T om hjärnan på folk tycks det.
Har vi inte tappat något i allt det här. Vad är det för värden som försvinner när datorn blir viktigare än folket som är uppdragsgivarna. Än själva grunduppdraget. När yrket som offentlig anställd blir "data programmerare med viss polisuppgift". "dataprogrammerare med viss utbildningsuppgift" osv.
Hur vet man att den offentliga verksamheten inte är ett nytt kodak?
Är det då man tillåter alternativa tankar och idéer i småstugor och organisationer. Där man uppmuntrar till nytt ansvar och engagemang. Där den som satsar på sitt goda uppsåt får en rimlig chans att faktiskt genomföra det som känns bättre än den etablerade ordningen. Där den som symboliserar alternativa rutiner inte ses med misstänksamhet och motarbetas som ett hot. Där en eventuell framgång inte ses som ett misslyckande.
Vilka politiska krafter är det som mest uppmuntrar till nytänkande, initiativ och verksamhet. Vilka vill stänga dörrarna och fylla rummen med mer resurser, fler personal och större avoghet mot de som står utanför och ifrågasätter hela hanteringen.
Och om det finns politiska aktörer för den goda utvecklingen, hur ser de då ut? Och hur ser den utvecklingen ut? Det är ju lättare att kritisera, gnälla och måla upp hotbilder än att diskutera lösningar. Vilka partier ägnar mest tid åt att kritisera, misstänkliggöra och demonisera? Vilka partier uppmuntrar till nytänkande och problemlösnings effektivitet? Vilka ser mer resurser oavsett hur de används som en perfekt och slutgiltig lösning.
Och om man inte ser mer resurser, ständigt, som den främsta uppgiften för en politiker. Hur kommunicerar man det? En miljard till det stora bolaget eller hundra kronor till garageföretaget. Vem törs satsa med vems pengar?
Många väldigt kloka synpunkter! Jag tycker absolut att politikens roll är att stå på människornas sida mot system som snabbt lever sina egna liv.
RaderaJag tycker att förbättringar är politikens uppdrag. Samtidigt måste även politiker vid makten ta ansvar för en ansvarsfull politik som hållbart kan leverera mer välstånd. Allt annat är att ljuga för folket. Välstånd skapas inte genom mer av välfärdens kärna om vi inte har ett näringsliv, i Uppsala och Sverige, som kan betala för kalaset. I Grekland och tyvärr nu också i Finland får folket lära sig det!
"Är det då man tillåter alternativa tankar och idéer i småstugor och organisationer. Där man uppmuntrar till nytt ansvar och engagemang. Där den som satsar på sitt goda uppsåt får en rimlig chans att faktiskt genomföra det som känns bättre än den etablerade ordningen. Där den som symboliserar alternativa rutiner inte ses med misstänksamhet och motarbetas som ett hot. Där en eventuell framgång inte ses som ett misslyckande."
Jag gillar mycket du skriver ovan. Det är den andan vi håller på att bygga upp i Centerpartiet Uppsala. Den är både viktig och rolig. Den ansatsen till samhällsutveckling har också möjligheten att åter engagera många fler i samhällsutvecklingen inom politiken.
P.S Xerox ingenjörer tog fram det GUI tänkande som skapade två av världens mäktigaste och lönsamma bolag, Apple och Microsoft. Bra jobbat av Xerox ledning på den tiden.......
Radera