Klaga är lätt

Media lever på klagande, våld, spekulationer och nöjen. Är det deras fel? Knappast, det är marknaden, dvs invånarna som bestämmer eftersom media i huvudsak producerar det som många vill läsa eller titta på. Som tur är finns nischade media som gör djupare och bredare artiklar och som som dessutom lyfter fram positiva perspektiv balanserat med negativa budskap.

I den senaste UppsalaTidningen var det en krönika som klagade på bloggare. Framförallt på mig och Peter Englund, sekreteraren i svenska akademien. Utan förvåning klagade han på oss och de budskap han tror vi skrivit. Det som gjorde krönikan intressant var att han, förhoppningsvis utan att inse hur dumt det är, skriver att han har dessa åsikter utan att ha läst blogginläggen utan endast tagit del av medias rubriker och korta tolkningar. Att klaga är lätt. Att vara källkritisk är svårare. Innan man dömer andra är det klokt att först titta sig själv i spegeln och kombinera det med lite källkritik. Det blir lätt oseriöst och omdömeslöst annars.

En annan klagoobservation var flera europeiska bankföreträdare som tyckte att "nu får det vara nog med klagandet på oss banker". Det är aldrig roligt att utsättas för folks vrede eller ogillande, i vart fall om man anser att det är helt orättvist. I bank- och finansystemens fall är det ingen tvekan om att obegripliga finansiella instrument och generellt ett allt för stort risktagande skapat en mycket stor kris i hela västvärlden. Det är oacceptabelt att tillåta liknande risktagande, i vart fall om det är skattebetalarna som skall fortsätta att garantera stöd om en bank "faller". Det är fortsatt så att bankerna skyddas i en allt för hög utsträckning. Flera nya rapporter visar att bankernas risktaganden fortsätter att vara orimligt högt eftersom de vet att de alltid får statsstöd om de kraschar. Förutom faktumet att flera västländer nu är konkursfärdiga är det en helt oacceptabel ordning, för mig som socialliberal och marknadstroende, att bankerna skall ha ett generellt skydd från skattebetalarna. Det måste vara känt att mina pengar kan gå förlorade om den bank jag ger mina sparade pengar till går i konkurs. Då kommer de myckt trögrörliga bankkunderna att bli mer rörliga och söka sig till banker som känns trygga och som ger ok avkastning på mitt kapital. Självfallet är det fördelaktigt om det finns försäkringsprodukter som kan skydda banker om de inte klarar av sina affärer. De försäkringsprodukterna borde marknaden erbjuda. Om inte marknaden kan det/vill det, vad kan det då bero på? Kan det vara så att dessa försäkringar skulle bli så dyra att lönsamheten i banksystemet dramatiskt skulle falla? Vad tror du? Tycker du att det är rätt att stater runt om i världen hela tiden räddar de flesta bankerna? USA tycks vara den enda marknad där många banker och finansbolag faktiskt har fått bita i gräset och aktieägarna ta smällen för oansvarligt vidlyftiga affärer. 

Att klaga är lätt men när det klagas är det ändå viktigt att lyssna och försöka förstå om klagandet är befogat. Om man har den ödmjukheten hamnar man sällan i situtioner som vi nu ser i bl a Egypten och Tunisien.