Framgångars faror

Framgångars faror
Mina år i livet har bjudit på en hel del upplevelser och erfarenheter. Vid flera tillfällen har jag följt personer som varit fantastiska begåvningar inom sina specialområden. Några har lyckats helt fantastiskt med sina ambitioner medan andra fått hitta andra sätt att mätta sina ambitioner. Flera är de som misslyckats för att de fått en självbild som gjort att de börjat underskatta konkurrensen, som alltid finns runt omkring alla individer och de flesta organisationer, i en demokrati. I dagens SvD är det en läsvärd artikel om de faror som lurar kopplat till framgångsrika företag. Managementgurun Jim Collins citeras och tankarna kopplas även till det som händer med Socialdemokraterna. Collins har nyligen släppt en bok som heter "How the mighty fall" där han försöker beskriva varför enormt framgångsrika företag till sist hamnar i kris trots sina förutsättningar att kunna cementera fast sin särställning i en bransch. Han beskriver problemet utifrån fem utvecklingsstadier 1) Hybris 2) Odisciplinerad jakt på mer 3) Förnekelse 4) Famlande efter frälsning och slutligen 5) Kapitulation.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/storforetagens-tickande-bomber_5954089.svd


Ta aldrig något för givet
Enkelt uttryckt handlar långsiktig framgång om att aldrig ta något för givet. Man måste hela tiden jobba hårt och målmedvetet och kombinera det med att ständigt testa nya teknologier för att leverera det man vill erbjuda marknaden. Den som inte klarar av detta höga tempo och att ständigt utmana sin egen tillfälliga lösning, den misslyckas till sist. Det kommer alltid någon som jobbar hårdare, som är hungrigare och som kommer på ett nytt sätt att tillfredställa de behov som företaget eller organisationen har som sitt uppdrag att möta. Det är intressant att SvD tar upp Socialdemokraterna som ett svenskt exempel på organisation som hade en unik maktställning i Sverige som de slarvat bort på grund av bl a arrogans.


Förändringsarbete är mycket svårt
Det är få som är riktigt duktiga på att driva framgångsrikt förändringsarbete. Framförallt att driva det snabbt. Jag hade förmånen att vara med om när giganten IBM gick snett (Collins faser stämde rätt bra). IBM hittade rätt efter flera jobbiga år och är nu starkare än någonsin. Ericsson har lyckats kombinera hårdvarutänket med tjänstetänk men mycket återstår än för att Ericsson långsiktigt skall överleva och framförallt ge sina ägare en bra avkastning på satsat riskkapital.


Centerpartiet har jobbat mycket med förändringsarbete, framförallt inför valrörelsen 2002. Nu behöver dock Centerpartiet i sin helhet ställa om och förnya sig ännu mer. Jag tror att partiet kommer att klara av det i de större (befolkningsmässigt) kommunerna, eftersom utgångsläget är ett "underdog" perspektiv. Det blir betydligt tuffare i de mindre kommunerna och i alla de kommuner som brottas med ett minskande befolkningsunderlag. I många mindre kommuner är Centerpartiet framträdande. Jag tror Centerpartiet åter kan bli ett relevant parti som berör och engagerar medborgarna. Det kommer dock att krävas väldigt mycket hårt och roligt jobb för att det skall lyckas. Att lyckas i de tio befolkningsmässigt största kommunerna blir avgörande. Vi får se om medlemsbasen, runt om i landet, är beredda att lägga ner den tid och den energi som krävs för att lyckas. Det politiska programmet är redan idag kraftfullt, men det räcker inte.