Reka läget eller nya vägar
Det politiska landskapet förändras i Sverige. Flera av de äldre partierna lever med en gammal självbild som bygger på gamla tiders folkstöd. Inom Alliansen är det fortsatt endast M som tycks tjäna på det nära Allianssamarbetet. Både på riksnivå och i Uppsala är den trenden tydlig. En lika tydlig trend är att SDs folkliga stöd ökar. Om utvecklingen fortsätter på riksnivå så har snart SD ett större folkligt stöd än C och KD tillsammans. Om utvecklingen fortsätter blir det än svårare att forma ansvarsfulla parlamentariska majoriteter. I ett kortsiktigt perspektiv, säg tio år, och i Europas mycket mörka ekonomiska situation, kommer ett allt starkare SD kräva mycket kreativt arbete från övriga partier. Annars tror jag att SDs stärkta folkliga stöd kommer att kosta det svenska folket mycket. Det är också viktigt att inte håna alla de hundra tusentals svenskar som säger att SD bäst kan driva deras intressen. Det är mer konstruktivt att fundera över alla faktorer som bidrar till SDs framgångar.
Oavsett om det kostar oss invånare mycket eller ej med ett stort SD så är det ur mitt perspektiv viktigt att både Folkpartiet och Centerpartiet får en självbild som stämmer med den position dessa partier har idag. Först då kan en ordentlig nytändning äga rum i dessa partier. En nytändning och en bättre självbild måste också bygga på förslag på samhällsförbättringar som upplevs som relevanta för många svenskar. Vilka frågor anser du vara de stora och folkligt relevanta? Om inga förnyade politiska vägar skapas är det bara att planera för ett stärkt SD och allt som det kommer att medföra.
http://www.dn.se/nyheter/politik/sifo-sma-forandringar-i-opinionen-1
Glöm inte heller att Europa är mycket politiskt instabilt. Jag tror att det är många i Sverige som inte förstår hur svår situation många Europeiska länder befinner sig i. Det innebär en politisk verklighet som handlar om "blod, svett och tårar" för att vända utvecklingen mot något positivt igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det handlar nog trots allt mest om psykologi, och förväntningar. Tolkningar. Känslor. Demoniseringar och trygghet. Inte sakfrågor.
SvaraRaderaVänstermänniskor kan vara väldigt duktiga på problemformulering. Uppriktiga och engagerade. Vilja det bästa för de flesta.
Men kanske inte förstå konsekvenserna fullt ut av de lösningar man oftast förkämpar.
De känslor och förenklingar som man ofta representerar förtjänar ändå att tas på allvar. I största möjliga mån kan man resonera med alla människor om politik. Nästan alla kan bidra till konstruktiva samtal. Bara man någorlunda respekterar psykologin.
De problem som tornar upp förtjänar ett engagemang från så många som möjligt. Den allt hårdare sammansmältningen av olika maktcentra exempelvis. Ekonomiska och politiska konglomerat av tillsynes likartade intressen skadar "friheten". Stora organisatoriska bildningar där olika samhällsfunktioner sammanstrålar, liksom centraliseras, kan vara farligt. Stänger ute de som tycker annorlunda, eller har invändningar.
EU kan göra att inflytandet både ökar och minskar. samtidigt. Ökar för några få, och minskar för nästan alla. Främlingskapet ökar. Känslan av medinflytande minskar. Radikalare opposition kan bli svaret. Utvecklingen liknar delvis alltmer 30-talet.
Det här kan vara fingervisningar om vart det är på väg.
Jag håller med om mycket av det du skriver. På oroande många sätt påminner nuläget om situationen på 30-talet.
SvaraRadera